Varför jag inte demonstrerade mot högerextremisternas fackeltåg

Vissa skribenter har ställt frågan efter förra veckans demonstrationståg i sthlm varför inte liberaler var ute på gatorna för att stoppa högerextremismen. Jag tycker den frågan förtjänar ett svar.

I ett samhälle där man inte längre har rättssäkerhet och inte längre litar till ledningen, där man vet att staten bara gör sitt bästa för att försvara sig självt och direkt skada dig som individ, i ett sånt samhälle skulle jag aldrig tveka inför att ta upp vapen (inte bokstavligen själv, jag tror fortfarande jag saknar förmåga att bruka våld mot andra människor), göra uppror, bryta mig in, sabotera, frita fångar osv. Klassisk aktivism och gerillaverksamhet med andra ord.

Dock anser jag inte att Sverige idag är ett sådant samhälle, jag har ändå tro på att vår stat fungerar och då måste jag också agera därefter, dvs. följa lagen. En lag som jag som liberalt lagd finner viktig är lag om yttrandefrihet. Gäller även dess förlängningar mötesfrihet, demonstrationsfrihet föreningsfrihet. Detta bör givetvis gälla alla grupper. Inga människor, hur avskyvärda och dumma i huvudet de än är, förtjänar att särbehandlas från lagen och straffas utan att ha begått brott. Med andra ord, om en grupp har en knäpp religion, eller hatiska åsikter, så är detta fortfarande ej skäl nog att förbjuda gruppens existens per se. Enbart den dagen gruppen direkt uppviglar till brott eller begår brott kan det komma på fråga att ta ifrån dem deras rättigheter. Den som i enlighet med lagen söker demonstrations tillstånd samt inte begår en brottslig handling under demonstrationen har rätt enligt vår mest grundläggande princip att demonstrera.

Ska vi börja tumma på denna grundläggande rättighet för en grupp enkom för att de har knäppa åsikter är vi inne på en mycket farlig väg. Vilka fler grupper bör då förbjudas? Fundamentalistiska religiösa? Djuraktivistgrupper? AFA? Det finns många med vars budskap jag verkligen inte sympatiserar men jag anser att de har rätt att finnas och uttala sig som alla andra så länge det sker inom lagen.

Givetvis har även motdemonstranterna rätt att finnas på gatan, jag anser dock att deras metod att väsnas och på så sätt överrösta ljudet från den andra gruppen är något jag inte är bekväm med. Åter igen med hänseende till yttrandefriheten. Jag vill inte att andra ska komma och störa mig när jag utövar mina mänskliga rättigheter så jag tänker inte störa dem. Jag vill bedriva mitt arbete på andra sätt eftersom jag inte är bekväm med demonstration som form. (obs gäller mig personligen, säger inte att det bör gälla andra) Jag föredrar att skriva, organisera mig i föreningar, delta i debatter och samtal mellan olika grupper. Om jag börjar med att visa andra att jag är beredd att lyssna på dem så tror jag att de också blir mer beredda att lyssna på mig. De rörelser jag starkt misstycker till väljer jag heller att visa detta på genom att ignorera dem. Inte ta en utsträckt hand, inte uppmärksamma deras demonstration. De vi alla väljer att behandla som luft kommer tappa sin makt att påverka.

Nazismen är utan tvekan en av de värsta ideologier historien skapat. Skulle jag leva i ett samhälle med nazistiskt styre skulle jag givetvis göra allt jag kunde för att förstöra för dem på alla sätt möjliga. Nu är så inte fallet, nazismen i Sverige är en aggressiv men patetiskt maktlös grupp. De får finnas och de får utöva sina yttrandefriheter men jag väljer att vända kalla handen till och ignorera dem och deras idioti. De är en liten marginaliserad grupp som mest är tragisk i sin totala frånkoppling från verkligheten. (obs jag talar alltså om regelrätt nazism, inte den populism som sd står för tex. Den har tyvärr ökat sitt inflyttande)

Yttrandefrihet är en grundläggande rättighet och sådana får inte vara olika för olika personer. För en rättighet som inte är samma för all blir en tandlös rättighet. Som liberal tycker jag att urholkade tandlösa rättigheter är den farligaste vägen som finns för ett samhälle att ta. Jag gick inte och väsnades för jag tycker man ska respektera varandras rätt att demonstrera, hur retarded deras åsikter än är. Jag demonstrerade inte tyst för att jag inte är så bekväm med demonstationståg som uttrycksform (folkmassor gör mig mycket obekväm) och för att jag principiellt inte vill motsätta mig allas rätt att få finnas i det offentliga rummet. Jag ansåg inte att jag måste ”stoppa nazisterna” eftersom jag inte tror att de har någon makt, något inflytande eller någon relevans idag. Därför.

Advertisements

6 thoughts on “Varför jag inte demonstrerade mot högerextremisternas fackeltåg

  1. Hej Hanna,

    Frågan är väl inte varför du inte deltog i att skrika och slå på nazister utan varför du inte använde din demokratiska rätt att demonstrera på ett lagligt och schysst sätt. Svaret på den frågan är som jag förstår det att du inte gillar att gå i stora folksamlingar vilket jag kan förstå. Men jag tycker att det är problematiskt att det framstår, delvis i din text, men även i media som att alla motdemonstrationer var aggressiva. Det fanns flera fredliga demonstrationer, jag gick i en av dessa. Det är ett bra sätt att visa att man inte håller med om nazisternas vidriga människorsyn. Att inte på någon sätt visa att man tar avstånd är ett tyst medlåtande. En demonstration är givetvis inte det enda forumet man kan visa sitt avståndstagande i (du gör ju t.ex. det genom din blogg) men ett mycket bra sådant i min mening eftersom det är ett enkelt och inkluderande sätt att föra fram sin åsikt på.

    • Det instämmer jag med till fullo! Jag som sagt tenderar bara att undvika just demonstrationer, även de tysta, men jag har inge som helst invändningar mot att andra använder sin yttrandefrihet och sin demonstrationsfrihet till att uttrycka sin åsikt. Däremot anser jag att det finns skillnad på två följande anledningar till demonstration. 1) Vi som demonstrerar bara samma dag med ett helt tåg där vi bara uttrycker vår egna åsikt i motsatts till högerextremisternas, och 2) Vi som demonstrerar mot att högerextremister får demonstrera.
      Jag anser att den första typen är så självklar att den inte behöver kommenteras, mitt inlägg ska snarare ses som ett svar på varför jag inte deltog i den andra typen av demonstration. (för att jag anser att alla hår åsiktsfrihet)
      Just den tonen som fanns i aftonbladet texterna kändes som de främst berörde just den andra typen; Varför demonstrerar du inte mot att de får finnas? ungefär. Hur man någonsin skulle kunna vara emot att en fredlig demonstration för tolerans ser jag inte överhuvudtaget och därför ska mitt inlägg inte ses som svar mot den typen av demonstration utan den andra typen. i ett sådant demonstrationståg är jag dock rätt säker på att det ingick både sossar, vänsterfolk och liberaler. Jag känner i alla fall ett gäng som gick med i den typen av tåg som inte röstar primärt rött.

  2. Jag var inte heller med i demonstrationen och jag är generellt sett inte speciellt pepp på våldsamma motdemonstrationer. Inte så mycket för att jag är emot våld av princip: Nelson Mandela var ledare av en väpnad motståndsrörelse trots allt och jag tänker inte påstå att han borde kämpat emot apartheidregimen fredligt. Men extremvänsterrörelser i Sverige har en rätt läskigt fetischism emot våldsam klasskamp som oftast blir ganska omotiverad och nästan alltid kontraproduktiv. Vi har en representativ demokrati som är relativt korrumptionsfri och den ska vi använda.

    Sen har jag däremot förståelse för vissa personer som menar att liberal aktivism ganska ofta lyser med sin frånvaro. Det här är inget personligt emot dig, bara ett konstaterande att man ser ganska sällan folkpartister som vandrar gata upp och ner och demonstrerar för t.ex. liberalare lagar eller ökad möjlighet för privata företag att driva produktion. När de går med i demonstrationståg sticker de heller sällan ut och representerar sin liberala ståndpunkt. (Det här kan nog däremot bero både på vänsterpartisters tolerans för stöd från andra ideologier.) Till och med under Socialdemokraterna så var det oftast Vänstern och Miljöpartiet som drog ut och demonstrerade. Efter massakern i Utøya så förutsätter jag att inga liberaler tyckte att det var bra eller inte brydde sig (!), men minnesceremonierna organiserades oftast av vänsterpartier, iallafall i Lund. Jag kan inte minnas någon demonstration till minne av Kristallnatten organiserad av ett ungdomsparti från Alliansen.

    Det här är inte att säga att individuella liberaler inte demonstrerar, men partierna inom Alliansen är ändå från en annan politisk kultur där demonstrationer helt enkelt inte organiseras. Det här är kopplat till arbetarhistoria såklart yada yada, men för de som ställer sig emot främlingsfientlighet och som tycker att demonstrationer är ett bra exempel på att visa sin politiska ståndpunkt, så kan jag förstå deras frustration/skadeglädje angående liberalernas frånvaro.

  3. Håller helt med. Men kommunismen har väl en betydligt värre mördarhistoria än Nazismen. Att nazistiska symboler är förbjudna kan man förstå, men att man kan kalla sig kommunist och komma undan med det är obegripligt.

    Som en äldre dam (född 1929 uppväxt i Karelen) sa när jag var liten. Akta dig för folk med röda flaggor. Så att man inte går i tåg där dödens blodröda fana är i topp kan ingen klandras för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s