Lite sanningsord i valslutspurten

Jag vill inte bli yrkespolitiker. Det finns flera anledningar till det men en av dem är att man måste säga saker som man vet inte är sant för folk och väljare vill inte höra sanningen. Att säga sanningen i vissa frågor blir helt enkelt lite för jobbigt och drar inga väljare. För trots att den ”vanliga väljaren på gatan” gärna vill att politiker ska säga som det är och vara raka och ärliga så vill de ju inte alls just detta egentligen. För om en politiker skulle ställa sig och säga rakt ut vad som gäller i vissa frågor skulle många där hemma få dåndinpen och absolut inte vilja rösta på dem.

Därför försöker man slingra sig genom konceptet, Att båda ha kakan och äta den. Vilket ju inte fungerar vidare bra i verkligheten, thers no such thing as a free lunch.

Här är några av de teman jag mest av allt önskar att folk kunde vara lite mer ärliga med.

*Man vill inte anställa ungdomar i Sverige för många svenska ungdomar är lite sämre på sitt jobb än de som har erfarenhet. Sveriges ungdomsarbetslöshet brukar ofta överdrivas genom att studenter som pluggar och söker något litet jobb räknas som fulljädrade ungdomsarbetslösa. Det enda sättet att få reda på hur många som verkligen är arbetslösa vore att fråga alla ungdomar, främst studenter om de pluggar bara för att de måste och egentligen vill ha ett jobb eller om de vill främst plugga. Anyways. Oavsett detta så har Sverige ganska hög arbetslöshet bland ungdomar. Det beror både på att vi inte har så många okvalificerade låglönejobb som traditionellt sett innehas av exempelvis ungdomar, och att vi har en så trygg arbetsmarknad. För om du har ett företag och vill anställa någon, och du vet att du måste ge denna person en så omfattande trygghetsgaranti att stanna på jobbet, då vill du minimera dina risker. Man vill inte anställa någon som kommer bli ett problem. Ungdomar jobbar i regel lite sämre, inte alla men många, än en vuxen person med erfarenhet. Alltså tar man som arbetsgivare en större risk. Har vi höga inträdeströsklar till arbetsmarknaden kommer grupper som ungdomar också att ha lite högre arbetslöshet generellt. Att det fanns en större möjlighet att sätta löner individuellt skulle avhjälpa lite, men då blir det också, mycket riktigt orättvist.

.

*Ska vi ha en levande rovdjursstam kommer det dö fler husdjur. När C står och säger att båda två går så bra så säger man bara så för att inte göra folk på landet arga och upprörda. Vill vi ha rovdjur måste vi också räkna med att det kommer gå får, hundar och andra husdjur. För rovdjur äter andra djur. Man får betala priset för en rovdjursstam om man vill ha den. I viss mån kan ordentligt ombyggda staket hjälpa, men då behöver staten gå in för många bönder har inte själva råd eller möjlighet att bygga om alla sina hagar. Och det hjälper fortfarande inte renar som går löst.

.

* Om vi har lägre ingångslöner så kommer fler få jobb, men då kommer också klyftorna öka. Om vi ska få ut fler människor i arbete är lägre löner en ganska effektiv metod. Fler yrken med en lite lägre lön gör att de personer som inte anses så ”anställningsbara” kan få jobb även de. Dock, så kommer dessa personer då också att bli lite fattigare än de med högre löner. Det blir tydligare låglöneklasser. Man måste dessutom alltid balansera detta med bidrag. För alla jobb är inte roliga, det finns en del tråkjobb som inte så många känner någon större entusiasm att gå till på morgonen. Om det då finns bidragsnivåer som ligger precis under, eller lika högt som den lägsta lönen, så varför ska jag då jobba? Om jag bara kan få ett dåligt betalt jobb och jag kan få lika mycket i bidrag, är det en större poäng att bara lyfta det där bidraget. Därför måste bidrag i samhället alltid ligga lite under den lägsta lönen. Och bidraget i sig måste ju också vara så pass högt att de som inte har något val (exempelvis vid sjukdom) ska kunna leva på det utan att svälta. De tre måste alltid mätas mot varandra.

.

* Det enda sättet att göra drastiska ändringar för miljön är att tvinga människor mer. Man kan inte få folk att sluta leva sina liv så som de vill ha det. Jag är van med att få åka bil när jag vill, kunna köpa den mat jag vill (så länge jag har råd) ha en maskin som tvättar min tvätt och diskar min disk, flyga flygplan till semestern osv. Allt detta sliter på jordens resurser, vi lever över våra tillgångar och har så gjort länge. Och det är bara när väst ligger på den nivån vi gör idag. Allt fler länder kommer och vill också ha vår standard. Klart de vill! De vill leva the good life lika mycket som vi trivs med att leva the good life. Vi vill inte sluta med allt det där vi gillar. Vi vet att det kanske inte är så bra för miljön men du gillar din choklad framför tv:n liksom. Man kan inte genom att säga snälla och bedjande saker i TV få folk att ändra sina vanor, för vi vill inte. Det enda sättet att drastiskt förändra svenskarnas konsumtion och energiförbrukning är att tvinga dem. Införa gräns för hur mycket el du får förbruka på en kväll. Höja bensinpriser chockartat, osv. För vi gör det inte frivilligt. Alltså behöver vi mer tvång om vi ska kunna ta miljöproblem på allvar. Människor gillar inte tvång, i en demokrati gillar vi särskilt inte tvång för vi tycker bara vi kan rösta bort den som sist tvingade oss. Därför tror jag på allvar att den enda verkliga lösningen på klimatproblemen och miljöproblemen är att utveckla teknik och forskning. Vi skulle ha förbrukat hela jorden redan på 1700 talet om vi inte hade kommit med en massa uppfinningar som förlängde vår tidsfrist lite till och lite till. Nya forskningsframsteg är det enda förutom diktatur som kommer kunna rädda miljön och jorden.

.

* Om det kostar mindre att anställa kommer fler vilja anställa. Så enkelt är det, trots att de Rödgröna inte riktigt vill erkänna det. Men, då kommer vi också få mindre pengar i stadskassan och på så sätt befarar vi att behöva skära ner på välfärden. Men…

.

* Välfärden kostar mer än vad vi egentligen har råd med. Vi har skenande kostnader för främst vården. Det är dels för att vårdbehovet är stort, och dels för att vi kräver allt mer av vår vård. En gång i tiden, på mina mor – och farföräldrars tid då besvärade man verkligen inte doktorn i onödan. Dit åkte man om armen var av, typ. Idag åker vi dit för vi vill ha penicillin för vi har inte tid att vara sjuka. Alltså kostar vården allt mer och det blir omöjligt att i längden att bara bekosta med att höja skatten. Antingen får vi säga åt folk att de inte får all den vård de vill ha, vara lite stränga helt enkelt. Eller så får vi släppa in privata alternativ och olika sjukförsäkringar. Då kan man garantera en grundvård som alla behöver för att överleva och må ok bra för alla för skattepengar, och så får alla de som vill ha en där extra fotvården eller penicillinet att köpa en tilläggsförsäkring. Detta kan dock inte komma på tal för de rödgröna, eftersom det då blir, av princip orättvist. JA, det blir orättvist. Alla kommer ha samma grundvård, men den som har extra betalt kommer få lite bättre mat, lite mer sjukhustid. Men när jag går i ni en affär så är det också orättvist. Jag kan inte köpa allt därinne som många andra kan köpa. När jag står i kön i mataffären finns det de som är före mig som köper oxfile, jag har bara råd med färs. Antingen får man acceptera att livet är orättvist och att vissa får lite bättre än andra om de kan betala, eller så får vi tvinga in alla i en lite mindre omfattande sjukvård. För vi har inte råd att hålla hög standard för alla.

.

* Företag vill tjäna pengar, inte göra fantastiska sociala ställningstaganden. När man privatiserar delar av välfärden får man in företag vars främsta intresse är att tjäna pengar. Om inte företag tjänade pengar på exempelvis vården skulle de självklart inte vilja jobba med den. Samma sak med skolor. För det första har man sålt ut allmännyttan för under marknadspris, vilket är bra för de som vill köpa. Sen är sådant som skolor och hemtjänst väldigt stabila inkomster. Företag går in och köper och äger för att de vill göra vinst, inte för att de vill vara så himla snälla. MEN, det kan fortfarande vara så att det är bättre för kunden, dvs. medborgaren som får deras tjänster när detta, främst bara vinstdrivande företag sköter deras vård eller deras skola. Eftersom det offentliga, staten och landsting och kommuner är så fruktansvärt dåliga på vad de gör i sin tur att även ett företag som bara vill ha vinst sköter jobbet bättre. Det kan bara handla om att man fixar småsaker som att man alltid kan ringa växeln, man får själv välja mat från en meny, man får lite andra upplägg på lektionerna. Och vips så är kunden ändå nöjd med sin friskola eller sitt vårdbolag, trots att vi ska komma ihåg att företagets ända drivkraft var pengarna. Detta grundas förstås i sig på att det offentliga i Sverige är så oattraktiv som arbetsgivare. Om jag är en väldigt duktig elev på väg ut från handels och särskilt inriktad på administration. Vad tror ni jag väljer? Tänker jag: ”Åh, jag vill verkligen göre en insatts så jag ska bli chef för en avdelning på landstinget i Partielle och ge mina innevånare bästa vård, och att jobba med en hel del inkompetenta personer och för en lön på typ 25 lök efter skatt!” Eller tror ni att denna unga person känner: ”Jag blir McKinsey konsult och drar 35 lök!”?? Trots att många företag i offentlig sektor mest drivs av vinstintresse kommer inte kommun och landsting kunna konkurera förrän de ser till att höja löner och bli en mer attraktiv arbetsgivare så man får riktigt duktiga människor dit som kan styra upp.

.

.

Det va det mest akuta. Jag kanske återkommer.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s