Farliga Avstånd

Det gäller att se upp med avståndet. Fördomarna, rasismen, strukturerna som skapar det vi kallar exotisering. Den ursprungliga beteckningen för ”synd” i fornkristna sammanhang är att ”låta någonting komma emellan”. Låta något komma emellan Gud och människa. Det är precis så fördomar fungerar, att något kommer emellan människor, upphäver vår likhet inför varandra.

Vi hör ofta om denna uppfattade olikhet vad gäller de tydliga, negativa fördomarna och vi har lärt oss se att det är fel. ”En kvinna är inte lika smart som en man” eller ”en svart person är sämre på bordsskick än en vit.”

Vad vi inte lika gärna funderar över är de ”positiva” fördomarna, farligt för de kan vara minst lika skadliga. ”Samer är så mycket mer naturliga, de trivs inte i hus! De vill ha hyddor” kläckte man ur sig vid sekelskiftet som en ursäkt till den utbreda fattigdomen bland samer. Som om de i egenskap av sin etnicitet inte vill ha rinnande vatten och en varm dusch lika mycket som medelklassen i sthlm.

Ett anat exempel som blev högst aktuellt nu i påskhelgen har jag förstått lite i efterhand är det med att en minoritet inte kan ha fördomar. För att vi ska kunna behålla bilden av att minoriteter har legitimitet i att kämpa för sina rättigheter, sina lika villkor, så måste de på något sätt uppfylla vår bild av att vara fina ädla vildar.

Den grupp som är en minoritet i ett land kan vara majoriteten i ett annat. Den som kan bli sparkad på för sin sexuella läggning kanske har en maktposition i sitt arbete och sin etnicitet. Vi har alla samma grundförutsättningar, alla samma personliga ansvar och samma förmåga att vara individuella subjekt.

Minoritetsgrupper som kanske upplever förtryck i vissa sammanhang har likadana egenskaper som oss andra på så sätt att de har sina egna fördomar och sina egna brister. Förutom att alla sociala grupper, alla kulturer, har både destruktiva och konstruktiva element, så skulle jag snarare tro att andelen fördomar är HÖGRE i utsatta grupper. Har man en längre uppförsbacke från början är tyvärr sannolikheten större att man faller åt enkla lösningar och rädsla och – avståndet.

.

Allt detta alltså med anledning av att en person jag respekterar väldigt mycket och känner som intellektuellt hederlig fick ta ett tungt lass med idioti och dumheter för vad hon skriver när hon bara påpekade ett faktiskt oroande förhållande.

Paulina Neuding har blivit publicerad vid flera tillfällen i internationell press med sin artikel om situationen för judar i Malmö, en grupp som upplever allt mer trakasserier från en annan minoritetsgrupp i Europa. I helgen uppmärksammades detta i sociala medier och hon anklagades, överraskning, för att vara islamofob och kopplades ihop med diverse dumheter.

Förutom det absurda och frustrerande i den typen av anklagelser och idiotiska guilty – by – association resonemang så bevisar bara diskussionen att resonemanget kring ”den ädla förtryckte” är vanligt förekommande. Det finns starka fördomar mot judar inom den arabisk/muslimska gruppen, precis som det finns starka fördomar mot svarta i japansk och kinesisk kultur och starka fördomar mot muslimska araber bland kristna assyrier/syrianer. Varför kan vi inte bara vara ärliga med sådant? Poängen är inte att om vi erkänner fördomar i en grupp så är den gruppen definitivt ondskefull och förtjänar att få skit. Poängen är att vi alla har samma brister, det är därför vi är lika(!) och vi måste erkänna att vi alla måste slåss mot dessa brister med lika individuellt ansvar.

.

Vi människor är lika dåliga och bra allihop, ingen är häftigare än någon annan. Det finns fördomar i alla grupper och de är lika felaktiga var de än återfinns. Det måste vara möjligt att se och erkänna problem i en grupp utan att för den sakens skull utmåla dem helt som onda. Pojken på skolgården som blir slagen av sin pappa kanske tenderar att slå andra. Det är hemskt att han blir slagen, det ska bekämpas på alla sätt och vis. Men det är lika problematiskt att han inte tar sitt personliga ansvar och att han inte ska göra samma misstag och slå han också.

Om vi inte erkänner att alla individer löper samma ”risk” att skaffa sig fördomar och inte poängterar att det är lika viktigt för alla att ta sitt individuella ansvar att inte just vila i dessa fördomar utan stå upp för de värden vi vet är rätt, då har vi utvidgat det där avståndet igen. Då är vi inte längre lika, har inte längre samma förutsättningar, inte längre samma ansvar, samma mognad och samma brister. Då har vi glidit isär igen och något kommer emellan. Hindrar oss från att mötas på lika villkor och vara just, lika.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s