Just min sort innebär att jag ”saknar satsfonetisk förmåga”. Det i sin tur visar sig genom att min hjärna inte kan dela upp ord i ljuddelar. Jag kan se att ett ord, om jag granska det noga, består av enskilda tecken som i bokstäver. Jag kan se på ordet ”hus” att det består av H-U-S tre tecken med ljud. När flera ljud sätts ihop kan jag dock inte längre i min hjärna särskilja dem. Att avstava blir exempelvis omöjligt.

Andra skrivregler som jag saknar förmåga att lära mig som generella regler är dubbelteckning och särskrivning. För nej jag ”hör inte” när det ”låter rätt”. Och exempelvis dubbelteckning måste man kunna höra skillnad på kort och lång vokal samt identifiera när dessa kommer före en konsonant som då ska vara dubbel. Det är helt enkelt omöjligt för mig att göra. Det är som att stå bredvid en springbana och se alla andra springa och hör dem säga att det ju är hur enkelt som helst men själv vara född utan ben.

.

Jag var så otroligt glad av att börja skolan. Jag har enorm fantasi och älskar att läsa och jag har lika mycket nyfikenhet på hur världen fungerar så jag vill lära mig allt allt jag kommer över. Hur stor är månen? Vad definierar ett däggdjur? Kan man säga hur många religioner som finns i världen? Hur fungerar hjärtat?

Men den där stavningen, den var svår. Det var svårt att läsa också men jag pressade mig förbi det för att jag så gärna ville läsa allt allt allt. Men stavningen gick åt h – vete, det var det enda som verkligen inte fungerade för mig. Stackar fröknarna satt där, dag ut och dag in i vår lilla byskola där det inte fanns sånadär diagnoser och moderniteter. ”Men ser du nu… V-ÄÄÄ-GG” och ”VÄG”?? och de kämpade, trugade, mutade, kom igen nu du ser väl skillnaden? Och jag grät bittra tårar i bänken för jag ville verkligen vara bäst på allt i skolan men jag såg inte. Det var omöjligt, min hjärna bara var blank blank.

Sen kom jag till nästa skola i gymnasiet och jag behövde en lektion med världens bästa engelskalärare och hon såg på en gång; ”men, du har inte dyslexi då?” Så fick jag åka in till ett så där landstingsmysigt rum och göra en utvärdering med en psykolog. I flera timmar fick jag läsa meningslösa ordföljder, hitta ord bland bokstäver, avstava, läsa ord som var delade i bitar och så vidare. Psykologen kunde tydligt se att jag hade dyslexi och skrev ett intyg som jag faktiskt har dolt men inramat. För det va så fint att få, jag va inte dum i huvudet som inte kunde se skillnaden på väg och vägg.

.

Och tänk, de två jobb jag drömt om sen jag var yttepytteliten är forskare och författare. Verkligen drömt om, som andra barn drömmer om rockstjärna och astronaut så ville jag bara bli precis det. Och visst, jag kunde inte stava, det var ju besvärligt men jag har alltid sett det som att viktigast av allt är tankarna, idéerna och historierna som jag vill ska komma ur mig, inte exakta skrivandet av orden. Fortfarande så måste ens ord kunna tydas och därför får det inte bli för fel.

Jag insåg själv som liten unge att jag behövde öva öva tio gånger mer än de andra på att stava. Men ändå gick det inte så då utvecklade jag min egen lilla metod. Jag lärde mig alla orden utantill, som små bilder. Jag kan inte dela upp orden i avstavningar och ljud men jag kan lära mig exakt hur det ska skrivas med vilka bokstäver i vilka sammanhang. Ett ord som en hel bild. Men ber du mig börja läsa varje ljud högt så står det still. Så jag pluggade in alla ord, som glosor utantill. Och jag läste upp farten genom att ha som mål att ta en polluxbok per kväll. Pollux va bokklubben med hästtema jag va med i. Samlade på mig en stor kartong full med böcker och de hade precis rätt längd för att jag skulle hinna en per dag.

.

Så är det absurt att jag vill försörja mig på att läsa och skriva som dyslektiker? Jag tycker inte det. Inte för att jag vill bli särbehandlad men inte för att jag vill bli föraktad heller. Jag har inte accepterat de hjälpmedel som jag har rätt till i skolan sen jag fick min diagnos. De behövs absolut men eftersom jag visste att jag vill jobba med det här så förstod jag på en gång att det va bara att öva sig. Tidningar skulle inte låta mig ha extra sen inlämning så då var det bäst att jag inte hade det i skolan heller.

Jag tycker ingen ska ge mig förmåner i skrivandet för att jag har dyslexi. Inget extra lätt för mig. Men så länge jag ska bli bedömd som alla andra vill jag också att jag ska kunna bli skribent eller forskare om jag kan leva upp till samma krav som alla andra. Jag ska inte ha det lättare, men jag ska inte heller vara automatiskt diskvalificerad. Med hjälp av mina stavningsprogram och min dator kan jag klara vardagen med mycket skrivande riktigt bra.

.

Det här är min story och just därför känner jag så extra mycket av den här texten. Den där David Eberhard har jag redan från början känt ett extra, nästan svårförklarligt motstånd mot. Även om jag inte vill döma någon jag aldrig träffat personligen så är det väldigt svårt att inte känna djup och uppriktig ilska av att läsa om hans senaste idiotiska bok. Den här mannen som är så full av sina egna svar på allting, han vet faktiskt inte hur det känns att vara sju bast och sitta och grina och plugga om vart annat för att du verkligen inte kan se skillnad på vägg och väg. Han kunde ju prova det och sen säga att det är en inbillad diagnos för bortskämda barn som bara inte gjort läxan.

Aspirinmasken

Så. jäkla. grym.

Ja, allt ni hört är sant!

Plix nu, jag vill så gärna jobba med på sånt här, så snälla humanioradagarna och projekt Athena, använd pengar och engagemang väl och inte bara för att underblåsa en särskild världsbild? Plix, inget mer svarande på skogstokiga vänstergrupper och inget mer trött bashande på vad folk tror är SN rapporten (eftersom de gick efter en anställd som klantade sig i sina uttalanden istället för att faktiskt LÄSA rapporten själva)

Kan vi enas om att det här inte är helt rätt attityd att ha om man ska syssla med ett bildningsämne (grät lite inombords då jag läste detta, men jag förbehåller mig fortfarande för att skribenten egentligen menar att vara ironisk och skoja. Jag är dålig på att bedöma sådant)

Så Humanioradagarna puss I love U kan vi gå tillbaka till bildningsidealet nu? För ärligt talat, först den där krönikan ovan, i en studenttidning, och sedan Detta. FÖRFALLET

Vill nu ligga under ett täcke i fosterställning som ett preformancekonstverk över dumhetens utbredning och universitetets förfall. Initiativ som Humanioradagarna är mitt lila ljus av hopp i mörker. Tack o godnatt

Jag prövar detta med färgade naglar just nu, det är första gången NÅGONSIN förutom då jag fotat och någon annan fixat naglar på mig som jag omedelbart tar bort efteråt. Klassiska kvinnliga attribut tycker jag själv kan bli så mycket på mig så jag undviker gärna sånt som röda naglar. Men herregu, man måste våga här i livet! Så nu vågar jag färg på naglarna, kaxigt va??

aja vi får se om det blir en vana…

Detta är inte helt jämförbart med de svåra övergreppen från historien, staten kommer inte samla in och tvångsoperera någon medborgare enbart på grund av dennas läggning eller medicinska tillstånd. Däremot som finns det ett krav att den som genomgår operationen för att korrigera sin kropp i större enlighet med sitt kön även vid samma tillfälle måste låta sig steriliseras för att operationen ska få göras samt att personen ska få göra den formella juridiska ändringen av ”kön” i sina identifikationspapper. Ingen kommer tvinga den transexuelle att genomföra en könskorrigerande operation, men om man så önskar så följer även kravet på sterilisering.

.

I och med att lagen sågs över kring könskorrigerande operationer så ändrades vissa saker och andra fick stå kvar. Det finns lite oklarheter kring hur diskussionen gått och vem som bestämt vad men det verkar genom allt att döma som om KD lyckades få sin vilja igenom över de andra allianspartierna att kravet på sterilisering vid operation står kvar. Det behöver, så som man så fint brukar säga ”utredas mer”. (Vi gillar det här med att utreda saker i evighet om vi inte kan komma överens) Det finns många opinionsbildare, politiker, debattörer och bloggare som med all rätta är upprörda. Även om ingreppet i sig är frivilligt så är själva tanken på att staten bestämmer över individens fortplantningsförmåga mycket stötande.

Det känns inte helt klart vad transsexuallitet egentligen innebär, allt ifrån ett intresse att klä sig som det motsatta könet vid enskilda tillfällen till att medicinskt kunna bevisas vara född i en kropp som inte motsvarar hjärnan omnämns i debatten som trans. Klart är dock att de som verkligen har den varianten av transexuallitet och känner sig födda i fel kropp och helt och hållet som ett kön i hjärnan och identiteten men har ett annat biologiskt, för dem kan en korrigerande operation vara livsviktigt. För dem är deras psykiska hälsa väldigt beroende av att de får korrigera kroppen till en som bättre stämmer överens med hur de känner sig. Att därför uppge att ”operationen är ju ändå frivillig” kan vara missvisande eftersom många transexuella känner ”den här operationen eller döden” och därför inte upplever den som ett val.

.

Nåväl, det framkommer inte alltid att det här inte enbart är en bild av vad staten har rätt att bestämma över individen efter våra kulturella värderingar. Flera av de som motsätter sig transexuellas rätt till fortplantning gör det med stor säkerhet ”för att det ju är så himla konstigt.” Men det här är även en medicinsk fråga i allra högsta grad. Därför tycker jag det här inlägget av Eberhard är har många poänger även om även den fastnar i förvirringsfällan. Som påpekas där; att ta hormoner påverkar kroppen ganska mycket. För att korrigera sitt kön mot mer feminint eller mer maskulint behöver man ta hormoner. Ett starkt ökat inslag av könshormon kan exempelvis påverka kroppen genom att öka risken för olika cancerformer. Om en kvinna med äggstockar tar manligt könshormon kan det öka risken för cancer i just äggstockar och livmoder. Därför menar många läkare att det är nödvändigt att operera bort dessa för att inte patienten ska få starkt ökad cancerrisk. Så frågan om ingrepp som blir steriliserande för den som opereras är inte bara en moralfråga, det är även en medicinsk fråga.

Så om det nu kan finnas medicinska skäl att ta hänsyn till vid könskorrigerande operationer, innebär detta att lagen är riktig och att det bara är oinsatta debattörer som inte fattar som bli upprörda? Naturligtvis inte. För även om det kan vara så att enskild läkare bedömer att man under en könskorrigerande operation MÅSTE göra ingreppet på så sätt att patienten blir steril så kan det finnas andra läkare och andra operationer som inte innebär detta. Det finns ingen anledning till att regering och lagstiftning ska lägga sig i med en princip i något som kan dömas från fall till fall. Dessutom vill jag dra upp något som Eberhard helt missar; även om man anser det nödvändigt att sterilitet kommer med operationen av medicinska skäl så kan patienten innan operationen utförs spara könsceller (ägg eller spermier). Det finns ingen anledning what so ever till varför stat, läkare eller det allämna skulle kunna ha åsikter om att personen fryser ner könsceller och sedan skaffar barn genom dessa genom exempelvis att partner insemineras. Det har inget med ingreppet att göra och just därför tycker jag det nästan är den mest problematiska delen av hela lagen.

.

Sedan om vi nu kan vidga perspektivet lite ur åtminstone akademiska synvinkel och diskutera vad som egentligen ska ligga till grund för juridiska kön och om vi kanske borde se över möjligheten att utöka de två juridiska kön vi har idag. Jag erkänner villigt att vår kultur i allra högsta grad är väldigt fokuserad på uppdelningen av kön Man = Maskulin Kvinna = Feminin och inget däremellan. I exempelvis Sydostasien finns det ett utrymme från början för att kön inte är så fast bestämt och att det finns en tredje kategori.

I det avseendet vill jag uppmärksamma de här artiklarna av Hanna Söderström för hennes perspektiv är intressant. Hon har ett feminint jag och känner sig själv som en kvinna och jag skulle säga att alla som tex ser hennes porträttbilder inte heller skulle uppfatta henne som något annat än kvinna. Socialt, både i sin sociala roll och i sitt utseende så som andra människor bedömer det, är hon helt och hållet kvinna. Hanna Söderström har ändrat sitt yttre utseende så att det motsvarar våra bilder av femininitet men inte sitt könsorgan. Alla transexuella känner helt enkelt inte det behovet, eller tycker inte det är värt det för att inte förlora sin känslighet vid sex. Könsorgan och därför också identitetshandling är det enda som stämmer på definitionen Man medens hon i alla andra aspekter uppfattas som Kvinna. Och precis detta ställer Hanna en fråga kring; Varför är det mitt könsorgan som är viktigast, det är ju vad vi ser MINST av i den vardagliga sociala interaktionen?

(ber lite om ursäkt för at jag så detaljerat diskuterar enskild person och hennes utseende, jag hoppas att Söderström har överseende med detta, tycker det är ett så pass bra exempel på när våra definitioner är för trånga.)

.

Och det är för mig kontentan på något sätt. Kön bestäms av flera faktorer. Hormoner, social roll, inre organ, yttre organ, egen uppfattning, hjärnan osv. Varför måste vår kultur betona yttre könsorgan som det absolut viktigaste av allt när kön bedöms? De är ju tämligen privata. Könsroller och vad som faller in i begreppet ”man” och ”kvinna” förändras. För några hundra år sedan blev identiteten osäker om man hade fel yrke, fel intressen, fel kläder. Idag är dessa inte längre nödvändiga för att sätta kön. Kan vi våga och hoppas på en dag då könsorgan inte ska vara allt i hela världen vid könsdefinition? Vågar vi till och med hoppas på att alla de som födds med ”dubbel” könsidentitet ska bli insläppta i våra definitioner, eller kanske få en egen? Vågar vi hoppas på att en artikel som Eberhards som i botten är bra inte ska behöva bli förvirrad kring ”men då blir det ju ett tredje kön ojoj vad konstigt och jobbigt” utan att exempelvis en man ska kunna var gravid och fortfarande vara en man om denna man väljer att se och definieras sig själv socialt som en sådan.

Det är fel av staten att sätta en principregel för en så pass komplicerad fråga med flera olika aspekter. Det är synd att vår kultur inte är bredare i sina definitioner, men ju mer vi pratar om det, desto fler kanske funderar på om det inte skulle kunna finnas alternativ.

Vår egen fornnordiska mytologi innehåller flera intressanta könsöverskridande perspektiv. Det finns flera historier där gudarna passerar könsgränser eftersom magi var strikt feminint och män som sysslade med magi därför fick mångtydiga könsidentiteter. Ett populärt exempel är då Loke och Tor kläder ut sig till kvinnor för att lura tillbaka hammaren Mjölner från jättarna

Alltså, personligen föredrar jag politik och fokuserar på praktiskt och ”plånboksfrågor”. Jag vill ha ordning i statsfinanser, och förvaltande, inget experimenterande och tjohej. Detta är däremot inte så mycket om det som det är en ren ovilja inför att sätta tänderna i den klassiska bildningen. Lathet som det kallas på ren svenska. Att förkovra sig och bygga en genuin bildning tar tid och då är det så mycket enklare att bara vifta bort med argumentet om ”politik ska vara här och nu”. När jag tidigare rasade om dumhöger ledde det till en riktigt bra diskussion med en av personerna jag skrev om. Hur sympatisk jag än tror att hen är som människa så reagerade jag på ett begrepp som användes där, detta med att politiken ska ”göras mer rolig och lättförstådd” så vi ska kunna få fler unga att engagera sig.

Jag säger givetvis nej till detta. Jag vill INTE att fler ska bli politiker och att det skulle vara så mycket värt att vi kompromissar på kvalité. Så om politik är för ”tråkigt” och det är för jobbigt att läsa och skaffa sig en god bildning och det får vissa att inte vilja engagera sig; good riddance. Den som tycker det är för tråkigt med politik och inte vill bli politiker, den vill jag inte heller ha som politiker. De får gärna ha sina hårförlängningsföretag ifred. Alla har en roll här i samhället och en plats och det är fint och bra och alla behöver faktiskt inte bli politiker. För politiker ska ta beslut som gäller mitt liv och mina pengar. Faktiskt.

(Däremot förstår jag inte varför Lundberg alltid måste göra det till en fråga om feminism?? Vara/inte vara. Det är väl inte huvudpoängen här. Klassisk bildning är dessutom utmärkt inspirerande och stimulerande för feminism.)

Så hittade jag en massa intressant som jag vill kommentera också!

Denna intervju med Ebba Bonnier om hennes ”energidryck för tjejer” var väl den mest mufhejjiga av allt jag hittade på sidan. Förutom det slemmiga i att göra särskilda ”tjejprodukter” som ska ”vara  rosa” (förlåt, jag har touretts på sånt här) så fnissar jag åt hur hon säger; ”En tjej gick så långt att hon köpte koffeintabbletter som hon sköljde ner med juice. Det borde gå att göra på något enklare sätt tänkte vi.” Alltså, är det bara jag eller är koffintabletter det absolut enklaste sättet? Bara o åt tabletter, ingen vätska man behöver hälla i sig. Vad man menar här är väl ”ett mer glammigt sätt” snarare än enklare? Nja.

.

Kan man ju tycka är jättepatetiskt att jag lyfter fram detta från en modeblogg men Ida Rislöw visar bild i sitt inlägg från Sri Lanka på hur bananer växer på en blomma, hur de ser ut ursprungligen, och det tycker jag är JÄTTESPÄNNANDE, spring och kolla! Det är så få av oss som har koll på sån här kul fakta, att vissa frukter faktiskt korrekt ska räknas som blommor. fint.

.

En liten grej till, den här videon som postas och kommer från H&Ms andra samarbete med Versace… Fan inte ok. Jag brukar inte gnälla på smala modeller i branschen, men alltså. Ok för att magra kroppar gör sig bra på bild, men de kan ju låta bli att se ut som de spenderat senaste halvåret i nordkorea alternativt gulag.

.

När jag ser och läser om karriär och dyl. som på freshnet.se blir jag verkligen inspirerad och taggad på att själv driva på själva företagsbiten mer, vara mer karriärsaktiv. Jag har haft eget företag ett tag nu men bara använt det för att ta betalt för fotojobb, skrivjobb och catering, en praktisk grej mer än något annat. I Min familj och släkt driver alla företag och har alltid gjort men det känns ändå inte alls som samma sak som hela egenföretagentrepenörsandan temat. Men det vore ju ändå roligt, se sitt företag mer som en sak i sig själv än ett sätt att fakturera. Att frilansare av olika slag också är en företagare. Annars känns det så mycket som att företagare måste ”ha en affärsidé” och sånt är jag skitdålig på. Jag gör bara de saker jag kan (typ lagar mat och skriver) och behöver ett sätt att ta betalt för detta. Jag ser det inte som att vara företagare. Men det kanske är fel vinkel? Även frilansare kanske ska bli mer stolta över det vi gör även som en företagsidé?

Hmhmm, well oavsett så får en sida som Freshnet iallafall mig att bli lite lite sugen på att engagera mig mer med sådant. Så fort jag tänker tanken lite längre inser jag varför jag inte passar där.  Allt snack om, vårda – ditt – varumärke/personligt – men – inte – privat/Tänk – sälj… Förutom det jag jobbar med nu så är en av de första grejerna jag skulle vilja satsa mer på som företagsidé är en seriös och välskött porr/erotik – site/blogg. LOL snacka om att tänka fel…

.

Vilket leder in mig på en rant om hur störigt det är med den branschen. Porr och erotik är ju ett intresse som allt annat. Det finns massor man kan göra på temat, konst, bilder, filmer, skrivande… Man skulle kunna göra det så mycket bättre och intressantare än den mainstream porren som finns idag. Men givetvis kommer jag aldrig att jobba med ämnet på det sättet. Varför? För att jag vet själv hur mycket problem det skulle kunna bli, hur ifrågasatt och alinerad jag skulle bli på alla ”seriösa” arenor om jag på något sätt förknippades med sexindustrin. Andra tänker med stor sannolikhet som jag. Även om man tycker det är kul och spännande och något man brinner för så skulle man aldrig visa det utåt eftersom risken att bli dömd är så pass stor. Sexliv är något som alla har men som man inte ska ha så andra ser det. Vilket givetvis leder till att de som väl går in i industrin är de som har litet socialt kapital och lite att förlora i högre grad.

Så när man diskuterar porrfilm, striptease och dyl måste man alltid ta med i beräkningen att industrin som den ser ut idag har en hög grad människor som mår dåligt och utnyttjas. Just för att den är stigmatiserad. Ett omöjligt moment 22 där porr är smutsigt för att de som jobbar där ofta mår dåligt och de som skulle kunna jobba med det som inte mår dåligt skulle om de började jobba bli sedda som lika smutsiga och därmed börja må dåligt. De som kan förbättra branschen och göra den mer etisk orkar inte eftersom det blir ett för stort stigma och därmed förblir branschen oetisk. Och jag är själv absolut inget undantag, jag tycker det är superfånigt att man inte får visa sig naken på bild men ändå lägger jag inte ut mina fina nakenbilder (som jag är stolt över rent konstnärligt) på internet eftersom jag inte vill att de ska spridas eftersom jag är rädd att det ska förstöra framtidsmöjlighet för mig. Även om jag samtidigt blir sur på mig själv för att jag tänker på det här sättet.

.

Ok, nu blev detta sjukt oklart med två saker i ett lite grann, men ändå, tänk den dagen då snygga häftiga sidor om media, konst och design vågar ha en sex och erotikavdelning med en sexblogg i sitt utbud? Dit är det nog ett tag kvar. Slut på min rant för ikväll, ha det fint bästa läsare. Nu ska jag lyssna vidare på min manowar – på – spotify-kväll  (fråga inte…) WOMAN BEEE MY SLAAAAVVEEEEE!!!

.

.

Men ps, är det inte på allvar så att en av dessa bilder, publicerade av cool modebloggare från hennes tumblr faktiskt på riktigt föreställer…. ehhh (hur säger ajg detta på ett fint sätt??…) …fittslem??(!!!) i så fall måste jag ju säga att det är ett litet och modigt steg på vägen.

*slutarsnuskasignu*

Gjorde lite produktbilder med Frida och Angelica med bröllopstema, vi tre tjejer är ett så sjukt bra team vid det här laget, skönt att ha vissa människor som man jobbar med regelbundet <3

Foto:Frida Börjeson
Makeup & hår: Angelica Larsson
Smycken från Mestore

A)    fastställer inte egentligen vad denna ”nyliberalism” är för något, vare sig ideologiskt eller som rörelse

B)    Upprörs över att alliansen har fått in nyliberaler i riksdagen ”Helt utan att media reagerat!”

C)    Försöker lista några som farliga nyliberaler, men motivation så som att man ”helt öppet” citerat en ekonom som ”andra nyliberaler också citerar”

D)    Försöker dra någon sorts parallell mellan denna påhittade ”nyliberalism”, Reinfeldt pinsamma typ tjugo år gamla skittext, och nutida allianspolitik ALLT HÄNGER IHOP

Humorn i detta, humorn! LOLOLOLOLOL!!!!!!!!11111

Kan. Inte. Andas.