Pratar en väldans massa om det

Jag har gått igång lite på hela debatten kring #prataomdet, se mer nedan!

En introduktion till debatten är väl knappast nödvändig vid det här laget, så jag hoppas över den. Efter uppropet och de olika berättelser (av alla bloggar så rekomenaderar jag mest som vanligt Elin Grelsson) som kom in från män och kvinnor om egna erfarenheter så kommer en sorts andra fas, där man börjar reflektera lite mer kring att verkligen prataomdet snarare än att berätta om det. Kritik riktades också ganska tidigt mot just detta, att man berättade snarare än pratade, men då är det väl på sin plats att påpeka att detta aldrig var en samordnad debatt eller aktion. Detta är ett löst flöde av historier som startade av ”slötwittrande” som Koljonen själv uttryckte det. Man kan knappast kritisera ett oorganiserad löst fenomen enbart uppbyggd av enskilda personer som bidrar med exakt det de vill bidra med att vara dåligt strukturerat.

Fenomenet prataomdet är helt enkelt ett snurr av en mängd olika debatter och olika frågor, och med ett gäng debatörer som delvis pratar helt förbi varandra eftersom de egentligen pratar om olika saker. Jag ska dra mitt strå till stacken och prata ordentligt omdet och bena lite mer i vilka olika frågor det egentligen verkar handla om.

.

Om jag har något eget att prataom? Nej, inte direkt faktiskt. Min sexuallitet har aldrig varit något problem, de enda klagomål jag haft har väl varit att det varit för tråkigt, för oinspirerat, för sällan i perioder. Aldrig att jag kännt att något gått utanför min bekvämlighetszon. Det finns nog flera orsaker till, men exempelvis att jag har rätt höga trösklar, gärna tänjer gränserna utan att må dåligt av det, att jag alltid haft grymma partners som visat full respekt.

.

Som jag ser det får man ju dela upp debatten efter vilka typer av berättelser som kommit upp, och dessa relaterar till olika samhällsdebatter. För vissa av händelserna skildrar rakt upp och ned övergrepp och inget annat. Huruvida det är fel att någon sätter på en kvinna som sagt nej flera gånger, är mycker berusad och måste hållas fast är liksom inte en fråga vi behöver diskutera. Det är tydligt ett övergrepp och bara att beklaga för offret och att förövaren inte åkte fast när det väl hände.

Men vissa av historierna handlar om något annat, gråzoner, de tillfällen då man kanske inte kan säga tydligt om det handlar om övergrepp eller inte. Och det är snarare här bränpunkten finns eftersom det är här åsikterna går isär, det är här men verkar komma in mer på frågor i stil med samtyckeslagstiftning. Det är också här jag kanske mest uppskattar att får höra människor berätta om sina egna erfarenheter. Hur känner man som man när du haft sex med en kvinna som inte på något sätt varit ogillande eller sagt nej men som sedan säger att hon aldrig ville och att det hela var ett övergrepp?

.

Detta anser jag att vi visst bör prata om, Johan Lundberg exempelivs får det att låta som om det bara handlar om att fläka ut sitt privatliv. Med all respekt så tror jag att han har missat en poäng. För det första borde varje marknadsliberalt sinnad borgare inte ha något emot att man delar sitt sexliv offentligt som Lundberg här verkar ha. Efterfrågan är ju uppenbarligen mycket stor av sexindustrins siffror att dömma. Att inte tillhandahålla något så eftertraktat på marknaden vore väl inte vidare smart? Skämt o sido… Självklart ska och bör vi prata om sex! Om vi aldrig pratar om det och delar med oss så kommer vi aldrig bli kloka på hur det fungerar, vad man vill ha eller hur man listar ut sina egna prefrenser. Sex är fundamentalt mänskligt, sådan bör man utbilda ordentligt i. (tycker att Lundbergs andra inlägg är klart läsvärt vill jag bara tillägga)

Just i denna fråga, just i prataomdet debatten så bidrar denna som jag ser det med ett mycket viktigt perspektiv, nämligen att sex kan uppfattas mycket olika av olika parter. Att den ena kan känna sig utsatt för ett övergrepp medens den andra känner sig orättvist anklagad. Att det inte är så enkelt alla gånger som bad guy/good guy. Att alla sexuella övergrepp inte går ut på att en ond man gömmer sig i buskarna och kastar sig över intet ont anande offer som våldtas brutalt, sedan flyr hem, duschar i fem timmar, gråter i ett dygn och sedan aldrig mer kan ha normalt sexliv. Om bilden blir lite mer nyanserad då vi prataromdet så kanske man också kan erkänna att det gick fel och över gränsen utan att känna att man måste bete sig på ett visst sätt för att vara ”det förväntade offret”.

.

Det är också nyttigt att prata om sex inom förhållanden, som delar av denna debatten handlat om. För här kan man också tydligt ta olika ståndpunkter, och de är intressanta att diskutera i sig. Jag för min del tycker att man självklart ställer upp lite för sin partner. Att sex bara blir bra om man övar och inte gör det till en stor grej. Att man inte måste vara så himmla kåt jämt för att ha vanligt vardagssex utan att glidmedel är din bästa vän för att lära sig ha sex otvunget och avslappnat. Visst, det finns destruktiva dåliga förhållanden men jag utgår inte ifrån att dessa är normalläget. Normalläget som jag ser det är att man är kär i sin partner och att man vill vara tillsammans. Och då borde man rimligtvis också vilja ha sex med varandra. Framförallt kvinnor anser jag lider lite av vår kulturs romantiserade syn på sex. Det måste vara fantastiskt, jag måste vara jätteupphetsad och vilja jättemycket redan från början, man kan inte ha sex om man verkligen inte vill, sex måste vara perfekt annars ska man inte ha det.

Personligen tror jag inte alls att det funkar så, personligen tror jag att vägen till ett bra och stadigt sexliv i ett långt förhållande är att man ser till att ha vardagssex såväl som det där särskilda, fantastiska. Och vardagssex kanske inte måste vara så himmla kul och så himmla upphetsande. Det kan handla om att bara göra, för i längden skapar det närhet i förhållandet. Sex behöver avdramatiseras helt enkelt för många, det finns trots allt gott om rön på att även vardagssexet gör stor skillnad både hälsomässigt och vad gäller banden i förhållandet.

För är det bara jag eller har man faktiskt en viss rätt att be sin partner om sex? Jag anser absolut det, vi ber ju vår partner om en massa andra saker, typ, följ med en helg till min tråkiga släkt. Och vi ställer upp, för vi vill skapa band som håller i längden. Sex är för mig inte så mycket mer annorlunda, men delar av vår kultur vill gärna påstå att så är fallet. Sex ska vara särskilt skadligt, det är mycket värre att ställa upp på ett tråkigt ligg än att ställa upp på en tråkig familjefest. För det handlar om kroppen, om sexualliteten, om heder. Och jag är inte mycket för såna begrepp som heder. Vill hänvisa tillbaka till en egen av mina poster. ”Det är ju bara en penis”. Att vi lär oss att sex är så mycket mer allvarligt än något annat gör också att vi själva mår sämre kring det. Vi förväntas ju ta sexualliteten på sådant allvar, så starka känslor. Det skulle jag vilja att vi pratadeom mer.

En brasklapp ska förstås läggas också för att vi är olika. Således är vi också olika bra på att hantera sex, både bra och dåligt. Detta borde man också prata mer om, alla kan inte psykiskt klara att vara poliser, arbeta med utsatta, vara artister, dansare osv osv. Allt är inte för alla. Men det innebär inte att de finns de som är bra på att hantera sex och som inte anser att det är något jobbigt, pinsamt, intigritetskränkande, nästan oavsett vad man gör av det.

.

Lite humor är det hur Johans inlägg togs emot. Som konstaterat så är inte detta ett ämne som tenderar att disskuteras så mycket, man kan liksom inte vara för övergrepp. Alltså så blir folk väldigt på helspänn att leta efter minsta lilla åsikt som kan tolkas som motsatt, som går emot vad man anser att man är så oerhört överens om. Johans inlägg är ju i sig inte alls särskilt märkligt. Var lite försiktig, ha inte sex när du är asfull med någon du inte direkt litar på, inte raketforskning enligt mig. Men reaktionerna är mycket större än så, det kan ju tolkas som KONSERVATIVT, katastrof! Personligen så tycker jag det är rätt trevligt att kombinera sex och alkohol, man slappnar av mer, blir lite mer mottaglig. (man ska inte vara för full förstås, då blir det inget gjort) Det handlar inte om huruvida man är full eller inte, det handlar ju om vilka personer man är det med. Och även om vi anser att ungdomar inte borde bli väldigt berusade och ha sex okontrollerat så händer det de facto och har så alltid gjort. För den sakens skull så är det dock inte sagt att man inte ska åtminstonde försöka att uppmana folk att iakkta lite försiktighet.

Vissa vill också dra växlar på hur fel det är att förstärka bilden av mannen som sexuellt rovdjur och kvinnan som offer. Jag tycker kanske inte direkt att Johan så tydligt könskodade sin artikel men visst, vi behöver nyansera bilden. Men visst finns det också, fortfarande ändå de facto män som tar sig rättigheter och friheter med andras kroppar och agerar aggresivt, det visar väl debatten på? Det är en förenklad bild men jag skulle inte vilja påstå att den inte stämmer alls.

.

Sammanfattningsvis så kan vi väl bara enas om några saker?

Att alla ska uppmuntras och uppfostras till att säga nej om man verkligen inte vill, att alltid säga ifrån så fort något känns fel. Och övergrepp ska givetvis behandlas som sådana och inget annat.

Att man alltid ska vara noggran med vilka människor man har nära, så fort något ger en vibb av att inte respektera dig, att vara självisk, osympatisk, fittig i största allmänhet, dumpa! Ha inte personen i din närhet, och absolut inte i sammahang där man kan bli fysiska.

Både killar och tjejer ska inte behöva vara instängda av roller och normer kring hur man ska vara eller vad man ska gilla, (åter igen, självklart ska man inte göra någon illa inom ramarna för detta) sex ska alltid prövas fram, det är något att exprimentera med, Ha kul med, pröva sig fram med. Man ska aldrig behöva skämmas för vad man vill och gillar.

Bilden av ett övergrepp är inte alltid så väldigt svart/vit som vår kultur ilband förmedlar.

Vi ska prata med varandra om sex, bara så kan vi får en gedigen och avslappnad bild av det. Ju mer man dramatiserar, håsar upp och skämms kring sex, dessto mer komplicerade förhållanden får vi också till det.

Man måste aldrig känna på ett visst sett kring vissa typer av sex. Man kan bli utsatt för övergrepp utan att vara ett psykofall efteråt, man kan gilla vissa saker som man inte ”borde” gilla.

I slutändan är det ju bara kommunikation, den långa mänskliga strävan att öva sig i att uttrycka vad man känner, tänker och vill, och att andra respekterar den viljan.

Annonser

6 thoughts on “Pratar en väldans massa om det

  1. Bra skrivet! Jag har en kommentar:

    ”Hur känner man som man när du haft sex med en kvinna som inte på något sätt varit ogillande eller sagt nej men som sedan säger att hon aldrig ville och att det hela var ett övergrepp?”

    Det är det inte så många som vittnat om. Jag har bara hittat en sådan berättelse, och har för övrigt aldrig varit med om det själv. Orsaken torde vara att det är ganska ovanligt. De flesta kvinnor, bl.a. alla som jag själv varit med, tycks inte vara så sexuellt förvirrade som kvinnorna som skriver i #prataomdet.

    Man vill alltså få det till att detta är ett jätteproblem, bevisat av att så många skriver om det. Pyttsan. Det kan säkert vara ett relativt vanligt problem i gruppen heterosexuella radikalfeminister, men bland oss vanliga dödliga tror jag det ser annorlunda ut.

  2. State sponsored radical feminism in Sweden is similar to state sponsored terrorism in Iran, Saudi Arabia, and Pakistan.
    All Swedish women should oppose this uncivilized and vulgar way of stigmatising the most beautiful faculty of human beings: sexuality and LOVE.
    It is a very dirty, condemnable,obnoxious, shambolic,immoral and disdainful attitude to accuse an ex partner of ”rape” as a way of taking ”revenege”. I URGE the Swedish women to withdraw the co called charges (of sexual misconduct) against Julina Assange. Women; uphold your morality as your own sexuality…don´t hate men in the name of feminism, PLEASE. Don´t radicalise feminsm, by doing so you will only harm the feminist cause. You will lose a feminist like me by radicalizing feminism.

    • Tack. dock så tror jag att feminismen kan medverka till en bättre sexualsyn om de används på sådant sätt att den hjälper avdramatisera kvinnlig sexuallitet.

  3. Så skönt att få läsa en annan kvinna som tycker liknande som jag. 🙂
    Har några tankar jag skulle vilja dela med er…

    1. Anders: Det är rätt vanligt förekommande, speciellt bland kvinnor som haft låg självkänsla och inte tyckt/tycker att de är värda nog att ställa krav på andra människor än sig själva.
    De tjejer som jag vet berättat om detta är absolut inga feminister, snarare tvärtom – de är väldigt undergivna och konservativa i sina könsroller.

    2. Det stör mig att man ofta fokuserar på att det är mannens ansvar då kvinnan inte kan tydligt nog kommunicera att hon INTE VILL.

    Tänk, jag är nästan 40 år gammal och har ALDRIG haft problem med att säga ifrån då jag inte vill eller ta ansvar de gånger jag känt att jag ”går med på sex för husfridens skull”.
    FÖr som du skriver, i en relation måste vi kompromissa om en hel del saker, varför inte också sex?
    Då menar jag INTE att man ska ha sex om man absolut inte vill det, om man är sjuk eller mår illa osv. men att man faktiskt kan kompromissa om man känner att det är OK.

    Och varför tar man för givet att mannen alltid vill, och kvinnan inte? Har varit med om motsatsen, faktiskt.

    Nu är detta inte något problem för mig, som sagt var, då jag alltid tyckt att jag kan sätta gränserna bra och rätt ofta har velat ha sex då mina pojkvänner velat det. 🙂

    Tråkigt sex är väldigt långt ifrån en våldtäkt, tycker jag, och det tycker jag är tråkigt när man blandar ihop dessa begrepp i debatten.
    Att ångra sig dagen efter är också tråkigt, men varje person måste faktiskt försöka att tänka efter före och ta konsekvenserna av ens handlande.

    Men som du skriver, grunden i detta är KOMMUNIKATION och kanske också insikt om sina egna känslor, att lära sig ta ansvar för det man gör, att tänka efter innan man har sex med främmande – är det verkligen det man vill?

    Sen om man blir utsatt för våld, det är en helt annan sak och kan i princip inte förhindras, då man inte kan veta vilken person som kan få spel innan det händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s