Utbildningsfabriker och grekiska gudar

Högre utbildning behöver debatteras mer och vidare i Sverige. I söndags hade Borgs senaste film Utbildningsfabriken premiär på svensk TV (Kunde inte se den själv, tänkte göra det när den finns digitalt) och det har givit frågan ett litet uppsving igen. Förutom att jag måste påpeka hur synd det är att vi inte verkar kunna föra en debatt om det inte finns en bok eller film att utgå ifrån så är det välkommet att det hålls vid liv efter att diskussionen om SN rapporten dog ut i sommarens semesterdvala.

Det är inte sällan rösterna är upprörda och höga när det kommer till att diskutera högre utbildning och särskilt humanioras vara och icke vara men likt förbannat händer inget på faktiskt regeringsnivå. Det stör mig. Regeringen måste ta ansvar för att uppmärksamma de politiska frågor folk bryr sig om! Särskilt som om det verkar finnas ganska tydliga problemområden att ta tag i. Välskrivna inlägg som motsätter sig allt vad studieavgifter heter finns det gott om, ödmjukhet inför kvalitetsbrister tyvärr desto mindre. Svensk grundhumaniora är inte bra! Vi behöver bara åka till Danmark för att hitta en betydligt mer kvalitativ syn på humanistisk bildning. På de högre nivåerna klarar vi oss bättre eftersom man kvalitetssållar hårdare vid forskningsansökningar. Så som grundutbildningen ser ut nu så kommer det dock börja bli problem även där om inget görs. Och så länge vissa studenter och debattörer hanterar frågan med att ställa sig upp och säga att näringslivet har som PLIKT att anställa dåliga humaniststudenter så kommer vi aldrig att komma framåt.

.

Många av de debattörer som uttalat sig i frågan har lyckats ringa in det första stora problemet; Anslagssystemet. Så länge lärosätena får betalt efter att godkänna  så många elever  som möjligt, utan övrig kvalitetskontroll, så kommer vi långsamt att urvattnas totalt. Högskolorna och universitet kommer släppa igenom mängder med folk som inte förtjänar sina betyg, utan att en oberoende instans övervakar. Dels leder det till att högskolor måste göra allt de kan för att locka elever (därigenom kan ”hobbykurser” uppstå) och dels leder det till att allt fler examen inte överhuvudtaget blir ett bevis på kvalité. För vad man missförstår när man framhäver att google minsann ”anställer humanister” är att det är humanister från Harvard, Oxford, Cambridge osv. Det vill säga, som arbetsgivare VET jag att de studenterna är duktiga, bildade och kompetenta på metod, att skriva och analysera. Det vet jag inte när det gäller en svensk humanistelev.

Herregud, kom inte och säg att vi inte alla sett dem, uppsatserna som fått godkänt utan teoridel på C nivå? Helt utan egna undersökningsavsnitt på B nivå? Uppsatser som var så dåligt skrivna att det blev mer eller mindre omöjligt att förstå vad som menades och elever som gått ur fem års humaniora utan att riktig förstå vad som är skillnaden på olika sorters metoder. Och då pratar jag ändå bara om mina anekdotiska bevis från Uppsala. Om Uppsala är ett av Sveriges bästa humanistiska lärosäten, hur ser det då inte ut på annat håll?

.

Förutom att vi måste ha högre krav och mer kvalitetsfokus på de utbildningar som ges är det andra stora problemet svenska systemet för intagning. Här sätts intag efter en perverterad form av marknadsekonomi vad gäller tillgång och efterfrågan, inte kunskapskrav. Det innebär att en ”enklare men roligare” utbildning kan ha betydligt högre intagningskrav än en svår. Humaniora har nästan inga krav alls. De flesta kurser jag som humanist någonsin läst har haft platsgaranti. Alla som vill får läsa! Och sedan väl på kursen behöver du mer eller mindre bara kunna läsa nästan en bok och sammanfoga meningar för att bli godkänd. Inte så konstigt att ett examensbevis urholkas… Bara i Danmark ser man istället på det så här; Vi behöver inte jättemånga litteraturvetare. Och det ska vara svårt att vara littvet! Man ska kunna läsa och analysera på hög nivå. Alltså är det inget som vem som helst ska kunna bli utan det borde vara höga krav. Alltså sätter vi intaget på 30 pers per år och högskola och betygsintaget högt (typ 19.0/20.0). På så vis vet man att de som kommer in är duktiga och att det inte urholkas med att för många utbildas.

Jag hade själv en dansk vän som påpekade det att ”många i Danmark söker och vill komma in på humaniorautbildningar men kan inte. De skulle ju kunna åka till Sverige för här kommer de in.” efter att hon själv pluggat här en termin konstaterade hon dock att; ”det är nog inte en enkel lösning ändå, för den utbildning man får här är så mycket sämre”. Således; Höj intaget! Färre personer, högre krav, och gärna något mer än bara betyg, så som allmänbildningstest och skrivprover.

.

Ett bra argument emot studieavgifter är det faktum att vi som studenter ändå betalar för vår utbildning. Vi lånar pengar som vi sedan själva ska betala tillbaka. Alltså borde vi rimligtvis vara lite mer försiktiga med vad vi lägger dessa lånade pengar på, försäkra oss om att det vi gör kommer ge någon sorts utdelning på jobb. Tyvärr är det inte så glasklart som det borde vara. Allt för många ägnar flera år åt att läsa ämnen det inte finns täckning för på arbetsmarknaden. Bildning är en fantastisk mänsklig egenskap, och man kan alltid välja att bilda sig själv vid sidan av huvudsysselsättningen. Och vissa ämnen är tydligt forskningsämnen (det finns inget direkt jobb man ”blir” om man läser vissa ämnen utan de är främst för att forska i) Men fortfarande läser för många med tro på att just deras ”samhällsvetare”-utbildning ska ge ett yrke och en arbetsroll efter de där tre åren. Så händer mycket, mycket sällan. Individen får vara kreativ och sälja sin sig själv och sin kompetens men det finns inga arbetsgivare som står utanför skoldörren och ivrigt väntar på att anställa alla de statsvetare, humanister och beteendevetare som kommer ut.

Ändå börjar många unga studenter utbildningar, skaffar sig lån och bromsar sin inkomst utan att kunna få ett jobb i andra änden. Vi är inte så logiska tyvärr. Detta beror ju uppenbart på det tredje problemet jag identifierar; att vi har åt helsike dåliga studievägledare på svenska skolor. Hur många av oss hade en gymnasietid med engagerade och kunniga studievägledare som hade föreläsningar om olika utbildningar, olika skolor, trender i arbetsmarknad, hur man söker studentboende osv? För få är svaret. 18 åringar på gymnasiet behöver mer och bättre vägledning på vilka alternativ som finns och vad man kan förvänta sig av olika utbildningar.

.

Svensk högre utbildning och särskilt svensk humaniora är inte i toppform. Studenterna har allt sämre allmänbildning och allt för låga språk, skriv-och metodkunskaper. Det påverkar forskning och arbetsliv såväl som individens livslön och förutsättningar. För den sakens skull ska vi inte låta vinst och anställningsbarhet, kortsiktighet och populism slita sönder det som finns kvar av vår högre bildning. Här behövs inte avgifter och större sociala skillnader, här behövs att mer uppmuntra och upphöja det som är viktigt. Kvalitet, bildning, kunskap, intellektuell förmåga. Stödet till den som ska börja studera måste bli bättre, utbildningarna i sig själva måste bli färre med färre platser men med högre krav. Kopplingen till arbetsliv måste bli mer realistisk och bidragen till högskolorna bättre. Liksom vi måste försvara bildningen och dess vikt måste vi vara ödmjuka nog att erkänna när det inte är bra nog och att det då måste bli bättre innan vi börjar gapa som hungriga fågelungar om rättigheter och allt vi ska ha. När humaniora är skarpt och intellektuellt, så kan humaniora också kräva den respekt den förtjänar.

.

Jag tycker att en sådan sak som Projekt Athena är jättebra och positivt. Jag hoppas bara att de som står bakom också vågar ställa sig frågan hur många svenska humaniststudenter idag som faktiskt vet vem Athena är.

One thought on “Utbildningsfabriker och grekiska gudar

  1. När politiker och fackföreningsledare börjar använda högskolan och andra utbildningar som ett sätt att minska arbetslösheten- det är då vi får problem här i landet. Tyvärr är det just vad man gjorde under förra regeringen. Antingen förtidspensionerade man folk eller också startade man upp alla möjliga och omöjliga utbildningar på högskolenivå. Iallafall bygger, som du påpekat, reglerna för utbildningstöd på detta faktum.
    Visst är man besviken på alliansen,att man inte börjat rota i dessa frågor, men jag misstänker att arbetspolitisk hänsyn ligger bakom. Släng in ungarna på några billiga beteendekurser, än att dom driver på stan.
    När det gäller upplysningen om yrkesval på gymnasiet, slår du huvudet på spiken. Vem berättar för eleverna var jobben finns? Vem står framme i katedern och talar med inlevelse om utbildningar som företagen skriker efter?
    Bättre att tala klarspråk – tar du den här utbildningen får du garanterat jobb och en hyfsad lön. Är inte det något att sträva efter?
    Undertecknad är vanlig knegare som för länge sedan, efter avslutat gymnasium, kunde gå ut till fast jobb.
    Det är en annan verklighet nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s