Warbros Julkalender

Alla kära matintresserade läsare, i december driver jag Warbro Kvarns Julkalender!

Där publicerar jag ett recept om dagen på någon av våra produkter. Inspiration för jul, stämning och tips på vad de olika warbroprodukterna kan användas för.

Hittills har det bland annat blivit lite fikonbröd och klassiska pepparkakor.

Titta in och läs och följ gärna om ni är lika förtjusta i god mat med ursprung som jag är! Särskilt bakning och särskilt jul, en av mina favorithögtider utan tvekan. Ljusen, kyrkopsalmerna och bakandet går på högvarv hemma hos mig de stunder jag nu har tid. Warbros Julkalender blir min lilla dagliga dos julstämning, låt den bli det för er också!

Kjerlek.

Det var en gång ett Axess och en ”twitterstorm”

Undertecknad får alltså fronta ”twitterstorm-mentalitet” i nya numret av Axess för att jag ifrågasätter att någon tidning publicerar Göran Burenhult någonsin.

Thug life.

Alltså:

*Att ta direkta citat från hur man skriver på twitter in i tryckt text är ju ett väldigt bra sätt att framställa någon som mindre intelligent och störig. På twitter formulerar jag ju mig ungefär som i talspråk och det vet vi ju är skillnad mot hur man skriver, exempelvis akademiskt.

* Man tar medvetet upp viss kritik, så som mot Burenhults själva sätt att skriva osv, för att få det låta mer som twitter är en skränande hop. Det fanns andra skribenter som kom med väldigt relevant sakkritik om vad Burenhult faktiskt har fel på, men de tas inte upp i texten.

* Att låta bli att ta upp exakt VAD som kritiseras gör också framställningen mindre avvägd. Så här: min kritik var inte först och främst mot exakt den text Burenhult skrev i Axess som var mindre dålig av det jag läst, utan mot det faktum att man alls låter honom skriva. Jag kritiserade alltså snarare att Axess ger någon utrymmet än vad som stod i exakt den texten.

Det beror på en enkel anledning: Är man ”professor” och publicerar böcker och texter så fulla av faktafel, dels i sitt eget ämne som man är professor i, dels i andra ämnen som man inte kan, så tycker jag att man har förbrukat sin rätt att bli publicerad. Säg att jag skriver en bok om politik där jag påstår att Carl Bildt har ett harem med 100 kvinnor från Venezuela, kan man inte då tycka att jag har sänkt min trovärdighet som politisk skribent? Vore det inte då rimligt att kritisera säg Fokus om de tog in en artikel med mig där jag kommenterar Moderaternas politik?

Burenhult har publicerat en mängd absurt uppenbara faktafel. Därför tycker jag att det är absurt att man låter honom skriva i en tidning med så hög intellektuell nivå som Axess. Kort och gott. Men visst, här kan man ha åsikten att bara precis just den här texten är någorlunda bra så är det också rätt med publicering, hur fel tidigare texter än har varit. Det tycker dock inte jag och det står jag för.

*På det stora hela känns ju framställningen medvetet gjord för att få mig att verka som ett hysteriskt fruntimmer, exempelvis ställd mot Sannas kritik på slutet. Jag och Sanna hade en, tycker jag, bra och konstruktiv diskussion om texten i twitterflödet, men detta tas inte med. Sanna är förnuftet (vilket hon iofs är ingen invändning där! Bästa ledarskribenten) och jag är den knasiga twitterbruden.  

*Jag vet att jag har rätt i min kritik av Burenhult. Jag har tidigare skrivit en recension av en av hans böcker som väl ändå, om jag får säga det själv, är väldigt konkret och saklig. Vill man skriva en text i Axess om att jag kritiserar Burenhult och publiceringen av honom kan man ju förslagsvis möjligen nämna denna konkreta sakkritik som jag tidigare riktat mot hans texter för att ge ett sammanhang. Förslag bara.

*Till nästa gång Axess eller någon annan vill skriva om att jag kritiserar en publicering av en viss skribent får man gärna maila/ringa/fråga på twitter exakt VAD det är jag kritiserar. Jag bits inte

Fast jaja, ärsch, det finns säkert Axessläsare som myser över att få skumma texten, sucka och skaka på huvudet över den fruktansvärda samtiden, och det unnar jag dem! Jag vet ju att jag har rätt i min kritik och att jag står för den. Skulle dock bara varit trevligt att få kritisera ordentligt uppställt i en mer ”replik” liknande text snarare än som moraliskt avskräckande exempel på twitterstorms-uppviglare. Men men ”mycket man vill lite man får” som ordspråket lyder. Hade ju personligen hellre sett att mitt namn stod i Axess första gången då jag publicerade en grym text i något av mina expertämnen så som mytologi, religionshistoria och religionspsykologi. Något som jag dock fortfarande tror kan bli aktuellt, twitterstorms-hysterika eller inte

Fred ut.

Sverok o skattepengarna

I dag tycker jag ni ska läsa den här artikeln av Martin Borgs och sedan det här blogginlägget av Lars Anders.

Det är inte det att jag eller någon av dessa två herrar inte tycker om lajv/rollspel/dataspel/figurspels världen. Tvärt om, jag har varit engagerad i princip alla delar av den sedan jag var 13 och älskar Sverok och den fina nörderifanan som hålls högt där.

MEN, jag instämmer också till fullo i Borgs analys.

Skattepengar är någon annans pengar, som de vid något tillfälle tvingats ge upp. Att Sverok finns och engagerar är super, men det skulle kunna göras utan bidrag. Vårt intresse och vår hobby kan klara sig genom att vi som är engagerade gör det på egen hand och bidrar med vårt arbete, vår tid och våra egna pengar.

Som sagt, Sverok fuskar inte, tvärt om, de har bara lärt sig att utveckla systemet till fullo. Är det ok att alltid maximera uttaget av andras pengar? Jag tror lajv/rollspel/dataspels världen skulle klara sig precis lika bra utan bidrag. Med beskedet att det här är vår hobby, det engagerar vi oss i, men vi betalar för det själva.

Skatt är en omfördelning av medborgarnas pengar. Vi hämtar dem på ett ställe där vi inte tror att de behövs så mkt, t ex hos höginkomsttagare och ger dem till de som har det svårast och behöver dem mer. Vi hjälps åt att betala för vissa saker efter förmåga. Men det innebär också att det borde vara självklart att varje använd skattekrona måste försvaras snarare än tvärt om, att det borde vara självklart att man ska få skattepengar för sådant som jag anser ytterst vara den enskildas ansvar att betala själv.

.

RÄTTELSE: sist jag kollade på den här frågan var det alltså svenska spel som försörjde Sverok och andra ungdomsorganisationer med pengar. Alltså skrev jag rant om det. MEN nu har jag fått uppgift om att det ändrats nyligen och att Sverok varit viktiga för att förändra. Det är fantastiskt. Det är illa nog att det ska vara någon sorts självklarhet att få bidrag från höger och vänster som ytterst någon annan har jobbat ihop, men att de kom från människors spelande (vilket ofta drabbade de svagaste) var än mer absurt. Sverok har hjälpt till att ändra på detta, och det ska de i så fall prisas för.

.

Lajvkärlek. Jag, kusinerna, brorsan + kompis i 14 års åldern, bildbonus!

Zucchinitips

 

Zucchini kan ju vara det mest lättodlade som finns. En liten planta blir jättestor framåt sensommaren och ger en så där 20 st zucchinis. Frågan brukar snarare vara, ”var faen gör vi av alla dessa”?? Här är mina två bästa tips:

1. Tvätta zucchinin och skala om så behövs. Riv grovt. Koka riven zucchini med lite extra vatten och en god buljong, kanske också lite vitt vin till en gröt. Denna gröt kan nu svalna och frysas in. Den är utmärkt att ha som baser i olika soppor hela hösten och vintern.

2. SE BILD OVAN – Detta är den lite mer lyxiga varianten. Zucchinigratäng. Tänk lasagne fast lite mer flexibelt.

Tvätta zucchini och skala om behövs. Skär hela längden i så tunna skivor som möjligt, på längden

Koka en vanlig tomatsås

Varva ”plattor” av zucchini med tomatsås och något annat gott, som en ost. I den här ovan använde jag zucchiniskivor, tomatsås, fetaost, lite grädde och bacon från frysen. Gör vegetarisk med exempelvis bönor eller linser, lägg i lite skinka eller salami, gör en ostsås eller skiva bara ostskivor med osthyvel mellan lager.

Grädda i ugn på 225 C i ungefär 30 min.

Bästa Almedalsschemat!

Är du också liberal/borgerlig och ska till almedalen?

Tycker du också om ekonomi/skatt/företagande/tillväxt/miljö/mat/media/blogg?

I så fall är detta Almedalsschemat för dig som jag knåpat ihop på min fritid, för alla som kan ha nytta av det, ladda ner, skriv ut eller spara digitalt. Ta med till Almedalen och låt dig guidas!

Schema Almedalen 2012

Delad <3 är dubbel <3

KÖTTCHOCK – om en text och en akademiker

Idag publicerades en text i DN kultur om köttätande ur ett feministiskt/akademiskt perspektiv. Antalet hånfulla kommentarer säger en del om problemet med den här typen av text.

Först: jag tvivlar starkt på att kossorna dyker upp i filmen ”som kotletter”. Kotlett gör man av gris och lamm, aldrig av vuxna nötdjur, de gör man biff av. Det är en småsak, men ringar ändå in så mycket. En högtravande akademiker ska skriva om ett ämne som berör många i den kulturella arbetarklassen till vardags (deras ätande) och så skriver hon fel på just den faktadelen som de kan känna igen sig i. Bilden av en postmodern akademiker som är uppe och flyger i molnen och vill läxa upp ”verklighetens folk” men sedan inte ens bryr sig om att få rätt på de detaljkunskaper som berör dem blir väldigt tydlig.

Sedan: det är en uppenbart mycket akademisk text, full med referenser till mycket smala teorier. Att någon får publicera sig så här stort i en dagstidning med teorier och litteratur som så få människor läst är intressant. Jag är själv humanist och har därför, faktiskt, läst mycket av det hon refererar till, men det är tämligen detalj nivå på det. Att tänka sig att en text inom ett naturvetenskapligt ämne med den detaljpretantionen skulle bli publicerad på samma sätt känns tämligen osannolikt.

.

Texten har en del intressanta ingångar, men du kan inte skriva med det här språket och förvänta dig att majoriteten ska vilja läsa och sedan faktiskt förstå och hänga med.  Jag tillhör ju dem som tycker det är helt ok att skriva om teorier som dessa men då måste de plockas ner och göras populärvetenskapliga på ett sätt som gör att även den utan hundra miljarder högskolepoäng kan tillgodogöra sig texten.

Det är bra att akademiker rör sig i debatten, men, två vanliga misstag som görs; Antingen så tror de att ”populärvetenskap” betyder att skriva om forskning men inte behöva redovisa källor ordentligt. ”Woho, nu är det populärvetenskap, nu får jag skarva!” Eller så tror de att ”populärvetenskap” bara innebär att publicera samma text och tankar fast i populärvetenskapliga kanaler, typ DN kultur.

Ska man som forskare skriva för en större publik måste du både vara lika noggrann som vanligt, och använda ett annat språk med andra referenser så det faktiskt blir kul och läsvärt även för de som inte har samma utbildning. Och få rätt på fakta detaljer, även om de är i ett ämne du tycker är dumt och irrelevant.

.

Vi behöver inte fler akademiker i det offentliga som kör näsan i vädret och inte bryr sig om sina läsare, det gör inte direkt stämningen skönare.

I heart IT

Bäst just nu;

Aspirinmasken

Så. jäkla. grym.

Ja, allt ni hört är sant!

En fröjdefull och arbetsam jul

I kategorin; ”krönikor på teman vi sett förut” så återfinns krönikan om hur jobbigt det är med jul och att man borde stressa ner. Återfinns ofta i damtidningar, magasin till kvinnor i medelåldern och helgbilagor. Detta tema på krönika återfinns även i min kategori över teman jag hatar mest.

Varför gnäller folk över att det är så jobbigt med jul? Så sjukt svenskt, man tycker något är ovärt, och jobbigt och arbetsamt och vill egentligen inte köpa en massa presenter och laga mat och städa hela huset för man orkar inte. Samtidigt har man inte vagina nog att stå upp för det och säga åt sin lata familj att de får fixa sin egen jävla jul om man nu själv inte orkar. Så man gnäller. För gnälla är ju så sjukt attraktivt…

Vill du inte lägga ner mycket jobb på din jul så skit i det då. Slipp då liksom. Men snälla… skriv inte en krönika i amelia och gnäll.

Personligen älskar jag nämligen att gå totalt over the top med fix och förberedelser om det så är jul, påsk eller bara vilken temafest som helst. Mitt liv är ju inte så spännande eller särskilt, likt de flesta av oss. Det är rätt vanligt på alla sätt och vis. Man sover, man jobbar, man äter man sover igen. Och har det underbart stunder där emellan förstås men det är inte ett rockstar liv. Alltså måste man få bryta alltihop med ordentligt fest ibland. Varför inte? jag tycker det är så totalt värt jobbet att fixa riktigt fantastiska sagofester med gigantiska buffebord, dekoration och massor med gåvor till dem man älskar. Det är värt det för mig och min familj  har alltid haft den inställningen till fest. Klart man anstränger sig, det blir ju så bra!

Därför har jag igår och idag bakat, gjort godis, pysslat, lagat mat, syltat saftat, kokat, lagrat, slagit in, handlat, räknat, gjort listor, dekorerat, serverat och knådat oavbrutet. Och vi kommer i sedvanlig ordning ha ett fantastiskt julbord med mängder av rätter, alla hemlagade och gjorda från grunden, en hög med julgodis i olika smaker och utformanden, egenkokad glögg och vackra levande ljus och dekorationer överallt. Jag är trött som ett djur men så sjukt nöjd. I morgon ska vi äta så magen springer och vi får köra stomi resten av livet. Skål.

Julbord för några år sedan, givetvis med vårt egenbryggda öl, family brand

Crajvingzzzz

Vet ni hur mycket jag vill ha den här? Alltså kan ni gissa? <3 <3

Rodeo är så jäkla kungar på det här så hela resten av billiga modemagasinbranschen kan ju bara gå hem och dra något chickt över sig. Jag måste dock vänta med att köpa tills efter intensiv jobbperiod. Annars fast.

Ergo publicering; Höj kraven på Humaniora

Jag publicerar text i Uppsala Studentkårs tidning Ergo idag. Gnäller om humaniora som vanligt. För er som inte har tidningen så kommer det länk snart, tills dess kan ni läsa den här;

Humanioras problem är kulturella

Genom Svenskt Näringslivs rapport Konsten att strula till ett liv, inlägg från studentorganisationer och andra opinionsbildare har den högre utbildningen i allmänhet och humaniora i synnerlighet diskuterats ivrigt denna sommar. Rätteligen lägger man delivs  skulden för brister i systemet på dåliga anslag och felaktiga incitament, men en viktig huvudpoäng har gått debatten förbi.

Både hos studenter, institutionerna och den allmänna opinionen finns en problematisk syn på humanioras roll och värde. Både högern och vänstern anklagar varandra för att använda humaniora som ett redsakp att plocka poänger med. Självförtroendet på insitutionerna monteras ner och det ger studenterna en syn på sin utbildning som säger att desto lättare, desto bättre. Alla ska ha rätt att komma igenom högre utbildning, tycks tanken vara. Gör man inte det är det universitetets fel inte studentens och således ska även utbildningen rätta sig efter studenternas kunskaper, inte tvärt om.

Normkritiska röster säger att klassisk bildning är exkluderande och omodernt, att kurser måste göras om och grundläggande kunskaper inte behövs. Förbudsivrare menar att det är fel att överhuvudtaget försöka forska om och förstå vissa kontroversiella ämnen som om forskningen i sig skulle legitimera dessa fenomen. De mest marknadsliberala slutligen menar att all bildning måste anpassas till näringslivet och att ämnen som filosofi bara är oviktigt flum.

Detta skyttegravskrig innebär ingen optimal miljö för god forskning. Om vi ska börja reda ut situationen är villkoren för anslag inte fel plats att börja på. Men sedan måste vi gå djupare och ta tag i uppfattningen av syftet med våra universitet. Vi måste tydliggöra att en svår och krävande utbildning är något positivt, den ger dig som student valuta för dina skattepengar och intellektuell utmaning. För att inte tala om vikten att bilvande lärare bör ha ännu högre krav på sig än övriga studenter, de ska ju föra kunskapen vidare! Idag råder snarare det omvända; lärarutbildningen är mer känd som slasktratt än elitsatsning.

Vi måste framhäva att vår klassiska historia och bildning inte bara har exkluderande funktioner utan inkluderande. Lika viktigt som det är att tydliggöra hur äldre tiders samhällen utestängde vissa grupper genom sin kultur, lika viktigt är det att studera vad historien kan lära oss om vad det innebär att vara människa Jag behöver inte vara en vit äldre man för att älska och känna i klassisk litteratur. Bildningen i sig behöver inte vara exkluderande för att dåtidens samhällen var det.

När vi kan lyfta fram kunskapskraven kan vi höja kvaliteten, då kan vi också visa marknadsivrarna att bildningen har ett värde, att allt inte behöver handla om anställningsbarhet och avkastning. Men för att förtjäna den respekten för bildning som sådan måste också forskningen på alla nivåer, även grundforskning, bli bättre. När vi kan uppvisa genuint intellektuellt hantverk kan vi också kräva större självständighet och mer respekt för våra resultat.

_________________

Och nu finns det direkt länk också om någon vill ha det!