Sentimentalitet som skadar

I DN söndag här i söndags finns en sådan krönika som gör mig lite trött och ledsen. ”Söndagspredikan” heter den, aja, suck.(ej på nätet) Gudarna ska veta att jag har stor tolerans mot kristendom nu för tiden men den här krönikan ringar så fint in allt som inte funkar. Åsa Anderberg Strollo är författare och har skrivit om hemlöshet. Hon är en sån fin och mjuk människa som skriver om att man inte ska skamstämpla de hemlösa, att det är så synd om de som är hemlösa osv. Den typen av krönikor är givetvis harmlösa, ja, det är skit att vissa har fått så dåliga förutsättningar för att må bra. Anderberg slutar dock inte där, hon måste dra det till den där nivån som gör det så outhärdligt.
Först; ”att kvinnan på knä utanför NK” är en av dem som ”längtar efter ett hem”. Nej Anderberg, det är inte alla av dem som du räknar upp i din krönika som saknar ett hem. Den största ökande delen av hemlöshet är inte svenskar som konkret inte har ett hem. De är medborgare från övriga EU som kommer hit eftersom levnadsstandarden är så väldigt mycket högre. De har ett hem, hemma i polen eller vilket hemland de nu har. Tiggeri är en professionell verksamhet som möjliggörs av det faktum att även växelpengar för oss kan bli mycket pengar för någon från öst.
I huvudsak är det tre grupper som står för ökningen av hemlöshet och tiggeri, människor som kommer hit för att arbeta men underskattat hur jävlig den svenska arbetsmarknaden är, folk som frivilligt organiserar sig för att åka hit och tigga, och folk som blir mer eller mindre tvingade till tiggeri av människosmugglarligor som lockade hit dem med löften om jobb och nu håller dem i slavliknande kontrakt. Men även i fallet då man kommit hit frivilligt handlar det ofta om människor som blir utnyttjade av ledarna för ligorna.

Sedan kommer Anderberg till den lysande slutsatsen att eftersom det blir så dyrt i innerstaden kommer vem som helst kunna bli uteliggare och då kommer ”vi sluta tänka vi och dem”. Precis såna här naiviteter möjliggör vi och dem tänkande. Den synen är så totalt verklighetsfrånvänd att vi inte fattar vad som egentligen verkligen måste göras. För ”din kollegas mamma” eller ”lillbrorsans bästa kompis” kommer givetvis aldrig bli hemlös. Hemlös i Sverige på riktigt blir man inte om man inte aktivt tar avstånd från socialtjänsten eller på olika sätt inte klarar av myndighetskontakt och om man dessutom saknar sociala egna kontaktnät. Att bostadspriser i innerstaden justeras upp till marknadsmässigt vad de faktiskt kostar gör inte att folk blir hemlösa. Är det för dyrt att bo på sveavägen får man väl för fasiken köpa lägenhet i märsta. Resten av Sverige är inte lika dyrt. Vilken stockholmsidé att de enda valen är Östermalm –> hemlös. Dumheter.
Hemlöshet, tiggeri och trafficing löser vi inte med snuttifiering och sentimentalitet. Vi måste titta på en massa andra saker, som varför myndigheter inte kan anpassa socialhjälp så även de med psykiska handikapp kan få hjälp. Varför så många med lindrigare psykiska syndrom inte får ordentlig hjälp i vardagen, varför vi kriminaliserar och på alla sätt förnedrar missbrukare, varför vi vägrar housing first, sprutbyten, legalisering av eget bruk och andra ändringar som på allvar skulle kunna hjälpa många av de grupper som hamnar i hemlöshet. Varför den svenska arbetsmarknaden ska vara så fruktansvärt rigid och stängd, varför vi inte har bättre kontrollorgan för att informera och hjälpa offer för människohandel osv osv.
Sånt här gull gull med samhällsproblem hjälper ingen i hela världen utom dem som får känna sig lite fina av att få tycka så syyynnnndd om de hemlösa, utan att överhuvudtaget förstå sig på fenomenet hemlöshet och vad som kan göras för att motverka det.

Annonser

4 thoughts on “Sentimentalitet som skadar

  1. I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, ”frivilligorganisationer” och olika aktiebolag oemotsagda bygga upp hela sin grund på våra hemlösa människor. Därefter har dessa ”hemlöshetsaktörer” med bland annat statliga och kommunala medel tillåtits växa både till antal och i storlek med förljugna välformulerade bidragsansökningar om att de hjälper hemlösa människor.

    Kan det verkligen kallas hjälp om aktörerna inte kan hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av?
    Vilket av ordet hemlös rimligtvis är ett tryggt hem med möjlighet till ett privatliv.

    Då orsaken till hemlöshet inte kan avhjälpas med den hjälp som erbjuds idag, blir dessa verksamheter alltså kvarhållande. Med dessa hemlöshetscementerande åtgärder skapas samtidigt en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer. Detta görs med allas goda minne på hemlösa människors bekostnad. För att alla dessa i grunden verkningslösa system ska ges möjlighet att expandera, behövs självklart även också ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i vårt land påvisar. Detta trots alla olika försök från ansvariga att dölja detta genom att försöka omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder, vilket är avsaknad av ett tryggt eget hem och inget annat.

    Denna i grunden mycket uppenbart ineffektiva hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 kronor om året. Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära!

    Eller är det just därför kostnaden är så hög?

    Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att ”hjälpa” hemlösa fördelar 600 000 mellan sig på varje hemlös för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!

    Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?

    Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett någorlunda värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.

    Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.

    I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!

    Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.

    Rolf Nilsson
    Svenska brukarföreningen
    Tel: 0736-764286/08-208070

  2. Hanna Marie,
    jag har läst ditt inlägg men förstår inte din ilska. Du får gärna förklara var jag snuttifierar och skriver om Östermalm, det verkar som du är arg på saker, gull gull och sentimentalitet som faktiskt inte finns i texten. Jag delar de åsikter du skriver om i slutet av ditt inlägg här och du kanske ska läsa min text en gång till innan du avfärdar den. Tack ändå.

    MVH

    Åsa Anderberg Strollo

    • Hejsan Åsa,
      tack för svar! Jag tycker det framgår ganska tydligt vad jag kritiserade?
      För det första; Att den ökande gruppen hemlösa inte utgörs utav de facto hemlösa svenskar som saknar boende utan utsatta grupper av migranter från EU, främst öststater som antingen tigger här professionellt, eller tvingas genom trafficing, eller som flyttat hit i tron om att hitta jobb. Du skriver att dessa människor vill ha ett hem, de har ett hem. Bara inte här i Sverige. Genom att fortsätta sprida bilden av att dessa människor är hemlösa och därigenom uppmana att man ger dem pengar är att stödja cynisk människohandel där det ändå är ligaledare som hämtar in pengarna. Bättre att kämpa för bättre marknad i tex Polen så människor där kan söka jobb på plats och slipper ta sig hit och bli utnyttjade av ligor.

      Två; Att du gör ett resonemang om att ”vem som helst kan bli hemlös nu när det är så dyrt med bostäder”. Det stämmer givetvis inte heller. De som faktiskt är hemlösa är det i mycket stor del av fallen för att de inte klarar av att hantera sociala myndigheter vilket i regel beror på psykisk sjukdom och narkotikamissbruk. Det hjälper inte hemlösheten att man beskriver det i sentimentala ordalag om att ”vem som helst kan hamna där”. Vad hemlösa behöver är konkreta lagändringar. Som sprutbyten, avkriminalisering av narkotika för eget bruk och en reform av sjukvårdssystemet för psykisk ohälsa. Jag reagerade på att du beskriver det enbart i ordalag om ”det är synd om”. För så länge man inte talar klarspråk kring vad hemlöshet är och hur krasst lagarna fungerar för att effektivt hålla kvar tex heroinister i hemlöshet så kommer inget förändras.

      Hemlöshet handlar ganska lite om att vi måste ta ansvar för medmänniskor, och den typen av mer sentimentala uttalanden. Inte för att empati på något sätt är dåligt, givetvis inte, men det räcker inte långt. Ibland kan det nästan bli skadligt eftersom man nöjer sig med att konstatera att det är synd och sedan går vidare utan verklig kamp (så som lagändringar som jag nämnde ovan) Även just det att trivialisera bakgrunden med att påstå att ”alla” kan hamna där bara för att det är dyrt i innerstaden, om man sveper med skälen så mycket i en analys syns inte de konkreta problem som faktiskt skulle göra verklig skillnad.
      Därför irritation. (över texten i sig givetvis, inte över dig personligen men det hoppas jag att du inte tagit åt dig av?)
      Vänligen H

  3. Bra med lite sanninger, tack!
    Men helt rätt har du dock inte i allt. Visste du att i bara Stockholmsstad används 900.000.000kr (niohundrademiljoner kroner) i ”arbetet med hemlöshet”, varje år?!?
    Om det hade funnits hemlöshet hade problemet lösts på mindre än ett halvt år. Glöm Housing First. Det kanske kan ha en positiv effekt i USA blant de fattiga och utsatta som finns där. Denna grupp finns inte på samma sätt i Sverige, men jag är sikker på politikerna fra Täby som åkte dit för att kolla läget hade en bra semester.
    Och ang sprutbyte, så finns det ingen fantastiska resultater någonstans i världen. Inte i Holland, inte i Danmark(jag är själv dansk) och inte heller i Skåne, efter 20 års försök. Politikerna ljuger. När det gäller ”hemlösa” och narkomaner, dominerar känslorna mera än verkligheten. Och varför nämns den extrema kriminalitet, som det på rigtigt handlar om, inte när dessa ”goda” människor och politikerna pratar knarksprutor?
    Verkligheten är inte som de flesta tror. Jag själv har levt som ”hemlös” och papparslöst i flera år. Umgicks med många kriminella och missbrukare. Kört svarttaxi flera år och upplevt hur mycket knäppt som helst den tid.
    Tyvärr råkade jag bo exakt framför stället Stockholmsstad samlade ihop en legaliserat droghandel 2008. Det blev så illa att jag som en av 2 boende blev inkallat till polisens första krismöte, på grund av min insikt och extrema klagemål.
    Jag har haft många olika hemma av denna orsak. Stadsmissionens direktör, spaningspolis från Cityavd, riksdagsledamot från moderatas sociala utskot, journalister från båda TV och tidninger och fler jag inte minns just nu.
    And the winner is: PROPAGANDA, LÖGNAR, CENSUR och en EKONOMISK POLITIK, som gynnar missbruk och kriminalitet.
    Detta är inget skämt, det är tyvärr verkligheten i Stockholm.
    Därför har jag lämnat Stockholm för aldrig att flytta tillbaka.
    Och jag har inte äns nämnt erfarenheter från fula sättet nybygge tvingas igenom på Söder.
    Ett roligt fakta kan jag dock snabbt ge här: På grund av ”hemlösas” kriminalitet finns nu färre billige lägenheter för unga på Södermalm. Hotellhem gjordes till syndabock för Stadsmissionens öppna legaliserade knarkhandel 2008-2011 i Maria Prästgårdsgata, och valgte fly läget även om de inte skulle ha flyttat i Stockholmshems första byggplanar.
    Stockholmshem gav knarkhandeln 3 års ”rivningskontrakt”, efter ”politiska påtryckninger”, sa förvaltern för området. Men vilka politikere som tvingade dom att förstöra livet för alla som bodde i området ville hon inte ut med!
    Om hon ljög, eller vilka högsatta politiker det var som kanske medvetet skapade ”nya plattan”, får vi vanliga medborgare nog aldrig veta.
    Det mest interessanta här är dock att Södermalms Stadsdelsnämnd, däribland Margereta Björk(M), försökte stoppa öppningen av knarkhandeln i Maria Prästgårdsgata.
    Personligen gissar jag på Socialborgerrådet Ulf Kristersson, som på den tid i maskopi med Marika Markovits(Stadsmissionens direktör), hade ett propagandaprogram i ”hemlöshetens” namn.
    Vilken unik affär, 900.000.000kr varje år utan att hemlösheten minskar.
    Det är stora summor skattepengar på spel för att upprätthålla missbruk och kriminalitet.
    Och polisen? Eller rättare, och inte polisen. Av de många gångar jag anmällte öppet bruk och handel med droger som heorin, kom polisen exakt noll gångar.
    Det vägrar alla tro tills de ser utvecklingen med egna ögon.
    Provsmakning av amfetamin och överlämning rakt framför för väktare, som sattas in för att skydda droghandeln. Svårt att fatta efter så mycket propaganda om polisens arbete mot droger. Rent bullshit! Men arga är dom på politikerna som gynnar missbruket, och därför använder en ”vi har ingen resurser” politik, för att slippa göra något, som ändå skulle vara nästan förgäves med dagens bristfälliga lagstiftning.
    Till slut här vill jag bara påminde om sanningen, ja den rigtiga verklighet, som Stadsmissionens direktör beskrev 2007 innan hon krossade livet för oss som bodde i Grimman nära Mariatorget. En enkelt sanning blant lögnerna: ”Våra deltagere och besökare har gjort livsstilval som leder till missbruk och kriminalitet”.
    Att organisera och stödja denna samhällsskadliga grupp kriminella borde ge många års fängelsesstraf. Tyvärr skyddas detta av högt uppsatta politikare!
    Mvh Jesper
    knarkmissionen@hotmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s