Vad gäller mina lästips, bloggrolls och dyl. så är jag faktiskt hemskt könsdiskriminerande, detta har jag insett vid det här laget.
Jag vet att jag bara i princip läser och rekommenderar andra kvinnor, och jag ser själv det underliga i detta. Med tanke på att jag har en bild av mig själv som ganska ointresserad av typsikt ”tjejiga” grejer och i vanliga fall irriterar ihjäl mig på dem som könskodar allt från tidningar till actionfilm så är det lite motsägelsefullt att jag nästan bara läser kvinnliga skribenter.
Nå, jag vill säga till mitt försvar att jag aldrig väljer en favorit baserad på kön, självklart, utan på tycke och smak. Även här är det dock lite förvånande att det nästan bara blir uteslutande kvinnor, eftersom det inte finns någon förklarlig anledning till att just mitt tycke och smak i princip bara verkar vara applicerat på kvinnliga bloggare.
En liten förklarande analys kan kanske vara på sin plats; För det första så finns det män där ute jag gillar vad gäller skrivande. Självklart, men de är metadels journalister snarare än skribenter och väldigt sällan bloggare. Själva bloggmediet verkar helt enkelt inte vara en särskilt vanlig uttrycksform för manliga skribenter och tyckare. Jag har redan nämnt Zaremba i en lucka här, andra som jag återkommer till då och då är Johan Wennström, Jan Berglin och Fredrik Strage (krönikan om ”no homo” skapade närmast ett nytt internskämt bland mina vänner.)
Men ingen av dessa herrar använder direkt bloggmediet och därför är det inte så lätt att länka till dem via en mer eller mindre blogg – lista.
För det andra; ibland finns det män som jag har hört mycket bra om som bloggare och skribenter, men som helt enkelt inte skriver om något som jag kan eller är intresserad av. Många män behandlar tex upphovsrätt och internet rätt, och det är verkligen inte mina typer av frågor. Inte för att jag inte tycker det är viktigt, men bara för att jag tror inte på att ha åsikter om allt hela tiden, utan att det kan vara bättre att hålla sig till vissa ämnen som verklgien intresserar och som man är kunnig i. Det är ganska störande anser jag med tyckare som alltid ska uttala sig i allt trots att de inte kan något om ämnet i fråga.
Men sedan har vi också en tredje kategori, män som bloggar, även om sånt jag kan, som jag ändå inte läser. Och jag har svårt att förklara varför det är så men det beror i regel på två olika saker.
Ett; att bloggen är för opersonlig, för ytlig och för perfekt. Allt för många, särskilt unga politiker med borglig hemvist behandlar bloggen som ett Cv. Allting är shiny, putsat, stora bilder på leende kritvita tandrader, en gigantisk baner med extremt castade bilder på politikern själv i diverse trevliga professionella situationer; typ, ”På väg till mitt viktiga jobb!” ”Bär dyr kostym!” ”Har gjort en tandblekning!” Och sådant är faktiskt inte så spännande att läsa om. Vill man ha tillrättalagda opersonliga små meddelanden kan jag lika gärna läsa pressmeddelande. Kan vara mer spännande ibland än deras bloggande. En blogg som förmedlar en person med välputsade tänder som aldrig skulle ägna sig åt så simpla mänskliga aktiviteter som sex eller toalettbesök. Tråkigt!
Två; manliga bloggare, som jag håller med i mycket, och som jag tycker är smarta och har bra åsikter, men som så ofta bara ger ett osympatiskt intryck. Jag menar, det är inget fel med att ha en vass penna, det har många jag läser och gillar, men det måste kompletteras med humor. Och det gör det inte i många av fallen; manliga bloggare jag provat läsa. Det verkar finnas en outtalad regel om att man visar svaghet om man ger minsta lila utrymme för trevlighet när man bloggar som man. Om man nu inte gillar ett inlägg någon annan bloggare gjort så kan man ju liksom lägga fram det på olika sätt. Antingen; Jag håller inte riktigt med XXX här, han har bra poänger också, men… Eller ska man man göra som en majoritet av manliga bloggare; Om nu bara XXX hade överhuvudtaget haft ett enda rätt och gjort en enda efterforskning…. Kom igen? Det är bara åsikter och ord på internet? Ingen anledning att bli så sura och buttra? Eller? En gång skrev jag ett svar på en manlig skribents inlägg, som jag gör ibland, och jag höll inte helt med honom. Svaret jag fick då var ungefär; Du är en fruktansvärd person med vidrig människosyn. Ursäkta? Varför är vissa manliga skribneter så bajsnödiga jämt? Slappna av och va lite trevlig. Bjud på ett leende även om du inte håller med om åsikterna. Så svårt är det inte liksom.
Därför undviker jag faktiskt många manliga bloggare, jag gillar inte otrevliga sura personer. Punkt. Jag är säkert en lika god kålsupare själv, men nu behandlar jag inte mig själv vs. någon annan utan vad jag gillar att läsa. Jag hade kanske inte gillat att läsa mig själv om jag varit någon annan. Dont know.
Men därför får ni lucka 19
i form av en man jag faktiskt regelbundet läser. Jag vet inte hur objektivt bra det är, kan inte garantera något, men jag bara gillar honom ändå. The one and only Bildt!
