Överklass är vi allihop

Stureplan, få ställen i sthlm väcker väl så mycket tankar, känslor och associationer som detta. (förutom typ tensta och rinkeby kanske) Jag har varit på stureplan nåra få gånger i mitt liv och jag förstod det inte riktigt. Man får stå och frysa för att komma in, allt är svindyrt, ganska dåligt musik på klubbarna (spelar typ Mange Schmidt) och ja, det var inte så spännande. Min mest roliga upplevelse va när Helena lurade i en ung kille i dyr kostym som raggade på oss med världens fulaste kommentarer att hon spelade hästpolo, och det måste minsann han också börja med för alla RIKTIGA östermalsmbor spelar minsann hästpolo! Killen blev obekväm på riktigt över att ha missat detta faktum och det hela va hysteriskt kul. Men det är ungefär så roligt det är. Samma sak på dagarna och till vardags, de har ett gäng små svindyra butiker för alla som tycker att de tär värt att lägga 15 tusen pix för en jävla väska och tusen för en tiger tröja som jag handlar på outlett i vingåker för en si så där 100 spänn.

Så varför är stureplan en sån grej? Jag har aldrig riktigt fattat det, jag vet inte om jag fattar människorna där heller, aldrig känner jag så mycket att jag är akademiker och lantis som när jag rör mig i den delen av sthlm. Jag fattar dock inte heller varför vissa tenderar att hata stureplan och allt däromkring så mycket. Om man tex. går in på finest.se, det är alltså ett comunity för de som är finast (punktse) finaRE än alla andra får man förmoda då. Men ärligt talat, så spännande är det verkligen inte. Jag har varit där, surfat runt, läst bloggar. Det är ungefär lika roligt som alla andra som bara bloggar och skriver om sin vardag. Och som bekant så finns det få i Sverige vars vardag är så intressant så den håller att skriva om. (Nej, inte ens blondinbella, hon är särledes ointressant skulle jag säga då hon alltid är lycklig och aldrig skriver om sex)

Alla stureplans hängande människor som blir bjuda på vip fester och får stå på gästlistan, ja, de skriver mest om varandra, när de är arga på varandra, när det har hänt någon med någon annan av de häftiga bloggarna i sverige som skriver om alla andra häftiga bloggare. Det är en ganska intern liten värld, och jag tror att många som läser och bryr sig gör det för att de önskar att de också va deras kompisar och va en del av den världen. Det är ytligt, hemskt ytligt, det måste jag dock säga, och ofta anser jag att det multipliceras ett tänk kring genus och klass som är lite unket (gööls, när vi är ute dricker vi varannan vatten! Innngen tycker det är trevligt med en full flicka.) (jag är full, och jag spyr på din dyra klänning, vad ska du göra åt det? Otrevligt?)

Nej men visst, det finns mycket ytlighet på stureplan, det finns mycket människor med för mycket pengar och för lite utbildning som tycker det är värt med en västka för tjugo tusen. Men, det är faktiskt ett fritt samhälle. Man får lägga sina pengar på väskor eller datorer eller star wars prylar eller va fan man vill. Stör man sig mycket behöver man ju inte vara där och inte bry sig.

Jag har träffat en del ”fina” eller om du så vill ”bratz” via handels och vännerna där och via modellbranchen, och jag skulle säga 90 % är snälla och trevliga. Ungefär som resten av hela resten av världen alltså. Visst vi delar inte åsikter alltid och vi blir kanske inte bästa vänner (de tenderar att inte vara så intresserade av religionsvetenskap och lajv) men jag har ju inte stött på något som på något sätt får mig att ha något emot dem som personer.

En amerikansk sociolog skrev en gång att klassförakt är det enda godkända föraktet nu när rasism inte är ok längre. Det ligger nog något i det och jag tror bestämt att det ligger något i det åt båda hållen. Det finns gott om klass förakt för överklassen också, att vara en brat är ju verkligen inte något positivt i många kretsar. Det märks mycket när jag tex säger att min sambo pluggar på handels. Många blir genast skeptiska. Det finns väl alltid kulturer överallt men vem säger att överklass på något sätt är per definition bestående av sämre människor än underklass? Lika lite som tvärt om förståss. Själv gillar jag att betrakta mig själv som ingen klass alls. Jag är bonde, och nörd, och intellektuell. Så vi är liksom alltid mobbade ändå, I like to keep it that way.