Hur liberalt är det med hemmafruar egentligen?

Efter Hollywood fruar på trean (som jag för övrigt drömde mardrömmar om inatt, de kom där och va hemska och hade äckliga naglar och försökte ta min man. Jag måste verkligen börja bearbeta mitt superhjälte komplex och förmåga att hitta potentiella superfiender överallt.) och fröken Ankas triumftåg i svensk media (idag kan ni njuta av hennes ”privata poolbilder” i Expressen!)  ( och aftonbladet…) (och dn…) så pratades det lite om hemmafruar.

Det började ju faktiskt med Roland Poirier Martinsson (är jag den enda som inte orkar stava hans namn utan copy – paste:ar?) och hans artikel på newsmill om att inget går upp emot en hemmafru. Asså, jag tycker att Roland är ganska söt faktiskt. Och det säger jag inte som nedlåtande, utan för att jag tycker det. Han kämpar på bra för konservativa i Sverige liksom, det är inte direkt en het politik numera. Han slåss med diverse debatt artiklar här och där. Jag blev mest fascinerad över det faktum att timbro alltså betalar sina medarbetare tillräckligt bra för att ha hemmafruar. Det tycker jag va spännande och rätt oväntat.

[Dock börjar jag tröttna lite på den här Jeppe Roland. Vem är han egentligen? Föra gången skrev du om öljeppe och nu är det lökjeppe, jag förstår att du tycker jeppe är kul som stilfigur, men vi andra har tröttnat på honom nu, tack. ]

.

Nå, i den här debatten kan man väl säga ett och annat.

  • Typ som att vi svenskar älskar att ondgöra oss över hemmafrun.
  • Och att det i slutändan självklart är upp till var och en om man vill vara hemma eller inte.
  • Och att vi har olika behov här i livet

Däremot anser jag personligen att man drar rätt stora växlar på det hela när man likt Neos Fredrik Segerfeldt säger här att motsatsen till hemmaförälder politik (För det måste faktiskt inte vara kvinnan som är hemma!)är det liberala och att det nuvarande är anti liberalt. Lite för mycket; Buhuhu dumma dumma staten! för min smak.

Människan är inte biologiskt konstruerad för att leva i kärnfamiljer med mamma pappa barn. Kan vi vara något så när överens om det? Kärnfamiljen är en konstruktion som inte alls är vidare gammal. Människan är ett flockdjur som är konstruerat för att leva i familjegrupper som i sin tur är delar av små stammar/Comunitas/klaner kalla de vad ni vill. Detta med att säker fastställa vilka barn som biologiskt hör till vem är inte heller något vanligt rent historiskt sett. Äktenskap i olika former brukar förekomma, men det är för att fastställa vem som är ansvarig för barnen socialt inte biologiskt. I Antropologi skiljer man tydligt på biologisk och social förälder. Detta med att rent paniskt fastställa att dessa två alltid måste sammanfalla, annars kommer barnen bli psykiska vrak kan vi nog också förklara som kanske konstruerat i vårt samhälle idag. (Således inte alls något ”naturligt tillstånd”)

Så det vanligaste rent antropologisk historiskt har alltid varit att vi människor lever i grupp. Och vi har alltid behövt anstränga oss för att få tag på mat som vi kan leva av. Nu är det ju alltså så, att en vuxen ska sitta och passa en enskild unge, det är ett fett ineffektivt system. Det förstod man redan för några tusen år sedan. Det kan vi gå till däggdjuren för att konstatera också. Några individer, honor eller hanar, lämnas med alla barnen. Det behövs nämligen bara några vuxna för att passa ett större antal barn.

Sedan går de andra vuxna och fixar försörjningen. Barnen regleras delvis av de vuxna som är kvar och tar ansvar, och av varandra. Människobarn likt många andra däggdjur mår nämligen bara väldigt bra av att växa upp i en grupp med andra jämnåriga som man kan prövas mot, umgås med och ta hand om. Det är vad som  bygger oss socialt.

Iden om hemmaföräldern, (när den konstruerades hemma – frun) är att en part går och jobbar, och en part stannar hemma för att dygnet runt sköta barn och hem. Detta är ett ineffektivt system. Det är det faktiskt. Ett samhälle där bara hälften jobbar och andra hälften passar en eller några ungar är ett samhälle som missar på väldigt mycket i produktion och skatteintäkter. Fler går och jobbar – vi får in mer gemensamt kapital i form av skatt – det kan gå till mer saker, som avancerad sjukvård och järnvägar.

.

Ett samhälle är beroende av kapital för att kunna vara så här rikt och högteknologiskt. Att inte alls behöva jobba utan bara ta hand om ett barn är en lyx, ingen rättighet. Segerfeldt menar att staten stjäl pengar från föräldrarna för att gå till dagis. Nå, dagis är en fullt fungerande och fullt mänskligt sätt att ta hand om barn. (dvs, de hålls i större grupper med några vuxna) Detta behövs finansieras, med skatt. Men, då vi gör det, så får vi ut fler i arbete, och därmed får vi in mer skatt, som vi kan använda till dyrare gemensamma investeringar, som järnväg. Om alla va hemma skulle vi tjäna mindre och då skulle vi också ha mindre pengar att använda gemensamt.

.

Jag har ingen lust att förlora vår gemensamma inkomst som vi kan använda till något bra för att vissa tycker att det är supermysigt att gå hemma och fixa, dona, scrapbooka, byta parfymerade blöjor och promenera vovvsingen hela dagarna alla dagar. Jag vill inte det. Det får de betala för själva, faktiskt. Alla har olika behov, jag skulle bli nipprig som fan om jag tvingades vara hemma hela dagarna. Men vissa passar det bra. Min faster har alltid varit hemmafru till deras tre barn, hon verkar trivas utmärkt med att ha det så. Men så tjänar hennes man, pappas lillebrorsa, bra pengar också. (bäst i släkten eftersom han är hantverkare lol)

Man ska inte döma någon för att de väljer en viss typ av liv. Absolut inte, fritt fram bara, men, alla får betala för sig. Jag vill inte missa en massa skatt och produktion för att några ska få gå hemma med full lön. Det är det rättvisa, och därför från min synpunkt liberala. Ur ett större samhällsperspektiv bör vi göra det som är mest effektivt, i det här fallet att alla jobbar och barnen tas om hand en del av tiden av några vuxna istället för hälften av alla vuxna.

.

.

Ungefär som att vara konstnär. Det är säkert väldigt mysigt. Och värdefullt för ett samhälle med konst. Absolut. Men, om du vill ha pengar för det så får du se till att sälja något också. jag har inte lust att lägga en massa skattepengar på att försörja folk som inte kan producera något som marknaden vill ha. Man kan ha saker som hobby också och jobba lite. Det är inget fel med det.

.

Hemmafrua er gärna, om ni kan pröjsa för det själva. Att betala för något som är ineffektivt är inte liberalt.

PinUpModel-main_Full

En bra sak med hemmafruar är att man kan rita pin upp teckningar av dem!

.

.

.

OBS jajaja, jag vet att dagis grupper kan vara för stora och att barnen blir knarkare och allt sånt. Och att barn självklart ska vara med sina föräldrar de första året, och att vi bör sträva efter att ha dagis som fungerar. Men grundidén med dagis är inte fel.

6 thoughts on “Hur liberalt är det med hemmafruar egentligen?

  1. Du har missuppfattat det hela. Det är ingen annan som ska tvingas betala för hemmafruar. Människor ska helt enkelt få bestämma själva genom att få behålla en större andel av sina inkomster, exempelvis genom ett barnavdrag på 110 000. Då kan de som vill det köpa en dagisplats, andra kan välja att ha en hemmafru eller hemmaman medans några kanske vill bo i kollektiv.

    Din kollektivistiska syn på andra människors beteende är skrämmande. Du tycker inte att människor ska få uppfostra sina barn hur de vill, för att då går du miste om din del i en kollektiv produktionsapparat. En fruktansvärd och djupt oliberal människosyn.

  2. Fruktansvärd människosyn är väl lite att ta i?😉

    Ja, vi lever faktiskt som ett samhälle, vi kan inte finansiera allt själva. Järnvägar och telelinjer är just ett sådant bra exempel på saker som är ganska svåra att finansiera utan skatt. Jag tycker inte att vi ska leva som isolerade enheter utan som ett samhälle ett comunity, samtidigt kallar jag mig liberla ja, eftersom jag tycker det är viktigt att staten inte lägger sig i allt sånt som vi borde avgöra själva (som samlevnadsfrågan)

    Däremot så är barnpassning just något sådant som vi läser bättre ihop än isär. dagis är ett mer kostnadseffektivt sätt att sköta barnpassning på. Det är vi nog kanske överens om.

    Den typen av barnavdrag som du talar om är ju förstås också ett alternativ, men då antar jag att vi är överens om att en viss summa pengar räcker längre om barnet placeras på dagis än om man uteblir en hel inkomst genom att vara hemmaförälder? Vad jag vänder mig emot är tanken på att de som är hemmaföräldrar ska få full försörjning av staten för detta, istället för dagis.

    Deras barnomsorg kommer i så fall att kosta mycket mer än säg min barnomsorg om jag väljer att sätta ungen på dagis. Jag tycker att det rättvisa är att vi får lika mycket pengar för ungarna, sen får man som sagt välja helt själva var man vill placera dem någonstans. Men den som väljer att vara hemma med dem kommer att få hosta upp mer ur egen ficka.

    Det handlar om rättvisa snarare än att sätta kollektivet före individen. Och visst, de som du då förespråkar fungerar ju i så fall också. Vad som inte fungerar dock är de som förespråkar hemmaförälder modellen och menar att staten ska se till att de kan vara hemma och få massa pengar för det. De pengarna kommer ju också någonstans ifrån, tex från min skatt.

  3. Alltså, förtydligande:
    När vi har den typen av system i huvudtaget som vi har idag (skatt) så anser jag att vi bör favorisera det som är mest kostnadseffektivt. Sen kan det hända att du förespråkar ett helt annat system från grunden, då har vi lite olika inkörsport så att säga.

    (och det kan man självklart göra! Personligen kan jag för lite ekonomisk teori än så länge för att riktigt greppa hur det skulle kunna konstrueras och därför undviker jag än så länge att försöka svara på det…)

  4. Det var just det faktum att du tycker att relationen mellan föräldrar och barn bör reduceras till en fråga om effektivitet som fick mig att ifrågasätta både din människosyn och din liberalism.

    Har du hört storyn om von Mises och Röpkes promenad förbi några kolonilotter? Ett ineffektivit sätt att påroducera mat, sa von Mises. Men ett effektivt sätt att skapa mänsklig lycka, sa Röpke.

    Man kan se infrastruktur som kollektiv nytta. Dagis är det inte.

    Det är av just de skälen du nämner ovan som ett barnavdrag voire att föredra framför ett vårdnadsbidrag. Det är våra egna pengar från början. Staten har inge egna.

  5. Det känns lite absurt att försvara något som alltid de rika och priviligierade har kunnat göra. Det är från början ett borgligt ideal som lanserades på 1800-talet och hyllades som det emda rätta men alla kvinnor som inte har tillhört de högre klasserna har alltid jobbat för att kunna få ekonomin att gå ihop inom familjen förutom på det ekonomiskt gynnsamma 50-talet.
    Så är det ju över hela världen. kvinnor jobbar och är inte försörjda av männen. Tvärtom är det ju så att kvinnorna i 3: världen jobbar mer inom jordbruket än männen men att det är männen som tar hand om pengarna.
    Att tro att hela världen är som överklassen är bara verklighetsfrånvänt.

  6. Fredrik Segerfeldt /

    Känns väl kanske lite långsökt att hävda att Avva tycker att ”relationen mellan föräldrar och barn bör reduceras till en fråga om effektivitet”?

    I övrigt kan jag se poänger i båda era sätt att resonera.🙂

    Svalin /

    Vet inte riktigt var det här med könsroller kom in i det här; det var väl sammhällsekonomi som var på tapeten snarare än ”kvinnofällor”?

    När det gäller en kommentar som:

    ”Så är det ju över hela världen. Kvinnor jobbar och är inte försörjda av männen. Tvärtom är det ju så att kvinnorna i 3: världen jobbar mer inom jordbruket än männen men att det är männen som tar hand om pengarna.”

    …får du gärna komma med någon slags faktamässig uppbackning. Så som du skriver det får du det att låta som att de inarbetade pengarna bara kommer mannen till gagn, och inte familjen som helhet. Det är väl HUR pengarna spenderas som är det viktiga, och inte av vem?

    Om vi börjar lägga in sådana värderingar innebär det (antar jag) att du också är strikt emot relationer med gemensam ekonomi, där kvinnan har kontroll över vardagsekonomin…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s