genusluciajulreligionskristendomsfarlighetsbonanza!

Man får passa på att sola sig lite extra när det är högtider som religionshistoriker! Vid få andra tillfällen är det så många som bryr sig om oss och vårt nörderi.

Nu när Sturmark/Lindenfors vill passa på att glänsa lite med sina julkunskaper och twitter tjafsar om en kille kan va lucia kan det vara på sin plats med snusförnuftiga invändningar.

*

Jul är mycket riktigt en sammansättning av flera olika traditioner. Framförallt en romersk solfestival och den nordiska/germanska yule (som den gamla stavningen är)

Den romerska festivalen passade bra att återanvända för kyrkan som firande av Jesus födsel. Det är dock en efterhandskonstruktion, snarare föddes Jesus i okt någongång. (detta tror man eftersom det är den månad som bäst stämmer överens med uppgifter i bibeln, tex ha får på bete) Det bestämdes senare att Jesus skulle firas och den redan befintliga festivalen blev en bra högtid för syftet.

Yule eller midvinterblotet var en av det hedniska norra Europas viktigaste och största fester. Midvinter, mörkast på året men också vändningen, nu skulle ljuset komma tillbaka. Det firades traditionsenligt hedniskt, dvs, mat, fylla, gemenskap, fest, slagsmål. Man åt gris och använde de färger och festligheter som fanns, som grönt granris, vinteräpplen, kål, och mycket saltad mat. Och så slaktad julgris förstås. omnmonnom.

Dessa två smälte ihop till att fira jul den 24 dec. (yule firades annars vid midvinter vilket brukar infalla runt den 21 dec, så lite tidigare.)

Lucia är som vi vet ett helgon, men lucianatten är något annat. Enligt tidig kristen/hednisk folktro var natten till den 13 dec en farlig natt, lång, magisk och svår. Då kunde djur svälta och onda varelser for runt och härjade. Den natten fick man akta sig för att inte stöta på trollet lusse som va ute och bråkade i följe med andra troll och otyg. På morgonen den 13 hade man överlevt lussenatten, den var över och snart skulle vändningen, midvinter komma. Alltså firade man till det på morgonen med stora frukostar, och inte oväntat, fest, fylla, hejraderitan.

Helgonet Lucia plockade man in som lämplig representant för firande av lussemorgon när man överlevt den långa natten och serverade festfrukost med massa ljus. Den började serveras av en ung person med ljus. Denna person var inte könsbestämd eller utseendebestämd utan helt enkelt en ljusbringare som kom med firandet av att natten var över. Sedan plockade man in helgonet som denna ljusbringare och sedan blev det till  -> snygg tjej ska komma med lussefrukosten.

Yulefirande – Midvinterblotande nordbor

Helgonet Lucia

Lussefrukost! 1800 tals Luciafirande

*

Våra helgdagar och traditioner är aldrig huggna i sten. De förändras ständigt av att nya religioner kommer, vi plockar element från dessa, lägger på våra vanliga högtider, och festar och firar vidare med vänner och släkt. Att säga att traditioner ska bevaras som de är blir därför en lustig motsägelse. Traditioner finns aldrig ”från början” utan byggs socialt och kulturellt av olika moment som läggs till och smälter in. Ur det liberala perspektivet bli det dessutom givet att en tradition finns för att vi vill och ser värde med att bevara den. De traditioner som inte intresserar någon försvinner.

Så Lucias kön är egentligen rätt irrelevant. En gång var ljusbringaren av  obestämt kön, sedan blev det en kvinna, och om det nu skulle bli obestämt igen  så kommer ingen av dessa vara mer eller mindre ”rätt”. Frågan handlar mycket lite om tradition eftersom den där blir en icke – fråga. Snarare handlar det om nutida tjafs kring synen på barn och vuxna, genus och popularitet i skolkulturer. 

Givetvis är det inget hot mot någonting att en unge går och viftar med luciakrona på dagis lika lite som att dagisluciatågen innehåller både tomtar och pepparkakor och det ena och andra.

Diskussionen om julens religiositet är på samma sätt en lustig symboldiskussion. Har högtider religiösa dimensioner? Ja, men samtidigt, inte per default. Yule var en hednisk högtid. Sen blev den katolsk, sen protestantisk,   nu skulle jag nog närmast nämna den som en sekulär/kristen tradition  i Sverige eftersom så pass få firar den av troende skäl. Att känna till kulturhistorian bakom är roligt och spännande men knappast politiskt legitimerande.

Så vad roligt att Sturmark/Lindenfors vill ta tillbaka julens hedniska rötter! För visst är det det de säger? Julen var ju inte icke – religiös innan den blev kristen, den var hednisk. Jag firar den hedniska högtiden, det är roligt och mysigt och Sturmark/Lindenfors  får gärna göra mig sällskap i detta. Men då kanske det skulle krävas att herrarna tog sin en funderare på sin religionssyn… För deras stelbenta syn på avd religion är passar inte längre in då. Religion/kultur/folklore är ju nämligen sammankopplade.

På samma sätt hoppas jag att de som klagar på att kåren i uppsala inte får ha några arrangemang som ”är religiösa” funderar på hur vi då drar gränserna mellan religiöst/traditioner/kulturen. Och varför det är ett problem att arrangera en trevlig iftar, eller varför inte en judisk sabbat? Alla anledningar att bjuda i, mötas, träffas, äta, dricka och umgås är bra anledningar. De blir inte farliga och hemska för att de kan spåras till ”RELIGION” (denna boogieman)

*

Kivas mindre fira mer, fira så många olika religiösa/kulturella högtider ni kan, då kan man plocka guldkornen. det är den nyhedniska strategin  😉

(men tips, det kan också gå överstyr, då rom i slutet på sin tid hade lagt in alla folk som ingick i rikets olika högtider och fester var nästan hela almanackan full med högtider. Det skulle konjunkturinsitutet inte gilla…)

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s