Länge leve slampmode!

Lisa Magnusson slutar på aftonbladet nu i början av 2011, lite synd tycker jag, när både hon och Anna Ekelund har slutat finns det inte mycket roligt kvar att läsa i den tidningen… Som en liten ode till detta vill jag i alla fall lyfta fram hennes enligt mig bästa krönika, all times, där hon häcklar Tuva N och alla andra svala kvinnor med henne som mest sitter och förfärar sig över de horiga små flickorna som viker ut sig. Älskar älskar slutklämmen, ”Så jävla ofräscht!” med kvinnor som fortfarande måste betona hur seriöst osexuella de är, hohoho, den skrattar jag gott åt än idag.

Jag läste denna krönika på nytt här i samma sväng som jag satt och gick igenom alla modebloggares genomgångar av året som varit, rent modemässigt. Och missförstå detta rätt, jag tycker metromode är bra, många enskilda bloggare är också rätt bra, kanske främst som inspiration men men, och Rodeo är grymt, de skriver faktiskt om mode på riktigt. Ändå så kan jag verkligen inte låta bli att känna en viss trötthet inför deras moderecensioner om året som varit. Som recensent har man självklart rätt att säga vad man tycker om saker och ting, det är poängen med recension. Men när alla säger ungefär samma sak så känns det lite… tamt.

Jag menar, vem hade inte förutsett att alla modebloggare, creediga som få, förstås skulle såga hela mad – men, 50 tals svängen som var förra hösten? ”Ursch” ”sexism”, ”inte min favorit”. Suck liksom. Låt mig komma med min alldeles egna reflektion över fenomenet.

.

Jag älskar femme, älskar allt som är superkvinnligt och yppigt, älskar pin up, gamla glamourbilder (de nya är för konstruerade och för plast) och jag älskade den våg av 50 tals inspirerat mode som det fanns gott om i höstas. Dels så har det väl med min personlighet att göra, jag gillar allt som är superkvinnligt, är rätt hornyhonky av mig, blir barnsligt förtjust av yppigt tuttmode. Men det har också att göra med hur jag ser ut och hur jag passar i kläder.

Många modebloggare som är stora är också typiskt den smala, coola, modelltypen. Modellbranschen är en kort och intensiv karriär och de gör modelljobb behöver i regel något mer att falla tillbaka på om de ska stanna i svängen även efter att de fyllt 25. Så många modebloggare har modellerfarenhet. Även de som inte har modellat själva har dock ofta modell look, med slanka kroppar, inte särskilt kurviga former och diskretare axlar o höfter. Alltså är det inte en slump att modebloggare ofta passar i alla dessa eviga svenska modeplagg som är raka raka raka och minimalistiska in i all evighet.

Jag skulle aldrig, alltså aldrig passa i ett plagg från Nakkna, Whyred, Hope eller något av de trendigare svenska märkena. Inte heller passar jag så jätte bra i hela Celine minimalismen som modebloggare älskar så. Jag har en bred kropp med mycket tuttar och bootey och kraftiga axlar och höfter. Hänger jag på mig raka, enkla minimalist plagg ser jag bara ut som en jäkla lada. Det tar liksom bort alla godsaker jag faktiskt har. Visst finns det olika klädstilar som passar i olika tillfällen, och jag vet hur man klär sig professionellt, men är det bara hemma, och är det fest, och är det jag själv som bestämmer hur jag får klä mig utan normer, då är det alla klassiska femme stilar och slampmode som gäller! Därför att det ser väldigt bra ut på mig, jag passar i 50 tals kurvor, i korsetter, långa kjolar, i pennkjol och högklackat och torseletter. Faktiskt inte svårare än så.

Jag tror det är lätt att glömma om man nu är så tjusig och slank att vi är en massa vanliga tjejer här ute som inte är formade som klädgalgar, och även om innetyperna tycker att sexigt mode är vulgärt, smaklöst, omoget och sexistiskt så är vi en del kurviga kvinnor som älskar det, för att det gör oss snygga. Jag gillar den typen av former och snitt för det passar mig, och andra kvinnor som ser ut som mig. Jag säger givetvis inte att alla kvinnor bör, ska eller måste klä sig så, men jag vill, och jag vill berätta varför.

Lisa M talade i sin krönika om att vissa kvinnor fortfarande rynkar på näsan åt de ”slampiga”, de med mycket smink, de som väldigt tydligt signalerar sex. Så ska man inte göra, man ska vara cool och sval och androgynt professionell, det är ju nämligen omöjligt att vara sexälva och smart i samma drag. Kvinnor som är smarta är inte slampor, punkt. ”Omoget, väx upp!” skriver Agnes på Rodeo, nå ingen personlig särskild kritik mot Agnes nu, men varför är just objektifierade kvinnor som spelar på klassisk feminin sexighet omogna? När en kvinna växt upp och fått ett jobb måste hon omedelbart visa sig hård och kroppsligt ointresserad?

.

Det vill inte jag, för jag är den jag är och jag är snygg i vissa sorters kläder och jag tänker fortsätta bära dem och älska dem. Mitt favvoköp just nu är klänningen nedan, kostade mig 45 spänn (Rea, två för 90:-) sitter som fakking smäck, jag ser ut som ett bombshell i den. Så sjukt nice! Plockar fram sexisten i mig. (och jag är smart och duktig på mitt jobb också! Tänk va?)

(Nu efter att jag gjort en första version av denna text så såg jag att Lisa Magnusson nu efter Aftonbladetbörjar skriva på Rodeo! Efter att jag kopplat ihop en text hon gjort med dem, vilket roligt sammanträffande ^^ )

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s