Det långa inlägget om djurskydd med allting i

Jag lyckades ju få in en debattare på Svenskans nätupplaga brännpunkt om djurskyddslagen, och här på bloggen finns möjlighet att dels svara på frågor och kritik och dels utveckla mer noga vad som står i det nya lagförslaget. Det här är ett jättelångt inlägg, så jag delar upp det och sätter rubriker så du som läsare kan gå direkt till det som du vill läsa om.  Vill först och främst tacka för all feedback! Håll debatten igång!

Debatten som varit hittills kan ses på följande länkar; A B C D

För mig handlar det om två saker, det juridiska praktiska konsekvenserna samt den kulturella innebörden av vad förslagen representerar. Den grund som jag anser att djurskydd ska utgå ifrån är att djur ska kunna brukas av oss och samtidigt att vi måste visa djurens respekt så långt det går eftersom vi har ansvar för dem. De djur vi människor har tämjt och håller oss med måste vi också ta ansvar för. Till skillnad från vad vissa aktivister tror så kan man inte bara ”befria” de djur vi håller oss med idag genom att släppa ut dem. De flesta tamdjursarter som finns skulle inte överleva ute i det vilda eftersom de kommit allt för långt bort från den sortens beteenden som garanterar deras vilda släktingar förmåga att överleva under hårda villkor. Vidare måste det finnas en medvetenhet om hur olika arter fungerar socialt och hur kommunikation sker. Det som vi tolkar som något negativt och skadligt kanske inte alls tolkas på samma sätt av alla djur då de kommunicerar med varandra på det sättet.

Innan jag går vidare med de olika områden jag ifrågasätter i nya djurskyddslag så kan jag bara konstatera att redan i början av utredningen står följande;

”Grunden till all djurhållning är respekt”.

Det är lustigt för jag trodde grunden till all djurhållning var det faktum att vi vill utnyttja djuren som resurs för vår egen skull. Vi kan ju inte förneka att vi inte har djur för att vara snälla mot dem. Vi har dem för att använda dem. Jag tycker det är viktigt att vi inte hycklar med detta grundläggande faktum. Nedan följer några rubriker där jag går igenom de delar som jag anser är mest problematiska med nya lagen. Alla förslag där är självfallet inte dåliga. Men jag tycker inte myndigheter ska ha beröm om det gör rätt, det är deras jobb och det vi ger dem våra skattepengar för att göra. Därför påpekar jag bara det jag tycker är fel och inte vad jag tycker är bra.

Om våld som kommunikation

Jag är emot allt våld vad gäller mellan människor annat än i yttersta yttersta nödfall, som för att rädda liv och självförsvar. Detta eftersom vi dels har en psykisk aspekt av våld och dels har talet, som räcker som kommunikationsmedel oss människor mellan utan att våldet behövs som förstärkning. För djur är så inte fallet. Djur kommunicerar med läten, kroppsspråk, lukt och liknande men också med vad vi skulle benämna som våld. En flockledare för säg kor, hundar eller hästar använder våld för att markera mot sina flockmedlemmar om någon av dem gör fel, inte lyder osv. Detta i sig är inte något farlig utan behövs för att flocken ska fungera. En flock utan ledning har inte klar kedja för beslut och kan därmed utsättas för stor fara vid tex attack från rovdjur. Djur som är flockdjur behöver också veta att de är i en flock och att det finns en struktur. De behöver veta vem som styr och vart de ska vända sig. Finns ingen flockstruktur blir medlemmarna oroliga och stressade och en flock i det vilda utan ledning hade snart splittrats.

Det är alltså viktigt för tex en hund och en häst att denna har en flockledare och litar på sin flockledare. För att man som ägare till djuret ska kunna befästa sig som ledare måste man kunna kommunicera. Om jag som mitt djurs ledare behöver visa på en order måste jag ju också få djuret att förstå vad jag menar. Att säga, ”Hästen, du ska gå här” fungerar inte eftersom hästen inte förstår människospråk. Istället måste jag använda kroppen, så att säga ”ett språk hästen förstår”.

Därför ifrågasätter jag följande förslag i nya lagstiftningen;

” Djur får inte agas”

”Det bör t.ex. införas ett förbud mot att använda spö på hästar i frammaningssyfte. Spö bör däremot få bäras i syfte att avvärja olyckor.

Vad innebär att djur inte får agas? Att jag inte får slå mitt djur då detta är helt omotiverat (rimligt) eller att jag aldrig får aga, det vill säga, slå mitt djur någonsin? För i så fall har vi problem. Talet är fantastiskt som kommunikationsmedel men tro mig, du kan inte övertala en tjur eller en unghingst med ord att, snälla flytta bort din hov från min fot och sluta bit på mig. Det enda språk en bråkig ung hane av ovanstående djurtyp förstår är en smäll på käften. Jag slår till mina hästar ibland då detta behövs, det betyder inte att jag plågar dem utan är helt enkelt bara ett sätt att kommunicera. (Den hästägare som kan komma och säga att ni aldrig någonsin klippt till ert djur på bogen med handen för att djuret bråkar, ni får gärna i så fall förklara hur ni gör. Alla andra som har häst förstår nog vad jag menar.)

Att man inte ska få spöa en häst för att gå fortare tycker jag är rimligt. Djur springer så fort de springer, så fort de har gener och träning till. Allt utöver det är ett mänskligt påfund och djuren borde inte behöva betala priset för att VI kommit på att de ska springa fort. Däremot; Frammaning kan även innebära att tvinga sin häst att gå fram då den vägrar. Typ du är ute och rider, det står en traktor, hästen blir JÄTTERÄDD och fjantar och vägrar gå förbi. Detta beteende är i regel bara ett test av dig som ledare eller av rädsla. Flockledaren har en plikt här att visa att det inte är farligt, att man kan gå förbi och att just jag som ledare bestämmer vad vi ska och inte ska gå förbi. I en sådan situation och bara i en sådan använder jag mitt spö. Det bör ses till så detta inte i och med nya lagen kan bli förbjudet. För en häst som aldrig uppfostras bli orolig, farlig och mår själv dåligt av att inte styras.

En människa som upplever våld kan utveckla långvariga psykiska problem. Om ett djur blir slaget i en situation då djuret inte själv fattar varför och om detta händer regelbundet så kan även det skada djuret och göra det otryggt. Att man däremot använder våld som ledare är inget som djuret lider av eller ”mår dåligt över” i efterhand. Det måste även i fortsättningen vara möjligt att uppfostra sina djur med medel som de själva förstår utan att riskera åtal.

.

Om överstatlighet och överkontroll

Jag anser, som frihetligt sinnad, att det finns ett egenvärde i att staten lägger sig i mitt liv så lite som möjligt. Det är helt enkelt en princip. Jag har inte bett om att bli kontrollerad och styrd över, jag fogar mig för att jag ser vinsten av ett fungerande samhälle, men det ska hela tiden vara lite mindre kontroll snarare än lite mer. En överdriven statlig kontrollapparat bidrar även till systemtröghet, mer risk för att det blir fel på vägen, mer byråkrati, men krångel och mindre flexibilitet i systemet. Alltså anser jag att det finns en praktisk ekonomisk aspekt i att inte allt ska vara statligt reglerat, och en symbolisk och ideologisk. Djur är våra ägodelar. Så är det faktiskt även om de också är levande varelser. Jag har rätt att göra vad jag vill med min ägodel. Sen finns det en rimlighet i att staten/kollektivet går in och förhindrar att en sadistisk eller sjuk individ plågar och missköter de levande ägodelar hen har i absurdum. En enskild individ ska inte ha rätt att plåga något avancerat levande utan att kollektivet lägger sig i och säger ifrån.

Om jag däremot vill klä ut min hund i små fåniga kläder, eller inte gå tillräckligt långa promenader, eller ta med den på tråkiga långa utställningar, eller jaga med den eller vad som helst, så är det min rätt att göra det. Sen bör samhället alltid främja att vi enskilda tar hand om våra djur, men man kan inte tvinga någon att uppfostra sin hund rätt (om det inte går helt överstyr och hunden blir farlig) annat än genom socialt tryck, utbildning inom utbildningsväsendet, media osv.

Det finns även en risk i att staten vill lägga sig i alla små transaktioner och utbyten i civilsamhället och ha papper och bevis för allting. Det måste finnas en förståelse för erfarenhet. Staten kan inte kvantifiera allting.

Därför ifrågasätter jag vidare förslag i nya lagstiftningen;

”Minst 16 år för att ha ansvar för djur”

 ”Utbildningskrav för djurägare på storskalig nivå och kompetenskrav för djurägare”

 ”Djur ska ha daglig tillsyn”

Ska inte en 15 åring kunna ha en egen hund? Under vuxet övervakande? Barn mognar och lär sig av att hantera djur, det är ett utmärkt sätt att växa upp. Kommer stalltjejer inte få ha officiellt ansvar för sina egen hästar utan innebär detta att en vuxen ständigt måste vara med vid skötsel?

Nästa punkt är underlig eftersom den kan komma att kräva att alla som håller på med djur ska ha särskilda ord på ett papper dvs formell utbildning. Det står även i förslaget om obligatoriskt utbildningsmaterial vid försäljninhg av djur och obligatoriska kurser för vissa djurägare. Detta har varit på tapeten förut, kommer aldrig glömma när någon nitisk byråkrat ringde hem till min far och frågade; ”Vad har du för kompetens för att hantera djur egentligen??” Nu är min pappa agronom och mycket väl utbildad men han blev ändå irriterad och förbannad av frågan och sa; ”exempelvis har jag haft djur och skött djur hela mitt liv och aldrig fått en anmärkning på hur mina djur mår.”

Några ord på ett papper gör dig inte till en bra djurägare och avsaknaden av orden gör dig inte till en dålig. Om du har lång erfarenhet, bara levererat friska och välmående djur till tex slakt eller mjölk, aldrig fått en anmärkning av veterinär, och andra kan vittna om dit goda handlag, varför ska ord på ett papper vara så jäkla viktigt? Vi har rätt att göra saker utan myndighetskontroll. Sen är det givetvis bra om den som aldrig haft djur förut inför skaffande läser på och frågar de som vet, men det ska inte vara inskrivet i laget. Vad är nästa steg? Att man inte ska få göra mat till vänner utan utbildning? Att man inte ska få skaffa barn utan obligatorisk kurs? Bort med klåfingrigheten! Staten ska inte få reglera vartenda litet beslut här i livet. Det viktiga är resultatet, dvs att ens djur verkar må bra på alla sätt. Svensk stat är besatt av formella utbildningar, vissa saker ska lämnas åt civilsamhället. Vi minns väl alla ”datakörkoret” och ”symaskinskörkort” från skolan? Ibland måste erfarenhet också få räknas som en merit.

Sedan slutligen detta med daglig tillsyn, varför ska det stå i lagen? Bra att man lämnar plats för undantag men varför ha det där överhuvudtaget? Har man djur ute i hage på sommaren bör man förstås titta till dem när man kan, men det finns situationer när det inte går att styra. TEX; Mina katter spenderar veckor ute i skogen på sommaren. De är utekatter och får komma och gå som de vill. Under vintern när det är kallt är de inne allihop hela dagarna men på sommar höst och vår spenderar de mycket tid med att jaga, kolla sitt revir och träffa andra katter ute. Jag tror att mina katter genom detta lever ett mycket lyckligare liv än många innekatter. Jag kan omöjligt kolla till mina katter varje dag på sommaren eftersom de är ute och har sig i skogen. Ska det verkligen finnas en lag mot att mina katter ska få vara ute så mycket de vill utan att jag kan titta till dem varje dag iom detta?

.

Om kostnader och ekonomi

Att driva jordbruk i Sverige är dyrt. Det är dyrt för att vi har höga krav på djurskydd och de kostar pengar. Det är inte lika dyrt i Danmark exempelvis. Det innebär att vårt kött och vår mjölk blir dyrare. Svenska lantbruk anses konkurera på det faktum att vi tar hand om djuren inte pris. Problemet är att denna ”konkurrensfördel” är inte vatten värd i många sammanhang.

Någon påpekade att det är EU som bestämmer regler för upphandling. Det är sant, men Sverige kan fortfarande kämpa för att vi ska ha rätt att välja fritt, efter att vi har satt vissa krav. Dansk kött och svensk kött är inte likvärdiga produkter eftersom de inte har samma djurskydd. Alltså borde Sverige i EU få argumentera för att vi inte ska behöva välja utländskt kött som om det vore samma produkt. Vi kan kämpa mer än vi gör för rätten att alltid välja svenskt i offentliga upphandlingar! Tänk om alla skolor, sjukhus, landsting, och kommuner bara serverade svenskt, vilken stor kund svenska bönder skulle få då.

Det andra ansvaret hamnar hos konsument. Jag säger givetvis inte (som någon påstod med min artikel) att ALLA konsumenter väljer bort svenskt. Jag påstår att vissa gör det. Särskilt stora leverantörer. Så du som gillar djurskydd och påstår att du vill ha mycket djurskydd, ät för i helsike bara svensk kött! Något annat är gravt hycklande. Om man nu vill köpa billigt kött så våga stå upp och erkänn att du tycker det är ok att djur lider lite för din hamburgare. Sluta säg Bu i ena läget (ååhh expressen det är så synd om Fluffe ) och Bä i andra. (fuck you danska grisar, ni kan stå där uppbundna i små boxar och ha ett skitliv bara jag får bacon)

Jag vill inte se överstatlig kontroll av kött, men jag vill se ökad kulturell medvetenhet. Var tydlig i skolan om skillnader på olika länders djurskydd! Inför tydliga märkningar som visar inte bara ”det här köttet kommer från det här landet” utan hur de djuren mår! Vad som är tillåtet och inte. Få ett tydligare mediaklimat om skillnader mellan livsförhållande för olika djur och hur aktiva konsumentval stödjer djuren.

Och slutligen, om det nu är så att vi faktiskt skiter i hur djuren mår, varför ska svenska bönder fortfarande få ännu mer kostnader? Om konsumenten inte värderar djurskydd, varför ska djurägarna tvingas göra det? Det finns ännu fler, ännu dyrare förslag i nya lagstiftnigen. Svenska bönder går redan i konkurs i mängder men kött äter vi ändå. Vad är målet? Att allt svensk lantbruk ska slås ut och djur bara finnas i djurparker och att allt vårt kött ska komma från plågade djur utomlands som vi slipper se och slipper höra talas om? Om man faktiskt påstår att den svenska djurindustrin kan konkurera på en marknad med sitt goda djurskydd, gör det då möjligt att det faktiskt ska vara en konkurrensfördel.

Här är nya, ännu mer dyra förslag i nya lagförslaget;

”Inga djur ska få hållas uppbundna. Korstallar måste alltså byggas om till att bara ha lösdrift och boxar.”

”Denna vård ska ges av veterinär när så behövs och operativa ingrepp får endast göras om de är befogade av veterinärmedicinska skäl. Utredaren föreslår att detta även ska gälla all penetration av hud eller slemhinnor på djur så att detta även inkluderar injektioner, blodavtappning och akupunktur.”

”Utredaren anser vidare att det är självklart att alla operativa ingrepp ska göras under bedövning. Obedövad kastrering av smågrisar anser utredaren ska fasas ut tre år efter lagens ikraftträdande.”

Jag ska alltså inte ens kunna ge min häst en spruta utan att veterinären kommer ut? Dels kommer detta bli svindyrt, dels så är det återigen den här expertisfetischismen. Man måste faktiskt inte vara veterinär för att ge ett djur en spruta. En veterinär kostar skjortan att ta ut till djuren, man måste få ha ett utrymme som djurägare att göra enklare behandling själv.

Det gör ont på en smågris att bli kastrerad visst. Men inte så ont. De skriker till lite men glömmer det sen snabbt. Hur är det med märke i örat, ska det också ske under bedövning? Jag tycker personligen att det självklart är bättre om det ni utvecklas vaccinering för smågrisar. Snabbare, enklare och smärtfritt. Men om man nu måste kastrera som ingrepp, ska man ha en veterinär med och bedöva kommer det blir dyrt och långsamt.

.

Om djursex

Och så detta med djursex som tydligen så många tycker är så intressant. Jag tycker det är den minsta detaljfrågan i sammanhanget men med tanke på kommentarer och reaktioner så tycker tydligen folk att detta är JÄTTEVIKTGT. Nåväl. Först och främst till alla er som skrivit till mig om ”DU VILL UTNYTTJA STACKATRS DJUR” kan vi ju bara fastslå, jag har själv inget intresse och ingen erfarenhet av tidelag. Om någon nu trodde det. Jag vill således inte ”utnyttja djur sexuellt” däremot har jag slagit ihjäl och ätit upp ett par i mina dagar. Man skulle kanske kunna tycka att detta vore värre men tydligen inte.

Så här står det i lagförslaget;

”Utredarens ambition är att värna om respekten för djur och att djurskyddslagstiftningen ska förebygga djurskyddsproblem. I lagen införs därför ett förbud mot sexuellt umgänge med djur eller utförande av andra sexuella handlingar mot djur. Risken för att djur far illa i sådana situationer är, enligt utredarens bedömning, alltför stor. Handlingar som görs på grund av veterinärmedicinska skäl eller i samband med avel undantas från förbudet”

Alltså finns redan ett undantag för behandling och avel. Det är bra och det innebär också att min tidiga kritik inte är aktuell. Däremot så kvarstår grundfrågan. Varför ska vi förbjuda något bara för att vi tycker det är äckligare? Vår syn på vad som är äckligt kan inte få styra hur vi bedömer djurens rättigheter. Det enda som ska vägleda den typen av beslut är djurens lidande.

Om vi nu kan fastslå att ett djur inte lider av en viss typ av behandling (tex inseminering av kor) varför skulle djuret då lida av en sexuell handling av samma sort? Det viktiga är inte att någon ska få ha rätt att ha sex med djur, det viktiga är att vi ska vara klara på vilka grunder vi gör våra bedömningar. Bedömningen ska vara; upplever djuret lidande? Samtidigt som man också ha i bakhuvudet att vi ju faktiskt har rätt att döda djur. Det blir absurt att skriva ”risken för skada är alltför stor”. Man kan ju då invända att, ja, vid slakt är risken för skada rätt jäkla stor också…

Ett djur kanske tycker penetrering är obekvämt. Ett annat skulle inte göra det. Så fort en tydlig fysisk skada kan påvisas så är detta misshandel och kan då utredas som sådan. Är det inte misshandel tycker inte jag det platsar i lagen. ”Mennn det är ju värre med sexövergrepp”, argumenterar någon. Men nej, det är det faktiskt inte. Bara för att vi människor tycker det är värre så innebär inte det att djuren tycker det. Djur skiter i vår sexuallitet. De förstår den inte och bryr sig inte. Djur har inte heller samma sorts sexuallitet som människor. De kan inte ”bli utsatta för övergrepp” som man säger för de har inget inre liv och inget ”jag”. De kan uppleva smärta och rädsla. Inte kränkningar.

Tidelagslag handlar ytterst om att vi tycker något är äckligt och därför vill förbjuda det. Jag tycker att vi av princip inte ska förbjuda saker för att de är ”äckliga”. Att något är äckligt är inte ett argument. Om man nu menar att det konkret är penetrering av mindre djur som kan ge skada, så säg det! Förbjud just detta, men förbjud då också oberoende av sexuella motiv. Förbjud mot att föra upp föremål i kroppsöppningar på mindre djur tex. Att låta ett djur slicka ens kropp (för att använda Eskils episka exempel) eller onanera i närvaron av djur, det lider djuret inte av. Därför ska inte detta vara förbjudet i lag.

Lagen om djur ska vara till för att skydda djur från smärta och lidande, inte för att skydda andra människor från sådant som de tycker är äckligt.

Argumentet att ”om det inte är skadligt så ska det inte vara förbjudet, kan man då säga att man borde få göra saker på små barn?” håller inte enligt mig. Vi drar gränsen vid arter. En människa är en människa oavsett om denna är sjuk, gammal, ung eller dyl. Det är i egenskap av människa som denna har vissa rättigheter. Rättigheter djur inte har.

.

Slutligen

Så, nu har jag gått igenom det viktigaste och redogjort för mina huvudsakliga argument. Det är mycket och det är flera olika diskussioner som alla ingå i hela det här förslaget. Det viktigaste som jag ser det är några olika principer.

  • Vi måste våga erkänna i vårt samhälle att vi använder, dödar och utnyttjar djur för våra syften och vår njutning. Det är något som de flesta av oss ändå tycker är ok och någon som sker i naturen alltid. Vi har ett ansvar som moraliskt högstående att göra det så bra som möjligt, men faktum att jag dödar djur för min vinning kommer jag inte från. Kan man inte acceptera detta faktum ska man inte äta djur. Jag vill poängtera att jag inte har något emot vegitarianism. Tvärtom har jag mer respekt för att man tänker igenom sina val, inser konsekvenser och tar ansvar. Vill man inte bli en del av dödande av djur ska man ge fan i att äta djurprodukter. Punkt.
  • Många av oss kan dock inte acceptera detta faktum. De tycker djur är söta och tror djur är mer lika människor än vad de är. Därför vill man gärna ha överdrivet hårda djurskyddsregler och läser fåniga kvällstidningsartiklar om hur synd det är om en hund som ska avlivas. Samtidigt vill man ju äta kött för det är ju gott. Och den där snygga pälsbollsmössan vill man ju ha. Detta gör att vi inte sätter oss in i och gör aktiva val av de djurprodukter vi konsumerar och samtidigt stiftar stela, hårda och ologiska djurskyddslagar.
  • Ska det här samhället ha hårda krav på djurskydd ska vi göra det permanent. Då måste det också finnas ett högre värde i svenska produkter och svenskt djurskydd. Då måste Sverige slåss i EU för rätten att särbehandla svensk kött på marknaden och konsumentklimatet måste bli hårdare på vad skillnaden är på olika sorters kött och andra djurprodukter.
  • Djur fungerar inte på samma sätt som människor. Sånt som vi tycker är äckligt och konstigt och jobbigt kanske inte djuren tycker är det. Därför ska vi ha en djurskyddslagstiftning som utgår från hur djur fungerar, inte hur människor fungerar. Därför ska det inte vara förbjudet att slå sitt djur ibland i uppfostringssyfte och därför ska sexuella handlingar i sig själva inte vara förbjudna, bara de smärtsamma.
  • Staten ska inte få lägga sig i allt vi gör och lagstyra och detaljbestämma hur vi sköter våra djur. Erfarenhet kan vara viktigare än en formell utbildning. Djurägares lämplighet bör utredas efter hur deras djur verkar må, inte efter deras utbildning och meriter.
Annonser

6 thoughts on “Det långa inlägget om djurskydd med allting i

  1. Du har inget ”eget intresse” av ”djursex”. Varför sätter du dig då emot lagstiftning på området? Vilken skada skulle det göra att lagstifta för att försöka skydda alla de hundar och katter som kommer in med skador till veterinärerna pga att män har velat tillfredsställa sin sexualitet i dem, genom att runka sina penisar i deras kroppar?

    Visst är det ”äckligt” med människor som utövar sin sexualitet mot varelser som inte har någon egen röst att säga ”nej”. Du och andra som vill utöva ”djursex” har ju faktiskt ingen aning om hur djuren upplever att utsättas för er sexualitet och som visats från veterinärhåll, är problemet inte ett litet problem.

    Jag kan inte låta bli att fundera över vilka eller vilkas ”intressen” du försvarar här. Det är sannerligen inte djuren du månar om eller vill ge en röst.

  2. VÄLDIGT bra synpunkter! 🙂
    Hur många har orkat tröska igenom utredningen om djurskyddslagstiftningen som kom i måndags? Det är en diger lunta 😉
    Media har fokuserat på sex och spön, självklart, eftersom sex & våld säljer…

    Jag har läst och det slog mig att om utredarens förslag går igenom står vi djurägare inför ytterligare kostnader! Såvitt jag har kunnat se är du den ENDA som även tagit upp detta.

    Så här står det i kapitel 16.7.4 på sidan 954:

    ”…anser utredaren att bestämmelserna
    i lagen bör ändras så att det tydligt framgår att även injektioner,
    blodavtappningar och andra former av penetration av hud eller slemhinna på djur endast får ske om det finns veterinärmedicinska
    skäl och utförs av veterinär. Detta omfattar även vissa alternativmedicinska
    behandlingsmetoder som akupunktur.”

    Hur tänkte de nu? Ska veterinären komma ut en eller flera gånger om dagen för att djuret ska ha penicillin intramuskulärt t ex?
    Finns det verkligen veterinärer över hela landet så det räcker i så fall?
    Ska vi betala besöks- och köravgift varje gång?
    Det har ju fungerat utmärkt på delegation till djurägaren tidigare.

    En akupunktör på humansidan behöver inte vara läkare, varför ska det vara veterinär på djursidan?

  3. När det gäller lagstiftning borde rimligtvis den första frågan vara – vad är det vi har staten till?
    En liberal skulle antagligen svara: Det demokratiska samhällets viktigaste uppgift är att upprätthålla möjligheter för sina medborgare, friheter om man så vill. Till de viktigaste möjligheterna hör egenmakt, valfrihet, självbestämmande, personlig integritet, personligt uttryck. Och det är i första hand minoriteternas friheter och rättigheter som behöver samhällets skydd, samt, icke att förglömma: Det är människor som tillsammans utgör samhället, dess medborgare.
    En helt annan frågeställning handlar om vad som är moraliskt rätt och fel. De båda frågorna har egentligen inte med varandra att göra. Man kan inte lagstifta fram moral. Det är något medborgarna måste lämnas förutsättningar att med egen frihet och eget ansvar skapa åt sig. Det finns åtskilligt som en majoritet kan stämpla som omoraliskt, utan att det fördenskull bör kriminaliseras.
    Djurskyddsfrågor ställer detta på sin spets.
    Vi alla som arbetar med djur gör det ju för att vi har ett genuint djurintresse, för att vi helt enkelt är djurvänner… dvs.vi tycker det är viktigt att djuren har det bra. Å andra sidan finns en stor högljudd medelklassopinion som aldrig i livet skulle kunna tänka sig att arbeta med djur, som egentligen inte är intresserade av djur, men som använder djuren som en adopterad maskot, ett sätt att manifestera sin egen godhet genom att ställa upp hårda krav på hur andra människor, uppfödare och konsumenter, bör förhålla sig till djur och animalieprodukter.
    Därmed ställs proffsdjurvänner mot maskotdjurvänner, där det är den som ropar på mest statlig reglering som uppfattas som de största djurvännerna. Ett makabert ”chickenrace”. Med demokratin och djurskyddslagen kan dessa ”maskotmänniskor” göra det helt omöjligt för oss professionella att ägna oss åt djur. Och ingen förefaller vilja ifrågasätta systemet i sig. Men varför inte? Låt oss ställa frågan:
    Hur skulle det gå om vi inte hade någon djurskyddslag?
    Då skulle alla få ta eget ansvar inför sitt samvete. Alla vi professionella djurvänner tycker ju att djurplågeri är avskyvärt. Men samtidigt måste vi erkänna att moral är en sak och lagstiftning en helt annan. Konsekvensen skulle ju bli att vi mot vår moraliska övertygelse tvingas acceptera att några besynnerliga personer eventuellt börjar plåga sina djur. Ja… det är frihetens baksida. Vore det otänkbart?
    Som anarkisterna skulle säga: Vi hatar djurplågeri och därför hatar vi alla djurplågare. Vi tar avstånd från dem och vill inte ha något med dem att göra. Men vi tänker inte hindra dem. De får slåss med sina samveten själva.
    Lästips: Lars Hertzberg har i en Åbo Underrättelserkrönika ”Djurens frigörelse” skrivit om kosherslakt…
    http://web.abo.fi/fak/hf/filosofi/Staff/lhertzbe/Kolumner/frigarelse.pdf
    Till och med jag tycker att det är ett ovant sätt att tänka, men kanske är det ändå den enda lösningen om vi ska ha någon animalieproduktion kvar i det här landet.
    Tycker du det är svårt att acceptera det här resonemanget?

    Observera: ”Utbildningskrav för djurägare på storskalig nivå och kompetenskrav på djurägare”… innebär ju i praktiken att alla medborgares självklara rätt att skaffa husdjur vänds i en principiell kriminalisering av allt djurägande. Såvida man inte får dispens…
    Din liknelse med barnanskaffning var bra.
    Tack för en lång och utmärkt genomgång av utredningen!

  4. Angående utrustning för häst:
    ”När det gäller den utrustning och de träningsmetoder som används
    vid träning av och tävling med djur är en del av problemet den stora
    variation som finns i djurägarnas kompetens. Inom t.ex. hästsporterna
    finns alltifrån rent professionella aktörer till amatörer som
    aldrig tidigare haft en häst. Detta medför ett problem eftersom viss
    utrustning eller vissa träningsmetoder kan orsaka stort lidande för
    djuren i en okunnig användares händer medan de kan vara fullt
    acceptabla och inte medföra något lidande i en kunnig persons
    händer. Utredaren anser att sådan utrustning som medför stor risk
    för djurlidande bör regleras i djurskyddslagstiftningen.”

    ”Utredaren föreslår att Jordbruksverket ges befogenhet att i
    föreskrifter reglera sådana träningsmetoder eller sådan utrustning
    som bedöms medföra risk för skada eller djurlidande.”

    HUR i jisse namn ska sådana föreskrifter se ut?
    Utredaren säger ju själv att det beror på vem som använder utrustningen. Kommer det att krävas kompetensbevis för bett x eller hjälptygel y?
    ALL utrustning kan ju medföra lidande eller skada om den används felaktigt eller om den inte passar riktigt.

    Ska man hårddra det så skulle det i princip kunna innebära att ridning endast skulle blir tillåten på en naken häst.

  5. Förbud mot tidelag är väl bra,men allt det andra då?
    Att en av världens hårdaste Djurskydds-Lagar fått ”missriktade” resultat med endast
    Avlivningar och Utrotningar som följd?
    I mycket tvivelaktiga och tveksamma omhändertaganden och avlivningar.
    Av oärliga och sadistiska Djurskyddsinspektörer med utstuderade och faktiskt olagliga
    Arbetsmetoder.
    I många påhittade,grundlösa och onödiga djurskyddsärenden.
    Sveriges Djurskyddslag är en av världens hårdaste men också en av de grymmaste.
    Som ej tar någon som helst hänsyn till levnadsglada djur livrädda för att dö.
    En Djurskyddsinspektör kan utan att oroa sig ljuga hur mycket som helst och ändå bli
    betrodd i Domstol.
    En Domstol som ”jävigt och kollegialt” nästan alltid går på Länstyrelsens linje även om
    Djurägaren har rätt.
    Jag är så trött på denna GALENSKAP OCH IDIOTI att jag kan gråta och spy..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s