Blondinbellas Egoboost gäller inte oss

Nu har så Isabella Löwengrips (blondibellas) egen bok Egoboost kommit ut i bokdiskarna. Det kommer säker att komma ett antal recensioner från tidningarna och även ett gäng bloggar men jag vill skiva något ändå. Dels för att det här fascinerar mig så mycket och dels för att jag blir så fruktansvärt frustrerad.

.

Jag har aldrig någonsin sett Blondinbella bemöta någon verklig kritik mot hennes och vad hon gör, istället är det bara väldigt mycket prat om att inte ta åt sig av vad andra tycker. Visst, man ska inte ta åt sig om vad andra tycker när de säger elaka saker, och vi är alla människor som har rätt att bli bemöta med respekt. Jag stödjer inte på något sätt den sunkiga tjej – mobbingen som pågår mot bloggsfären. MEN man måste väl kunna diskutera allvarliga ämnen? Alla har fel ibland och den här attityden av att ”jag lyssnar inte för jag är stark och har min glasbubbla och jag tar inte åt mig” känns väldigt frustrerande när man i en debatt faktiskt vill föra fram seriös kritik. Inte elaka personangrepp, men att faktiskt ärlig få säga sin mening utan att den man talar med slår händerna för öronen och rabblar egoboost ramsor. Att föra seriösa diskussioner är en del av att vara vuxen och ta ansvar. Jag saknar fortfarande detta från bloggsfären.

.

Nåväl, varför kan jag då inte alls känna någon entusiasm inför Blondinbellas bok? Vad stör mig så mycket? Vi kan börja med ett av många små exempel som är väldigt talande.

Bland annat så säger blondinbella: Tänk så många gånger man mått dåligt över att man inte varit sminkad eller man tagit fel tröja! Vi tjejer måste lära oss att inte tänka på sånt!” Eh, alla de gånger jag haft ångest över att jag tagit fel tröja? Ursäkta? Jag har inte ångest över att jag tar fel tröja. Jag har inte ångest över att jag inte sminkat mig (jag sminkar mig aldrig) eller lägger en majoritet av min tid på att ha komplex för min kropp. Jag skiter i sånt.

Däremot har jag under min uppväxt haft massor med ångest över min knepiga sexualitet, mina enorma hämndkänslor, alla vänner jag haft som mått dåligt och som jag fruktat skulle ta livet av sig, att kompisens mamma är missbrukare, att vi inte har några pengar hemma och kronofogden nästan står för dörren. Att det inte fanns någon i hela världen som hade samma underliga religiösa upplevelser som jag. Sånt kan man också oroa sig för Isabella.

.

Missförstå mig rätt nu: jag säger inte att alla små brommaflickornas nojor över deras acne inte är riktiga nojor. Alla känslor tycker jag är värda att ta på allvar. Det är inte deras problem jag klagar på, inte det att deras problem är skitsaker jämfört med många av oss som växte upp några hål ner på samhällsstegen, det är inte det jag primärt syftar på här. (men jag erkänner att jag känner så dåliga dagar, känslomässigt men inte intellektuellt) Utan jag blir arg på att man ger bilden av att DET ENDA unga tjejer behöver lära sig hantera och må bra kring är att ha en fin tröja och inte ta åt sig av skvaller.

Är man sådan person själv, som har den erfarenheten, den uppväxten och de intressena, då är det klart att man mest kan prata utifrån ett sådant eget perspektiv. Men man kan ju i alla fall erkänna att det finns andra sätt att vara ung tjej på. Andra saker man har svårt för och behöver hjälp med. Denna totala ignorans av andra människors erfarenheter stör mig enormt mycket eftersom den är en så effektiv del av utestängningen. Samhället erkänner inte att vi andra tjejer, med andra problem än smink, att vi alls finns till. Att vi har en röst, att vi också behöver hjälp och egoboost.

Om jag då skulle gå ut och säga att jag också vill skriva en bok, ”Överlevnad, för alla fattiga, religiösa, nördiga, överkåta tjejer där ute” tror ni något checkt bokförlag skulle ge mig pengar att skiva min bok? Knappast va? Och kommer Isabella själv att någonsin ge mig ett svar på mina funderingar och någonsin vilja ta en riktig debatt med mig och fler kvinnliga uppväxthistorier än att bli retad för att man har finnar och en ful tröja? Nej är svaret. Man får gärna motbevisa mig här men jag är ganska självsäker på att det blir ett ruggande nej. Blondinbella sitter gärna och pratar om att hon ”mailar med en massa unga tjejer” well, men hon skulle aldrig maila med mig om mina frågor.

.

För att jag, och andra tjejer som har mina erfarenheter, vi kommer aldrig till tals och vi finns inte. I den vanliga offentligheten där Blondinbella får timmar av tv tid och spaltmeter i tidningarna där skulle ingen vilja släppa upp freak som jag. Jag och den där muslimska tjejen med slöja som Blondinbella dissar för att hon är ”lite konstig”, jag och alla homosar och bi sexuella där ute som vill få något svar på hur man hanterar att man är kär i sin tjej kompis, jag och alla som har ångest över att deras familjer faller isär och att man inte vet hur man hittar en fast punkt utan dem. Varför får inte dessa tjejer någon tv tid?

.

”Herrgud, du hinner med så mycket driver företag och grejer” säger program ledaren i Nyhetsmorgon för att Blondinbella bloggar och har företag. Nå, jag känner tjejer som är ensamstående trebarnsmorsor utan utbildning vid en ålder av nitton, kan ingen fråga dem ”hur de hinner med” eller hur de lyckas få mat på bordet?

.

Blondinbellas senaste sköna uttalande om att ”Så kul att Gudrun som är feminist ändå är så fiiinn!” är ytterligare ett sorgligt bevis på den här typen av tankesätt. För jag tror inte alls att Isabella Löwengrip och andra tjejer som är som hon är elaka på något sätt. De är säker väldigt gulliga, men de förstår inte. Och de vill inte ens förstå, och de kommer aldrig förstå. Blondinbella menar att hon inte menade något illa när hon sa så om Gudrun Schyman, att hon menade verkligen på ett positivt sätt. Och visst, det gjorde hon nog, jag tror henne, men hon är så totalt oförmögen om att se följden av sina egna handlingar. Att se vad ett sånt uttalande faktiskt innebär, vilka signaler man skickar ut. (feminister är någon konstigt släkte som är fula och orakade och hatar män) Blondinbella klagar på att djurrättsaktivister går över gränsen och ger henne en död mink. Instämmer, men hon kan ändå inte alls motiv eller diskutera varför hon egentligen vill stödja pälsindustrin och vad det får för konsekvenser?

.

Nej, för oss tjejer som aldrig haft ångest över en tröja utan som har lite andra saker att tänka på, för oss finns ingen Egoboost bok. Vi får klara oss själva. Tur att det finns internet och bloggar och forum idag där vi kan hålla till. Just idag vill jag rekommendera särskilt Elin Grelsson. Hon skriver så fantastiskt bra om det där utanförskapet och hur det kan kännas. Jag älskar hennes texter. Och sen sörjer vi lite att helgon.net inte längre är vad det en gång var när jag växte upp. Det var ett underbart comunity för oss som kände oss utanför där man kunde ställa vilken fråga som helst och inget var för onormalt och man kunde alltid träffa på någon som kände likadant.

Vi får fortsätta förlita oss på sånt för även om Blondinbella och hennes likar inte direkt tycker illa om oss så kommer de aldrig att förstå.

Advertisements

15 thoughts on “Blondinbellas Egoboost gäller inte oss

  1. Jag har alltid tyckt att du är smart Hanna, även om jag inte alltid hållit med dig. Här har du satt fingret på ett intressant fenomen, att: Ego skulle vara lika med stark.

      • Får nog lägga in frökens blogg bland bokmärkena. Nörd är man ju själv med. Historiker, scout och fotograf.. Hmm, jo, och med världens spretigaste musiksmak.. 😀 Och så allmänt intresserad av de frågeställningar och tankegångar du tar upp. Är väl egentligen lite mer anarko-liberal men man ser ju verkligheten trots det.

    • nepp, inte ordentligt (mest snabbkollat) och det finns förstås poäng i att jag borde säga det, men det handlar inte först och främst om exakt vad som står i boken för mig utan hela stämningen däromkring. Jag kritiserar inte heller direkt uttalanden i boken av den anledningen utan vad som sagts i intervjuer och liknande innan.

      • Okej, jag bara undrade. Är ganska neutral i frågan eftersom jag varken följt Isabella på bloggen eller i media och inte läst boken, men jag tycker det var ett väldigt bra och sant inlägg du gjort 🙂

  2. Nej men lite allvar då, ”noirs”, universums mittpunkt tror jag inte att vare sig jag eller blondinbella vill vara, det är ju faktiskt lite jobbigt. Däremot tycker jag att det är fullt befogat att bli upprörd över att vissa grupper är så väldigt uteslutna från samhällsdiskursen. Att det först och främst är EN bild som presenteras och att andra osynliggörs. jag tycker alla grupper i samhället har rätt att försöka göra sin röst hörda efter bästa förmåga.

  3. Jag gillar ditt inlägg. Dock så får man se det hela som det är. Hon (eller rättare sagt hennes varumärke) och andra liknande personers popularitet kan liknas populariteten med freakshows under 30-talet (och tidigare). Kanske lät lite elakt. Men faktum är att dom själva har behandlat sig själva som varumärken (vilket är smart, medvetet eller icke). Varumärken som för en del (läs: yngre tjejer) som står högt i rang (förrut kanske det var någon popstjärna, men nuförtiden står bloggarna mycket närmare sina fans, än en popstjärna någon kommer vara), hos en annan del står varumärket för just något som man kan klanka ner på och känna sig bättre av (oj vad puckad hon är. Skönt att jag inte är likadan).

    Deras varumärken är dock hyfsat kortlivade, det gäller att synas så mycket som möjligt. För dom tjejer gillar Kissie nu, kommer tycka hon är helt ute om 1-2 år. Och så kommer nya stjärnskott. Blondinbella får väl räknas som en veteran i sammanhanget.

  4. Jag håller både med dig och inte. Om du menar att BB aldrig skulle maila med dig, varför inte prova? Kanske skulle hon kanske inte. Sen fattar jag att det inte är din poäng, men att man ska inte säga aldrig innan man har provat.

    Jag har också svarta hål i uppväxten som jag inte kunde hantera och som inte var tillåtna att prata om. Men jag hade också tröjproblem och jag ville vara cool med smink och rätt killar. När jag tänker tillbaka så är det självklart så att jag behövde hjälp med hålen, men att det var lättare för stunden att lösa tröjproblemet. Jag tror också att anledningen till att ingen skulle ge dig tv tid för detta är hela samhällets skräck över hur vi svikit dig (och många andra) och därför tänker vi enligt principen: det som sopas under mattan finns inte.

    Nåväl, mycket välskrivet!

  5. Jag tycker att du sätter huvudet på spiken! Det är exakt såhär det är idag, jag har fått försvara att jag inte tänker läsa Blondinbellas bok dels för att jag inte vill bidra med några pengar till henne men till största del för att jag inte kan tänka mig in i hennes tankebanor på grund av att våra liv är för olika, jag är en fattig student som inte kan betala hyran och hon oroar sig för finnar och bloggproblem. Jag tycker det är skrämmande hur hela den här bloggsfären av rikemansbarn från Sthlm har utvecklats under de senaste åren!

  6. ”Däremot har jag under min uppväxt haft massor med ångest över min knepiga sexualitet, mina enorma hämndkänslor, alla vänner jag haft som mått dåligt och som jag fruktat skulle ta livet av sig, att kompisens mamma är missbrukare, att vi inte har några pengar hemma och kronofogden nästan står för dörren. Att det inte fanns någon i hela världen som hade samma underliga religiösa upplevelser som jag”

    Vet att det finns böcker som alla dessa ämnen så varför ska det inte kunna finnas någon om komplex och andra problem som många känner igen sig i. Måste man alltid bara fokusera på dom som har det värst för isåfall kan vi nog skita i dig och dina problem och ta oss en titt på t.ex vilket jävla slumområde i Afrika som helst. Varför ska man hålla på och klaga på folk som faktiskt försöker hjälpa andra männsikor, oavsett inom vilket område. Om nu hon har erfarenhet och tips om hur man kan öka sin självkänsla är väl det jättebra, varför ska inte hon kunna få dela med sig av det?

    Visst, jag kan hålla med om att dina problem defineras som värre men vem är du/jag att avgöra hur andra människor upplever olika saker? Om nu många tonårstjejer anser att exempelvis kroppskomplex är väldigt jobbigt ska du då berätta för dem om din problematiska sexualitet eller dina underliga religösa upplevelser och då få dem att känna att deras problem inte är värda att försöka motverka eller förhindra? Du berättar om bloggar och helgon.net som var stor hjälp för dig när du mådde dåligt, om nu den här boken är en ”egoboost” för några tycker inte jag det finns en andeldning i världen att klaga på den även om den inte riktar sig just till din målgrupp.

    Tycker vi borde välkomna personer, som lägger ner både tid och själ för att hjälpa andra, med öppna armar inte dissa dem. Så tycker det är snudd på patetiskt av alla haters som inte kan se det viktiga och positiva i saker och ting utan alltid måste svartmåla…. bara en tanke och absolut inte speciellt riktat mot dig!

    • well, ja? Och varför motsäger det varandra? Löwengrip får gärna skriva vilka böcker hon vill, men jag skriver till en annan publik, en som känner igen sig i mina krönikor, mina funderingar. Och precis som några kanske uppskattar och känner sig hjälpta av Egoboost så hoppas jag att någon känner igen sig i mina txter och förstår att de inte är ensamma. Jag tycker det är precis lika otrevligt med omotiverad kritik och hat mot Isabella som du tycker. Min krönika handlar inte om det utan om oss som inte passar in i den världsbilden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s