Förebilder,? Bah, prova överlevnad…

Medens jag renoverar och jobbar har bloggvärlden diskuterat förebilder och ”kvinnotyper”, den duktiga präktiga flickan mot den destruktiva och djupa kvinnan i sin ultimata form representerad av Quetzala och Blondinbella. Det finns nog en del bra grejer sagt från båda sidor men jag orkar inte känner jag bara. Kul för alla andra om de kan lägga tid på att fundera över sådant som förebilder och kvinnoroller. Men har vi inte viktiga saker att göra, som att sköta sitt jobb? Alla de som nu varit i debatten är ju de facto redan på insidan av alltihop, jag är det inte och inte heller de flesta som mig. Vi sitter ute i våra helt vanliga lägenheter och hus på våra vanliga jobb och skulle tyckta det vore rätt coolt att tjäna så mycket pengar att man inte behövde bekymra sig för en massa saker. Eller för den sakens skull ha coola mediajobb på någon känd, hipp site. Vi har inget av det, vi ha ica kassan och elräkningar och familjestrul och hinna-innan-deadline ångest och ”nutränadejaginteidagheller”.

Alla människor förtjänar att må så bra som möjligt, även om svensk psykiatri inte är något vidare många gånger så ska man i alla fall försöka använda den så gott det går. Man ska få må dåligt, man ska få skriva om det, jag ser ingen aspekt av förebildbrott i det. Däremot tycker jag det känns tråkigt med någon som ständigt år ut och år in skriver om att må dåligt (jag syftar inte på någon särskild person här) utan att faktiskt då gå till en jäkla läkare och söka hjälp. Det får vi, det förtjänar vi att få.

Inte heller alla måste alltid ha ångest över saker. Jag har en hel del ångest och mår dåligt ibland men inte över min kropp tex. Jag skiter faktiskt fullständigt i kroppskomplexnojjor. Inte för att jag tror jag är bättre än de som mår dåligt över sitt utseende eller för att jag har en hemlig formel de inte har, utan för att vi är olika och just den grejen har jag aldrig brytt mig om. Så om den ena mår dåligt över något som den andra inte gör är det inte en tävling i vem som har rätt och fel. Det är bara så det är och vi behöver väl inte anklaga varandra för att vi har olika sorters känslor?

.

Ibland ska man inte glömma att vara tacksam för det man har, de som debatterar offentligt har redan skaffat sig något som vi andra inte har, en röst. De får synas och de får höras och tala för sig och de får inte vi andra. Jag har alltid varit mest frustrerad över just detta faktum, att vi är så många som inte har en röst och inte får höras. Jag har kämpat för att få komma dit, få ett uttryck men hittills utan framgång. Har man inga kontakter från början, som jag inte har, är det svårt att bli hörd. Särskilt om man inte heller är exceptionellt mycket smartare, roligare och intressantare än andra människor. Något jag inte heller är.

.

Jag hade så gott som fått ett jobb på en tidning här för ett tag sen, varit på intervju och allting, och nu i veckan så drogs det tillbaka för att de ångrat sig för att jag var för dålig. mådde jag skit kan vi ju säga. Grinade och va förbannad och hatade mig själv för att jag inte va bättre.  När jag var liten och det var struligt och jag ville göra något för min familj och ville hjälpa… Försökte fråga om det inte fanns något vi kunde göra och de sa; Nej, det finns det inte. Vi har inte råd. Vi tjänar inte pengar nog på det här, det fungerar inte. Som när vi var tvungna att sluta med grisarna och ta bort alla vi hade. Då var jag också jävligt frustrerad och ledsen och tänkte att jag måste jobba och bli stor så jag kan tjäna pengar och ta hand om det här. Tyvärr har jag inte lyckats med det heller men jag har inte slutat försöka. Failure is not an option.

.

Va fint det vore, om man redan hade ett häftigt jobb och stålars så man kunde skriva blogginlägg med fina bilder i svartvitt om sin ångest men ändå veta att det fanns något där bakom och fångade upp, att man redan kommit en rätt bra bit. Smärtan är givetvis lika verklig för alla, men för vissa är den tryggare av den anledningen att man redan är jävligt snygg, och helt ärligt, globalt sett rätt framgångsrik. För en annan finns det ju liksom inte så mycket och välja på. Ge upp eller fortsätta försöka.

Ska jag ta artsy bilder av mig själv och whiskey eller ta en tröst-pralin och ett tröst-spabad och posta ett inlägg på min välbesökta blogg via mitt coola jobb? NÄPP för vare sig jag eller de allra flesta av oss har något av dessa ovanstående privilegier. Vi kan ju ligga på vår ikea säng och böla i våra lägenheter och förortsvillor så bäst vi vill men inga medier och inga fans kommer bry sig eller höra av sig eller trösta. Då är det bara att resa sig, get a grip, och jobba vidare. Göra det man ska. Skärpa sig eller ringa läkaren om vi inser att det inte fungerar och slåss för vår rätt till hjälp. För vi har inget som redan finns där och vi har ingen hjälp och vi får sköta oss själva. Å ändå har vi så oändligt mycket mer än majoriteten av världens befolkning.

.

När vissa skriver om att det är dåligt med att unga kvinnor känner press och att duktig flicka ideal är farligt osv brukar jag tänka; Lätt för dig att säga. Du behöver ju inte kämpa lika mycket, du har ju redan saker på plats. Lätt för dig att säga åt oss som måste jobba, vare dag och varje minut för att inte hamna i skiten att vi ska ta det lugnare och ta haaand om oss själva. Här ska det inte jävlas ta hand om sig själv, här ska det fixas. Jag SKA någon dag få åtminstone en bråkdel av det de redan har.  

.

.

PS – jag fattar inte varför alla säger att Blondinbellas blogg är så perfekt och bara yta, det är ju bara inte sant. Man kan ju åtminstone läsa det man ska recensera. Hon har skrivit flera inlägg då och då om att må dåligt.

PS2 – Det allra bästa inlägget i sakfrågan har Hanna Fridén gjort. Mycket mycket bra, där har vi någon som förtjänar varenda krona och varenda framgång hon tjänat ihop för att hon är bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s