Det är både oväntat och väntat besked för min del, jag misstänkte att det skulle bli väldigt svårt att komma fram till något eftersom det är ett väldigt väldigt jämnt val detta. Jag har hela tiden vetat att det här valet skulle bli tufft, och det här beskedet från valberedningen bekräftar bara det.

Men jag är tacksam för att få vara en av två kandidater i ett väldigt bra ordförandeval, tacksam för förtroendet från valberedningen att vara med i processen. Och jag är glad att få gå upp mot någon så duktig som Hannes. Det här kommer bara att göra oss båda mer taggade och vi visar verkligen vilket bra och lovande förbund CS är med två bra kandidater som verkligen vill leda det.

Jag är mycket nöjd i övrigt med valberedningens nomineringar, det är bra och duktiga människor som jag gärna jobbar med i ett framtida FS allihop. Nu kör vi vänner, jag ska fortsätta att berätta om vad jag vill göra för förbundet och göra mitt allra bästa för att visa vilka kompetenser jag har och vad jag kan bidra med, hela vägen fram till stämman.

Nu ser vi fram emot en rolig och spännande kampanjtid allihopa!

(men först ett litet, mycket välbehövligt påsklov för min del, New York nästa! )

Sundberg i BLT säger alltså att det inte är bra att partier förändras. Att alla partier ska fortsätta vara som de alltid varit. Särskilt mycket måste centern vara som de alltid varit. De får absolut inte börja kalla sig för ”liberala”, för det bestämmer inte medlemmarna utan det bestämmer minsann Blekinge läns Tidnings ledarsida. (Vi får komma ihåg att fråga dem nästa gång vi röstar om vårt eget parti). Men särskilt obehagligt är detta:

Med anammandet av en liberal etikett kommer Centerpartiet att bli mer negativt att agera så att staten griper in. Partiet kommer att prioritera individens frihet, även om det leder till ökade sociala och regionala klyftor.
Centerpartiets omvandling, från praktiskt till liberalt parti, är större än Moderaternas för tio år sedan. Många av de som brukat rösta på Centerpartiet i riksdagsval, men även kommunalt där partiet brukar ha högre stöd, har anledning att byta till något parti som företräder dem bättre än liberala Centerpartiet.

Betänk vad som gömmer sig här: Centerpartiet har delvis varit ett parti för särintressen och ska och bör fortsätta vara det, C borde vara för att staten griper in och begränsar enskildas frihet för att gynna en viss grupp och den stora massan.

Det här är precis det obehagliga tankegods som tyvärr är ganska allmänrådande i svensk politik. Det viktigaste är statens framgång, och kollektivet och/eller vissa gruppers särintressen. Även om det går ut över andra. Enskilda individers okränkbara rättigheter är det lite si och så med. Viktigare att det går bra för staten liksom. Det är den här tanken som har fått folkhemmet att ända fram tills idag tvångssterilisera människor som inte passade in, som störde och förvirrade.  Det är den tanke som fick S och Palme att godkänna avlyssning av vissa utvalda individer och som i förlängningen fick igenom FRA. Det är den tanken som ligger bakom värnskatten, där man tycker sig ha rätt att kränka andras ekonomiska frihet och med våld kräva in deras pengar för att tillfredsställa massans avundsjuka.

Som centerpartist tycker jag också att alla individer ska få så stor möjlighet som det går att förverkliga sina drömmar och leva bra liv. Det är därför jag är för sänkta skatter till låginkomsttagare, en avgiftsfri utbildning, bra sjukvård och gedigen grundtrygghet.  Men jag anser också att det är av yttersta vikt att bevara och slå vakt om varje enskild individs okränkbara rättigheter. Den som avviker och stör kollektivet och normen ska ha sin rätt att göra det och aldrig ska kollektivet genom staten få tvinga sig på avvikaren och ta ifrån denna sin rätt.

Det är sant att vi haft en gren av vårt partis som även de prioriterar kollektivets intressen. Som tycker att allmänheten har rätt att ta ifrån en bonde hans mark för att bygga på den, som tycker att ”tattarna” skulle steriliseras och sättas på hem och att vi inte ska ge resten av världen möjligheter till ekonomisk självhjälp genom att öppna för handel.

Men det är inte bara denna linje som finns och funnits i C och tack och lov är det den linjen som allt mer krymper bort. Vi är nu ett parti som officiellt och med majoritet är för en författningsdomstol. Som försvarar friare rörlighet för människor, varor och kapital. Som vill ta bort värnskatten denna allt för stora kränkning av individens ekonomiska frihet.

Det finns en del av ett tidigare Centerpartiet som är den del Sundberg verkar föredra och vill ha tillbaka. Men det är inte mitt parti. Det är inte partiet jag vuxit upp med, det är inte det parti jag aktiverat mig i, det är inte det parti jag kandiderar för och älskar.

Mitt Centerparti är för frihet och öppenhet och försvarar avvikarens rätt.

Jag är VÄLDIGT stolt över mig själv. Så sjukt bra det känns.

Det är en riktigt bra och engagerande text, en tung och akademisk meritlista, ett genomslag med över 50 artiklar publicerade, en snygg och tydlig vision för förbundet med konkreta målsättningar, och en riktigt riktigt bra referenslista.

Jag bestämde mig för att försöka mig på politik, och göra det en gång, och ge allt. Min utgångspunkt var att politiken ska vara tillgänglig för alla. Att folkstyre betyder folkstyre: Att man ska kunna komma in på meriter. Att man ska kunna ha en karriär och en ideologi som inte behöver vara fostrad inom partipolitiken. Att den med genuin ideologisk övertygelse och en riktigt bra karriär ska kunna gå från det in i politik. Att vi inte ska behöva ha det där synsättet att opinionsbildare, det är en sak, och politiker, det är något annat. Att det ska finnas politiker som också kan tala andra språk.

Centerstudenter är det förbund där jag passar bäst in, kombinationen av akademisk-liberal-ideologinördande och klassiskt centerpartistiskt frihets-sunt-förnuft. Jag tror verkligen jag kan bidra till förbundet och göra mycket bra saker, att jag kan nå utanför det som vi uppfattar som partipolitik och skapa en större rörelse inför valåret som kommer. Därför kandiderar jag och därför låter jag alla fantastiska medlemmar se, ”här är jag, det här kan jag, jag vill gärna erbjuda er mina tjänster” så hoppas jag att de tror att jag kan göra något gott för vår rörelse.

Det känns så bra, korten är på bordet, jag visar vad jag kan. Jag har Norberg, Segerfeldt, Borgs och Svensson som går i god för att min övertygelse är genuin och att jag inte kommer låta mig charmas av höga pensioner och bjudresor till Bryssel. Att jag går in i politiken med ett uttalat syfte:

Här är jag, jag kan och jag vill, representera och tjäna er

Men, ett parti består av många olika medlemmar, och det är majoriteten som avgör. Därför förstår, och instämmer jag i att ett idéprogram behöver spegla majoriteten av medlemmarnas vilja. Sedan är jag också bekväm i insikten i att jag aldrig har, och förmodligen aldrig kommer att, tillhöra någon majoritetsvilja. Vi måste inte alla tycka likadant, jag fogar mig gärna i att fler inte håller med mig men jag står också kvar i min övertygelse. Det är en övertygelse stämmer väl överens med Centerstudenters linje. Vi i CS kommer fortsätta att argumentera för våra ideologiska ståndpunkter. Både när vi är överens med partiet i övrigt och när vi är av en något annorlunda åsikt. Därför reserverade vi oss från flera delar av det nya förslaget. Lik som CUF som även de har vissa värderingar som avviker från de som presenteras i det nya förslaget.

Eftersom jag även kandiderar till ny ordförande för Centerstudenter vill jag tydliggöra för medlemmarna hur jag ställer mig till ändringar och kontroversiella delar av det nya förslaget.

Till extrastämman den 22-24 mars är jag ombud för Centerstudenter. Då kommer jag gå upp och debattera, både för min egen ståndpunkt och för CS. Det viktigaste nu är att vi visar att vi står fast vid våra värderingar, och att det inte är några extrema och omöjliga åsikter. Det som gjorde mig mest ledsen och trött i hela idéprogramsdebatten var hur så många försökte framställa mina, och våra, åsikter som knäppa, verklighetsfrämmande, och framförallt, köpta. Man insinuerade att det var någon märklig hemlig konspiration, att vi som faktiskt har dessa åsikter på något sätt måste vara betalade eller mutade att ”låtsas” stå för dem offentligt.

Nå jag är inte mutad, jag är inte infiltrerad. Och det är inte de andra medlemmarna i vare sig CUF eller CS heller. Vi står för våra åsikter och vi kan argumentera för varför. Så det är precis vad jag kommer göra på extrastämman och i diskussioner och i medier hela vägen till valet 2014. Förklara att: ”Jo jag/vi tycker så här”, ”Nej, det är inte alls en extrem åsikt”, och: ”Jag förklarar gärna VARFÖR jag tycker så, nämligen …”

Och det tänker jag göra nu. Så gå vidare nedan om du som läsare är intresserad av vad jag som person (och delvis även CS som förbund i de delarna där vi har samma åsikt) tycker om vissa punkter i idéprogramsförslaget. CS har reserverat sig mot flera delar i det nya förslaget, du kan läsa om dessa reservationer och motiveringen till dem HÄR.

.

(och här har Hanna spelat in en film om vad CUF reserverade sig emot och varför.)

Laglotten

Jag är väldigt bestämt för en förändring av laglotten.

Den person som avlider i Sverige i dag och har vuxna barn, måste låta dessa ärva hälften av sina tillgångar. Detta är oavsett om barnen vid tillfället för dödsfallet är vuxna och har egna tillgångar. Det är oavsett om personen som avlider haft en mycket starkare kontakt med det ena barnet än det andra. Kort sagt: I Sverige i dag kan du inte bestämma vad som ska hända med dina tillgångar efter att du avlider.

Som förälder har man givetvis försörjningsplikt mot sina omyndiga barn. Däremot är en vuxen människa just vuxen, och bär därmed själv huvudansvaret för sin försörjning. Som vuxen kan jag inte kräva med stöd i lagen att mina föräldrar ska fortsätta försörja mig. Även i välfungerande relationer mellan föräldrar och deras vuxna barn anser vi att det är rimligt att man tar ansvar för sin egen försörjning och inte överlägger det ansvaret på sina föräldrar.

Denna princip anser jag ska vara giltig även efter döden. Den som står för döden bör få behålla sin äganderätt över sina egna tillgångar och därmed själv få bestämma vad som ska hända med dessa efter dödsfallet. Arvet ska fördelas efter den avlidnes uttalade vilja, vissa vill skänka hela sitt arv till ett av barnen, andra till en förening eller en välgörenhetsorganisation. De flesta vill testamentera sina ägodelar rättvist fördelat till sina barn, men då ska detta val vara frivilligt, ej tvingat genom lagstiftning.

I ett samhälle som dagens – där det är vanligare att man under sin livstid har fler familjer och fler äktenskap – blir det en djup orättvisfaktor i att biologiskt släktskap ska väga tyngre än alla andra faktorer. Om en individ exempelvis har fosterbarn eller nya barn med en ny partner som inte är biologiska så kan denna person inte välja att testamentera hela sitt arv till dessa barn utan måste förhålla sig till om det finns vuxna biologiska barn som har rätt till sin laglott. Vilket kan medföra att man tvingas bryta upp ägande i exempelvis fast tillgångar som fastigheter och företag.

Därför anser jag att laglotten som den ser ut i dag är en föråldrad del av ett samhälle som förändrats. Jag anser att den är en anti-liberal rest av bondesamhället och därför bör avskaffas. Och att det är en naturlig ståndpunkt för mig att ta, givet: äganderätten, självbestämmandet och att myndiga personer först och främst själva ansvarar för sin försörjning, inte deras föräldrar.

Äktenskapslagstiftningen

Säger man polygami eller månggifte tänker många på diverse konstighet och farligheter, inte sällan grundade på fördomar. Jag anser inte att denna fråga är direkt prioriterad eftersom det viktigaste är att man inte öppet får diskriminera någon utifrån relationsform. Däremot finns det vissa juridiska problem, som boendedelning mellan sambos, som skulle behöva, på sikt, ses över.

I ett liberalt samhälle anser jag att man inte bör ha en statskyrka. Samhället bör vara sekulärt, och olika kyrkor och samfund bör få ha en egen roll i samhället som egna institutioner.

Alltså borde äktenskapet bara vara en neutral juridisk lagstiftning. Ett kontrakt som vuxna människor kan ingå. Ett kontrakt som gör att man exempelvis kan dela sin ekonomi lättare, ärva varandra och ha vissa förpliktelser när man delar ett gemensamt hem. Att gifta sig däremot, det är något man gör som en ritual i en religiös och kulturell kontext. Det ska inte ha något med staten att göra utan bör vara något individer väljer utifrån religiös övertygelse eller kulturell fostran och tradition.

Alltså tycker jag att det logiska är att vi på sikt skiljer helt på att ingå ett statligt juridisk äktenskap, och att gifta sig i kyrkan som ritual. För alla religioner välkomnar inte alla typer av giftemål. Det anser jag dock att staten givetvis ska göra. Så enklast är om staten inte behöver anpassa sig till religionernas värderingar och religionerna inte behöver anpassa sig till statens likabehandling.

Därför vill jag på sikt verka för att lagen ändras så man först kan gå till staten och ingå ett juridiskt kontrakt om äktenskap. Vare sig man är två eller fler än två eller av samma kön. Sedan kan de som vill gå vidare till just sin kyrka för att ingå en ritual så som de önskar för att befästa sitt äktenskap kulturellt och religiöst.

Därför anser jag fortfarande att vi bör förändra lagen mot en neutral statlig äktenskapslag. Det är även CS officiella hållning.

Läroplikten

Skolplikt införde vi för att en gång tvinga bönder på landet att skicka sina barn till skolan istället för att hålla kvar dem på gården för att arbeta. Genom att sätta lagen och tvånget mot själva närvaron i skolbyggnaden kunde den som höll sina barn hemma ställas till svars. Detta var ett första viktigt steg för att börja skapa en allmän skola för befolkningen.

I dag är knappast problemet att föräldrarna vill hålla barnen hemma för att gräva upp rovor, utan att allt för många barn bara sitter av tiden i klassrummet utan att lära sig något. Därför anser jag att stat och föräldrar ska kunna ställas till svars snarare för att barnen inte lär sig än att barnen inte är där. Det andra argumentet har att göra med närvaro i byggnaden. Jag anser bestämt att Sveriges lagar mot hemskolning i dag är för rigida och hårda. Om föräldrar kan ge sina barn en bra utbildning borde de kunna få göra det i högre grad än vad som tillåts i dag. Även det faktum att vissa delar av landet är mycket glesbefolkade och att skolgången skulle kunna lösas mer flexibelt, delvis på distans, för dem som har långt till en skolbyggnad.

Så länge det finns ett ansvarsutkrävande för att barnen lär sig, så tycker jag att den punkten är viktigare än att barnen närvarar i en viss bestämd lokal.

Här har inte Centerstudenter reserverat sig officiellt.

Jämställdhetskapitlet

Låt mig vara tydlig med följande: jag definierar, och identifierar, mig själv som feminist.

Detta beror på att vi bor i en värld som i stort fortfarande är patriarkal och i ett samhälle med ett patriarkalt kulturarv. Alltså finns det fortfarande diskriminering och strukturer som drabbar kvinnor orättvist. Jag är kvinna, jag drabbas av detta. Alltså kämpar jag mot och tillbaka, och är engagerad i en kamp mot just kvinnodiskrimineringen. (På samma sätt som jag som gay engagerar mig särskilt i HBTQ frågor)

Med det sagt: jag är mycket skeptisk till att hålla på och dela upp och särskilt benämna ”olika sorters” diskriminering i ett ideologiskt ställningstagande. Därför är jag exempelvis skeptisk till hetslagstiftningen. Jag är liberal. Alltså är all diskriminering från statens sida ett politiskt problem som jag som liberal vill bekämpa.

Fördomar mot olika människor från olika grupper i det sociala livet och i kulturen, i vårt vardagsumgänge mot varandra, bör enligt mig inte vara statligt och juridiskt förbjudet. MEN, jag tycker inte om det. Och jag kommer fortsätta att kämpa emot, diskutera och ta strider där personligen.

Att staten diskriminerar med lagar och juridik – det är en typ av diskriminering och det är den värsta sorten. För att staten har våldsmonopolet på sin sida. Att människor har fördomar mot varandra och beter sig illa – det är idiotiskt, och jag kämpar emot det genom att försöka alltid ta snacket, alltid säga emot, alltid aktivt diskutera med dem som har fördomar.

Men jag tycker inte att dessa två saker behöver vara fastställda politiskt på samma sätt. Om en man på en fest drar sexistiska skämt kommer jag bli arg och tjafsa emot, men det är inte något som politiken och juridiken bör ingripa mot. Jag personligen blir arg när folk är idioter, men staten bör inte straffa folk för att de är idioter. Gränsen går om dessa idioter tar till våld mot någon annan.

Därför anser jag inte att ett politiskt idéprogram behöver särskilt skriva om feminism och just fördomar mot kvinnor. Så länge programmet har fastställt att både män och kvinnor ska behandlas lika enligt lag samt att ALL diskriminering är fel.

I det nya avsnittet i det nya programmet som handlar om jämställdhet finns dessutom en mening om att Centerparitet ska tycka det är självklart att vi ”är emot prostitution” om vi säger att vi är feminister. Det tycker jag inte alls är självklart och jag reserverar mig starkt mot detta.

Det här stycket har även Centerstudenter reserverat sig emot officiellt.

Plattare skatt

Att inte låta ordet ”plattare skatt” stå kvar anser jag är en onödig eftergift från partiets sida. Centerpartiet har länge haft ett brett stöd för en plattare skattesats och det bör vi enligt mig fortsätta driva. Att göra skatteskalan plattare behöver inte betyda att skatteintäkterna ska drastiskt minska (även om jag gärna ser en minskning övertid) utan frågan gäller också vilka som betalar hur mycket.

Jag värdesätter att de som har det allra svårast, med minst inkomster ska ha så lätt skattebörda som möjligt. Jag värdesätter också att flit, hårt arbete och strävan ska belönas. Värnskatten är en idiotisk skatt som knappt drar in några pengar alls.

Dagens skattesystem är krångligt, diversifierat och gynnar medelklassen, före de som har minst pengar och före de som arbetat hårt och tjänar mer. Jag kommer fortsätta att verka politiskt för en omsyn av skattesystemet. För en plattare skatteskala med ett högt grundavdrag för de som har minst, en enhetlig moms och en på sikt lägre skattesats.

Att Centerpartiet nu inte ens vågar stå för att vi vill ha en platt skatt utan lindar in formuleringen i kosmetik tyder inte på rakryggat ideologiskt ställningstagande. Snarare tvärt om.

Detta är både jag personligen som tycker och Centerstudenter officiellt som reserverar sig emot att ”plattare skatt” formuleringen är borta.

Service i hela landet

Denna punkt är mer min egen personliga och ej en av Centerstudenters officiella reservationer. I ett flertal delar av idéprogrammet nämns det att ”hela Sverige ska leva”, vilket är självklart för en Centerpartist även om frasen i sig inte betyder så mycket. Men i anslutning till detta står det på ett flertal platser i idéprogrammet ungefär som så att det ska vara lika möjligheter att driva företag, bo och leva i hela Sverige. Jag instämmer inte i detta eftersom jag anser att det är falskt. Det kan omöjligen finnas exakt samma samhällsservice och möjligheter för den som lever inne i Göteborg och för den som lever på kalfjället.

Jag är Centerpartist och jag är uppvuxen bonde. Jag känner extremt starkt för landsbygden och jag vill vara en del av en politisk opinion som kan garantera tillväxt i hela landet. Jag anser dock att Centerpartiet haft en tendens att hantera frågan på ett enligt mig felaktigt sätt. Man har valt bidrag, tillväxtverk, särstöd, och så vidare istället för att låta landsbygden stå på egna ben och dra nytta av sina fördelar.

Den höga skatten, regelkrånglet med struliga myndigheter och länsstyrelsen, svårigheterna kopplade till finansiering och den centrala lönesättningen är sådant som ger landsbygden problem. Jag tror på att ta i tu med detta snarare än att skapa ytterligare en subvention. Jag anser att det är statens uppgift att sköta infrastrukturen så den fungerar tillfredsställande. Men jag tror också att vi aldrig kan lova samma samhällsservice till alla. Fördelarna med att bo på landet och/eller på små orter är många. Levnadskostnader är lägre, utrymmet större och möjligheter till sådant som djurhållning som är svårt inne i stan är stora. Jag tror att dessa fördelar kommer få människor att flytta ut på landet även i framtiden, även om vi inte låtsas att deras buss ska kunna gå precis lika ofta som den inne i staden.

Det här är främst min egen åsikt och inte en officiell reservation

Decentralisering

En av Centerns viktigaste frågor är decentraliseringen. Fler beslut ska kunna flyttas närmare medborgarna. För som jag nämnde ovan så har inte hela landet exakt samma villkor, i en del av landet kanske samhällsservicen är bra men boendet dyrt, i en annan kan man få möjlighet att ha råd med sitt drömhus men behöver också ha egen bil för att kunna förflytta sig på ett fungerande sätt.

För att hela landet ska kunna utnyttja sina bra sidor till fullo så vore det också bra om man ute i landet fick större möjlighet att anpassa politiken och samhället efter just sina villkor. För att detta ska kunna realiseras behöver vissa lagar också decentraliseras i högre grad än idag. Så som möjligheten att ta ut lokala skatter.

Även detta är både min personliga och CS officiella ståndpunkt

I övrigt

Så kommer jag rösta med Centerstudenters på våra ytterligare reservationer:

*För vilken beteckning vi ska använda på oss själva, där vi vill ha texten: Centerpartiet är ett liberalt, decentralistiskt parti. Vi anser att människor själva ska styra över sina egna liv utan att utsättas för tvång, våld eller förtryck. Frihet innebär samtidigt att människor är ansvariga för sina handlingar.

*För att tydligare ta ställning för en liberal hållning i frågan om civilsamhälle och kulturliv

*Grundtrygghetssystem

Jag har ingen egen relation till det här med kvinnodag, men däremot till jämställdhet och feminism. Så eftersom vi ändå pratar om det här nu så tänkte jag också göra det. För i mitt liv är det här viktiga saker som jag bryr mig mycket om. Så här tänker jag när jag definierar mig som liberalfeminist och vad jag utifrån den synvinkeln tycker är viktigt.

Bara för att undvika missförstånd: Feminism för mig är normkritik och ett ifrågasättande av könsrollerna. BÅDA könsrollerna. ”Ifrågasättande” inte som att jag inte tror att mänsklig kultur skapar och behöver vissa roller och känsla av tillhörighet i rollen MEN: att vi också samtidigt måste kunna se på roller utifrån och förstå att de inte är självklara. Att mycket av dem kan kritiseras och framförallt, att vi måste aktivt jobba mot de delarna med könsroller som är destruktiva och ger oss sämre liv.

Samt: Jag vet att det finns biologiska faktorer att ta hänsyn till vad gäller könen eftersom vi har olika hormoner och olika nivåer och känslighet. Men: bara för att man är saklig och vetenskaplig och erkänner biologisk olikhet behöver man inte 1)därför tro att allt i alla könsroller baseras på biologin och att ingen normkritik därför är möjlig eller önskvärd 2)inte tycka att vi kanske då ibland måste arbeta rakt mot denna biologi. Bara för att vi är biologisk lagad åt något håll betyder det inte att vi inte bör kämpa emot den läggningen om den är destruktiv. (Typ en person som har biologin för att lätt bli beroende av alkohol måste aktivt kämpa emot, och är man född med ett svagt hjärta måste man träna för att försöka väga upp)

För min är detta med feminism och frihet från diskriminering och förtryck på två nivåer:

Juridik och politisk – Alltså kollektivets kulturella förtryck som dessutom legitimeras av statens våldsmonopol genom lagstiftningen. Typ: kvinnor är förbjudna enligt lag att köra bil, rösta och ha vissa yrken. Hela samhället inklusive rättsväsendet stödjer förtrycket. Detta är givetvis den vidrigaste varianten, den har funnits i världen i stor utsträckning historiskt och finns än i dag i vissa länder. Detta är likt slaveriet en störning som vi måste bekämpa så mycket vi orkar.

Kulturell och social – I Sverige i dag kvarstår inte av den typen av förtryck som jag nämner ovan (jag kan i alla fall inte komma på något, säg till om ni gör det!) kvinnor får plugga vad de vill, jobba med vad de vill och har lika rättigheter som män utåt. MEN, det betyder inte att det inte finns skadliga idéer och beteenden kvar i kulturen som påverkar människor på det privata planet i våra relationer. De bekämpar vi genom att i vårt umgänge med varandra ifrågasätta, prata diskutera och ta debatten.

Med detta sagt, här är min lila lista:

1) Först och viktigast alltid: kämpa emot det fruktansvärda förtryck av kvinnor som än i dag aktivt legitimeras av staten i flera länder! Ett bra litet steg på vägen kan vara att går in på denna kvinnas organisations hemsida: http://www.mukhtarmai.org/ Läs om henne, vad hon fått utstå, hur stark hon är och vad bra saker hon kämpar för. Stöd hennes kamp med pengar, de går till en konkret bra sak för att stoppa förtrycket. (läsare får gärna tipsa om egna sådana bra, tillförlitliga konkreta projekt, typ skolor, domstolar, kliniker som kämpar för kvinnors rättigheter)

.

2)Till alla medmänniskor där ute som delar min kulturella och delvis nationella sfär, alltså män och kvinnor där ute, i Sverige och resten av världen där diskrimineringen ligger socialt snarare än juridiskt:

*Sluta med den här skiten med att skuldbelägga kvinnlig sexualitet. Lägg av att peka ut kvinnor som har ”för mycket sexlust” och tycka att det är konstigt om kvinnor gillar sex och konstant förnedra kvinnor i offentligheten som vågar vara sexuella.

Exempelvis: Aftonbladet, Expressen, Nyheter24, jag pratar bland annat med er. Ni har så hög svansföring på typ ledarsidor, kultursidor och hos enskilda företrädare, för det här med feminism, men ni sysslar fortfarande med slutshaming på hög nivå när ni skriver nedlåtande om kändiskvinnor, deras utseende, deras sexualitet. ”Ojojoj har hon inte lite VÄL djup urringning haha” Lägg av.

*Till alla som lär män att de inte får vara svaga och behöva hjälp.

Sluta genast! Jag vet inte hur många gånger jag suttit med manliga vänner och partners som mår skit och är ledsna och bara vill ha tröst men som inte vågar visa det för att de tror att de måste ”vara starka” för att kunna vara accepterade och attraktiva. Vi behöver alla vara starka ibland, men vi behöver också alla få vara ledsna ibland. Män måste också få vara ärliga med när de bara vill få vara små och bli tröstade för en kväll.

*Till alla som glömmer att kvinnor är människor.

Jag hör fortfarande: ”hur känns det att som ung kvinna, du som ung kvinna” jag hör aldrig: ”hur känns det att vara politiker som ung man”. Ser ni poängen där?

Även: att man tror att kvinnor måste tycka det ena eller det andra just för att de är kvinnor. ”Du borde ju vara vänster som kvinna!” ”förstår inte hur du som kvinna kan tycka så”. Att jag är kvinna säger ingenting om vad jag borde tycka eller tänka när det kommer till typ politik.

Till alla retarderade projekt med ”kvinnligt företagande”, ”kvinnligt ledarskap”. Vi kan dela vissa erfarenheter om vi har vissa saker gemensamt. Men att något är ”kvinnligt” betyder inte att det är något som alla kvinnor alltid överallt känner exakt samma kring.

Att kvinnor inte borde kunna leva sig in i och identifiera sig med personer i konsten, litteraturen, filmer osv bara för att rollfiguren är man. Jag kan ha sympati och identifikation över hormongränsen tack så mycket.

*Till alla som inte inser allvaret i att män måste läsa sig kommunicera.

Många män får sina relationer och karriärer förstörda för att vi inte inser allvaret i att män behöver lära sig kommunikation ordentligt från början. Hur mycket sorg kommer inte av att relationer går sönder för att mannen sitter där och säger ”jag kan inte prata känslor”. Vi måste alla, ur båda könen, lära oss kommunicera kring hur vi känner och tänker! Männen ligger efter och det är dåligt för dem på så många sätt.

*Till alla som behöver höra att kvinnligt hårt arbete och ambition inte är ett problem.

Vi måste ta hand om varandra och oss själva, självklart. MEN, att leva ett meningsfullt liv kan också vara att behöva slita hårdare än vad man egentligen orkar i perioder för att uppnå viktiga mål. Raoul Wallenberg arbetade nästan sig själv till döds. Men han räddade liv. Borde han ha tagit det lite mer lugnt och tagit hand om sig själv mer och jobbat mindre? Hade hans gärning varit lika meningsfull då? Ibland måste vi få göra valet att offra oss och vårt välbefinnande för en stor och viktig sak. För något vi tror på.

Detta gäller även kvinnor. Är man vuxen måste vi utgå ifrån att man kan man ta hand om sig själv till dess att man ber om eller på annat sätt visar att man behöver hjälp. Som vuxen kan vi alla göra valet att kämpa och slita extra hårt för att klara av något svårt. Det ger stolthet och styrka. Detta gäller även som kvinna. Jag vill inte höra att jag ”borde ta det lugnt” när jag jobbar med något som är viktigt för mig. Respektera min vilja att jobba och kämpa lika mycket som mäns vilja att göra detta respekteras.

*Till de som menar att kvinnor inte förstår sin egen vilja pga är utsatta för struktur.

Om en vuxen kvinna säger att hon vill vara hemmafru eller nakenmodell så vill hon det. Respektera hennes val. Sluta ifrågasätta en vuxens människas ansvar och fria vilja bara för att hon är kvinna.

.

3) Slutligen, i alla fall av sexism, förminskande, elakhet, pikande, kontrollerande, aggressivitet och dylikt otrevligt beteende mot människor på grund av deras kön – men framförallt män som gör så mot kvinnor – vi måste markera att det inte är ok. När en man på en fest tafsar och säger något elakt till en kvinna han inte ens känner, då måste alla andra på festen säga ifrån och fråga honom va fan han håller på med. På riktigt, Ta ingen skit. Säg ifrån. Tillsammans.

.

Så, det var väl det så länge, trevlig helg.

Kära medlemmar, det är jag som är Hanna Marie Björklund och som inför vår förbundsstämma 2013 ber er om ert förtroende att leda Centerstudenter. Mitt år i förbundsstyrelsen har gett mig mersmak, Centerstudenter är ett fantastiskt förbund av kloka människor, jag tror på oss och på våra idéer och jag vet att vi behövs allt mer i svensk politik. Därför kandiderar jag till ordförande. Jag vill få möjligheten att leda vårt förbund in mot valåret 2014 och göra Centerstudenter till den självklara, bildade och frihetliga rösten i svensk politik i allmänhet och i högskolepolitiken i synnerlighet.

Den som gör denna förfrågan är alltså jag, Hanna, född 87 i akademiska Uppsala och uppvuxen på landet utanför Katrineholm. Lika delar akademiker som bonde och småföretagare. Anser att tid är till för att användas och att engagemang och intresse är till för att läggas på det som gör skillnad och skapar mening för mig själv och andra.

Jag började som akademiker i Uppsala inom mitt kära humaniora, där har jag läst framförallt religion och journalistisk. Vid sidan av universitetsvärlden har jag skrivit och debatterat, deltagit i det offentliga samtalet och opinionsbildat. Jag är för närvarande – förutom student – redaktionsassistent på Magasinet Neo och arbetar frilans som skribent och konsult. Jag sitter också styrelsen för familjeföretaget Warbro Kvarn.

Centerstudenter är för mig den fina kombinationen av det unga och akademiskt idédrivna, samtidigt ansvarsfulla och resonerande. Vi är ideologiska och vitaliserar partiet med principdiskussioner, utan att falla för populism och röstfiske. Driver framåt och utmanar, men med förnuft och intellektuell hederlighet.

Som det politiska landskapet ser ut i dag är Centerstudenter det enda vitala borgerliga studentförbundet. Det är en möjlighet för oss, något vi ska vara stolta över och ta till vara på. Tidigare ordföranden har gjort ett fantastiskt jobb med att förankra förbundet, bygga oss starka internt och skapa sammanhållning. Vad jag vill göra är att fortsätta den processen och bygga upp samma tydliga bild utåt, mot moderpartiet och mot allmänheten.

Jag har genom min långa erfarenhet och mina omfattande nätverk viljan och förmågan att föra ut Centerstudenter och våra duktiga och engagerade medlemmar. Vi ska höras och synas i det offentliga och ska bli en tydligt frihetlig grön röst.

För oss liberaler är utbildning något av det viktigaste vi har. Genom att samla kunskap och föra den vidare ökar vi inte bara vår gemensamma förmåga, utan har i vår hand även det bästa verktyget för individen att förverkliga sina drömmar och ambitioner. Den svenska högre utbildningen är viktig, alldeles för viktigt för att liberaler ska lämna över den till andra intressen att missköta och utnyttja. Centerstudenter behövs! Vi ska driva vår politik och vi ska organisera studenterna. Våra avledningar ska fortsätta vara arenor för idéer, debatt och samvaro, och vi ska väga upp vänsterns dominans i studentvärlden.

Centerstudenter, jag är övertygad om att vi kan höja rösten och samla fler inför kommande val och politiska drabbningar. Vi har goda idéer, vi sitter gemensamt på en enorm kunskap och vi har ett genuint ideologiskt intresse. Om ni ger mig förtroendet att bli vår ordförande kommer jag verka för att samordna och organisera, entusiasmera och uppmuntra, representera och ge oss den plats i offentligheten vi förtjänar

Jag finns och kommer alltid finnas tillgänglig för er medlemmar för att svara på vad jag tycker i sakfrågor, berätta mer om vilka områden jag tycker vi ska fokusera på, eller bara delta i en diskussion om något aktuellt för er. Jag ser fram emot att lära känna fler av er, besöka alla våra avdelningar och delta i diskussionerna.

Vänner, jag har lärt mig att för att uträtta något krävs det att man kan, vill och vågar. Jag kommer aldrig påstå att jag kan allt men jag kan tillräckligt och jag har er att rådfråga om så behövs. Vad viktigare är, jag vill lägga min tid, min förmåga och mitt engagemang och jag kommer alltid våga stå upp för oss, vårt förbund och våra värderingar.

Jag heter Hanna och jag kommer ställa upp som ordförande för Centerstudenter 2013, tack för att ni har läst. För mer läsning om mina politiska ställningstaganden, varför jag är Centerpartist och vad jag anser om politik och att vara förtroendevald, se fliken om detta här på bloggen uppe i menyn!

.

Maila mig på: Hanna.marie.bjorklund@gmail.com

Blogg: Avva.wordpress.com

Twitter: Hanna_mb

Instagram: Hanna_mb87

.

Här nedan redogör jag för min valplattform i konkreta punkter samt ger en sammanfattning av mina egna erfarenheter, publiceringar och kompetensområden.

___________________

Alltså, vad vill, och kan, jag göra som ordförande i Centerstudenter? Här är min valplattform i konkret punktform:

Centerstudenter ska fortsätta vara den ideologiska vakthunden till partiet. Vi ska ha många diskussioner och ett öppet debattklimat med högt i tak. Vi ska samla liberalt sinnade studenter och unga för att samtala, resonera och umgås. Vi ska forma våra argument tillsammans för att sedan gå berätta om vad vi tror, tänker och tycker. Vi ska starta samtal och tankar hos de som lyssnar.

* Vi ska ta till vara på alla våra medlemmar och deras intressen. Oavsett om man vill skriva, debattera eller vara föreningsaktiv ska det alltid finnas en plats i Centerstudenter. Vi ska ta hand om varandra och möjliggöra olika typer av engagemang.

* Ute på universitet och högskolor ska vi dels engagera våra medlemmar, dels bli en samlingsplats för nya intresserade. Det kan vi göra genom att:

- Få mer regelbundenhet i träffar och umgänge i distrikten ute i landet. Därför behöver vi fortsätta arbeta internt med att utveckla hjälpmedel och rutiner inom förbundet för nya avdelningar och avdelningar som behöver hjälp och inspiration för att utveckla befintlig verksamhet.

- Nya studenter ska veta att det finns en Centerstudentavdelning på deras lärosäte. Vi ska i mesta möjliga mån finnas med på introduktionsdagar och information till nya studenter.

-  Arrangera fler seminarium, debatter och talarkvällar. Det kan vi göra genom att samla all kompetens och alla kontakter vi har tillsammans som förbund via våra medlemmar och göra en enkel konkret guide till: ”Så här arrangerar du ett seminarium, de är personerna kan vi bjuda in att tala om det här ämnet”.

- Andra grupper och aktiva ute på lärosätena ska veta att vi finns så vi kan arrangera gemensamma aktiviteter.. Det gör vi genom att vara synliga utåt, aktiva i lokala debatter och om möjligt, aktivera oss vid eventuella kårval.

- Uppmuntra varandra, ha utbyten mellan avdelningar och stärka våra kontakter med varandra!

* Föra diskussionerna och tankarna från våra samtal och aktiviteter ute på lärosätena ut i landet och den offentliga debatten. Det gör vi genom att:

- Uppmuntra medlemmarna som är intresserade att skriva debattartiklar och ta del av det offentliga samtalet.

- Vidareutveckla konkreta guider för skrivande och publicering så som denna. Ge tips och råd, ha skrivworkshops och arrangera skrivgrupper som läser och kommenterar varandras texter.

- Se till att få en välfungerande facebookgrupp där vi kan dela artiklar med varandra, tipsa om aktuella viktiga ämnen och sprida varandras publiceringar.

________________

Så vem är jag och vad kan jag? Här är en sammanfattning av mina erfarenheter hittills och vad jag arbetat med och publicerat tidigare:

- Jag utbildar mig inom humaniora (huvudområdet religionsvetenskap) och journalistik. Har även gått Stureakademin 2011,

- Uppsala Universitet är min bas där jag varit aktiv i sex år nu. Jag har arbetat till och från som forskarassistent, belönats med det omfattande Thalins stipendium och talat på en internationell forskarkonferens,

- För att lindra min åsiktsklåda och oförmåga att hålla tyst började jag blogga 2007, bloggen var i början min plattform för att få börja skriva även i tryck,

- Under valrörelsen 2010 jobbade jag i staben för Elisabeth Thand Ringqvist, nuvarande VD för Företagarna, det var min introduktion till politiken,

- Till våren 2011 fick jag göra ett halvår på PR-Byrån Progress PR och introducerades då till att arbeta med kommunikation, sociala medier och PR,

- Under 2011 gick jag Stureakademin, skrev allt mer och utbildade mig inom journalistik,

- Sedan tio år tillbaka har min familj drivit företaget Warbro Kvarn, där vi gör världens bästa spannmålsprodukter. Vi har ekologisk odling av ursprungsgrödor som vi förädlar, bland annat till mjöl och flingor. Jag har jobbat i företaget sedan starten och från och med 2012 sitter jag i styrelsen,

- 2012 fick jag en praktikplats på Magasinet Neo som sedan övergick i en anställning. Under 2012 har jag därför skrivit kontinuerligt för Neo. Det var även året jag blev invald i styrelsen för Centerstudenter. Under sommaren 2012 arbetade jag som ledarskribent för Liberala Nyhetsbyrån och publicerade ett tjugotal ledare runt om i olika tidningar i landet. I slutet på 2012 började jag arbeta extra inom PR och kommunikation igen hos Josefine Uppling AB,

- De senaste åren har jag frilansat som skribent och researcher. Under 2012/2013 har jag gjort uppdrag för bland annat Devell/Borgs, FRP, Timbro och så kära Centerstudenter så klart.

Här är ett urval av mina publiceringar:

*Jag har skrivit ett avsnitt om liberal feminism i den andra utgåvan av Louise Perssons Klassisk Feminism,

*Under min tid som ledarskribent skrev jag i flera av mina hjärtefrågor, som Utbildningspolitik, Jordbrukspolitik och subventionerade branscher,

*Jag publicerar regelbundet debattartiklar, som denna tillsammans med Anna Sandström om utbildning och denna om nya djurskyddslagstiftningen,

*I Neo har jag skrivit om EU:s blankettdjungel och jordbrukspolitik, krönikor om BDSM-trenden och djurskyddslagstiftning. I numer tre 2012 har jag med ett reportage om sekter och vår syn på religion som avviker.

*I Ergo skrev jag om utbildning och propagerade för högre kvalité på Humaniora utbildningarna,

De ämnen jag varit mest aktiv i som skribent är utbildningspolitik, yttrandefrihet, sexualpolitik, jämställdhet och feminism, jordbrukspolitik, religion och religionsfrihet, rasism och främlingsfientlighet. Jag är även generellt intresserad av liberala frågor som har att göra med skattepolitik, styrning och byråkrati och ökad ekonomisk frihet.

Nu när Anna ska vidare mot nya stordåd vill jag bara säga:

Tack, kära Anna, för ett gott ledarskap, för ditt engagemang och personligen – för att du visade mig och trodde på mig för CS. Jag är tacksam både för personliga skäl och som medlem i Centerstudenter över det fina jobb du gjort. <3

Jag är en person med olika intressen i livet. Ett av dem är politik, ekonomi, kultur, samhälle. Det är ett ämne som lätt kan uppfattas som lite tråkigt och nördigt ibland, särskilt när det kommer till att grotta ned sig i vilka förändringar av vilka skatter som ger vilka effekter. Men jag tycker det är jätteintressant! Och roligt, och jag skriver om det ofta.

Ett annat intresse jag har som är väldigt viktigt för mig är sex och erotik. Sex är ju som vi vet individuellt. Alla gillar inte samma saker. Man har den läggning man har, att försöka förändra människors sexuella läggningar har genom historien gett liten framgång och mycket sorg och ångest. Därför tror jag att det är en dålig sak att försöka göra. I min, liksom i andra människors läggning, ingår flera olika delar. Jag är exempelvis inte hetrosexuell, jag är lätt exhibitionistisk och gillar att vara ganska öppen med ämnet. Sex är för mig inte lika kul om man sitter och gömmer det och aldrig diskuterar med någon. Utan som med så mycket (mitt matlagningsintresse tex) annat tycker jag det är givande att dela erfarenheter, historier, följa bildbloggar och hemsidor och diskutera.

Därför har jag alltid skrivit mycket om sex, både som teoretisk och praktiskt, därför driver jag min egen erotikblidblogg med mina favoritbilder, därför har jag i många år fotograferat och stått modell och tycker det är roligt och spännande att veta att det finns många vackra bilder där ute på mig för andra att titta på.

.

Det här är inte ett problem för mig. Jag har olika intressen, jag kan skilja dem åt, jag vet vilka samtalsämnen som passar i vilka sociala grupper. Precis som att jag inte pratar hästar med någon som inte är intresserad av det pratar jag inte sex med någon som inte är bekväm med det.

Därför blir jag lite ledsen av att vissa verkar tycka det finns poänger att plocka i att säga att man ”hatar sexpositiva”. Jag kan hjälpa att jag har en öppen läggning lika mycket som jag kan hjälpa att jag har en icke-hetro läggning. Men det finns något annat som gör mig mer ledsen. Och det är sexismen kvinnor i offentligheten fortfarande tvingas hantera. Särskilt de kvinnor som likt mig, har en något avvikande sexualitet.

.

Ungefär så här ser det ofta ut när jag skriver något för en stor publik.

.

Jag tror vi alla kan vara rätt överens om vad de – och många andra män med dem -  här försöker göra. De försöker misskreditera mig genom att tala om min nakna kropp. Det är precis som flashback-trollet som en gång mailade och ”hotade” mig med att ”sprida nakenbilder”. Det är lätt för mig att skatta bort. Jag har ju en hemsida med nakenbilder fullt synlig för alla varsegod. Att försöka skjuta ner mig med något som jag redan öppet gjort själv blir liksom lite meningslöst.

.

Men poängen är ju inte att de gör så här eller att jag inte bryr mig. Utan poängen är i det större perspektivet att detta ÄR en metod för att hota kvinnor. Du kan alltid hota en kvinnas rykte och anseende genom att hänga ut hennes sexualitet eller nakenhet. Inte en jäkel skulle ju få för sig att göra samma sak mot en man. ”AKTA dig du, annars lägger jag ut en nakenbild Göran!” Det skulle mötas av ett skratt. Komiskt, fånigt. Inte farligt.

Varför? Jo, för att en kvinna blir hotad om hennes sexualitet blir offentligt av den anledningen att en sexuell kvinna är en korkad, skamfull och dålig kvinna. En kvinna som jag, som ägnar absoluta majoriteten av min tid till att forska, skriva, undersöka osv behöver bli tagen på allvar i detta. Jag är beroende av att folk respekterar mina kunskaper. Annars kommer de texter jag skriver och de undersökningar och siffror jag tar fram inte att ha något värde. Just för att det jag säljer på arbetsmarknaden är min intelligens och kompetens.

Så om jag skriver en artikel eller rapport i ett ämne, och någon blir arg och inte håller med, så kan de alltid börja prata om min sexualitet och min nakenhet. Inte bara som ett sätt att kränka min integritet utan som ett sätt att tysta. För trots att det inte hänt något fysiskt i min hjärna före och efter en nakenbild så riskeras min trovärdighet som person förstöras om jag blir naken och sexuell. En sådan konstig brud lyssnar man inte på för hon kan ju inte vara sexuell och smart samtidigt. Det går ju inte.

Det här fungerar som ett allmänt hot mot kvinnor i det offentliga. En kvinna kan alltid hotas med att bli kopplad till nakenhet och sex. Seriösa kvinnor som vill göra karriär inom exempelvis näringsliv och politik måste noggrant bevaka bilden av sig själva och sitt varumärke så det inte bli ”sexigt” för då riskerar hon saker. Precis som en kvinna kan hotas fysiskt av att hon kan bli våldtagen kan hon hotas socialt och kulturellt med att hennes sexuella heder kan förstöras. Därför blockar jag konsekvent män som börjar tala sexistiskt om mig när jag pratar i en helt annan fråga. Inte för att jag bryr mig så mycket om vad de säger utan för att det är en princip. För alla andra kvinnors skull. Vi ska inte behöva acceptera att någon klampar in i vår privata sfär och trycker ner oss med sexism när i försöker göra vår röst hörd och vara professionella.

.

Vad allt det här handlar om är sexuell heder. En naken och sexuellt aktiv kvinna är en kvinna vars heder är skadad och på så sätt är hon inte trovärdig. Så kan och bör man prata om sexuell heder överhuvudtaget? Givetvis! Sexuell heder spelar roll och är viktig på riktigt.

Men, den handlar INTE om: Naken, aktiv, ”avvikande” (typ bdsm), vilka personer man har sex med, hur många, när, och hur man har sex.

VAD det däremot handlar om: Att man respekterar andra människors gränser, att man inte gör andra obekväma, att man känner av och respekterar ett nej, att man inte går in i en persons fysiska sfär mot dennas vilja, att man är ärlig alltid och talar sanning i sina sexuella relationer.

Det här tycker jag är vad som är viktigt och spelar roll på riktigt. Att man själv inte har något emot att vara öppen kring frågor om sex är inte ett problem så länge man respekterar att andra kan känna annorlunda.

Alltså känner jag mig inte orolig över min sexuella heder. För jag har ett rent samvete i att jag alltid respekterat andra och deras gränser. Det är det jag strävar efter och det är det som är viktigt och inte om jag är naken på bild eller inte. Följer man mig i sociala medier blir det lite naket och sexuellt ibland. Men det hoppas jag att folk förstår är en del av mig. Om man blir obekväm av just de inläggen kan man hoppa över dem eller välja att inte följa. Däremot i sociala sammanhang anpassar jag mig givetvis efter sällskapet, eller avstår sammanhanget om det inte passar mig.

.

Det är också därför de där männen som mailar och twittrar och har sig gör sig skyldiga till en dubbel kränkning. Dels är de sexistiska och trycker ner mig när jag talar om andra ämnen. Och dels tränger de sig på i min privata sfär och kränker min integritet på ett sätt jag inte bett om. Bara för att jag inte tar så illa upp och bara för att jag kan tycka det är trevligt att prata om ämnet i andra sammanhang betyder det inte att det är rätt att ta upp det hur som helst med någon som inte godkänt det.

Här nedan följer exempel på hur man KAN föra in en sådan diskussion på ett artigt och mindre artigt sätt.

Exempel 1 FEL:

Jag: blabla …och därför tycker jag vi ska sänka momsen på X.

Man 1: Öh, visa pattarna.

Exempel 2 Trevligt:  

Jag: blabla …och därför tycker jag vi ska sänka momsen på X.

Man 2: jag håller med egentligen, men tror effekten blir för liten pga X.

Man 2 igen: Förresten, jag såg dina bilder på din blogg, jättefina!

.

Men så slutligen, vad är problemet då? Kan jag inte bara lägga av och låta bli och sluta att kräva att omvärlden ska respektera mig och istället anpassa mig efter de sociala och kulturella normerna? Om vi kvinnor som är i offentligheten får problem om vi är sexuella, kan jag inte bara sluta vara sexuell? Kan jag inte rensa bort alla bilder från nätet och försöka dölja mitt hemska intresse? Tyvärr. Jag kan inte. Har aldrig kunnat. Jag är generellt värdelös på att dölja och anpassa min personlighet. (Fråga de som mobbade mig i skolan) Dessutom, jag tycker det kan vara nyttigt för folk att se någon som är ”ute ur garderoben” som BÅDE offentlig, trovärdig, politisk och sexuell. Då kanske vår attityd långsamt kan ändras.

Folk brukar bli förvånade när de får veta hur kort tid jag faktiskt varit officiell medlem i Centerpartiet. Inte så konstigt, jag är ungefär lika mycket klichébilden av ”centerpartistisk kärnväljare” som jordbruksministern själv. Uppvuxen på bondgård på landet, en släkt av egenföretagare, började jobba i familjeföretaget i låg ålder (ett familjeföretag som håller på med ekologiskt mathantverk!!), vars släkt har eget vattenkraftverk och drömmer om vindkraftverk, ”livsstilsliberal” ut i fingerspetsarna … ja ni hör ju själva hur det låter?

Jag har alltid röstat på C, familjen röstar på C, vi läste ATL:s ledarsida hemma och muttrade att ”Ja centern är banne mig de enda med vettig företagarpolitik” och så vidare. Jag var dock inte intresserad av partiengagemang och partipolitik då jag var ung. Det växte fram i takt med att jag själv mognade ur min ungdoms självcentrering och faktiskt började bry mig om hur samhället styrs och fungerar. Att gå med och engagera mig mer är ett val jag inte ångrat en sekund utan jag vill snarare öka än minska det engagemanget om medlemmarna så önskar.

.

För mig är C förstahandsvalet av flera anledningar, vissa sociala, så som att jag känner mig hemma i C:s interna kultur på ett helt annat sätt än vad jag gjort i något av de andra partierna. Men framförallt för att den känslan av social och kulturell samhörighet stämmer väl överens även i dag med den ideologiska matchningen.

Jag har ett antal ideologiska utgångspunkter som formar mina ställningstaganden i olika politiska frågor:

Att betona personligt ansvar över strukturer, och rätten att stifta fria kontrakt över statlig kontroll. En stat som verkar för juridisk likabehandling och lika förutsättningar. Vara medveten om strukturer men främst försöka motverka dem med likabehandling snarare än motverkande särbehandling. Statens uppgift för mig är grundtrygghet, rättsstat, vårda kulturarvet och erbjuda utbildning för alla.

Utan att göra andra illa vill jag vara fri att leva mitt eget liv som jag behagar utan att kollektivet, statstjänstemän eller byråkrater lägger sig i. Begreppet ”Gör vad du vill så länge du inte skadar någon” är ännu det jag lever efter.

Jag anser att sådant som regleringar, straffavgifter, kontroller, begränsningar och godtyckliga morallagar är till för att ta frihet från individer och frivilliga grupperingar för att skydda både ekonomiska och kulturella makteliter. Diktaturer håller näringslivet kort, religiösa makteliter stiftar morallagar, man övervakar och avlyssnar folket. Allt är ett led i att kunna kontrollera och sko sig själv och de sina i toppen. Därför är dessa företeelser något som vi bör betrakta med skepsis. Det är begränsningarna, regleringarna, skatterna och kontrollerna som måste legitimera sin existens snarare än tvärt om.

Allt detta sammantaget att jag vill vara en del av Centerpartiet, för de fortsätter vara det parti som i mina ögon förvaltar de värderingarna här ovan bäst.

.

Sedan finns en aspekt av representation. Alla politiker och partier måste inte nödvändigtvis enligt mig påstå sig representera alla grupper. Jag vill låta mitt politiska engagemang styras av två faktorer: principer och forskning. Inte väljartriangulering och populism. Hellre en ärlig kandidat för en del av samhället än allas kappvändare.

En av de grupper jag känner mig som mest hemma i och vill representera är egenföretagarna. Bönder, restaurangägare, välfärdsföretag, bagare och så vidare. Ett fritt och levande företagsklimat är en av mina främsta prioriteringar inom den svenska partipolitiken.

.

Kombinationen av företagarintresset och ideologin har spelat in då jag valde parti. För mig är Centerpartiet är för mig i grund och botten följande kedja:

Ursprung och kultur: Småorter, landsbygden, lantbrukare, småföretagare –> Värderingar: Eget liv, eget företag, egen livsstil, viljan att få bestämma över sig själv –> Politiska ställningstaganden: Sänkta skatter, mindre byråkrati, ökade sociala liberaliseringar, mindre statlig kontroll, mer decentralisering, säker och rättvis grundtrygghet genom välfärd.

Det finns dem som envist hävdar att det inte finns en liberal kärna i C. Det har aldrig varit vare sig min slutsats eller min erfarenhet. Den känslan av att vilja få leva sitt liv utan onödiga och orättvisa kontroller gäller för mig och för C även på det sociala området. Makten ska inte lägga sig i vilka förhållanden människor får leva i eller vilka könsroller som ska vara tillgängliga för oss.

Att jag tolkar C som för en mindre stat med mindre regleringar och mindre skatter har dock inte gett mig uppfattningen att partiet inte har någon förståelse för att människor har olika förutsättningar. Allt i samhället är inte en kalkyl som alltid måste gå med plus. Vi är ett samhälle och ett kollektiv, vi kan enas om att vissa saker måste få kosta för att skapa så jämlika förutsättningar som möjligt. Eller för den delen för att vi alla behöver tas omhand under vissa perioder i livet. Människors välmående är den viktigaste faktorn som alla reformer och förslag måste vägas mot.

.

Alltså är Centerpartiet mitt parti därför att man kombinerar att vara det liberala borgerliga partiet med att vara småföretagarnas parti. C står upp för mindre regelringar och mindre ofrihet på alla områden, både för näringslivet och på den sociala arenan.

.

Finns det frågor som är utmaningar? Absolut. Jag är exempelvis stolt över att Centerstudenter tydligt sade ifrån när riksdagsgruppen röstade igenom datalagringsdirektivet, C har en del att bevisa i integritetsfrågan. Det räcker inte med att vi menar väl och säger rätt saker internt, vi behöver även rösta efter det i skarpt läge.

Vidare finns det frågor som C skulle kunna driva mer bestämt än vad som görs i dag, som frågan om skola och högre utbildning. Vi har en så god ideologisk grund att stå på här, och skulle kunna exempelvis driva frågan om att instifta lokala skolråd som en del av decentraliseringen.

Som Centerpartist älskar jag också innovativa företag. Men C har enligt mig valt lite fel väg i sitt försvar av småföretagen. Vi behöver inte mer tillväxtverk och småstöd och innovationsbidrag och regionalstöd. Vi behöver en mer flexibel arbetsmarknad, lägre arbetsgivaravgifter och mindre regler och krångel.

Så visst finns det alltid saker man vill förändra och inte håller med om i dag. Men så länge jag känner mig så hemma i partiets grundvärderingar kommer jag hellre stanna kvar och försöka förändra än lämna och ge upp.

.

Den delen av partiarbetet som jag är mest intresserad av är de ideologiska diskussionerna, debatterna och läsgrupperna. Dessutom har jag själv utbildningsfrågor som ett av mina största intresseområden. Därför blev det inte bara Centerpartiet utan Centerstudenter. Där hoppas jag bli kvar ett tag och där hoppas jag att jag kommer ha möjlighet att lägga mer tid och engagemang framöver. För om det är något som hela idéprogramsdebatten har gjort mig övertygad om så är det att jag känner mig ännu mer klar och stolt över min ideologiska hemvist i Centerpartiets studentförbund nu än tidigare. Och att jag hoppas på att kunna bli en del i att få berätta mer för flera om varför.