Humanisterna och deras kampanj

Gud finns nog inte är titeln på Humanisternas senaste kampanj där de sätter upp afficher på stan och gör en sida med ett test, som ni hittar här, gå in och gör om ni vill, eller inte. Testet va värdelöst, tyvärr. De trodde att jag va agnostiker, bara för att jag är troende inom en religion som humnaisterna inte tror finns. Eller så vet de inte att den finns, eller så bryr de sig inte.

Samtidigt gick de ut i bland annat DN här, och påpekade både det ena och det andra, som att individers rättigheter är viktigare än religiösa.

 

Kära Humanisterna, här är ett öppet brev till er och alla andra personer där ute som tycker att vi religiösa är dumma i huvudet, lite naiva, eller bara något sämre än ni och att ateismen är så fantastisk på alla sätt och vis och totalt neutral.

Det finns inget sådant som neutralitet. Alla är vi präglade av kultur, socialisering, gener och samhällsinistitutioner som politik och religioner.

Vi är helt överens om att homosexuella ska ha samma rättigheter som hetrosexuella, vi är överens om att samhället ska baseras på vetenskaps metodik och lika rättigheter för alla, vi är överens om att människor är viktigare än religioner. Problemet är att ni ofta är så okunniga om vad religion är och kan vara att debatten blir svår att föra.

I testet ”Gud finns nog inte” finns två olika alternativ på alla frågor. Dessutom är de religiösa alternativen alltid monteistiska (judendom, kristendom, islam) och allt centreras till en Gud (i den patriarkala kristna betydelsen) för de som är religiösa utan Gud (Buddism, konfucianism, vissa grenar av new age) för dem som tror på Gudar (hinduism, hedendom) för de som tror på Gudinnan (viss nyandlighet) för dem som tror på andar (schamanism) finns inget alternativ. Då är vi enligt humanisterna agnostiker. Jag är ingen agnositker, jag är en häxa, en hedning, en ”ny andlig”, en paganist, en ockultist, en anemist.

Jag tror inte att Gud skapade världen på sju dagar. Min vän som är katolik tror inte heller att Gud skapade världen på sju dagar. Alla religiösa följer inte bokexempelt av sin egen religion, alla religioner har inte en och samma tolkning av religionens korrekta utförande. Knappt några religiösa personer har exakt samma typ av tro och exakt samma åsikt i politiska frågor.

Att jag har min egen tro, att min judiska, min kristna, min katolska, min muslimska vän har sina egna trosförestälningar, att min lärare är hare Krishna och att min far är anemist påverkar ibland deras åsikter i olika politiska frågor (så som skolfrågor, äktenskapsfrågor, abortfrågan osv) och ibland inte. Deras och min tro är inte en garant för att de ska ha en viss åsikt lika lite som en sekulär person är garanterad en viss åsikt pga att denna är sekulär.

Det som mest påverkar våra åsikter i politiska frågor är vår världsuppfattning. Här är vår kultur och vår socialisering viktigast, även om denna ibland kan avvika från majoritets samhället beroende på vilken familj och kontext man är uppvuxen i. De gener vi födds med påverkar till viss del också våra förutsättningar för att främja vissa förmågor före andra och förstärker vissa känslor och självklart, fysiska uppenbarelser.

Ingen person är född totalt neutral utan åsikter och perfekt resonabel. Det svenska samhället har en viss kultur och majoritets uppfattning som vi följer. Den baseras på människovärdet, allas lika rätt, social servic för att minska ojämnlikhet. Kristendomen har ett arv i detta då denna införde sådant som förbud mot slaveri och allas lika värde, men även en annan syn på sexuallitet. På det sättet protestantismen i Sverige va utformad lades grunden till sjukvård och välfärdssamhälle men även en viss negatvi syn på alternativa familjeförhållanden. Både konstruktivt och destruktivt.

Vetenskap är en metod att resonera med, inte en absolut sanning eftersom jag kan hitta två olika vetenskapsmän som har olika åsikter om samma fråga trots att de har samma data att tillgå.

Vissa saker kan man överväga bevis före motbevis, som att vi borde bygga den där vägen för att det skulle avlasta trafiken så här mycket. Vissa frågor kan vi inte resonera på det sättet om eftersom det strider mot uppfattningar som rör människovärde, moral och etik. Som om vi borde avliva alla svårt handikappade människor för att de kostar för mycket pengar. I många frågor kan vi aldrig besitta perfekt kunskap och därmed aldrig fatta perfekta beslut, men vi kan försöka genom öppen debatt.

I sin debattartikel på dn kommer humanisterna efter ett tag in på saker de tycker att religionen påverkar i samhället, de nämner då dödshjälp. Det stämmer att den kristna synen på liv död och självmord påverkar samhällets syn på dödshjälp, det stämmer att vi kan ta upp det och diskutera för och emot. Det stämmer dock också att det finns andra ideologier som ligger bakom åsikterna, så som liberalismen. Det stämmer också att man kan vara för och emot dödshjälp oavsett religion och kultur.

Vissa delar av ateismen, och vissa delar av föreningen humanisterna är för västcentrerade, för egocentriska, för fixerade vi monoteistisk religion för att jag ska kunna ta dem på allvar. Världen är inte enbart Sverige, Religion är inte enbart de monoteistiska. Man måste bredda synen på vad religion är och kan vara, hur den kan påverka och vad den gör konkret i samhället innan en mogen diskussion kan föras.

Vad är problemet? Att jag tror på något överhuvudtaget? Eller att min tro kan påverka vissa av mina politiska åsikter på ett sätt som humanisterna inte gillar? Det låter när man undersöker lite som att problemet inte är tron i sig utan de frågor som den påverkar. Men så varför fortsätter man med en retorik om att det är religionen i sig som är problemet? Varför använder man ord som GUD utan att säga vad man menar med detta eller på vilket sätt Gud kan vara både en positiv och negativ kraft.

Hur långt sträker sig er tolerans? Jag vill pröva den lika som jag vill pröva Axess högern, vänster feminismen, den västerländska liberalismen och vissa religioners; kan ni förespråka lika stor rätt till egna val som ni vill att man ska ge er, även till de som väljer en annan väg och ett annat liv än vad ni gör?

Om ni inte har ett problem med min tro, utan med (anntar vi nu då, vi tycker nog rätt lika egentligen) mina åsikter, så varför kan vi inte bara sätt oss ner och diskutera dessa specifika åsikter enbart utan att ni måste börja med att påpeka att min religion är ett problem? I diskussionen som följer använder vi olika argument, om jag då kommer upp med argumentet ”för att min GUDINNA säger det!” då kan ni bemöta det specifikt. Men ni kan ju faktiskt inte veta på förhand om jag någonsin kommer dra upp det, så sluta patronisera och dra förhastade slutsattser om mig tack.

//Jätte religiösa och jätte humanistiska Hanna

(förlåt humanisterna för att ni blev ett exempel på en typ av ateism jag inte gillar, självklart är inte alla i humanisterna den typen av ateister, självklart har er förening lika stor rätt som alla andra att finnas. Ni fick bli exempelt för att ni ibland och till viss del har retoriken jag stör mig på och för att ni är offentliga och då får man ta sådant som debatt, puss!)

Det har blivit lite debatt om detta runt om i media, Aftonbladet krönika på ämnet finns HÄR

3 thoughts on “Humanisterna och deras kampanj

  1. Hej Hanna

    Det här kommer att bli långt…

    Innan jag börjar skall jag berätta lite om mig; jag är exkristen, idag medlem i förbundet humanisterna. Jag kommer från ett förflutet i en socialdemokratisk liberalkristen familj, men händelser i mitt liv fick mig att börja ifrågasätta om dessa perspektiv var korrekta. Jag började då utbilda mig och lägger stor vikt på bl.a. idéhistoria och psykologi. Jag var däreigenom tvungen att omvärdera alla mina värderingar för att se om jag kunde styrka dem med vad jag lärt mig.

    Jag tycker inte testet är bra. Hur religioner fungerar i Sverige skiljer sig från hur religioner fungerar i övriga världen och problemet med den ”liberalare” religionen har man inte lyckats varesig presentera eller fånga. Testet har, som många sagt, för frå frågor, och skulle haft nytta av både religionsfilosofi och kanske rent av lite hjälp från SIFU om hur man bygger bra frågor!

    Vad jag vill göra just nu är att försöka erbjuda lite tankar jag har haft som kan vara värda att fungera på.

    #1: Du är ateist
    Du är så vitt jag vet ateist eftersom du inte anser att en ensam utomstående intelligens interagerar i ditt liv. Värt att tänka på när folk missbrukar begreppet ”ateist” för att klumpa ihop alla människor som inte köper några få religioners påståenden.

    #2: Religion saknar definition
    Den största och kanske viktigaste just nu, och speciellt i ditt inlägg, är frågan: VAD ÄR en ”religion” och VAD ÄR ”religiös”. Här har vi ett stort problem, för begreppet är inte så självklart som många antar. Många har lärt sig ordet, tittat lite på vad som kallas religion, och sedan tycker man ”aha, det är religion”, men samtidigt saknas det en allmänt överenskommen definition.

    Religion kan vara rörelser med påståenden om transcendens, ofta med känd stiftare och heliga skrifter. Religion kan också vara filosofiska antaganden om saker bortom vår uppfattningsförmåga. Det kan vara ett positivt förhållningssätt till tro som man trivs med etc.
    Tyvärr finns juridiska och kulturella skäl för att jag inte kan nöja mig med den definitionen. Det finns t.ex. lagar som ”religionsfrihet” och så står det i grundlagen att religioner skall främjas, och så finns det många som säger att man skall respektera religion… Allt detta blir bara kaos när man inte har klart för sig vad religion innebär… och frågan är om mycket som betecknas ”religion” förtjänar frihet, ekonomiskt bistånd och respekt, för är inte även självmordsbombning religion? Vem har rätt att definiera begreppet? Vi kan inte ha ett ord i språket och skapa lagar omkring det om vi saknar definition och folk utgår från sin egen övertygelse om vad det betyder.

    Vi har liknande problem med begrepp som ”andlig” eller ”religiös”.

    Jag har valt att helt enkelt ignorera dessa begrepp. Jag gör det i förståelse för att varje enskild människa bildar sin egen uppfattning om vad dessa ord betyder, utifrån sina egna tankar och erfarenheter. Det gör orden lika meningslösa för juridik, lagverk, samhälle m.m. som att tycka om smaken vanilj, eller färgen röd.

    #3: Även definierade religioner saknar definition
    Faktum är att vi har, som du nämner, även svårt att definiera namngivna och erkända religioner som kristendom. Kristendom innefattar nästan vilka idéer som helst och lustigt nog anser majoriteten att deras eget unika perspektiv är korrekt. Kristendomens historia i Sverige är t.ex. värd en fördjupning i sig, kristendomen är inte i närhet det samma idag som det var då. Jag tycker dock du ger kredit fel när du säger att de avskaffade slaveriet. Idéerna om slaveriets avskaffande hade då mognat under ett par tusen års tid. De kan spåras tillbaka till Aristoteles som myntade begreppet naturrätt. Idén och dess grenar har lyfts fram, tolkats och motiverat människor i olika epoker och med olika bakgrunder och kväkarna som ofta tillskrevs som de första som agerade i USA var absolut inte mainstream i kristendom på den tiden, dessutom var huvudfåran av kyrkan på den tiden inte bara för slaveri, utan motiverade slaveriet via bibeln. Kväkarna förespråkade att INTE följa bibeln, vilket ansågs som blasfemi på den tiden och ledde till att ledaren greps innan de emigrerade till USA. Medan huvudfåran av de religiösa motiverade slaveriet via sin bibel, var upplysningsfilosoferna ofta både sekulära och emot slaveriet. Det var de som lyfte fram argumenten och lyfte fram frågan, medan kväkarna bara var en aktör.

    #4: Skillnaden på att vara och att ha en åsikt
    Så kommer jag till nästa tanke; är det överhuvudtaget bra att säga att man ”är” en religion? Jag är Svensk, jag är vit, jag är man. Inga av dessa attribut kan jag ändra på. En gång i tiden var jag kristen, men inte idag. Är det inte mer korrekt att säga att religion är en åsikt snarare än ett attribut?

    #5: Jag tror på demokratin
    Har du tänkt på att vi lever i en parlamentarisk sekulär demokrati? Googla regeringsformen och läs paragraf 2… överensstämmer detta med dina värderingar? Då har du liknande åsikter som ”ditt land”, eller det som ”ditt land” just nu beslutat. Man behöver inte vara neutral till åsikter för att vara demokratisk, men anser man att det bör vara juridiskt rätt att både ha åsikter och uttala sig fritt, så har man ju både erkänt att folk har olika åsikter, att ingen är neutral, men att det trots det finns en lösning.

    Låter det fånigt att tro på att demokrati är bästa lösningen? Jag tycker inte jag behöver någon annan etikett på mig än att jag är ”demokratisk”. Jag utgår från mina erfarenheter och studier när jag uttalar mig, inte någon enskild ideologi eller religions skrifter, men jag tycker demokratin skyddar så väl mig som mina grannar och det är faktiskt något jag dogmatiskt kan försvara, stå för och vara stolt över.

    Alla religioner och ideologier står under demokratin för mig. De är med att påverka opinionen, men det är i slutändan folket, inte religioner eller ideologier som bestämmer.

    #6: Är det rationellt att avrätta handikappade för att de kostar?
    Boken ”praktisk etik” av Peter Singer behandlar liknande frågor på ett utilitaristiskt synsätt. Hans värderingslösa slutsats är att nej, det är inte rationellt.

    Det finns flera rationella skäl varför vi inte avrättar människor till höger och till vänster, här är några av mina argument;
    a) Människor förstår att de gynnas av gemensamt skydd. Är det i gemensam överenskommelse att alla människor skall ses som värdefulla i juridiska sammanhang så är det fel att bryta mot den överenskommelsen.
    b) Samhället gynnas av ett lyckligt och stabilt folk. Människor i skräcktillstånd skapar konsekvenser. I konsekvensetik måste man räkna med hur människor reagerar i olika beslut. Beslut som kan i första synsättet verka som en ”bra lösning” som människor över lag reagerar våldsamt och destruktivt emot, leder till negativa konsekvenser och är därför inte korrekt enligt konsekvensutilitarismen.
    c) Vi människor är dåliga på att förutse andra människors potential. En dödad människa är en förlust av en potential som är svårmätt men ändå finns där. Vi har åtskilliga exempel på hur människor överraskar oss med egenskaper trots att vi först dömde ut dem. Detta gäller även internationellt för andra folk. Japan var en gång i tiden ett krigiskt land under extrema totalitära traditioner. Idag är de en världsekonomi som på många sätt bidragit till att du och jag kan ha det här samtalet över våra datorer. Vad ett demokratiskt mellanöstern skulle kunna ge oss i framtiden kan vi idag bara drömma om. Det är bara att kalkylera sannolikheten att ett antal miljoner fria araber som lever med akademiska friheter har potential att ge frukt. Jag såg ett föredrag en gång med en afrikan som levde i de fattigaste områderna mitt ute i afrikas ingemansland. Han hade begåvningen och intelligensen att bygga ett vindkraftverk för byn, som idag försörjer byn med elektricitet. Han hjälpte också sina grannar. Vi vet inte vilken region som föder nästa Einstein, hur denne ser ut, vilken bakgrund han har, vilken hudfärg han har, men vi gynnas av att han får komma till tals.
    d) Även om en handikappad människa kanske aldrig uppnår någon potential, så är de ofta värdefulla för en eller flera människor med potential. Vi har ett intresse av att tillfredsställa folkets värderingar så att de hålls lyckliga (b) därför har vi intresse av att skydda handikappade vänner/släktingar. För stabilitet och funktionalitet är det lika bra att låta samma skydd gälla alla människor (a) så det gäller även dem som inga släktingar/vänner har.

  2. Pris för hittills längsta och smartaste komentar går till….!😀

    (jag har som policy att inte svara på komentarer i komentar fältet, men vill bara lägga till en liten not om att när jag gjorde jämförelsen med slaveri så menade jag specifikt träldomen i Sverige som avskaffades i och med kristendoms införandet. Borde använt ordet träldom i stället för att tydliggöra detta. Vad gäller slaveriet i ex USA har du helt rätt. )

    Mycket tänkvärt och bra, så stort tack för din komentar!

  3. Avskaffandet av träldomen är intressant. Det är riktigt att kristna inte skulle vara slavar, men bara om de ingick i församlingen. Den som inte gjorde det hade väldigt begränsade rättigheter. Men slaveriet i Sverige avskaffades dock lika väl av ekonomiska skäl. Trälar krävde övervakning och underhållning dygnet runt vilket gjorde slavägande till allt för kostsamt för kalla Sverige. Fria arbetare kan sägas upp när du inte behöver dem längre.

    Avskaffandet var dock inte så rent som man kunde hoppas. Den övergick till såkallade legohjon som hade tvång att söka arbete vissa tider om året, annars greps de för ”lösdriveri”. Så de blev en slags slavar i samhällets tjänst. Husbonden hade faktiskt rätt att slå dessa ”arbetare”. Agningen förbjöds för vuxna 1858 och för barn så sent som 1920. Först då upphörde de sista resterna av slaveri i Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s