Svar och mer om Studentvilkor

Jag skrev en artikel åt Second Opinion här för några dagar sen och nu har jag fått ett svar på denna från en av kårerna som jag nog kanske lyfte upp lite extra. Jag tänkte skriva ett ordentligt och mer seriöst svar här samt utveckla tankegångarna lite. Eftersom man nu har en egen blogg så kan man ju också ha lyxen att skriva lite tråkigt ibland och ge sina egna långa svar och förklaringar till saker och ting. För givetvis visste jag att studentföreningar och studenter skulle bli lite upprörda över min artikel på SecOp, det var ju en medvetet starkt vinklad artikel. När man som skribent får en beställning på en viss artikel så skriver man denna så den berör och upprör hellre än bara blir tråkig. Debatten i sig är dock intressant så jag för den gärna vidare här.

.

Självklart tycker jag att man ska kunna få en andra chans, och om det är något jag har på min fiendelista numer ett så är det ett överdrivet tjockskalligt och segt byråkratiskt system. Vilket jag anser beror på att Sverige varit sossestyrt och oföränderligt och inte anpassat sig till en mer liberal struktur. Exempelvis så är det ju idiotiskt av CSN att inte ge studiebidrag till KTH-studenter för att dessa har en annan typ av studietakt och schemaläggning. Svensk byråkrati har den säregen egenskapen att inte kunna ta hänsyn till att folk/utbildningar fungerar på lite olika sätt. Samt, att om man studerar och blir sjuk exempelvis så skulle det kunna finnas bättre system än idag, som jag nämnde också i mitt långa blogginlägg så tycker jag att systemet med halvtidssjukskrivning var bra. Jag tycker även man kan se över exempelvis föräldrapenning på halvtid, så man kan plugga lite också vid sidan av.

MEN med det sagt så finns det självklart personliga värderingar hos mig själv som också gör att jag har vissa åsikter. Det är jag mycket medveten om. Exempelvis så anser inte jag att alla kan studera på högskola eller att alla ska kunna det. Jag tycker att de mål man har i dag om andel som vidareutbildar sig är väldigt hög. Man borde ha en utbildning anpassad till den arbetsmarknad som finns och sätta intagningen därefter.

.

Mina alldeles egna personliga förslag är att det borde gå att skapa fler utbildningar som är kortare och bara inriktade på ren kompetens för vissa yrken. Fler yrkesutbildningar, mer folkhögskola och färre renodlade akademiska utbildningar alltså. Och jag tycker, i allra högsta grad att många ämnen och utbildningar i Sverige är på tok för enkla. Jag går trots allt på ett av de universitet som ska vara ”svårast” i Sverige och jag har vid få tillfällen i min utbildning tyckt att det faktiskt är någorlunda utmanande. Alldeles för ofta så har jag bara suckat i huvudet på våra seminarium över hur ointressanta och icke-relevanta analyser man kommer med och än värre, att lärarna inte påpekar detta. De lärare som jag trivts med lite extra är ofta de som andra studenter gnäller sönder på för att de är ”för svåra”.

Och ja, helt ärligt, det stör jag mig otroligt mycket på. Klart det ska vara lite svårt! Jag vet att detta givetvis inte gäller ALLA utbildningar i Sverige, och således så borde man även vad gäller hur många poäng man ska ta kunna anpassas efter vilken typ av utbildning man går. För ärligt talat så tycker jag inte att fulltidsstudier på humaniora på Södertörn är lika svårt som heltidsstudier på läkarlinjen på KI. Därför tycker jag inte att det är orimligt att kräva att man tar minst 75% av sina poäng i alla fall på vissa utbildningar. (som sagt, jag tycker man kan anpassa byråkratin lite efter olika svårighetsgrad) Jag och flera av mina vänner tar 60 – 80 poäng per termin och klarar uppenbarligen det trots att våra utbildningar ”ska” motsvara ett heltidsjobb. Då tycker jag det finns något som tyder på att det är för enkelt.

Så om jag fick bestämma skulle kraven höjas , på framförallt många utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap, och minst 75% av poängen bör man också kunna ta på en termin, det är inte ett orimligt krav från CSN. (förutsatt då att man faktiskt inte blivit sjuk eller dylikt) Däremot så tycker jag också att det kunde gå att anpassa dessa krav lite efter när i utbildningen man är, första året eller terminen kunde man ha något lägre krav än senare.

.

Jag uppskattar att Uppsala Studentkår nu går ut och säger att man vill höja kraven, det är ju utmärkt, men inget jag tycker mig hört av dem förut. (med förbehåll då för att jag kan ha bevakat frågan dåligt) Antar då att man även är införstådd med att om nu kraven höjs så kommer inte lika många heller komma in och färre kommer studera. Jag har fått intrycket att kåren inte vill se färre studenter så därför förvånar det mig lite att man säger sig vara för högre krav. Nåväl.

Vidare så tycker jag man ställer ett falskt dilemma i frågan av att ”klara sina poäng” och att får en andra chans och så vidare. CSN slänger ju inte ut dig om du bara missar en tenta. När du söker studiemedel prövar man tidigare resultat mot 40 veckor bakåt, alltså två terminer. På dessa två ska man ha tagit (numera) 45 poäng av 60, alltså antingen kan man missa en 15 poäng en termin eller två 7.5:are per termin. Om jag missar en tenta i början på hösten kommer denna tenta att tas med i CSN:s beräkningar när jag söker till hösten ett år senare. Jag har alltså resten av hösttermin och vårtermin att göra omtentor. Detta anser jag inte är bara en chans utan ett flertal. Under ett studieår har man väl minst fyra tillfällen att ta en tenta, och man kan alltså ändå missa två mindre tentor trots ett års tid för att pröva igen och igen. Det är inte enligt mig orimligt att CSN kräver att man ska klara detta. Kan man inte på ett helt år klara en mer än en tenta trots flera omtentatillfällen så kanske det är så att kursen är för svår och inte passar just denna person att läsa.

.

Sen detta tal om ”studieovana”

I Sverige har vi en grundskola som pågår i tolv år och man räknar in gymnasiet. Tolv år som eleven får på sig att plugga och lära sig saker. I välfärdssamhället så är ju själva idén att alla ska ha samma chans i livet oavsett var/vem man är född. Givetvis, det finns en faktor som aldrig kan bortses från som säger att den som föds i ett hem med massa pengar och massa kontakter har det förspänt, det vore naivt att påstå annat. Att vara född i en familj med mindre pengar, kontakter och akademisk utbildning ska inte vara det som sätter stopp för dig i en välfärdsstat. Därför finns en grundskola som är gratis för alla, som får en hel del år på sig att lära oss det som behövs för framtiden. (För vi är nog överens om att begåvning fördelar sig jämt över inkomstgrupper och att familjens klass inte har med ens smarthet att göra) Jag är fullt medveten om att det de facto är så i dag att det statistiskt är färre från ”studieovana hem” som pluggar vidare. Dock så tycker jag inte att det betyder att det är för svårt att komma in på svensk högskola, utan att vår grundskola är för dålig. Kan man inte på tolv år ge ”studieovana” barn samma chans så har man misslyckats med sitt uppdrag.

Det är själva retoriken kring att dessa ”studieovana” inte kan och inte förstår högre studier som stör mig lite. Jag tycker inte vi ska måla upp vi och dem grupper, och jag tror på självförtroende snarare än synd – om – mentalitet. Exempelvis verkar många i den här debatten och på flera andra håll tidigare när jag pratat om dessa frågor per definition tro att jag är värsta rikemansbarnet från Viktor Rydberg. Det är jag inte. Jag kommer från landet, från en familj som har mycket kärlek och goda värderingar men inte så mycket pengar och jag har alltid fått klart för mig att ansvaret ligger på mig själv att ta mig dit jag vill i livet och att jag kan klara det bara jag försöker. Den här vanan folk har att tro att jag är bortskämd överklass för att jag vill höja kraven tror jag faktiskt är en konsekvens av att man så tydligt delar upp oss i olika vi o dem grupper.

När man ofta och lite hånfullt och ilsket refererar till ”den där vita rika överklasskillen” som tydligen är ansvarig för all dålig organisation och då i motsatts till de stackars kämpande ”studieovana” så skapar man grupper och ställer dessa mot varandra. Jag tycker inte man nödvändigtvis måste tala om så tydligt uppdelade klasser och grupper i Sverige. Som analysinstrument fungerar det bra. Retoriskt däremot ser jag hellre att man peppar, stärker och hjälper till på de skolor där man uppenbarligen inte gjort sitt jobb. Jag vet att kåren delvis försöker göra just detta, och det tycker jag är bra! Önskar att kåren kunde skriva om och lyfta upp detta arbete mer ibland. Jag har själv rest tillbaka till min gamla skola ute på landet där få läser vidare för att försöka göra just detta. Ofta märker jag att bristen ligger i hur skolan förmedlar en framtidsbild till sina elever och i SYO konsulentens roll. (jag har inte mycket förtroende för det yrket)

.

Sverige behöver trimma konkurrensen globalt och internationellt och behöver en högskola som ställer lite tuffare krav än vad vi gör idag. Då kommer kanske inte lika många plugga på högre utbildning men jag ser inte varför det egentligen har ett egenvärde. Bildning är en fin och bra sak för individen men det kan man göra på sin fritid också. Så länge vi har kortare internutbildningar, yrkesutbildningar och liknande som krävs för att uppehålla den arbetskompetens som samhället behöver för att snurra.

Så:

  • Skärp kraven på främst humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar
  • Gör CSN och trygghetssystem mer individanpassade och smidiga, öppna upp för möjlighet att få olika typer av bidrag på deltid, anpassa CSN för olika utbildningar, olika år man går och olika stad man bor i. (Det borde vara möjligt att söka merlån vid studier i sthlm, det får man göra i London så varför inte i vår dyraste stad?)
  • Se inget egenvärde i att många ska utbilda sig
  • Men, ge alla som faktiskt vill och kan, samma chans genom en bra grundskola och en uppstramning av SYO konsulentens roll
  • Uppmana och peppa snarare än dela upp i vi och dem
  • Och betona alltid att individen har eget ansvar för sina studier och att man måste uppmuntra flit och plikt i utbildningskulturen

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s