Ergo publicering; Höj kraven på Humaniora

Jag publicerar text i Uppsala Studentkårs tidning Ergo idag. Gnäller om humaniora som vanligt. För er som inte har tidningen så kommer det länk snart, tills dess kan ni läsa den här;

Humanioras problem är kulturella

Genom Svenskt Näringslivs rapport Konsten att strula till ett liv, inlägg från studentorganisationer och andra opinionsbildare har den högre utbildningen i allmänhet och humaniora i synnerlighet diskuterats ivrigt denna sommar. Rätteligen lägger man delivs  skulden för brister i systemet på dåliga anslag och felaktiga incitament, men en viktig huvudpoäng har gått debatten förbi.

Både hos studenter, institutionerna och den allmänna opinionen finns en problematisk syn på humanioras roll och värde. Både högern och vänstern anklagar varandra för att använda humaniora som ett redsakp att plocka poänger med. Självförtroendet på insitutionerna monteras ner och det ger studenterna en syn på sin utbildning som säger att desto lättare, desto bättre. Alla ska ha rätt att komma igenom högre utbildning, tycks tanken vara. Gör man inte det är det universitetets fel inte studentens och således ska även utbildningen rätta sig efter studenternas kunskaper, inte tvärt om.

Normkritiska röster säger att klassisk bildning är exkluderande och omodernt, att kurser måste göras om och grundläggande kunskaper inte behövs. Förbudsivrare menar att det är fel att överhuvudtaget försöka forska om och förstå vissa kontroversiella ämnen som om forskningen i sig skulle legitimera dessa fenomen. De mest marknadsliberala slutligen menar att all bildning måste anpassas till näringslivet och att ämnen som filosofi bara är oviktigt flum.

Detta skyttegravskrig innebär ingen optimal miljö för god forskning. Om vi ska börja reda ut situationen är villkoren för anslag inte fel plats att börja på. Men sedan måste vi gå djupare och ta tag i uppfattningen av syftet med våra universitet. Vi måste tydliggöra att en svår och krävande utbildning är något positivt, den ger dig som student valuta för dina skattepengar och intellektuell utmaning. För att inte tala om vikten att bilvande lärare bör ha ännu högre krav på sig än övriga studenter, de ska ju föra kunskapen vidare! Idag råder snarare det omvända; lärarutbildningen är mer känd som slasktratt än elitsatsning.

Vi måste framhäva att vår klassiska historia och bildning inte bara har exkluderande funktioner utan inkluderande. Lika viktigt som det är att tydliggöra hur äldre tiders samhällen utestängde vissa grupper genom sin kultur, lika viktigt är det att studera vad historien kan lära oss om vad det innebär att vara människa Jag behöver inte vara en vit äldre man för att älska och känna i klassisk litteratur. Bildningen i sig behöver inte vara exkluderande för att dåtidens samhällen var det.

När vi kan lyfta fram kunskapskraven kan vi höja kvaliteten, då kan vi också visa marknadsivrarna att bildningen har ett värde, att allt inte behöver handla om anställningsbarhet och avkastning. Men för att förtjäna den respekten för bildning som sådan måste också forskningen på alla nivåer, även grundforskning, bli bättre. När vi kan uppvisa genuint intellektuellt hantverk kan vi också kräva större självständighet och mer respekt för våra resultat.

_________________

Och nu finns det direkt länk också om någon vill ha det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s