Jag må vara en töntig häxa men jag argumenterar bättre än Johansson!

Ulla Johansson var pissförbannad på Newsmill igår, så där riktigt jäkla asarg faktiskt av hennes text att döma. Och eftersom det inte direkt kryllar av troende hedningar i Sveriges debattklimat som kan försvara sig mot hennes röriga arga utfall så måste jag göra det förstås, Tijpp!

Johansson och andra som debatterar ”Nyandligheten” (detta värdelösa begrepp, analys återkommer  i min masteruppsatts) blandar ofta totalt ihop korten. De fördomar som riktas mot oss med en minoritetsreligiositet analyseras rent utsagt skitdåligt av övriga debattörer. För kom igen, nog menar Ulla Johansson inte riktigt att detta är en debatt som är möjlig att dra över alla människor som vågar stå för sina minoritetsåsikter? Jag är i allra högsta grad partisk i denna debatt, givetvis, men jag kan ändå uppenbarligen analysera detta bra mycket bättre och tydligare och framförallt mindre känslostyrt än Johansson och hennes likar.

De facto så handlar denna debatt om tre olika debatter;

Orsak – verkan frågan och pengar: Den första är frågan om man ska få ta betalt för ämnen eller behandlingar som inte kan visa sig vara verksamma mot de symtom som de säger sig behandla. Att homeopati inte kan bevisas i kliniska tester vara verksamma mot olika sjukdomar är då exempelvis en sådan fråga. Är det därför moraliskt fel och borde det vara olagligt att håla på med homeopati? Jag tycker vi bör ha ett gott konsumentverk som granskar uttalanden om effektivitet och verkbarhet hos olika produkter. Och jag tycker givetvis att det är mycket tveksamt moraliskt att ta massa pengar av folk som är sjuka eller på annat sätt i särskilda känsliga tillstånd, det borde vare god troende person göra. Man ska öppet redovisa vilka effekter man kan förvänta sig, och helt klart så gör inte alla inom alternativ medicin detta idag.

Men ska det vara olagligt att driva sådan verksamhet bara man redovisar helt öppet vilka effekter som finns? Absolut inte, vi har en (relativt) fri marknad, om jag vill ta 100 kronor för en tallkotte får jag göra det om någon vill köpa. Och varje vuxen människa har rätt att använda sina pengar som denna vill. Kvacksalveri är och bör vara olagligt för det går ut på att lura människor. Allt det som Johansson tar upp är dock inte alls kvacksalveri, medens andra branscher som finns idag och inte alls kritiseras i media och offentlighet enligt mig är det. Hur mycket pengar lägger vi på hårvård och hudvård? Trots att det vid båda dessa tillfällen handlar om mycket få enkla substanser som faktiskt är verksamma. Skönhetsindustrin brer på med reklam och lögner om ”arktiska hjortron” och skit och tar ut hutlösa summor för det. Och hur mycket pengar väljer vi inte att lägga på saker som vi ändå vet är rent skadliga som tobak och vitt socker? Det har man rätt att göra också.

.

Ta ut pengar för religiöst arbete: Dock så är mycket av de olika verksamheter som Johansson tar upp inte några direkta orsak-verkan produkter där en vara kan ”hålla vad den lovar” utan det är rent religiöst arbete för välbefinnande. Denna typ av ”tjänster” är mycket svårare att påstå att de är oärliga. Ingen kan nämligen styra vad just DU mår bra av. Att till exempel ta in en guru kan fungera utmärkt om du tror på gurun och dennas budskap. Att betala pengar för att bli spådd är något du kan må bra av om du tror på kraften i tarokort. Det är ingen som kan direkt visa att ”varan” här inte ”levererar” utan hur mycket individen värderar tjänsten beror på vad individen tror på. Och individen tror olika. Varför skulle det vara oansvarigt av en företagsledare att ta in en religiös företrädare till rådgivning? Vi har ju olika kyrkors präster på en hel del olika institutioner och företag runt om i landet eller hur? Varför är detta annorlunda? Så länge de anställda/samlade alla själva tror på och mår bra av det som sägs så vem är du att säga att de är oansvariga? Kan man vara oansvarig för att man inte tror rätt?

Men är det någonsin alls okej att ta betalt för religiöst arbete? Jag skulle själva inte göra det, men jag har också andra jobb som jag lever av. Stora kyrkor får samla in skatt och behöver således inte ta pengar från sina medlemmar så direkt, men de facto så gör de detta. Helt enkelt för att personal, byggnader, underhåll och liknande kostar pengar. Om man har något som yrke (säg konstnär, fotograf, dansare) så vill man ju ha betalt för det man gör, även om det finns andra som kan tänka sig göra det gratis på sin fritid. Och det är upp till andra om de vill betala för din ”tjänst”, så länge de väljer detta frivilligt. (och då kommer snacket… jaja men vad är egentligen frivilligt?? Ja du, de tär en lång och lite annan diskussion, men låt oss utgå från att alla vuxna människor som är friska fysiskt och psykiskt har rätt att fatta egna beslut?)

.

Teologisk och kulturell debatt: Johansson angriper i början det ängalmingel som jag skrev om förut när Sturmark blev sur eftersom hon inte gillar vad de säger eftersom hon tror att det budskap som förmedlas är skadligt för de som hör detta. Då är vi inne på en debatt och teologi och kultur och vad man bör och inte bör säga/lära ut/lyfta fram. Jag håller helt med Johansson här att skuldbeläggning av människor som födds med olika handikapp är en jäkligt dålig väg att gå. Skuldbelägga för sådant man själv inte kan påverka är meningslöst och ångestskapande. Det är dock inte kotym bland ALLA de mängder av olika rörelser som hamnar i slakstratten ”nyandlighet” att skuldbelägga handikapp, lika lite som de är det hos alla kristna även om vissa grupper gör det. Teologisk debatt är svårt eftersom alla är så att säga ”saliga på sitt sätt” och olika människor är skapade olika och mår bra av olika saker. Men likväl så är det bra om vi har sådana debatter med varandra så vi får nya idéer och inryck. Huvudsaken för mig som hedning är att vara öppen för olika religiositet men starkt säga ifrån till sådant som skadar. Teologisk debatt vill jag påpeka hålls bäst om debattören  skriver väl och är kunnig i ämnet. (Vilket kanske inte var fallet här…)

.

Jag menar, varför tycker Johansson att det är motiverat att använda följande ordval och generaliseringar?; Vidskepelse, Ondska, bisarr, knepig symbios, ” utbrott av vidskepelse”, ” tydligen ingen möjlighet att stoppa” (stoppa människor som utnyttjar sin rätt till att tro som de vill? Väldigt tråkigt för den som vill kontrollera andra…), ” beteende är så häpnadsväckande”(det som åter igen är så häpnadsväckande är att folk gör som de vill), sanslöst vulgärt, smutsiga flodvåg. Just det, ”vidskepelse” nämns i texten sex gånger.

.

Jag håller med om vissa saker du säger Johansson, att det är fel att lura folk på pengar och att det är fel att använda skuld för mycket mot människor andligen. Men låt oss varva ner lite, öppna för lite ödmjukhet inför dina medmänskor och deras trosföreställningar. Och innan någon blir yttrandefrihetförfan arg så vill jag påpeka. Johansson och Sturmark och vem som helst som vill får förolämpa mig och alla andra troende hur mycket de vill, även oss som aldrig gör något med mening att skada eller aldrig bryter mot lagar eller försöker vara elaka. De får bli arga för att vi tror fel, de får tycka vi är töntiga. Det är ok. Jag är ganska töntig, det är jag medveten om men jag är sån, det gör mig till mig liksom och jag accepterar mig själv.

Jag tror på töntiga saker, jag älskar mytologi, andar, ockultism, kabbala, naturmystik, hedendom, polyteism, folksagor och folklore, meditation, helt pengafria alldeles egna ritualer, taroläsningar och seanser, spådomar, astrologi, antika trossystem, magi, sexuallmagi och sexmystik, esoterism, religion i stort och smått och all typ av fantasy och flum. Jag kallar mig fortfarande häxa för jag älskar det mustiga och humoristiska, härliga, naturistiska i ordet. Du får gärna tycka att det är töntigt och skriva skitarga artiklar över hur jag och andra som mig är en vidskeplig flodvåg av smuts. Men jag tycker att just denna artikel var ganska snurrig, fördomsfull och onödigt fördömande, och det har jag också rätt att säga för min röst är lika mycket värd som en ateist eller en kristens.

Och PS. även om du tycker jag är lite töntig så vet du att jag är en söt liten häxa som är jäkla grym på att brygga en fantastisk kopp te och baka underbara kakor och få människor att känna sig välkomna hemma hos mig. Det erkänner även mina ateistvänner. 😉 😉 😉

Och PS. 2 nu tänker jag frossa i härliga hedniska häxbilder även om ni tycker de är töntiga för jag tycker de är fina, och som punkbandet KSMB säger;  Jag sjunger(skriver) som jag vill.

 

Advertisements

3 thoughts on “Jag må vara en töntig häxa men jag argumenterar bättre än Johansson!

  1. Hej,

    bara en kort kommentar om din jämförelse med hudindustrin, L’oréal har blivid fällda i Marknadsdomstolen för vilseledande reklam (se http://www.testfakta.se/kropp_halsa/article16742.ece ) vilket är oerhört positivt. Naturligtvis ska inte en rimlig redovisning av medicinska/kosmetiska preparat bara gälla sådant som är associerat till t.ex. homeopati. I övrigt håller jag med dig: vems som helst får (i princip) sälja vad som helst till vilket pris som helst. Det är själva vilseledandet som är problemet.

    I övrigt: Det är naturligtvis oansvarigt för en företagsledning att fatta beslut på fakta som inte är verklighetsbaserade! Oavsett om råden kommer från en häxa, scientolog, schaman, rabbin, präst, etc (i den mån dessa baserar rådet på de doktriner de respresenterar). Ta något extremfall: hur ska ett byggföretag skydda sina anställda på en byggarbetsplats? Ett av många felaktiga sätt är att låta en änglaminglerska komma in och ”förstärka” arbetarnas skyddsänglar – kan det råda någonsomhelst tvivel om detta ÄVEN om samtliga byggarbetare tror på änglar? (Här finns det ju som tur är övergripande lagar som dikterar en minimumnivå av säkerhet.) Även i mindre extrema fall kan det absolut vara direkt oansvarigt. Därmed inte sagt att det bör vara förbjudet.

    • håller med, det är väldigt positivt att skönhetsindustrin har börjat fällas lite för deras helt klart kreativa reklam och påståenden. Förhoppningsvis kommer det också en större medvetenhet hos folk på det i folkbildning, media och så vidare så människor mer tydligt får koll på hur sådana typer av produkter fungerar, och vad det är i dem som inte fungerar.

      Men, här talar du om något så konkret som skyddsåtgärd, skyddsutrustning och så vidare. Det är inte säker att det är det hon talar om här, det står i nte specifik vad som gällde. Det kan vara en helt annan sak så som sorgehantering, stress, motivation, o dylk. och sanningen här är att det inte är helt lätt att säga vilka metoder som då är sanningsbaserat ”bäst” utan att det beror på mottagaren. Religiösa företrädare som präster kallas fortfarande in vid krishantering för att många faktiskt upplever sig må bättre av att tala med dem.
      Det kanske i något av dessa fall bara gällde vd:n själv och hans förmåga att hantera stress, och om han då tror och mår bra av rådet från just en guru så kan det väl knappast kallas oansvarigt? Om jag tycker du har skev musiksmak men du blir gladare och piggare av att få lyssna på din ipod varje morgon till jobbet, har jag då rätt att påstå att du är oansvarig för att du lyssnar ju på konstig musik för att nå den effekten?
      Rådgivning, hjälp och samtal kan mycket sällan påvisas samma dynamik som något konkret och faktabaserat som skyddsutrustning.

      • Vet du att du mår bättre av något så står det naturligtvis dig fritt att nyttja detta. Men jag skulle vara benägen att påstå att det finns oansvariga sätt att hantera även ”okonkreta” situationer. Hypotetiskt exempel: mina anställda är stressade på arbetsplatsen. Jag tar dit en aurarensare, istället för att titta på konkreta delar av personalens abetsdag, arbetstider, arbetsbörda, den övergripande sociala situationen etc. ÄVEN om personalen känner sig bättre efter sin aurarensing vill jag påstå att detta var ett felaktigt och oansvarigt sätt att hantera situationen. (Det skulle också vara oansvarigt att ge dom sockerpiller och säga att det var stressmedicin, även om detta skulle fungera – det oansvariga ligger inte i att jag tycker aurarensning är speciellt fånigt.)

        Dock är det lite svårt att dra en tydlig gräns. Om jag ger friskvårdsbidrag till mina anställda vill jag kanske inte hindra dessa att nyttja pengarna på aurarensning om de så önskar.

        I övrigt tror jag att en präst kan vara en utmärkt krishanterare, men inte bara p.g.a. denna är präst, utan p.g.a. erfarenhet/utbildning. Säkerligen finns det dåliga sätt att hantera kriser. Även om en person mår (direkt) bättre av att ”förträngning” så är det det kanske inte önskvärt på lång sikt (även om man naturligtvis inte ska tvinga en person till något den inte vill) och det skulle kunna ses som oansvarigt att uppmuntra till ”förtränging” ÄVEN om personen tycker sig må bättre av det. På samma sätt kanske en chakrarensning kan ge en person (direkt) hjälp (via placeboeffekt), men kanske är dåligt i ett längre perspektiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s