Konservativ bildning hjärta PK!

Jag minns faktiskt precis när min kulturkonservativa sida inom mig vaknade. Jag satt med mamma och tittade på ett långt inslag på nyheterna (jag ska lätt också tvinga mina eventuella barn att titta på nyheter under deras uppväxt!) det handlade om Historiska Museet i Stockholm som fått en ny chef, han var kritiserad för att han hade fyllt museet med nutida installationer (som ”Snövit och våldets vansinne”  om ni minns den? Den med en kvinnlig självmordsbombare som blev förstörd av en minister från Israel för att han blev pisst off) i stället för historiska utställningar, som museet mer eller mindre var till för. Där stod den här chefen nere i arkivet och sa att ”vadå, vem bryr sig om en gammal pilspets, vad kan den säga?” Och jag bara minns den här ilskan jag kände.

”Vaddå bara en gammal pilspets?? Hörredu…”

Jag kände redan då hur min stora kärlek till antik kultur och historia fick mig att bli väldigt upprörd över denna historielöshet. Sedan följde en grundskola av protesterande mot att vi inte läste tillräckligt mycket gammal historia.

Detta är något som även Dick Harrison uppmärksammar med sin debatt artikel i Expressen idag. PJ Anders Linder kommenterar också på Svd. Jag kan inte nog betona hur mycket jag håller med dessa herrar, och hur glad jag är att det kommer upp. Låt mig på en gång poängtera, jag tycker att den postmoderna kritiken mot kunskapssyn och historiesyn är intressant och relevant. Jag håller fullt med Foucault och andra kritiker om att vi mer eller mindre alltid konstruerar vår historia och vår bakgrund.

Men, jag vill mena att detta inte säger emot åsikten att klassisk historia är av stor vikt. Nationer har alltid konstruerat storslagna berättelser om sig själva och sin egen bakgrund, bilden av ”religionerna” är under all kritik (Se; Talal Asad). Men det finns också saker vi vet. Och det finns saker som är i sig själv fakta. Dessa fakta kan sedan manipuleras för att konstruera bilden av en viss historia, det görs och det måste vi föra en kritisk diskussion om. Grundskolan är dock inte rätt ställe för denna typ av diskussion. Innan man kan kritiskt granska och diskutera  måste man ha fakta och verktyg med sig.

Visst är det till exempel viktigt att en teolog kan förhålla sig kritisk till hur kristendomen tolkat bibeln genom århundradena. Men då måste han ju för guds skull först kunna bibeln, Right?

Jag anser fullt ut att innan det är läge att gå in på historiekritik så måste man ha en gedigen allmänbildning av vad vi faktiskt vet. Att gå in på kritik innan man har grundfakta är typiskt för Sveriges bildningssystem i dag enligt mig. Vi ska ålägga feministiska och postmoderna och postkoloniala och fanans mosters perspektiv på historien. Att lära sig historien i sig är dock fett jobbigt tycker både barnen och lärarutbildningen. (eftersom vi bara har tre terminer i ämnet man ska undervisa i, ingenting egentligen)  Vi hoppar alltså över den biten med vilka högkulturer som fanns, hur de övertog och flöt in i varandra, vilka andra religiösa och politiska system som har funnits, när de viktigaste sakerna i historien hände och vem som genomförde dem osv osv.

Jag är av den högst gubbiga och bestämda åsikten att man måste vara gediget allmänbildad innan man ger sig in på att kritisera, debattera och forska i humaniora. Eller politik för den delen. Annars får vi klassiker som ”Kärnfamiljen har alltid funnits och är det naturliga” (nej.) ”Islam tar över titta bara på kravallerna just nu i Södertälje!” (invandrargrupperna i Södertälje är assyrier, assyrier är kristna) ”Kärlek är något som tillhör kristendom” (läs några greker till innan nästa uttalande) och annat strunt man kan få höra i samtidsdebatten. Alla dessa invändningar kanske nu uppfattas som ”kritiska” och PK åsikter, men ni ser att även dessa bör grundas i en gedigen och klassisk historiebildning.

Konservativ syn på bildning behövs enligt mig för att föra fram progressiva och nytänkande idéer! Det är vad jag kallar kärlek. Sluta gnäll om att det är tråkigt med årtal och läxor, livet är inte kul jämt, och ska man lära sig saker på riktigt måste man faktiskt plugga, även årtal, kungar och mytologier. Och för att kunna bli en kritisk och skarp debattör och tänkare behöver man en traditionell och djupgående bildning. Det är en av mina största lärdomar i livet. Det finns inga lätta lösningar och inga ”fast lanes”. Vill man göra något på riktigt kräver det arbete.

Update; Axess skriver också!

Advertisements

3 thoughts on “Konservativ bildning hjärta PK!

  1. Mycket bra skrivet. Det postmodernistiska och vetenskapsfientliga har tagit över så mycket av sunt förnuft. Självklart har Foucault rätt i sak, men det blir inte bättre att låta de som saknar andra referenser än samtidens att tolka (vilket just skapar de plattityder du pekar på), än att låta kunniga och pålästa professionella ge sin tolkning. Förhoppningsvis har de också läst Foucault 🙂

  2. Bra skrivet. Jag blir glad av texter som denna. Men det där om kärnfamiljen är väl snarare en vida spridd radikalfeministisk floskel än historisk kunskap? Den borgerliga (i brist på bättre begrepp) kärnfamiljen, i meningen en relativt isolerad enhet bestående av föräldrar och barn, må vara en företeelse som blev väldigt vanlig först på 1800-talet. Men kärnfamiljer har nog alltid funnits även om de förr tydligare utgjorde en del av ett större sammanhang. Till en början utgjorde föräldrar och barngrupper en del i flocken, men det är rimligt att anta att familjebanden var som allra starkast mellan makar och deras barn (giftermål och äktenskap har funnits i tiotusentals år). Senare i människans utveckling bodde man ofta i utökade familjer med far-, morföräldrar och ogifta släktingar, dessa var dock oftast centrerade runt kärnfamiljen som utgjorde kärnan i den utökade familjen (se där, det finns en orsak till att det heter just KÄRNfamilj!).

    Vem har sagt att ”Kärlek är något som tillhör kristendom”?
    Man kallar ibland kristendomen för ”kärlekens religion”, judendomen för ”förnuftets religion” och islam för ”underkastelsens religion”. Det är dock inte några förtryckande kristna som hittat på detta utan företrädare för de olika religionerna håller med om att det finns olika budskap om förhållandet till Gud i de olika religionerna. Detta innebär heller inte att kärlek skulle saknas i judendom eller i islam, eller att kristendomen skulle ha monopol på kärlek (det vore ju befängt!). Men du kanske tänker på något annat när du skriver som du gör?

    Foucalt är bra och kan definitivt bidra till kritiskt tänkande om man, som du så klokt skriver, först med stor möda har skaffat sig bred och djup kunskap inom sitt område. Foucalt ÄR dock lite besatt och har ett lite osunt och extremt förhållande till makt. Man bör komplettera med andra tänkare och vara kritisk även mot Foucalt själv. Den som glömmer att tänka kritiskt vid läsandet av självutnämnda kritiker har missat själva idén med sant kritiskt tänkande.

    Tack igen för kloka tankar!

    • Och jag blir glad av välskrivna kommentarer som denna! 🙂

      Poäng, äktenskap i någon form har funnits i så gott som alla kulturer, de kan fortfarande se mycket olika ut. I regel mellan de som bildar par då äktenskap antropologiskt sätt alltid är till för att legitimera barn och föda dem in i en viss familj. Sedan har den inte alltid varit så kinkigt med exakt vem som är den biologiska föräldern. Barnen som föddes föddes till den familj deras förälder var gift med, oavsett biologiska föräldrar. Det finns också extremfall där exempelvis man aldrig gifts bort med en annan människa utan med (som i en indisk kultur) en Gud, man fortsätter sen att bo hemma, men ha sex som man vill, och barnen som kommer tillhör ens föräldrars släkt. kraftigt avvikande fall som dessa är dock ganska marginella. Men helt klart, jag är beredd att ge dig rätt där, att kärnfamiljen tidigare ingick i ett större sammanhang men nu står för sig självt. För det är det jag tänker på, att man tidigare levde i större familjeenheter än bara föräldrar – barn.

      Ja, det finns dem i debatten som menar att kärlek är något som uppfanns kulturellt i och med kristendomen. Att innan dess fanns bara sexuella attraktion, och affärsuppgörelser och inte de andra känslorna. Tror jag personligen är strunt. Kärlek är biologiskt inkodade känslor för att man ska hålla ihop länge tillsammans för att barnen ska ha tid att växa upp med två föräldrar, vilket tar tid för människan.

      haha, ja, Foucault var en aningen besatt och excentrisk person. Jag tycker att det finns mycket intressant att hämta hos honom, men man märker ju ganska fort vid en läsning att han var sin egen ”religion”. Jag är dock lite kär i honom som teoretiker ändå, man ska läsa alla med en gnutta salt och med en förståelse att de flesta stora skriver lika mycket för sig själva som för ”vetenskapen” in någon sort abstrakt form..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s