Religiös eller sekulär? Vidare Om Humanisterna deras kampanj (Rosenberg och Sturmark)

Debatten går vidare om Humanisterna och deras nuvarande kampanj. Jag vill fortsätta på mitt inlägg i frågan . I DN svarade skrev Göran Rosenberg ett inlägg, som Humanisternas ordförande Christer Sturmark sedan svarade på, i Svd skrev XX en egen replik kring kampanjen och det berördes i deras blogg, i DN svarade tolv kristna på det upprop som humanisterna gjorde på midsommarafton. På newsmill har debatten ett eget utrymme, osv osv. Sen sitter vi här förståss, de sk. Bloggarna.

Det känns fortfarande som om sidorna inte förstår varandra. På de flesta bloggarna, tyvärr, är vi religiösa fortfarande nötter, tror på tomten, vi daltas med, vi borde inte få uttala oss om något eftersom vi tror på sagor, osv osv. Samtidigt sitter de frikyrkliga och suckar och ler frikyrkligt åt att de inte hittat jesus och de förstår bar ainte och så va det med den saken. Sturmark förklarade att han va sur på Rosenberg för att denne anklagat humanisterna för att ”inte förstå” vad religion är. Jag kan förstå Sturmark irritation, men jag förstår också Rosenbergs åsikt. Jag har själv påpekat att humanisterna inte hur förståelse för hur religion fungerar och är.

 Göran Rosenberg är jude, uppvuxen i judiska traditioner, och jag tror att det är en viktig punkt i frågan. Rosenberg kommer nämligen ifrån en religiös och kulturell bakgrund som är det tydligaste exemplet just nu i svensk vardag på vad det är med religionen som humanisterna ”inte förstår”.

I min egen forskning kring judendomen och dess utryck i Sverige idag märks det tydligt. Judendomen är oerhört svår att klassa som en religion, eller en kultur, eller både och. Den judiska kulturen innehåller flera högtider. Kring dessa högtider finns gott om regler för matbruk, klädnad, uppförande och dylikt. I vardagen sedan märks det judiska av i sådant som språk och matregler (för att ta två exempel). Varför firas de judiska högtiderna? Varför äter många judar en särskild kost? Skolbokssvaret är att det står i de heliga skrifterna att man ska följa dessa regler, därför gör man det. Och varför ska man enligt de heliga skrifterna följa reglerna? För att de utgår från Gud.

 

Det är alltså Gud som påbjudit matregler, seden med klädbruket, högtider och så vidare. Det svåra kommer dock här; Många judar som följer alla dessa regler tror inte på att Gud som sådan existerar.

Om man inte tror på Gud, varför följer man då regler som man egentligen bara följer för att Gud vill det? Svaret är förståss att relgerna i sig har fått ett eget liv genom att de blivit historia och kultur. Judarnas historia är mycket egen och speciell genom diasporan, exilen under hundratals år och alla egna seder som bevarat gruppen. Det vanligaste svaret jag fick av mina informanter i mina undersökningar på varför den enskilda judiska personen följer strikta religiösa regler om denna inte tror på Gud var följande; För att det tillhör den judiska sedan och det är det som gör oss till judar. Om vi upphör följa reglerna upphör den judiska kulturen som sådan, och det är vad judarna i hundratals år i exil kämpat emot.

Frågan; Kan man ta bort Gud ur judendomen? Är enormt svår. Nej, är det enkla svaret, om inte Gud instiftade att judarna är det utvalda folket, då rasar regler och teologi som korthus. Allt bygger på denna utvaldhet.

Samtidigt som många judar idag de facto inte tror på en personlig Gud längre. Är judendomen en religion, en kultur eller en etnicitet? Var en av mina centrala frågor i mina undersökningar. Svaret var i princip alltid; En kultur, men en kultur som kommer ur en religion. En religiös kultur. En upplevelse av att religionen och kulturen är omöjlig att separera. Tror alla judar på Gud? (Den Guden, Jahve, the one and only) Nej, verkligen inte, Gudstro är inte vanligare hos den judiska gruppen än hos svenskarna i allmänhet. Men de följer religiösa regler, för det är vad det innebär att vara jude.

 

Vart jag vill komma är följande; Kan alla judar bli så där mysigt svenskt privatreligiösa som kristna protestanter kan vara? Fira en kommersiell jul med tysk julgran och egna traditioner, ABSOLUT inte prata om något sådant som religion offentligt (konstigare än sex), inte ha några sådana konstiga religiösa matregler eller sånt för sig? Enligt många av de judar jag känner och pratat med; Antagligen inte, den judiska tron och den judiska kulturen är sammansvetsat och osepererbart. Så måste det förbli, annars upplöses den särart som judendomen och det judiska folket har och då, som en av mina informanter sa; Då vinner Hitler, Hitler och alla som förföljt oss i århundraden. Vi måste fortsätta vara just judar, annars försvinner vi.

 

Vi tar två exempel till;

Hinduismen omnämns akademiskt som en ”etnisk religion”. Att vara indier och att vara hindu är så nära sammankopplat att de svårligen kan separeras. Hela samhållets uppbyggnad, vad man äter, hur man pratar, vem man pratar med, historia, kultur och konst, allt stammar och legitimeras in i religionen hinduism. När slutar en Hindu att vara troende? När denna slutar tro på Gudarna? Vilken av dem i såfall? Och hur slutar tro, slutar tro som i; ”de sitter inte på några troner i molnen” eller slutar tro som i; ”den gudomliga kraft som världssjälen utgör existerar inte”?

 

Buddismen är en enormt stor religion i världen om vi ser till antalet efterföljare. (För det bor jättehimmlansmånga människor i Asien) men här reflekterar vi inte över den i debatten. Buddismen har relger för uppträdande, för mat, för högtider, den har egna skrifter och efterföljare i form av munkar och nunnor. Men här finns ingen Gud. Nada, finito. Vad ska humanisterna säga till Buddisterna? Sluta tro på Nirvana? Ah, säger munken då, men nirvana existerar inte! Det är ju själva utsläckandet av existens! Och så går munken därifrån och är glad och humanister mycket förvirrad. Nej, hur blir en buddist mysigt svensksekulariserad? Hur slutar en buddist tro? De tror ju per definition inte på något! (Siddarta Guttarma (Budda) är en i högsta grad historisk person så man ”tror” inte på honom) Trots det är buddism onekligen en religion…

 

Klurerier alltså! Det är nog precis det här Rosenberg menar då han säger att Humanisterna inte förstår religion. För Rosenberg är uppvuxen själv inom just en sådan religion som är en religion är en kultur är en religion. Hur blir en sådan sekulariserad?

 

Jag vill återkomma, och poängtera, det ÄR många gånger enormt svårt att säga vad religion är och inte är, vad tro är och inte är. Humanisterna har fastnat i en absolut tro på den monoteistiska Guden. Men man kan tro på så många hundra sätt, och ibland är det omöjligt att säga om någon gör en viss sak på grund av tro, uppfostran, kultur eller vana. Vad gör vi svenskar? Varför? Varför firar vi våra högtider? Varför köper vi en viss sorts kläder för flera tusen kronor när vi kan sy eget så mycket billigare? Var ligger logiken i det? Vilka ”Gudar” följer vi då vi lägger energi och resurser på att lyda Ebba fon Sydow när hon säger att ni måååste ha en Viktor&Rolf kläning i sommar! (Vilka är Viktor&Rolf, tror du på dem? Har du sett dem?) Klurerier Klurerier igen!

 

Jag menar och tycker; Att vi kan inte säga; det här är tro, det är skadligt, ni ska sluta tro. För hur slutar man tro?? Vad är denna tro? Vi måste istället sätta oss ner och titta på; Vad gör du, varför? Vad lägger du tid och energi på? Varför? Sedan kan vi föra diskussionen, är det bra att lägga tid och energi på detta som du gör? Negativa och positiva följder? Vilka är dina argument?

 

Vi hittar på ett scenario; Jag går upp en timme tidigare varje morgon och tränar hårt trots att jag är undernärd och behöver sova mer. Det är alltså negativt för min kropp och där igenom hälsa. Du frågar Varför? Jag säger; ”För att jag måste bli smal, för man är inte vacker om man inte är smal” Det är ett dåligt argument, för att jag är redan smal, för att det inte är sant att man måste vara smal för att vara vacker och älskad. Jag säger; ”för att Gud vill det!” Det är också ett dåligt argument, för att hur vet jag vad Gud vill? Om nu denna Gud finns, då älskar han mig? Och vill att jag ska må bra och vara frisk? Alltså vill väl inte Gud att jag gör illa mig själv?

 

Det viktiga är inte vad jag tror, vad jag inte tror, vem jag ber lite till i hemlighet på kvällen, vad jag fantiserar om ska hända när jag dör. Det är oviktigt. Vad jag gör med mitt och andras liv, om det är negativt eller positivt, mina argument för mina handlingar. Det är där vi måste prata! Det är det som är viktigt. Och då måste vi ge varandra plats. Varför äter du viss mat? För att du är jude, muslim eller vegan? I vilket fall har du en livsåskådning. Och ärligt talat, vuxna människor får väl själva bestämma vad de vill äta? Om man inte gillar svamp, inte äter kött för att man tycker synd om djuren, eller om man är jude och inte äter fläsk, vad är skillnaden? I ett demokratisk och liberalt samhälle ska man ge tillåtelse och utrymme för individen.

 

När vi talar på samhälls nivå, och frågorna viktigare, större och svårare, då måste en debatt föras. Och som jag sagt förr, det är argumenten i sakfrågor vi ska angripa när vi inte håller med, inte börja med att idiot förklara någon på grund av tro, kultur eller politisk tillhörighet. Tron i sig är inte problemet, problemet är vad vissa gör med sin tro. Men det gäller ALLA livsåskådningar, även sådant som miljö – vegitarianism, alla politiska inriktningar och nationalitet kan vändas och legitimera destruktivt handlande. Religionen står aldrig ensam som orsak, lika lite som något annat gör det. Även om det är lätt att tro när man lever i ett så sekulärt och separerat land.

 

Religionen är aldrig hela problemet, men religionen är inte heller hela lösningen. Jag tillhör inte en religion som påstår sig ha alla svar, som delar upp i bra och dåligt och som utestänger vissa människor på grund av sådant som sexuell läggning. För sådana finns det ju helt klart också, inget snack om saken.

 

Jag tycker vi slutar fokusera på tro eller inte tro, på vilken grupp man tillhör, vad man kommer ifrån, vilken religion man säger sig ha, och mötas som personer, för där ligger den stora skillnaden, mötas som enskilda individer om enskilda frågor, och de stora sammanhangen, men utan en massa förutfattade meningar.

Alla arga ateister där ute; Jag vet att det kan svida, men blunda och låtsas att du aldrig hörde det där med att jag tror på något så kommer du nog gilla mig ändå ska du se 😉

Annonser

One thought on “Religiös eller sekulär? Vidare Om Humanisterna deras kampanj (Rosenberg och Sturmark)

  1. Jag tycker humanisterna är toppen.
    Dom rör om i grytan och får folk att tänka till lite.
    Så enkelt är det för mig, kanske är det för att jag ser ganska enkelt på livet. Så många mer ord i saken behövs inte för min del, för det finns ett ordstäv som är lika bra idag som förr=
    Var och en är salig i sin egen kyrka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s