Tack för förtroendet valberedningen!

Så var det officiellt, Valberedningen för Centerstudenter kommer alltså inte att nominera någon till ny ordförande för Centerstudenter, utan nominerar istället både mig och Hannes Hervieu som kandidater.

Det är både oväntat och väntat besked för min del, jag misstänkte att det skulle bli väldigt svårt att komma fram till något eftersom det är ett väldigt väldigt jämnt val detta. Jag har hela tiden vetat att det här valet skulle bli tufft, och det här beskedet från valberedningen bekräftar bara det.

Men jag är tacksam för att få vara en av två kandidater i ett väldigt bra ordförandeval, tacksam för förtroendet från valberedningen att vara med i processen. Och jag är glad att få gå upp mot någon så duktig som Hannes. Det här kommer bara att göra oss båda mer taggade och vi visar verkligen vilket bra och lovande förbund CS är med två bra kandidater som verkligen vill leda det.

Jag är mycket nöjd i övrigt med valberedningens nomineringar, det är bra och duktiga människor som jag gärna jobbar med i ett framtida FS allihop. Nu kör vi vänner, jag ska fortsätta att berätta om vad jag vill göra för förbundet och göra mitt allra bästa för att visa vilka kompetenser jag har och vad jag kan bidra med, hela vägen fram till stämman.

Nu ser vi fram emot en rolig och spännande kampanjtid allihopa!

(men först ett litet, mycket välbehövligt påsklov för min del, New York nästa! )

BLT:s C är inte mitt C

Den här texten gör mig faktiskt riktigt arg. Dels för att den har en enligt mig delvis falsk uppfattning av mitt parti, dels för att den är ett typiskt exempel på folk som inte är centerpartister som vill bestämma över centerpartister och hur Centerpartiet ska vara och dels för den obehagliga människosynen.

Sundberg i BLT säger alltså att det inte är bra att partier förändras. Att alla partier ska fortsätta vara som de alltid varit. Särskilt mycket måste centern vara som de alltid varit. De får absolut inte börja kalla sig för ”liberala”, för det bestämmer inte medlemmarna utan det bestämmer minsann Blekinge läns Tidnings ledarsida. (Vi får komma ihåg att fråga dem nästa gång vi röstar om vårt eget parti). Men särskilt obehagligt är detta:

Med anammandet av en liberal etikett kommer Centerpartiet att bli mer negativt att agera så att staten griper in. Partiet kommer att prioritera individens frihet, även om det leder till ökade sociala och regionala klyftor.
Centerpartiets omvandling, från praktiskt till liberalt parti, är större än Moderaternas för tio år sedan. Många av de som brukat rösta på Centerpartiet i riksdagsval, men även kommunalt där partiet brukar ha högre stöd, har anledning att byta till något parti som företräder dem bättre än liberala Centerpartiet.

Betänk vad som gömmer sig här: Centerpartiet har delvis varit ett parti för särintressen och ska och bör fortsätta vara det, C borde vara för att staten griper in och begränsar enskildas frihet för att gynna en viss grupp och den stora massan.

Det här är precis det obehagliga tankegods som tyvärr är ganska allmänrådande i svensk politik. Det viktigaste är statens framgång, och kollektivet och/eller vissa gruppers särintressen. Även om det går ut över andra. Enskilda individers okränkbara rättigheter är det lite si och så med. Viktigare att det går bra för staten liksom. Det är den här tanken som har fått folkhemmet att ända fram tills idag tvångssterilisera människor som inte passade in, som störde och förvirrade.  Det är den tanke som fick S och Palme att godkänna avlyssning av vissa utvalda individer och som i förlängningen fick igenom FRA. Det är den tanken som ligger bakom värnskatten, där man tycker sig ha rätt att kränka andras ekonomiska frihet och med våld kräva in deras pengar för att tillfredsställa massans avundsjuka.

Som centerpartist tycker jag också att alla individer ska få så stor möjlighet som det går att förverkliga sina drömmar och leva bra liv. Det är därför jag är för sänkta skatter till låginkomsttagare, en avgiftsfri utbildning, bra sjukvård och gedigen grundtrygghet.  Men jag anser också att det är av yttersta vikt att bevara och slå vakt om varje enskild individs okränkbara rättigheter. Den som avviker och stör kollektivet och normen ska ha sin rätt att göra det och aldrig ska kollektivet genom staten få tvinga sig på avvikaren och ta ifrån denna sin rätt.

Det är sant att vi haft en gren av vårt partis som även de prioriterar kollektivets intressen. Som tycker att allmänheten har rätt att ta ifrån en bonde hans mark för att bygga på den, som tycker att ”tattarna” skulle steriliseras och sättas på hem och att vi inte ska ge resten av världen möjligheter till ekonomisk självhjälp genom att öppna för handel.

Men det är inte bara denna linje som finns och funnits i C och tack och lov är det den linjen som allt mer krymper bort. Vi är nu ett parti som officiellt och med majoritet är för en författningsdomstol. Som försvarar friare rörlighet för människor, varor och kapital. Som vill ta bort värnskatten denna allt för stora kränkning av individens ekonomiska frihet.

Det finns en del av ett tidigare Centerpartiet som är den del Sundberg verkar föredra och vill ha tillbaka. Men det är inte mitt parti. Det är inte partiet jag vuxit upp med, det är inte det parti jag aktiverat mig i, det är inte det parti jag kandiderar för och älskar.

Mitt Centerparti är för frihet och öppenhet och försvarar avvikarens rätt.

Min kampanjsida – Ordförandekandidaturen till Centerstudenter

Igår lade jag upp min kampanjsida för min ordförandekandidatur.

Jag är VÄLDIGT stolt över mig själv. Så sjukt bra det känns.

Det är en riktigt bra och engagerande text, en tung och akademisk meritlista, ett genomslag med över 50 artiklar publicerade, en snygg och tydlig vision för förbundet med konkreta målsättningar, och en riktigt riktigt bra referenslista.

Jag bestämde mig för att försöka mig på politik, och göra det en gång, och ge allt. Min utgångspunkt var att politiken ska vara tillgänglig för alla. Att folkstyre betyder folkstyre: Att man ska kunna komma in på meriter. Att man ska kunna ha en karriär och en ideologi som inte behöver vara fostrad inom partipolitiken. Att den med genuin ideologisk övertygelse och en riktigt bra karriär ska kunna gå från det in i politik. Att vi inte ska behöva ha det där synsättet att opinionsbildare, det är en sak, och politiker, det är något annat. Att det ska finnas politiker som också kan tala andra språk.

Centerstudenter är det förbund där jag passar bäst in, kombinationen av akademisk-liberal-ideologinördande och klassiskt centerpartistiskt frihets-sunt-förnuft. Jag tror verkligen jag kan bidra till förbundet och göra mycket bra saker, att jag kan nå utanför det som vi uppfattar som partipolitik och skapa en större rörelse inför valåret som kommer. Därför kandiderar jag och därför låter jag alla fantastiska medlemmar se, ”här är jag, det här kan jag, jag vill gärna erbjuda er mina tjänster” så hoppas jag att de tror att jag kan göra något gott för vår rörelse.

Det känns så bra, korten är på bordet, jag visar vad jag kan. Jag har Norberg, Segerfeldt, Borgs och Svensson som går i god för att min övertygelse är genuin och att jag inte kommer låta mig charmas av höga pensioner och bjudresor till Bryssel. Att jag går in i politiken med ett uttalat syfte:

Här är jag, jag kan och jag vill, representera och tjäna er

 

Mina åsikter och våra reservationer inför Centerpartiets idéprogramsstämma

Nu när Centerpartiets partistyrelse har kommit med sitt förslag till nytt idéprogram kan det vara på sin plats att jag förtydligar vad jag anser om förslaget. Sammanfattningsvis: Jag hade föredragit det tidigare förslaget framför detta. Det var mer lättläst, mer tydligt och hade fler ideologiska ställningstaganden som pekade ut en tydligare liberal linje.

Men, ett parti består av många olika medlemmar, och det är majoriteten som avgör. Därför förstår, och instämmer jag i att ett idéprogram behöver spegla majoriteten av medlemmarnas vilja. Sedan är jag också bekväm i insikten i att jag aldrig har, och förmodligen aldrig kommer att, tillhöra någon majoritetsvilja. Vi måste inte alla tycka likadant, jag fogar mig gärna i att fler inte håller med mig men jag står också kvar i min övertygelse. Det är en övertygelse stämmer väl överens med Centerstudenters linje. Vi i CS kommer fortsätta att argumentera för våra ideologiska ståndpunkter. Både när vi är överens med partiet i övrigt och när vi är av en något annorlunda åsikt. Därför reserverade vi oss från flera delar av det nya förslaget. Lik som CUF som även de har vissa värderingar som avviker från de som presenteras i det nya förslaget.

Eftersom jag även kandiderar till ny ordförande för Centerstudenter vill jag tydliggöra för medlemmarna hur jag ställer mig till ändringar och kontroversiella delar av det nya förslaget.

Till extrastämman den 22-24 mars är jag ombud för Centerstudenter. Då kommer jag gå upp och debattera, både för min egen ståndpunkt och för CS. Det viktigaste nu är att vi visar att vi står fast vid våra värderingar, och att det inte är några extrema och omöjliga åsikter. Det som gjorde mig mest ledsen och trött i hela idéprogramsdebatten var hur så många försökte framställa mina, och våra, åsikter som knäppa, verklighetsfrämmande, och framförallt, köpta. Man insinuerade att det var någon märklig hemlig konspiration, att vi som faktiskt har dessa åsikter på något sätt måste vara betalade eller mutade att ”låtsas” stå för dem offentligt.

Nå jag är inte mutad, jag är inte infiltrerad. Och det är inte de andra medlemmarna i vare sig CUF eller CS heller. Vi står för våra åsikter och vi kan argumentera för varför. Så det är precis vad jag kommer göra på extrastämman och i diskussioner och i medier hela vägen till valet 2014. Förklara att: ”Jo jag/vi tycker så här”, ”Nej, det är inte alls en extrem åsikt”, och: ”Jag förklarar gärna VARFÖR jag tycker så, nämligen …”

Och det tänker jag göra nu. Så gå vidare nedan om du som läsare är intresserad av vad jag som person (och delvis även CS som förbund i de delarna där vi har samma åsikt) tycker om vissa punkter i idéprogramsförslaget. CS har reserverat sig mot flera delar i det nya förslaget, du kan läsa om dessa reservationer och motiveringen till dem HÄR.

.

(och här har Hanna spelat in en film om vad CUF reserverade sig emot och varför.)

Jag kandiderar till ordförande för Centerstudenter

Kära medlemmar, det är jag som är Hanna Marie Björklund och som inför vår förbundsstämma 2013 ber er om ert förtroende att leda Centerstudenter. Mitt år i förbundsstyrelsen har gett mig mersmak, Centerstudenter är ett fantastiskt förbund av kloka människor, jag tror på oss och på våra idéer och jag vet att vi behövs allt mer i svensk politik. Därför kandiderar jag till ordförande. Jag vill få möjligheten att leda vårt förbund in mot valåret 2014 och göra Centerstudenter till den självklara, bildade och frihetliga rösten i svensk politik i allmänhet och i högskolepolitiken i synnerlighet.

Den som gör denna förfrågan är alltså jag, Hanna, född 87 i akademiska Uppsala och uppvuxen på landet utanför Katrineholm. Lika delar akademiker som bonde och småföretagare. Anser att tid är till för att användas och att engagemang och intresse är till för att läggas på det som gör skillnad och skapar mening för mig själv och andra.

Jag började som akademiker i Uppsala inom mitt kära humaniora, där har jag läst framförallt religion och journalistisk. Vid sidan av universitetsvärlden har jag skrivit och debatterat, deltagit i det offentliga samtalet och opinionsbildat. Jag är för närvarande – förutom student – redaktionsassistent på Magasinet Neo och arbetar frilans som skribent och konsult. Jag sitter också styrelsen för familjeföretaget Warbro Kvarn.

Centerstudenter är för mig den fina kombinationen av det unga och akademiskt idédrivna, samtidigt ansvarsfulla och resonerande. Vi är ideologiska och vitaliserar partiet med principdiskussioner, utan att falla för populism och röstfiske. Driver framåt och utmanar, men med förnuft och intellektuell hederlighet.

Som det politiska landskapet ser ut i dag är Centerstudenter det enda vitala borgerliga studentförbundet. Det är en möjlighet för oss, något vi ska vara stolta över och ta till vara på. Tidigare ordföranden har gjort ett fantastiskt jobb med att förankra förbundet, bygga oss starka internt och skapa sammanhållning. Vad jag vill göra är att fortsätta den processen och bygga upp samma tydliga bild utåt, mot moderpartiet och mot allmänheten.

Jag har genom min långa erfarenhet och mina omfattande nätverk viljan och förmågan att föra ut Centerstudenter och våra duktiga och engagerade medlemmar. Vi ska höras och synas i det offentliga och ska bli en tydligt frihetlig grön röst.

För oss liberaler är utbildning något av det viktigaste vi har. Genom att samla kunskap och föra den vidare ökar vi inte bara vår gemensamma förmåga, utan har i vår hand även det bästa verktyget för individen att förverkliga sina drömmar och ambitioner. Den svenska högre utbildningen är viktig, alldeles för viktigt för att liberaler ska lämna över den till andra intressen att missköta och utnyttja. Centerstudenter behövs! Vi ska driva vår politik och vi ska organisera studenterna. Våra avledningar ska fortsätta vara arenor för idéer, debatt och samvaro, och vi ska väga upp vänsterns dominans i studentvärlden.

Centerstudenter, jag är övertygad om att vi kan höja rösten och samla fler inför kommande val och politiska drabbningar. Vi har goda idéer, vi sitter gemensamt på en enorm kunskap och vi har ett genuint ideologiskt intresse. Om ni ger mig förtroendet att bli vår ordförande kommer jag verka för att samordna och organisera, entusiasmera och uppmuntra, representera och ge oss den plats i offentligheten vi förtjänar

Jag finns och kommer alltid finnas tillgänglig för er medlemmar för att svara på vad jag tycker i sakfrågor, berätta mer om vilka områden jag tycker vi ska fokusera på, eller bara delta i en diskussion om något aktuellt för er. Jag ser fram emot att lära känna fler av er, besöka alla våra avdelningar och delta i diskussionerna.

Vänner, jag har lärt mig att för att uträtta något krävs det att man kan, vill och vågar. Jag kommer aldrig påstå att jag kan allt men jag kan tillräckligt och jag har er att rådfråga om så behövs. Vad viktigare är, jag vill lägga min tid, min förmåga och mitt engagemang och jag kommer alltid våga stå upp för oss, vårt förbund och våra värderingar.

Jag heter Hanna och jag kommer ställa upp som ordförande för Centerstudenter 2013, tack för att ni har läst. För mer läsning om mina politiska ställningstaganden, varför jag är Centerpartist och vad jag anser om politik och att vara förtroendevald, se fliken om detta här på bloggen uppe i menyn!

.

Maila mig på: Hanna.marie.bjorklund@gmail.com

Blogg: Avva.wordpress.com

Twitter: Hanna_mb

Instagram: Hanna_mb87

.

Här nedan redogör jag för min valplattform i konkreta punkter samt ger en sammanfattning av mina egna erfarenheter, publiceringar och kompetensområden.

Tack Anna!

När jag för två år sedan gick stureakademin lärde jag känna en viss Anna Sandström. Hon blev under vår tid i sture ordförande för förbundet Centerstudenter och hon presenterade och introducerade mig för detta fantastiska förbund. Det var Anna som tog upp mig och stöttade mig i att börja engagera sig för CS, vilket är något av det bästa jag gjort.

Nu när Anna ska vidare mot nya stordåd vill jag bara säga:

Tack, kära Anna, för ett gott ledarskap, för ditt engagemang och personligen – för att du visade mig och trodde på mig för CS. Jag är tacksam både för personliga skäl och som medlem i Centerstudenter över det fina jobb du gjort. <3

Därför Centerpartiet

Jag tänkte i det här inlägget försöka förklara ”varför Centerpartiet”. Jag ska försöka redogöra för hur jag hamnade här i C och varför vill jag vara kvar.

Folk brukar bli förvånade när de får veta hur kort tid jag faktiskt varit officiell medlem i Centerpartiet. Inte så konstigt, jag är ungefär lika mycket klichébilden av ”centerpartistisk kärnväljare” som jordbruksministern själv. Uppvuxen på bondgård på landet, en släkt av egenföretagare, började jobba i familjeföretaget i låg ålder (ett familjeföretag som håller på med ekologiskt mathantverk!!), vars släkt har eget vattenkraftverk och drömmer om vindkraftverk, ”livsstilsliberal” ut i fingerspetsarna … ja ni hör ju själva hur det låter?

Jag har alltid röstat på C, familjen röstar på C, vi läste ATL:s ledarsida hemma och muttrade att ”Ja centern är banne mig de enda med vettig företagarpolitik” och så vidare. Jag var dock inte intresserad av partiengagemang och partipolitik då jag var ung. Det växte fram i takt med att jag själv mognade ur min ungdoms självcentrering och faktiskt började bry mig om hur samhället styrs och fungerar. Att gå med och engagera mig mer är ett val jag inte ångrat en sekund utan jag vill snarare öka än minska det engagemanget om medlemmarna så önskar.

.

För mig är C förstahandsvalet av flera anledningar, vissa sociala, så som att jag känner mig hemma i C:s interna kultur på ett helt annat sätt än vad jag gjort i något av de andra partierna. Men framförallt för att den känslan av social och kulturell samhörighet stämmer väl överens även i dag med den ideologiska matchningen.

Jag har ett antal ideologiska utgångspunkter som formar mina ställningstaganden i olika politiska frågor:

Att betona personligt ansvar över strukturer, och rätten att stifta fria kontrakt över statlig kontroll. En stat som verkar för juridisk likabehandling och lika förutsättningar. Vara medveten om strukturer men främst försöka motverka dem med likabehandling snarare än motverkande särbehandling. Statens uppgift för mig är grundtrygghet, rättsstat, vårda kulturarvet och erbjuda utbildning för alla.

Utan att göra andra illa vill jag vara fri att leva mitt eget liv som jag behagar utan att kollektivet, statstjänstemän eller byråkrater lägger sig i. Begreppet ”Gör vad du vill så länge du inte skadar någon” är ännu det jag lever efter.

Jag anser att sådant som regleringar, straffavgifter, kontroller, begränsningar och godtyckliga morallagar är till för att ta frihet från individer och frivilliga grupperingar för att skydda både ekonomiska och kulturella makteliter. Diktaturer håller näringslivet kort, religiösa makteliter stiftar morallagar, man övervakar och avlyssnar folket. Allt är ett led i att kunna kontrollera och sko sig själv och de sina i toppen. Därför är dessa företeelser något som vi bör betrakta med skepsis. Det är begränsningarna, regleringarna, skatterna och kontrollerna som måste legitimera sin existens snarare än tvärt om.

Allt detta sammantaget att jag vill vara en del av Centerpartiet, för de fortsätter vara det parti som i mina ögon förvaltar de värderingarna här ovan bäst.

.

Sedan finns en aspekt av representation. Alla politiker och partier måste inte nödvändigtvis enligt mig påstå sig representera alla grupper. Jag vill låta mitt politiska engagemang styras av två faktorer: principer och forskning. Inte väljartriangulering och populism. Hellre en ärlig kandidat för en del av samhället än allas kappvändare.

En av de grupper jag känner mig som mest hemma i och vill representera är egenföretagarna. Bönder, restaurangägare, välfärdsföretag, bagare och så vidare. Ett fritt och levande företagsklimat är en av mina främsta prioriteringar inom den svenska partipolitiken.

.

Kombinationen av företagarintresset och ideologin har spelat in då jag valde parti. För mig är Centerpartiet är för mig i grund och botten följande kedja:

Ursprung och kultur: Småorter, landsbygden, lantbrukare, småföretagare –> Värderingar: Eget liv, eget företag, egen livsstil, viljan att få bestämma över sig själv –> Politiska ställningstaganden: Sänkta skatter, mindre byråkrati, ökade sociala liberaliseringar, mindre statlig kontroll, mer decentralisering, säker och rättvis grundtrygghet genom välfärd.

Det finns dem som envist hävdar att det inte finns en liberal kärna i C. Det har aldrig varit vare sig min slutsats eller min erfarenhet. Den känslan av att vilja få leva sitt liv utan onödiga och orättvisa kontroller gäller för mig och för C även på det sociala området. Makten ska inte lägga sig i vilka förhållanden människor får leva i eller vilka könsroller som ska vara tillgängliga för oss.

Att jag tolkar C som för en mindre stat med mindre regleringar och mindre skatter har dock inte gett mig uppfattningen att partiet inte har någon förståelse för att människor har olika förutsättningar. Allt i samhället är inte en kalkyl som alltid måste gå med plus. Vi är ett samhälle och ett kollektiv, vi kan enas om att vissa saker måste få kosta för att skapa så jämlika förutsättningar som möjligt. Eller för den delen för att vi alla behöver tas omhand under vissa perioder i livet. Människors välmående är den viktigaste faktorn som alla reformer och förslag måste vägas mot.

.

Alltså är Centerpartiet mitt parti därför att man kombinerar att vara det liberala borgerliga partiet med att vara småföretagarnas parti. C står upp för mindre regelringar och mindre ofrihet på alla områden, både för näringslivet och på den sociala arenan.

.

Finns det frågor som är utmaningar? Absolut. Jag är exempelvis stolt över att Centerstudenter tydligt sade ifrån när riksdagsgruppen röstade igenom datalagringsdirektivet, C har en del att bevisa i integritetsfrågan. Det räcker inte med att vi menar väl och säger rätt saker internt, vi behöver även rösta efter det i skarpt läge.

Vidare finns det frågor som C skulle kunna driva mer bestämt än vad som görs i dag, som frågan om skola och högre utbildning. Vi har en så god ideologisk grund att stå på här, och skulle kunna exempelvis driva frågan om att instifta lokala skolråd som en del av decentraliseringen.

Som Centerpartist älskar jag också innovativa företag. Men C har enligt mig valt lite fel väg i sitt försvar av småföretagen. Vi behöver inte mer tillväxtverk och småstöd och innovationsbidrag och regionalstöd. Vi behöver en mer flexibel arbetsmarknad, lägre arbetsgivaravgifter och mindre regler och krångel.

Så visst finns det alltid saker man vill förändra och inte håller med om i dag. Men så länge jag känner mig så hemma i partiets grundvärderingar kommer jag hellre stanna kvar och försöka förändra än lämna och ge upp.

.

Den delen av partiarbetet som jag är mest intresserad av är de ideologiska diskussionerna, debatterna och läsgrupperna. Dessutom har jag själv utbildningsfrågor som ett av mina största intresseområden. Därför blev det inte bara Centerpartiet utan Centerstudenter. Där hoppas jag bli kvar ett tag och där hoppas jag att jag kommer ha möjlighet att lägga mer tid och engagemang framöver. För om det är något som hela idéprogramsdebatten har gjort mig övertygad om så är det att jag känner mig ännu mer klar och stolt över min ideologiska hemvist i Centerpartiets studentförbund nu än tidigare. Och att jag hoppas på att kunna bli en del i att få berätta mer för flera om varför.

Om Timbros folkbildning och C

Jag har kommenterat idédebatten kring C med en ny artikel på Newsmill. Det får vara någon måtta på det oerhört tramsiga pratet om att Timbro ”infiltrerar” partierna genom att utbilda dem i klassisk politisk ideologi. Hur kan det vara infiltration att låta folk läsa och tänka teoretiskt? Och hur kommer det sig att så många skribenter och ledarsidor som säger att de är liberala runt om i landet fört fram så mycket trams kring detta istället för att bara erkänna att de inte är liberala själva?

Katrineholmskuriren gjorde en särskild dum grej med detta, där de skrev sosse-ledare under en hel vecka. Jag försökte svara direkt där men de sade givetvis inte ens ”nej tack” utan svara bara inte överhuvudtaget när jag försökte få kontakt. Det är inget fel att vara mer socialistiskt lagt, herregud, men då kan man ju vara ärlig med det istället för att angripa klassiska liberala värderingar och säga att dessa är ”infiltrerade” av Timbro?

Infiltration säger ju indirekt att den som för fram åsikten inte gör det ärligt utan har blivit orättvist påverkad att göra så. Är det verkligen så svårt för debattörer som Nycander och ledarsidor som Kuriren att acceptera att vi unga i C tror på plattare skatt och öppnare gränser? Var ligger det radikala?

Läs även Markus i expressen idag.

 

Lite svar om MR o Arena

Magasinet Arena har gjorts om och blivit riktigt snyggt, betydligt mer läsvärt än det tidigare tunga AD upplägget. Kul!

Kul också med en text där jag figurerar, eller ja, kul o kul. Ironisk lol:humor kul kanske men mest sorgligt.

Jag jobbar ju lite extra med research åt Freedom Rights Project. Något jag är glad och stolt för att jag kan bidra med. Jag har ju, som ni tidigare läsare av denna blogg väl vet vid det här laget, fullständig engagemang och åsiktsdamp. Saknar grundläggande förmåga att inte bry mig och hålla käften, vad det än handlar om.

Men området utrikespolitik och globala mänskliga rättigheter är ett område jag tidigare varit rädd för att ge mig in i. Jag har hellre valt en specifik fråga och opinionsbildat och tryckt på för just den, här hemma. Det svarta jäkla hål som MR globalt känns som ibland har varit för mycket för min känslomässiga stresstålighet att ta in. Allt känns så hopplöst och inget verkar hjälpa. Den uppgivenheten har gjort mig väldigt rädd för att se längre ut och engagera mig i mer internationella frihetsfrågor.

På senare år har jag dock bestämt mig själv för att utmana mig, lite i taget, att växa upp och bli mer mogen. Först gav jag mig fan på att begripa grundläggande ekonomi, marknad och den typen av viktiga frågor om man nu ska satsa med samhälle och politik på övergripande plan. Nästa steg är att göra mer konkret för MR frågor globalt och FRP var ett väldigt bra sätt för mig att närma mig detta.

.

Det är detta engagemang som Arena nu skrivit om. Hela anslaget är ju rätt intressant. ”Med syfte att begränsa de mänskliga rättigheterna”. Exakt. Huvudsyftet är givetvis att begränsa, inte kämpa för, de mänskliga rättigheterna. Bra uppfattat där. (OBBSS sarkasm)

Givetvis hade Mats Wingborg för Arena, liksom Axess här förra månaden, kunnat höra av sig till mig om han ville prata, men uppenbarligen no denna gång också. Googlat har han dock och konspiratoriskt kommit fram till att jag sitter i Centerstudenters styrelse, Bra där! Centerstudenter är givetvis ytterligare ett kugghjul i detta ondskans maskineri för att avskaffa MR! Vi är ju trots allt en sådan illasinnad högerorganisation som bland annat står upp för avgiftsfri utbildning för utländska studenter på svenska lärosäten, borgarbrackor!

Fast roligast av allt är ju att han skriver ”arvoderad”. Just det, för opinionsbildarpolitiska projekt är ju så vansinnigt ofta arvoderade.

.

Nä, men om vi nu diskuterar detta som vuxna människor. Det finns något som vi har bestämt kallas mänskliga rättigheter. Dessa ska vara fullständigt okränkbara och där ingår bland annat sådant som rätt till sitt eget liv. Uppkomsten av ett sådant begrepp och ett sådan koncept är intressant, särskilt eftersom vi kallar oss sekulära. För vem har i så fall bestämt att detta ska vara fullständigt okränkbart? Om det alltså inte grundas i en transcendent uppfattning? Om ingen Gud och inget självklart högre har sagt åt oss att detta är evigt och absolut, just precis DETTA, ja hur motiverar vi då att det är det? Jag är ju religiös så jag vet var jag står men har exempelvis du som läsare tänkt idag på vad du tycker är en mänsklig rättighet och varför?

Vidare, det vi nu bestämmer ska vara en mänsklig rättighet måste vi också hålla hårt på. Då måste den också vara just total och okränkbar. För om så inte är fallet, man det kan kompromissas och vara lite si och så där med mänskliga rättigheter, då förlorar begreppet all sin relevans och då kan vi inte heller ställa oss upp och säga: ”NU, NU gör du det oförlåtbara!”, till exempelvis en diktator.

Om vi nu ska hålla så hårt på dessa värden, då får de inte heller bli för stora, de måste bestå av mänsklighetens minsta gemensamma nämnare, för på så vis får de också tyngd. Om kulturella nycker ska få avgöra vad som är en mänsklig rättighet och inte blir begreppet urvattnat. Är det exempelvis en mänsklig rättighet att, som fördes fram på radio här förra vintern, få skjuta varg? Eller slippa se bögar pussas? Få äta vilken mat man vill? Att samhället inte får visa några nidbilder på ens religion?

Som sagt, det finns vissa saker som jag ser som absoluta och heliga, så som rätten till liv, till frihet och till yttrandefrihet, negativa rättigheter. Och då är också just dessa heliga, då ska vi banne mig inte kompromissa med dem. Det gör vi i dag. Det sitter riktiga små vidrigheter i exempelvis FN:s råd för MR och tar upp talartid med att klaga på Svensk våldtäktslagstiftning för att sedan åka hem till sina egna länder och tortera barn. Och dessa låter vi hållas.

Min kamp är mot dem och den är för de absoluta rättigheterna. Den är dock inte - specifikt i just detta engagemang – för sådant som jag inte tycker är absoluta rättigheter. Som ett heltidsjobb eller en lägenhet i innerstan. Det är saker man kan kämpa för och lobba för och argumentera för ändå på annat håll, men de är inte absoluta och inte övriga mänsklighetens plikt att uppfylla. Min rätt till mitt eget liv anser jag dock  ÄR en skyldighet för de som styr mitt land att försvara. Det är som sagt åter inte fel att till exempel engagera sig för bra bostadspolitik, men jag anser att det är ett annat typ av engagemang än det för okränkbara mänskliga rättigheter.

Detta är mina åsikter i frågan, jag skulle väldigt gärna vilja höra lite mer och diskutera med någon som tycker lite annorlunda, just kring frågor som ”hur bestämmer vi egentligen vad som är en absolut rättighet? Vad är vår legitimering om det nu inte finns något makt över oss själva?”

.

Dock inte Wingborg intresserad av att prata om något sådant. Han vill hellre smida konspiratoriska planer om att någon näringslivsmakt AKTIVT BETALAR sådana som mig för att AVSKAFFA mänskliga rättigheter. Och har så mycket fel och så mycket trams på vägen att hela reportaget blir totalt meningslöst. Bjud gärna in mig till ett samtal någon gång Arena så kan vi prata mer om det här. Men det här kanske inte var skarpaste texten i lådan.

.

Och PS jag är väldigt stolt för att kunna bidra till FRP. Jag känner ett sant varmt och intellektuellt engagemang från alla aktiva där att försvara det som måste försvaras och att avslöja relativism och smörande inför de verkliga förövarna.   

Sverok o skattepengarna

I dag tycker jag ni ska läsa den här artikeln av Martin Borgs och sedan det här blogginlägget av Lars Anders.

Det är inte det att jag eller någon av dessa två herrar inte tycker om lajv/rollspel/dataspel/figurspels världen. Tvärt om, jag har varit engagerad i princip alla delar av den sedan jag var 13 och älskar Sverok och den fina nörderifanan som hålls högt där.

MEN, jag instämmer också till fullo i Borgs analys.

Skattepengar är någon annans pengar, som de vid något tillfälle tvingats ge upp. Att Sverok finns och engagerar är super, men det skulle kunna göras utan bidrag. Vårt intresse och vår hobby kan klara sig genom att vi som är engagerade gör det på egen hand och bidrar med vårt arbete, vår tid och våra egna pengar.

Som sagt, Sverok fuskar inte, tvärt om, de har bara lärt sig att utveckla systemet till fullo. Är det ok att alltid maximera uttaget av andras pengar? Jag tror lajv/rollspel/dataspels världen skulle klara sig precis lika bra utan bidrag. Med beskedet att det här är vår hobby, det engagerar vi oss i, men vi betalar för det själva.

Skatt är en omfördelning av medborgarnas pengar. Vi hämtar dem på ett ställe där vi inte tror att de behövs så mkt, t ex hos höginkomsttagare och ger dem till de som har det svårast och behöver dem mer. Vi hjälps åt att betala för vissa saker efter förmåga. Men det innebär också att det borde vara självklart att varje använd skattekrona måste försvaras snarare än tvärt om, att det borde vara självklart att man ska få skattepengar för sådant som jag anser ytterst vara den enskildas ansvar att betala själv.

.

RÄTTELSE: sist jag kollade på den här frågan var det alltså svenska spel som försörjde Sverok och andra ungdomsorganisationer med pengar. Alltså skrev jag rant om det. MEN nu har jag fått uppgift om att det ändrats nyligen och att Sverok varit viktiga för att förändra. Det är fantastiskt. Det är illa nog att det ska vara någon sorts självklarhet att få bidrag från höger och vänster som ytterst någon annan har jobbat ihop, men att de kom från människors spelande (vilket ofta drabbade de svagaste) var än mer absurt. Sverok har hjälpt till att ändra på detta, och det ska de i så fall prisas för.

.

Lajvkärlek. Jag, kusinerna, brorsan + kompis i 14 års åldern, bildbonus!