Nej Blondinbella och Nej Aftonbladet.

Jag kan inte låta bli att känna hur det svider lite när jag läser Isabella Löwengrips debattartikel där hon går i svarsmål mot Ann Charlott Altstadts inlägg på Aftonbladets kultursida. Kunde hon inte bara hittat en spökskrivare som kunde gjort det åt henne? Var hon tvungen att så stenhårt bekräfta den intellektuella vänsterns bild av blåsta högerbrudar som inte har förmåga att kritiskt analysera någonting överhuvudtaget? Suck.

Alltså, jag säger inte att Isabella är sådan, men jag får absolut det intrycket när jag läser texten, och jag tror säkert att de garvar läppen av sig på kulturredaktionen vid det här laget. Och det jobbigaste är, I cant blame them.

 Varför Isabella Löwengrips text inte är bra

Ok, man inleder för det första inte en text med ” I själva verket är vi fantastiska och kan göra allt vi vill” Visst är det fint med självförtroende men nej. Man kan inte göra vad man vill, man kan göra ett gott försök. Löwengrip missförstår nog Altstadts kritik, det handlar inte om att ”stå på torget med plakat” det handlar inte om hur man visar sin åsikt utan vad man pratar om. Dessutom använder Löwengrip genomgående ”man” i artikeln då hon borde använda ”jag”. Man kan inte alls alltid förhandla upp lönen, man vill inte alls alltid bli frilans. Människor är olika, det som gäller Löwengrip gäller faktiskt inte alla. (trott eller ej)

Löwengrip menar att man inte behöver protestera idag för vi har twitter typ. Det handlar inte om hur man protesterar utan mot vad. Att skriva vad man tycker om olika märken är inte samhällskritik. Det Altstadts efterlyste i sitt inlägg var avsaknaden av större samhällskritik. Och för att föra sådan på ett trovärdigt sätt behövs bildning och kunskap om samhällsfunktioner och strukturer. Det är bristen på sådan som gör Altstadts så frustrerad. Inte att 80 och 90 talister inte skriver plakat. Och kan man verkligen ”lösa problemen på egen hand” idag? Kan en ung tjej i borås sina rättigheter mot myndigheterna när hon får vänta för länge på sin operation? Kan vem som helst alltid gå till chefen och fixa ny lön på beställning? Bevis tack.

Altstadts konsumtionskritik bemöter Löwengrip med en axelryckning ”vi lever i ett konsumtionssamhälle, så är det, tjoflöjt.” Nå, vad som menas här är väl att även i ett konsumtionssamhälle så kan man välja vad man konsumerar. Och de facto så är det massor av nya små företag som marknadsför varor vars nödvändighet verkligen går att ifrågasätta. Hur många miljarders rakprodukter behöver vi egentligen? Det kanske någon gång kunde vara på sin plats att påpeka att vi bygger stora industrier kring behov vi bara har på grund av kulturen. Som vårt ideal av att vuxna kvinnor inte ska ha hår på kroppen som får oss att lägga massor av pengar på hårborttagningsprodukter. Vuxna människor får givetvis själva bestämma vad man lägger pengar på men unga formas av konsumtionen och reklam och kanske ibland tror att de behöver en massa saker som inte på något sätt är livsnödvändigt. Vilket i sin tur kan leda till tidig skuldsättning då man tror det är normalt att gå till frisören för hundratals kronor varje månad. (jag klipper mig själv, när jag va liten klippte min mamma mig, går så bra så) Jag tror att det är ett sådant kritiskt perspektiv som efterfrågas.

Visst är det fint att kunna testa sig fram, klara allt, göra egna val, bla bla, men hur lätt är det egentligen? Vilka möjligheter finns och finns inte? Vilka politiska beslut förenklar respektive försämrar företagarklimat och hur påverkas ditt liv av olika typer av yrkesval? Något sådant mer kvalificerat resonemang hade kanske varit bättre än den radda av totalt oändligt positiva lösa påståenden som Löwengrip lägger fram utan minsta möjliga fakta att backa upp det med. Är yngre generationer mer lyckliga? Hur vet vi det? Hur mäter vi? Vad vet Löwengrip om äldre kvinnors samarbetsförmåga? Lutar hon sig på några statistiska data här eller?

Känns också lite jobbigt att Löwengrip måste blanda in ”feminism” här genom att påstå att ”feminism” trycker ner det som är tjejigt. Altstadt skriver inte som hon gör för att hon är någon sorts ”feminist” representant här. (även om jag säkert tror att hon identifierar sig som feminist). Det har inte med saken att göra. Altstadt skriver i sin artikel att om man kritiserar bloggtjejer så får man höra att man kränker och är dum feminist och Löwengrip bekräftar detta totalt genom att anklaga Altstadt just för att vara en dum ”feminist” som trycker ned sånt som är ”tjejigt” Jag tycker det är tråkigt att vi inte kommit längre i den här debatten än så. Ska vi verkligen fortsätta och ligga kasta grejer på varandra i skyttegravar? Altstadt kritiserade inte bloggare för att de är tjejiga utan för att de är okritiska kring större perspektiv.

Dessutom är Löwengrips text ganska jobbig och ytlig att läsa med svåra kast och hopp fram och tillbaka över olika ämnen, från Elin Klings förmåga att tjäna på sin hobby till att det är bra med företag till att de är ”de mest framgångsrika i sin genration” (självförtroende är det i alla fall inte brist på) Texten hade mått bra av struktur och korrekturläsning.

.

Men givetvis ska Löwengrip kritisera Altstadts text, den var nämligen full med brister den också. Men hon borde kritiserat den på ett annat sätt, ungefär så här;

.

Varför Ann Charlott Altstadts inte är bra

Altstadt är frustrerad på bloggare och deras brist på kritiska perspektiv, det är väl förståligt, men Altstadt skulle vinna betydligt mycket mer trovärdighet i sin kritik om hon faktiskt hade bemödat sig att faktakontrollera det hon skriver. Små faktafel som att Löwengrip är juridikstudent (det är hon inte) ger texten ett tydligt slarvigt och dåligt underbyggt intryck.

Mode och moderapportering är det som Altstadt stör sig på först, dagens moderapportering är totalt ytlig och i avsaknad av kritiska perspektiv menar hon. Detta får mig att undra om Altstadt läst de stora modemagasinen på senaste tiden? För nej, Elin Klings tiding Styleby består inte alls bara av totalt ytlig rapportering av märken. Det är en i min mening ganska bra modetidning med intressanta vinklar och lägre reportage av främst olika aktörer i modevärlden och deras inflyttande och historia. Har Altstadt ens läst Styleby?

Vidare så påstår Altstadt att modereportage idag: ”handlar modejournalistik sällan om att kritiskt granska, avslöja eller sätta kläder i något socioekonomiskt sammanhang… …Designers, kollektioner och klädbärare beskrivs ytligt och entusiastiskt” Det får mig att undra vilken moderapportering Altstadt läser. Det är skillnad på modetidning och modetidning, Sofis mode, Aftonbladets egna lilla modebidrag är inte särskilt bra eller kritiskt nej. Det är den inte heller till för. På samma sätt som att Altstadt själv förstår att hennes kultursidor i Aftonbladet och nöjessidorna några blädder bort i samma tidning inte fyller samma funktion borde hon förstå att det på samma sätt finns olika modetidningar. Det finns tidningar och bloggar om mode som är till för att konsumera snabbt och lätt för skojs skull och tidningar som går på djupet med mer kvalité och bättre reportage. Exempel på de senare är Rodeo, både tidningen och bloggarna, Vouge, Elle och liknande högkvalitativa magasin. Dessa har Altstadt tydligen inte läst eftersom hon kritiserar dem i ett svep och jämställer dem med Sofis Mode. Det finns visst bra kritisk modelitteratur, om man mödar sig leta.

Dagens Outfit konceptet handlar för övrigt om inspiration lika mycket som om reklam.

Altstadts kritik av entreprenörsbegreppet sedan är också lite underligt. Att vara entreprenör och driva eget företag innebär väl oftast inte att man står under någon annan och ”kan bli kickad” på ”arbetsgivarens villkor” Att driva eget innebär ju att man är sin egen arbetsgivare, du har i sin tur sedan kunder. Det är fortfarande en otrolig risk idag att driva eget företag, de som gör det gör så oftast för att de tror sig kunna försörja sig själva. Och den typen av företagande behöver vi mer av i svensk ekonomi, inte mindre. Vänstern borde se över sina gamla fiendebilder av direktören Wallenberg som skrattar åt när arbetarna putsar hans skor. Vi har kommit förbi det, arbetsmarknaden har förändrats och maktförhållandena är inte lika enkla som man vill få det att låta. Att driva eget företag är inget ”skitjobb”, eller behöver inte vara så.

Det är snarare förslag från vänsterhåll som försvårar detta om det nu är så fel att företagare har dåliga villkor. Genom att inte vilja se över anställningsregler, lätta på marginalskatter, se över krav på insatser för att starta aktiebolag och så vidare gör man situationen än värre. Genom en mer företagsvänlig arbetsmarknad kan vi både skapa mer tillväxt och underlätta entreprenörers och företagares villkor, om det nu är det Altstadt och vänstern vill göra. Men det tror inte jag. Jag tror Altstadt och vänstern vill att alla som har företag bara slutar med det tramset och blir vanliga, hederliga, fackligt anknutna anställda istället.

Jag ger Altstadt rätt i att Löwengrip kunde vara mer kritisk när hon skriver om företagande, mer kritisk till underliga, dåliga, försvårande regleringar och skatter som gör Sverige mer ofritt och otacksamt att driva företag i. Driva en mer aktiv politisk, liberal agenda till exempel.

Men som tur är så måste ju inte alla göra allt. Elin Kling måste inte vara kritisk i varje enskilt blogginlägg, det finns duktiga intressanta modejournalister som gör det istället. Och Löwengrip, aka Blondinbella måste inte skriva samhällsekonomiska kritiska artiklar om momssättning och reglering på arbetsmarknaden (hennes läsare skulle nog ändå inte begripa så mycket av det). Det finns utmärkta intressanta högerdebattörer på exempelvis Timbro, Magasinet NEO och liknande som gör det. Och ja, flera av dem är också 80 och 90 talister.

.

BOOM

________

Update, är det inte roligt hur denna debatt liksom delat upp bloggvärlden i förolämpade bloggbrudar och arg aktivism? (och så  vett förstås) Ganska skoj tycker jag båda sidor har ju liksom sin charm. Däremot tycker jag inte det är så skoj att folk klagar på att ”Onnejj, nu tycker bloggvärlden saker, kan vi inte bara låta bli att tycka saker, det är så jobbigt.” Det finns jättefina länder där man aldrig behöver tycka något alls, för det är bara en person som bestämer, bra va? Ingen jobbig politik och inga jobbiga debatter. Man kan bara hemmaspa:a hela dagarna. Diktaturer kallas dem, jag föreslår en flytt om man stör sig på politisk debatt. Där finns garanterat ingen debatt alls. Tjipp.

3 thoughts on “Nej Blondinbella och Nej Aftonbladet.

  1. Därför bör ungdomen inte lyssna på Isabella Löwengrip
    http://stockholm.suf.cc/darfor-bor-ungdomen-inte-lyssna-pa-isabella-lowengrip/

    ”Isabella Löwengrip skrev igår på SVT Debatt en replik på Ann Charlott Altstadts artikel i Aftonbladet ”Den blåsta generationen”. Altstadt gör i sin artikel Löwengrip till representant för vår tids ungdomsgeneration, som hon kategoriskt avfärdar som lurad och korkad. Men Löwengrip är inte dummare än att hon förstår att utnyttja detta representantskap för sina egna politiska syften.

    Men Isabella Löwengrip företräder inte 90-talister eller unga tjejer. Däremot företräder hon en bestämd samhällsklass och en särskild ontologi dvs. en föreställning om hur världen är beskaffad. Vi ska förklara allt i hop, låt oss börja med samhällsklass.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s