Humanisternas religionsdefinition är problemet

Här är ett litet inlägg i debatten som gått på delvis Svd Opinion (bla: 1 2 3) och delvis på Newsmill (bla: 1 2 3) om föreningen Humanisterna och ateism i stort. Den skrev för först nämnda sida men publicerades inte eftersom de ansåg att debatten tappat i intresse, så jag publicerar här istället. Tjipp!

.

Humanisternas snäva religionsbild är problemet

De senaste dagarnas debatt kring förbundet Humanisterna och deras kritiker har rasat både på svd Opinion och debattsidan Newsmill, och i mångt och mycket cirkulerat kring huruvida Humanisterna med sin kritiska inställning till religionen bäddar för en främlingsfientlighet och en xenofobi. Något Humanisterna själv givetvis förnekar då de säger sig främst representera alla människors lika värde och skydd från bland annat då, religiöst förtryck.

En aspekt saknas dock i den här debatten, hur intressant och välargumenterat det må vara från båda sidor kring sina ståndpunkter för och emot eventuella Gudars existens så kommer Humanisterna och den västerländska ateismen i stort alltid var begränsad av sin tids och kulturspecifika syn på religion och religiositet. Idén om att religion och ”religioner” är existerande, avskiljningsbara element i ett samhälle, att diversifiera från andra fenomen så som politik, tradition eller kultur är ett synsätt som är exklusivt för vår tid och vår västerländska kultursfär. Ett tankesätt som grundlades i och med framväxten av sekularismen och främst då i vår del av världen, laicism, den Europeiska sekularismen.

Då man talar om ateism och sekularism har man redan gjort grundantagandet att det finns något sådant som ”religion” som är fast definierat och existerar oberoende och utanför den kulturella kontext som den uppstår i. Vidare finns det också något sådant som ”stat” eller ”politik” som ställs emot begreppet ”religion”, och definieras som fundamentalt olika. Utrymmet mellan dessa två skapade kategorier kan sedan förhandlas och diskuteras av de som redan accepterat och köpt de två olika kategorierna som vi i vår kulturella kontext har konstruerat. Som motbild kan nämnas att vi exempelvis inte behöver gå längre tillbaka än den tidiga medeltiden för att hitta ett samhälle där man då rakt inte skulle komma på idén att dela upp samhället i ”religion” och ”icke – religion” och framförallt tala om ”religioner” som ett pluralt begrepp. Det fanns givetvis bara en given Gud och kyrka och denna var en given del av hela samhället och alla dess strukturer och inte någon egen obskyr religionskategori.

Humanisterna och annan typ av ateistisk retorik gör just detta att de väldigt tydlig avdelar religionen till en egen, fast kategori som de särskiljer från det som de själva tror på. I fokus står snarare orsak – verkan samband (att be till Gud istället för att ta penicillin mot influensa är fel eftersom det har en låg grad av verkan) samt en viss typ av sanningssyn där man bedömer fenomen efter hur de kan bevisas existera ”på riktigt”. Detta synliggjordes tydligt i deras kampanj i början av 2009 om att ”Gud finns nog inte”. Bakom denna kampanj ligger givetvis en mycket fast definition av vad ”Gud” är, på vilket sätt denna kan sägas ”finnas” eller inte, samt att religion alltså då bör innehålla en Gud, gärna en enda och av manligt genus. Hur en andlighetsform så som Taosim eller zenbuddism passar in i detta, därom tvistar…

För mig känns det givet att delar av Humanisternas retorik anspelar på en rädsla inför främmande kulturelement som inte lever på samma sätt som vi här idag gör utan lyfter fram andra värden som för oss kan te sig oförklarliga och underliga (Vill du avhålla dig från att äta kräftor hela livet bara för att du tror att en Gud säger det??) Irritationen och oförståendet för detta är till viss del förklarlig, vi blir förvirrade av samband vi inte själva kan finna någon mening i. Därför är det liberala, demokratiska projektet så svår ibland i praktiken. Men visst finns det ett så kallat transcendent grundantagande i hela vår humanistiska världsbild av att alla människor är skapade med lika och heligt värde? Hur legitimeras egentligen detta av Humanisterna annat är att ”Det bara måste vara så.”?

En debatt om vad religionen är för något, vilket inflytande den har, vilket den bör ha, hur den påverkar oss själva, samhället och kulturen är givetvis mycket intressant och relevant. Men den blir omöjlig att ha med en förening som Humanisterna på allvar om de inte själva förmår att ta ett steg utanför sig själva och kritiskt granska den egna rollen i en konstruerad, viss kulturell kontext.

 

Hanna Marie Björklund

 

Advertisements

2 thoughts on “Humanisternas religionsdefinition är problemet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s