Pride 2011; Till hedonismens försvar

Nu drar jag snart och festar i några dagar. Det behövs, jag har haft en vecka som mest gått ut på att ha ångest inför stora jobbiga saker som ska göras, min bostadssituation (eller rättare sagt, den totala bristen på sådan…) allt som ska hinnas med vad gäller jobb osv osv. Därför känns det extra bra att bara se fram emot några dagar av fest och vänner och att springa runt i sommarklänningar och vara glad och suga upp stämningen av flirt och spänning.

Det borde jag kanske inte göra, det hedonistiska som utgör grunden för min religiositet verkar fortfarande vara lite störande för många att handskas med. Det märksalla de kritiska  röster som kommer fram i och med prideveckan i diverse sura insändare, kommentarer på stan och kolumner, ”lika kär tradition som julafton” som någon skrev på twitter och som stämmer så bra. Oroa er inte, jag ska inte gå i polemik mot dessa eller upprört försvara min rätt att omfamna hedonismen,det gör jag så bra ändå, det är inget jag behöver motivera eller försvara. Det här ska inte ses som kritik mot de rösterna utan bemötande.  Jag kommer aldrig döma någon annan för att de lever hedonistiskt, men inte heller rakt motsatt. Jag tror på öppenhet; ”du väljer bäst vad som du tror är bästa livet för dig, jag väljer bäst det bästa livet för mig” (vad jag dock vill poängtera mitt avstånd från är de som säger att vissa inte borde få synas och röra sig ute och visa upp sig för att andra tycker de är konstiga och då kan de bli mobbade och då är de synd om dem och därför borde de inte få synas. Låt inte intoleransen sätta reglerna!)

Jag har inget behov av att försöka övertyga någon eller se det som en fråga att vinna i. Det är så jag fungerar och så jag har valt att leva mitt liv och det går utmärkt. Jag är tillräckligt mogen och smart för att kunna vara hedonist och ansvarstagande samtidigt. Jag delar upp mitt liv i olika sfärer och olika områden och har inga problem med det. Liksom mina vänner som har samma livsstil så vet vi vad som behövs för att skydda sig själv och andra, vi är tillräckligt socialt kompetenta och sympatiska för att känna andra människors vilja, önskan och gränser. Allt är samtyckande och det påverkar aldrig andra saker så som arbete.

Att vara hedonist i sin livsstil och hedning i sin andlighet är något man kan välja baserat på att det är den typen av person man är, och det är förknippat med mycket kunskap och ansvar också, för grundregeln är fortfarande ”Gör vad du vill så länge du inte gör någon illa” och det fantastiska är ju att detta är så mycket enklare att göra idag, i en tolerant liberal demokrati med dess vetenskapliga framsteg än vad det någonsin varit tidigare. Hedonism går även utmärkt att kombinera med andra ideologier på andra plan. Jag ser inget problem med att vara kulturkonservativ när det kommer till just kultur, eller socialliberal när det kommer till omfördelningspolitik, och hedning i grunden, samtidigt.

Sen är det ju givetvis så att pride inte bara är fest och underhållning och vänskap och andra hedonistiska värden. Det finns många som är där av andra orsaker också. Och just det verkar gå lite förbi de som kritiserar pride för just de hedonistiska inslagen. Det är bara en del av festivalen och en del av besökarna. Men eftersom just denna del oftast kritiseras så är det också den vinkeln jag försvarar här. För att jag ser inte att hedonismen i sig måste vara att problem och motsäga alla de andra diskussionerna man också vill föra, som en om utseendefixering, offermentalitet eller dylikt.

Jag diskuterar gärna dem nästa vecka, men nu ska jag bara roa mig med fina vänner, min underbara man och vackra kvinnor. En dos alkohol och mat, musik och dans på det också så är vi hemma. Japp, jag är hedonist, och jag nekar aldrig mig själv njutning eller underhållning eller glädje eller relationer. Så länge det sker på en basis av respekt och kärlek. Sån är jag, sån är kanske inte alla andra men det är ok, vi kan vara olika. Jag kan vara en riktig surtant också.

Annonser

3 thoughts on “Pride 2011; Till hedonismens försvar

  1. Med risk för att jag gör bort mig nu…
    Jag har inte hela historien i detta och jag vet faktiskt inte vad för uttalande du gjort tidigare på det här som alla kallar för ”twitter”, eftersom jag verkligen inte förstår mig på den sidan. (är det förresten bara 1 sida eller är det flera olika, som bloggar? Jag har ingen aning, när jag var inne där så stod allt på franska dessutom.. Jag blir fan inte klok). Så om jag bara utgår från texten här, så känner jag bara; vad fan är problemet? Hedonist är ju självaste synonymen till ”livsnjutare”. What’s not to like? Sen finns det lagar och regler och balkar och stockar och väggar och murar som säger det ena och det andra. Men vad är det för fel, på riktigt, på att se det hela som ett smörgåsbord? Det blir svängigt och hoppigt och svårt – men om lyckan och välbefinnandet står över det, vad finns det då att diskutera? Nej nej, då ska man vara en tapper stackare som bara biter ihop i kylan och intalar sig att: detta, detta är rätt. Det är SÅHÄR.

    News for the ugly fucks: Nej.

    Hoppas ni får en trevlig Pride-vecka.
    Puss!

    • puss darl, det är den man får när man inte har någon wordpress profil, men den ser ut som en pärlplatta, det stämmer… (inte tänkt på det förut)

      (jag tycker ju inte heller att det finns några bekymmer med att bara leva livet man vill och inte bry sig om onödiga regler och lagar krin gbör/intebör får/får inte fult/fint/fel osv. men det är givetvis upp till var och en vad man roar sig bäst med…. mina nöjen här i livet är på många sätt och vis rätt simpla, och glad är jag för det!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s