Om abort, min teologiska utläggning

Idag dök det upp en artikel på DNs debattsida skriven av två filosofier om etiken kring abort och att en ny abortlagstiftning behövs. Den diskuterar huruvida abort är rätt eller fel och vill ge en litet ny bild av detta. Många blev upprörda eftersom de delvis vill föra in att abort kan vara mer eller mindre berättigat och att värna om svenska abortlagstiftningen är väldigt viktigt i många kretsar.

När det ändå är uppe vill jag ta och ge ett inlägg i hur jag ser på saken från mitt hedniska, teologiska perspektiv. För som vi vet så är religionsundervisningen i våra skolor under all kritik. Och som vi vet så går den i regel ut på att man ska ställa upp någon förenklad och fjantig tabell över ”Vad tycker den här religionen i den här frågan” snarare än att någonsin fundera över om frågorna är fel ställda.

Nåväl, en av dessa ständigt återkomande frågor är ”Vad säger man om abort” Därför är det också en återkommande fråga jag får då jag ger intervjuer eller undervisar i vad min religion är. Något som jag i min tur gör ganska ofta eftersom ingen 1) vet vad hedendom/ockultism/häxreligioner är för något och 2) för att det är svårt att hitta pedagogiska och talförda förespråkare när man väl vill lära sig.

Därför frågar ofta skolelever som intervjuar mig vad jag som häxa anser om abort och varför jag har den åsikten baserat på min religion. Jag tyckte att det kunde vara lämpligt med en snabbguide i ämnet av den anledningen.

Så woila; Hednisk teologi om abort, min uttolkning


En viktig huvudpoäng inom hedendomen så som jag ser det är det faktum att det inte finns rätt och fel baserat i en evig sanning utanför oss själva. Det finns bara destruktiv och konstruktiv energipåverkan, som kan vara olika från situation till situation och från person till person.

Alltså finns mycket få huvuddrag, inte ens en sådan sak som att det alltid är fel att ta liv. Snarare handlar det om vilket liv och varför. Att varelser dödar varandra av olika anledningar är inte på något sätt onaturligt eller felaktigt. Döden är en del av skapelsen lika väl som livet.

Som avancerade människor har vi dock större ansvar att alltid bedöma från fall till fall vilket dödande som är nödvändigt och inte. Flugan på väggen dödas bara genom sin blotta närvaro i våra hus. Vilket faktiskt inte är orimligt med tanke på vilka simpla varelser de är. Djur har jag sjväl valt att döda för mat men jag undviker alla andra fall, så som ”jag vill ha den där pälsen som kläder” eller ”det är kul”. Människor anser jag att man så gott som aldrig kan försvara att döda.

Ett foster ÄR dock inte en människa lika lite som ett ägg är en höna. Först när utvecklingen skett och fosterstadiet lämnats är ett foster att betrakta som en människa, ett barn anser jag. Gränsen för detta går idag tidigare än förr eftersom vi har mer teknik, men att sätta gränsen någonstans där ett foster är livsdugligt utanför livmodern är rimligt enligt mig, någon gång efter 20 veckor.

I vissa diskussioner kring abort vill man göra gällande att det är när fostret blivit ett unikt liv som det har skyddsstatus och detta sker redan vid befruktning. Särskilt från kristet håll framhåller man denna definition. Nå att fostret är ett unikt liv, det är givet. Och att det blir ett unikt liv redan den sekund som spermie och ägg går samman är också givet. Det är när en unik DNA uppsättning skapas som ett nytt liv skapas, således, vid befruktning.

När en abort utförs så dör det nya, unika livet. Det är också sant och inget att hymmla om. Dock så bedömer jag utifrån min etik aldrig skyddstatus enbart baserat på unik DNA uppsättning. För ett foster är ett liv knutet till en annan kropp, även om det är en del av denna kropp med unikt dna.

Det är inte fel att döda unika livsformer i alla lägen, snarare ska en bedömning göras om dödandet ger mer konstruktiva fördelar till mer avancerade varelser. Detta kan man ha individuella åsikter om när gränsen går.

Vid abort är det dock relativt enkelt som jag ser det. Fostret som unik varelse står nämligen inte ensamt utan är beroende av en värdkropp, modern. Alltså finns det en tydlig koppling där en vuxen, avancerad varelse kan uppleva mycket stor destruktivitet av en graviditet mot sin vilja i motsatts till det relativt enkla livet fostret.

Därför anser jag att modern alltid har bestämmanderätt över den delen av hennes kropp som kan orsaka henne destruktivitet, fostret. När det fostret blivit så pass avancerad som varelse att det fått eget skyddsvärde är det inte längre moderns beslut att ta. Men fram tills dess är abort för mig givetvis legitimt, och alla motiv är lika legitima. Alltifrån, ”Jag dör om jag föder detta barn som dessutom kommer av att jag blev våldtagen” till ”Jag vill inte ha en pojke”. Man kan inte ha åsikter om rätt och fel i vilken anledning man har till abort anser jag eftersom den enda som kan ta beslutet och som främst drabbas är modern. Fadern, som den andra orsakande parten, bör få ha en åsikt eftersom denna kan drabbas starkt av negativ energi också. Dock inte lika starkt som modern då det är hennes kropp och därför anser jag att moderns åsikt nog ändå ska gå före även om ett konsensus är att föredra.

.

Alltså, sammanfattningsvis anser jag att min hedniska teologi för mig till slutsatsen och åsikten att abort av ett ungt foster efter moderns önskan aldrig kan vara fel. Detta eftersom fostret är ett så pass mindre avancerat liv än modern och att moderns känsla och påverkan ska få gå före. Det faktum att fostret är ett unik liv med sitt unikt DNA gör inte att det har skyddsstatus då en livsform i sig inte behöver ha vissa, etiskt självklara rättigheter. Först när fostret utvecklats så mycket att de blivit en så avancerad livsform att det kan överleva utanför livmodern och vara mer lik en människa har det en egen rätt till fortlevnad oavsett om det orsakar andra, som modern, destruktiv energi.

______

Detta är mitt resonemang i frågan. Jag undrar lite stilla hur de två filosofer som skrev debattartikeln har resonerat. För jag finner inget där som indikerar vilka principer, vilka grundförutsättningar de går efter. Är det nyttomaximering? Vissa gudagivna principer och plikter? Medfödda dygder? Särskilda kriterier för liv? Den enda verkliga grundförutsättningen jag hittar i deras text är att något kan vara både lite rätt och lite fel. Nåväl, det kan väl stämma men hur vet man vad som är rätt och fel? och hur kan dessa rätt och fel sägas existera? i oss som människor eller genom någon naturrättsprincip?

Det duger verkligen inte att producera denna typ av text om man nu anser sig själv vara yrkesmässig akademiker och etiker. Då efterfrågar jag lite mer tydlighet än att abort ibland är lite mindre ok.

2 thoughts on “Om abort, min teologiska utläggning

    • Delvis biologiskt i form av en mycket mer avancerad hjärna med förmågan att tänka abstrakt, tidsmässigt och symboliskt. Och dels andligen genom att vi kan reflektera över oss själva och våra handlingar, reflektera över större sammanhang och det trancendenta, konsten och religionen. Däremot är jag öppen för att det finns en mindre del av själen som är likadan för alla levande varelser och som är mer grundläggande och evig till sin natur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s