Glad dag från en liberalfeminist

Hej Hej världen!

Jag har ingen egen relation till det här med kvinnodag, men däremot till jämställdhet och feminism. Så eftersom vi ändå pratar om det här nu så tänkte jag också göra det. För i mitt liv är det här viktiga saker som jag bryr mig mycket om. Så här tänker jag när jag definierar mig som liberalfeminist och vad jag utifrån den synvinkeln tycker är viktigt.

Bara för att undvika missförstånd: Feminism för mig är normkritik och ett ifrågasättande av könsrollerna. BÅDA könsrollerna. ”Ifrågasättande” inte som att jag inte tror att mänsklig kultur skapar och behöver vissa roller och känsla av tillhörighet i rollen MEN: att vi också samtidigt måste kunna se på roller utifrån och förstå att de inte är självklara. Att mycket av dem kan kritiseras och framförallt, att vi måste aktivt jobba mot de delarna med könsroller som är destruktiva och ger oss sämre liv.

Samt: Jag vet att det finns biologiska faktorer att ta hänsyn till vad gäller könen eftersom vi har olika hormoner och olika nivåer och känslighet. Men: bara för att man är saklig och vetenskaplig och erkänner biologisk olikhet behöver man inte 1)därför tro att allt i alla könsroller baseras på biologin och att ingen normkritik därför är möjlig eller önskvärd 2)inte tycka att vi kanske då ibland måste arbeta rakt mot denna biologi. Bara för att vi är biologisk lagad åt något håll betyder det inte att vi inte bör kämpa emot den läggningen om den är destruktiv. (Typ en person som har biologin för att lätt bli beroende av alkohol måste aktivt kämpa emot, och är man född med ett svagt hjärta måste man träna för att försöka väga upp)

För min är detta med feminism och frihet från diskriminering och förtryck på två nivåer:

Juridik och politisk – Alltså kollektivets kulturella förtryck som dessutom legitimeras av statens våldsmonopol genom lagstiftningen. Typ: kvinnor är förbjudna enligt lag att köra bil, rösta och ha vissa yrken. Hela samhället inklusive rättsväsendet stödjer förtrycket. Detta är givetvis den vidrigaste varianten, den har funnits i världen i stor utsträckning historiskt och finns än i dag i vissa länder. Detta är likt slaveriet en störning som vi måste bekämpa så mycket vi orkar.

Kulturell och social – I Sverige i dag kvarstår inte av den typen av förtryck som jag nämner ovan (jag kan i alla fall inte komma på något, säg till om ni gör det!) kvinnor får plugga vad de vill, jobba med vad de vill och har lika rättigheter som män utåt. MEN, det betyder inte att det inte finns skadliga idéer och beteenden kvar i kulturen som påverkar människor på det privata planet i våra relationer. De bekämpar vi genom att i vårt umgänge med varandra ifrågasätta, prata diskutera och ta debatten.

Med detta sagt, här är min lila lista:

1) Först och viktigast alltid: kämpa emot det fruktansvärda förtryck av kvinnor som än i dag aktivt legitimeras av staten i flera länder! Ett bra litet steg på vägen kan vara att går in på denna kvinnas organisations hemsida: http://www.mukhtarmai.org/ Läs om henne, vad hon fått utstå, hur stark hon är och vad bra saker hon kämpar för. Stöd hennes kamp med pengar, de går till en konkret bra sak för att stoppa förtrycket. (läsare får gärna tipsa om egna sådana bra, tillförlitliga konkreta projekt, typ skolor, domstolar, kliniker som kämpar för kvinnors rättigheter)

.

2)Till alla medmänniskor där ute som delar min kulturella och delvis nationella sfär, alltså män och kvinnor där ute, i Sverige och resten av världen där diskrimineringen ligger socialt snarare än juridiskt:

*Sluta med den här skiten med att skuldbelägga kvinnlig sexualitet. Lägg av att peka ut kvinnor som har ”för mycket sexlust” och tycka att det är konstigt om kvinnor gillar sex och konstant förnedra kvinnor i offentligheten som vågar vara sexuella.

Exempelvis: Aftonbladet, Expressen, Nyheter24, jag pratar bland annat med er. Ni har så hög svansföring på typ ledarsidor, kultursidor och hos enskilda företrädare, för det här med feminism, men ni sysslar fortfarande med slutshaming på hög nivå när ni skriver nedlåtande om kändiskvinnor, deras utseende, deras sexualitet. ”Ojojoj har hon inte lite VÄL djup urringning haha” Lägg av.

*Till alla som lär män att de inte får vara svaga och behöva hjälp.

Sluta genast! Jag vet inte hur många gånger jag suttit med manliga vänner och partners som mår skit och är ledsna och bara vill ha tröst men som inte vågar visa det för att de tror att de måste ”vara starka” för att kunna vara accepterade och attraktiva. Vi behöver alla vara starka ibland, men vi behöver också alla få vara ledsna ibland. Män måste också få vara ärliga med när de bara vill få vara små och bli tröstade för en kväll.

*Till alla som glömmer att kvinnor är människor.

Jag hör fortfarande: ”hur känns det att som ung kvinna, du som ung kvinna” jag hör aldrig: ”hur känns det att vara politiker som ung man”. Ser ni poängen där?

Även: att man tror att kvinnor måste tycka det ena eller det andra just för att de är kvinnor. ”Du borde ju vara vänster som kvinna!” ”förstår inte hur du som kvinna kan tycka så”. Att jag är kvinna säger ingenting om vad jag borde tycka eller tänka när det kommer till typ politik.

Till alla retarderade projekt med ”kvinnligt företagande”, ”kvinnligt ledarskap”. Vi kan dela vissa erfarenheter om vi har vissa saker gemensamt. Men att något är ”kvinnligt” betyder inte att det är något som alla kvinnor alltid överallt känner exakt samma kring.

Att kvinnor inte borde kunna leva sig in i och identifiera sig med personer i konsten, litteraturen, filmer osv bara för att rollfiguren är man. Jag kan ha sympati och identifikation över hormongränsen tack så mycket.

*Till alla som inte inser allvaret i att män måste läsa sig kommunicera.

Många män får sina relationer och karriärer förstörda för att vi inte inser allvaret i att män behöver lära sig kommunikation ordentligt från början. Hur mycket sorg kommer inte av att relationer går sönder för att mannen sitter där och säger ”jag kan inte prata känslor”. Vi måste alla, ur båda könen, lära oss kommunicera kring hur vi känner och tänker! Männen ligger efter och det är dåligt för dem på så många sätt.

*Till alla som behöver höra att kvinnligt hårt arbete och ambition inte är ett problem.

Vi måste ta hand om varandra och oss själva, självklart. MEN, att leva ett meningsfullt liv kan också vara att behöva slita hårdare än vad man egentligen orkar i perioder för att uppnå viktiga mål. Raoul Wallenberg arbetade nästan sig själv till döds. Men han räddade liv. Borde han ha tagit det lite mer lugnt och tagit hand om sig själv mer och jobbat mindre? Hade hans gärning varit lika meningsfull då? Ibland måste vi få göra valet att offra oss och vårt välbefinnande för en stor och viktig sak. För något vi tror på.

Detta gäller även kvinnor. Är man vuxen måste vi utgå ifrån att man kan man ta hand om sig själv till dess att man ber om eller på annat sätt visar att man behöver hjälp. Som vuxen kan vi alla göra valet att kämpa och slita extra hårt för att klara av något svårt. Det ger stolthet och styrka. Detta gäller även som kvinna. Jag vill inte höra att jag ”borde ta det lugnt” när jag jobbar med något som är viktigt för mig. Respektera min vilja att jobba och kämpa lika mycket som mäns vilja att göra detta respekteras.

*Till de som menar att kvinnor inte förstår sin egen vilja pga är utsatta för struktur.

Om en vuxen kvinna säger att hon vill vara hemmafru eller nakenmodell så vill hon det. Respektera hennes val. Sluta ifrågasätta en vuxens människas ansvar och fria vilja bara för att hon är kvinna.

.

3) Slutligen, i alla fall av sexism, förminskande, elakhet, pikande, kontrollerande, aggressivitet och dylikt otrevligt beteende mot människor på grund av deras kön – men framförallt män som gör så mot kvinnor – vi måste markera att det inte är ok. När en man på en fest tafsar och säger något elakt till en kvinna han inte ens känner, då måste alla andra på festen säga ifrån och fråga honom va fan han håller på med. På riktigt, Ta ingen skit. Säg ifrån. Tillsammans.

.

Så, det var väl det så länge, trevlig helg.

Vardagsfemninistisk reflektion: Sexism i offentligheten (en nakenmodells erfarenheter)

Så, nu vet jag att några av er redan fått klåda och panik och vill springa härifrån för att jag vill envisas med att säga att det här är en feministisk fråga, men please, stanna kvar och läs lite till! Det här är viktigt och vi behöver alla ta oss en funderare på vår egen roll.

Jag är en person med olika intressen i livet. Ett av dem är politik, ekonomi, kultur, samhälle. Det är ett ämne som lätt kan uppfattas som lite tråkigt och nördigt ibland, särskilt när det kommer till att grotta ned sig i vilka förändringar av vilka skatter som ger vilka effekter. Men jag tycker det är jätteintressant! Och roligt, och jag skriver om det ofta.

Ett annat intresse jag har som är väldigt viktigt för mig är sex och erotik. Sex är ju som vi vet individuellt. Alla gillar inte samma saker. Man har den läggning man har, att försöka förändra människors sexuella läggningar har genom historien gett liten framgång och mycket sorg och ångest. Därför tror jag att det är en dålig sak att försöka göra. I min, liksom i andra människors läggning, ingår flera olika delar. Jag är exempelvis inte hetrosexuell, jag är lätt exhibitionistisk och gillar att vara ganska öppen med ämnet. Sex är för mig inte lika kul om man sitter och gömmer det och aldrig diskuterar med någon. Utan som med så mycket (mitt matlagningsintresse tex) annat tycker jag det är givande att dela erfarenheter, historier, följa bildbloggar och hemsidor och diskutera.

Därför har jag alltid skrivit mycket om sex, både som teoretisk och praktiskt, därför driver jag min egen erotikblidblogg med mina favoritbilder, därför har jag i många år fotograferat och stått modell och tycker det är roligt och spännande att veta att det finns många vackra bilder där ute på mig för andra att titta på.

.

Det här är inte ett problem för mig. Jag har olika intressen, jag kan skilja dem åt, jag vet vilka samtalsämnen som passar i vilka sociala grupper. Precis som att jag inte pratar hästar med någon som inte är intresserad av det pratar jag inte sex med någon som inte är bekväm med det.

Därför blir jag lite ledsen av att vissa verkar tycka det finns poänger att plocka i att säga att man ”hatar sexpositiva”. Jag kan hjälpa att jag har en öppen läggning lika mycket som jag kan hjälpa att jag har en icke-hetro läggning. Men det finns något annat som gör mig mer ledsen. Och det är sexismen kvinnor i offentligheten fortfarande tvingas hantera. Särskilt de kvinnor som likt mig, har en något avvikande sexualitet.

.

Ungefär så här ser det ofta ut när jag skriver något för en stor publik.

.

Jag tror vi alla kan vara rätt överens om vad de – och många andra män med dem -  här försöker göra. De försöker misskreditera mig genom att tala om min nakna kropp. Det är precis som flashback-trollet som en gång mailade och ”hotade” mig med att ”sprida nakenbilder”. Det är lätt för mig att skatta bort. Jag har ju en hemsida med nakenbilder fullt synlig för alla varsegod. Att försöka skjuta ner mig med något som jag redan öppet gjort själv blir liksom lite meningslöst.

.

Men poängen är ju inte att de gör så här eller att jag inte bryr mig. Utan poängen är i det större perspektivet att detta ÄR en metod för att hota kvinnor. Du kan alltid hota en kvinnas rykte och anseende genom att hänga ut hennes sexualitet eller nakenhet. Inte en jäkel skulle ju få för sig att göra samma sak mot en man. ”AKTA dig du, annars lägger jag ut en nakenbild Göran!” Det skulle mötas av ett skratt. Komiskt, fånigt. Inte farligt.

Varför? Jo, för att en kvinna blir hotad om hennes sexualitet blir offentligt av den anledningen att en sexuell kvinna är en korkad, skamfull och dålig kvinna. En kvinna som jag, som ägnar absoluta majoriteten av min tid till att forska, skriva, undersöka osv behöver bli tagen på allvar i detta. Jag är beroende av att folk respekterar mina kunskaper. Annars kommer de texter jag skriver och de undersökningar och siffror jag tar fram inte att ha något värde. Just för att det jag säljer på arbetsmarknaden är min intelligens och kompetens.

Så om jag skriver en artikel eller rapport i ett ämne, och någon blir arg och inte håller med, så kan de alltid börja prata om min sexualitet och min nakenhet. Inte bara som ett sätt att kränka min integritet utan som ett sätt att tysta. För trots att det inte hänt något fysiskt i min hjärna före och efter en nakenbild så riskeras min trovärdighet som person förstöras om jag blir naken och sexuell. En sådan konstig brud lyssnar man inte på för hon kan ju inte vara sexuell och smart samtidigt. Det går ju inte.

Det här fungerar som ett allmänt hot mot kvinnor i det offentliga. En kvinna kan alltid hotas med att bli kopplad till nakenhet och sex. Seriösa kvinnor som vill göra karriär inom exempelvis näringsliv och politik måste noggrant bevaka bilden av sig själva och sitt varumärke så det inte bli ”sexigt” för då riskerar hon saker. Precis som en kvinna kan hotas fysiskt av att hon kan bli våldtagen kan hon hotas socialt och kulturellt med att hennes sexuella heder kan förstöras. Därför blockar jag konsekvent män som börjar tala sexistiskt om mig när jag pratar i en helt annan fråga. Inte för att jag bryr mig så mycket om vad de säger utan för att det är en princip. För alla andra kvinnors skull. Vi ska inte behöva acceptera att någon klampar in i vår privata sfär och trycker ner oss med sexism när i försöker göra vår röst hörd och vara professionella.

.

Vad allt det här handlar om är sexuell heder. En naken och sexuellt aktiv kvinna är en kvinna vars heder är skadad och på så sätt är hon inte trovärdig. Så kan och bör man prata om sexuell heder överhuvudtaget? Givetvis! Sexuell heder spelar roll och är viktig på riktigt.

Men, den handlar INTE om: Naken, aktiv, ”avvikande” (typ bdsm), vilka personer man har sex med, hur många, när, och hur man har sex.

VAD det däremot handlar om: Att man respekterar andra människors gränser, att man inte gör andra obekväma, att man känner av och respekterar ett nej, att man inte går in i en persons fysiska sfär mot dennas vilja, att man är ärlig alltid och talar sanning i sina sexuella relationer.

Det här tycker jag är vad som är viktigt och spelar roll på riktigt. Att man själv inte har något emot att vara öppen kring frågor om sex är inte ett problem så länge man respekterar att andra kan känna annorlunda.

Alltså känner jag mig inte orolig över min sexuella heder. För jag har ett rent samvete i att jag alltid respekterat andra och deras gränser. Det är det jag strävar efter och det är det som är viktigt och inte om jag är naken på bild eller inte. Följer man mig i sociala medier blir det lite naket och sexuellt ibland. Men det hoppas jag att folk förstår är en del av mig. Om man blir obekväm av just de inläggen kan man hoppa över dem eller välja att inte följa. Däremot i sociala sammanhang anpassar jag mig givetvis efter sällskapet, eller avstår sammanhanget om det inte passar mig.

.

Det är också därför de där männen som mailar och twittrar och har sig gör sig skyldiga till en dubbel kränkning. Dels är de sexistiska och trycker ner mig när jag talar om andra ämnen. Och dels tränger de sig på i min privata sfär och kränker min integritet på ett sätt jag inte bett om. Bara för att jag inte tar så illa upp och bara för att jag kan tycka det är trevligt att prata om ämnet i andra sammanhang betyder det inte att det är rätt att ta upp det hur som helst med någon som inte godkänt det.

Här nedan följer exempel på hur man KAN föra in en sådan diskussion på ett artigt och mindre artigt sätt.

Exempel 1 FEL:

Jag: blabla …och därför tycker jag vi ska sänka momsen på X.

Man 1: Öh, visa pattarna.

Exempel 2 Trevligt:  

Jag: blabla …och därför tycker jag vi ska sänka momsen på X.

Man 2: jag håller med egentligen, men tror effekten blir för liten pga X.

Man 2 igen: Förresten, jag såg dina bilder på din blogg, jättefina!

.

Men så slutligen, vad är problemet då? Kan jag inte bara lägga av och låta bli och sluta att kräva att omvärlden ska respektera mig och istället anpassa mig efter de sociala och kulturella normerna? Om vi kvinnor som är i offentligheten får problem om vi är sexuella, kan jag inte bara sluta vara sexuell? Kan jag inte rensa bort alla bilder från nätet och försöka dölja mitt hemska intresse? Tyvärr. Jag kan inte. Har aldrig kunnat. Jag är generellt värdelös på att dölja och anpassa min personlighet. (Fråga de som mobbade mig i skolan) Dessutom, jag tycker det kan vara nyttigt för folk att se någon som är ”ute ur garderoben” som BÅDE offentlig, trovärdig, politisk och sexuell. Då kanske vår attityd långsamt kan ändras.

 

Min existentiella könsångest

Idag på min lektion i Uppsala talade vi om feministisk etik och feministisk teologi. I detta kom vi in på ämnet feministisk naturalistisk dygdetik. Den säger kort och gott: Kvinnor har särskilda erfarenheter av omvårdnad. De förhåller sig till sin omvärld genom sin roll som mödrar, vårdare, hustrur. Alltså är kvinnor mindre intresserade av abstrakta resonemang och objektiva teorier. De bryr sig om den mer ”här och nu” etiken, vad som är rätt i varje given situation i varje möte mellan människor. Vänlighet och omvårdnad i relationer är det viktiga ansvaret vi bör ta för varandra.

När vi talade om detta fick jag den där känslan av smärre panik igen som jag får ibland då ämnet kommer upp. Antagandet att kvinnors hormoner/livmoder/hjärna helt enkelt är lite mindre intresserade av intellektualism och resonemang och lite mer intresserade av vem som är kär i vem.

Är det bara jag som blir så rädd för detta ibland? Moderskapet dras ofta upp som något fantastiskt och formande universellt kvinnligt. Något jag själv aldrig varit intresserad av. Har så vitt jag vet inga modersinstinkter. Aldrig varit intresserad, är fortfarande inte än idag.

Men det finns ju annat, omsorg och relationer, och allt vad det nu innebär. Jag älskar ju att umgås med människor. Är intresserad av sociala relationer, känner mycket och ofta kärlek till andra. Tycker om att steka pannkakor åt mina vänner när de sover över, sms:a dem att jag tycker om dem och kramas och pussas när vi ses. Betyder det att jag är en sådan omsorgskvinna med huvudet fullt av rosa fluff, för evigt dömd till lägre abstrakt intelligens än män?

Detta mina vänner kan göra mig kallsvettig på riktigt. Å ena sidan vill jag givetvis inte byta bort min sida av omsorg om de jag tycker om, å andra sidan är tanken på att jag redan från början är född med lägre förmåga till intelligens otroligt läskig och frustrerande. ”Jag vill inte ha den där livmodern! Ta den! Gör mig smartare istället!” Springer tankarna runt i huvudet när ämnet kommer upp.

Det är ju, de facto, omöjligt att tänka sig hur det skulle vara att fungera annorlunda rent intellektuellt. För allt vad jag vet kan alla män i världen gå runt och se allt på ett helt annat sätt än jag och jag kommer aldrig veta eftersom jag är född med två XX kromosomer och kommer dö med två XX kromosomer. Och kan det någonsin finnas objektiv forskning? Vad säger den? Hur vet vi att det inte bara också är kontextberoende?

Kvinnor är ju i snitt uppenbarligen lika intelligenta som män, men de här särskilda, storslagna genier som kan tänka höga abstrakta tankar, är de mest män för att samhället ser ut så eller för att våra hjärnor dömt oss till detta i förväg?

Och nej, detta handlar inte om någon annan eller deras eventuella roller eller värde. Bara om mig själv. Att jag har ångest för att jag skulle vara medfött sämre på något som betyder väldigt mycket för min självbild att jag får tro att jag är bra på.

Det finns inget som betyder mer för mig än att vara 1. Kärleksfull och leva mitt liv med öppet hjärta 2. Smart. Och jag menar inte så genomsnittligt smart, jag vill vara smart smart. En sådan som skriver helt nya tankar som ingen tänkt förut.

Så här har ni en liten avslöjad hemlighet på måndagskvällen. Det finns få saker som kan ge mig sådan livsångest som tanken på att jag på förhand skulle vara instängd i en bur av relativt lite mer dumhet och lite mer intresse för skvaller än män enbart på grund av dessa förbaskade hormoner som jag aldrig fick en chans att välja själv. Om någon har bra argument som lugnar ner mig är det ett väldigt fint tillfälle att dela dessa med mig.

Så så, det är en smaksak – Om Pride, KDU och ”normlöshet”

Sara Skyttedal skriver på Expressen om Pride, inget konstigt i det. Liberala skribenter (ofta lite smågay själva alternativt faghags) som i pridetider battlar mot konservativare dito är en sommartradition i klass med GB:s nya glassorter.

Skyttedals tonläge är något uppskruvat artikeln igenom, ”Vi kan se samma stegvisa radikalisering av hbt-rörelsen. En legitim kamp för att ge sexuella minoriteter möjlighet att leva sina liv som de önskar övergick till ett kulturradikalt och genusteoretiskt kärnfamiljshat.” och inget konstigt med det heller. Det är en del av den interna retoriken, som hennes läsare och anhängare förväntar sig och som hon vet att hon ska leverera.

Men någon gång kunde det ju faktiskt vara på plats att det fördes en sansad diskussion inom det borgerliga lägret om Pride, även om det nog vore att föredra att göra det utanför själva veckan. Just den här perioden blir ju läget lätt, ja, uppskruvat.

.

Ett av huvudargumenten som kommer upp i den här debatten bygger i sig självt på ett missförstånd. Att vara HBTQ-person handlar inte bara om sex, absolut inte. Pride har så mycket mer på schemat än skojsiga sexworkshops och det kan vem som helst se om de faktiskt läste programmet. Det finns givetvis i snitt lika många pryda homosar som heterosar. Pride handlar först och främst om att få känna sig som en del i mängden. Att äntligen få vara ”den normala”, en del av ett eget sammanhang där man slipper känna sig utanför. Det är fortfarande en av de viktigaste delarna för den som känner sig som minoritet resten av året. (vilket jag tycker bland annat märks i den här intervjun)

Men just sexbiten gillar ofta konservativa att lyfta fram. Så visst, låt oss ta ett snack om den då..

Skyttedal skriver om ”normlöshet” och ”kulturradikalism” två ord som ofta slängs med i den här typen av texter. Jag tolkar dem som en rädsla för att den som lever på ett särskilt sätt när det kommer till sex och samliv. Som i största allmänhet upplöser normer och dygder och känner en avsky och intolerans mot den som inte gör så. Nå, detta är ett missförstånd förstås.

ALL mänsklig interaktion präglas av interna regler och normer. Idén om normlöst mänsklig umgänge är absurd. Det går att leva i en kärnfamilj med en enda sexpartner hela sitt liv, det livet har sina normer för hur man ska och bör bete sig. Sedan kan man även att leva ett liv där man har flera olika sexpartners av olika kön, och kanske är i ett förhållande med en av dem och har andra tillfälliga relationer vid sidan av. Det livet har i så fall också sina egna regler och interna överenskommelser.

INGET sker helt normlöst och flytande. Allt bygger på kommunikation och regler mellan olika människor. Det är bara att dessa ser olika ut för olika personer. Vad jag tror KDU och andra konservativa är rädda för är dels att det alternativa levnadssättet som gör dem obekväma ska tvingas på dem, och dels att detta andra sätt att leva på generellt bryter mot mer allmänmänskliga dygder.

.

Detta är också missförstånd. Alla människor är olika. Hur man väljer att utforma samliv, sexliv och förhållanden beror inte på politik utan på personlighet. Vad som gör den ena människan genuint lycklig kan göra den andra genuint olycklig. Ingen ska tvingas på något. Problemet har snarare varit att den som inte velat ha monogama hetroförhållanden tidigare blev utsatta för våld och diskriminering. Vi är på väg bort från det och det ska vi fira!

Den andra idén om att man inte kan ha en annorlunda sexualitet och samtidigt vara dygdig förstår jag inte heller. Man måste inte vara hetro och monogam, det i sig är inte dygder utan smak och tycke, precis som en älsklingsfärg är smak och tycke. Dygder är andra saker. Ärlighet, ta ansvar, aldrig såra någon med mening. Detta går att vara lika noggrann med som polyamorös homo som om man är monogam heteo. Vad det handlar om är att prata med varandra, sätta upp regler som båda är bekväma med, vara ärliga och öppna. Bara för att man gillar annorlunda blir man inte ansvarslös.

.

Så att konservativa tycker det är pinsamt med ett seminarium med ordet ”Fitta” i, och tycker det är ”olämpligt” med nakenhet  ska givetvis inte behöva gå på pride och dessa seminarium och ta del av något man inte gillar. Men förstå att den som vill leva sitt liv annorlunda och är lycklig med det inte för den sakens skull behöver vara normlös och odygdig.

.

Sen detta med höger och vänster uppdelningen är en helt annan diskussion som jag inte tänker trötta ut er med. Men, HBTQ-rörelsen består av flera personer. Dessa personer är olika och har således olika åsikter. Lika självklart som jag tycker det är att vissa vänsterpersoner saknar hyfs som inte accepterar att det kan finnas dem som tycker annorlunda, och att de har rätt att göra det … Lika självklart är det att den som är gay och höger inte behöver ”ta ansvar” för att det finns dem som är gay och vänster. Herregud, de får väl vara vänster om de vill? Så kan jag gå på mina seminarium och de gå på sina och om de sköter sig och är artiga så är jag också det och så kan vi mötas och diskutera våra olika åsikter.

Om Stockholm Pride hade varit en socialistisk festival så hade den inte passat mig och då hade jag inte gått dit. Men nu är den inte det och då kommer jag och många andra med mig att delta och ha kul från mitt perspektiv och de får göra från sitt. Inte svårare än så. Bara för att man någotsånär delar sexuell läggning har man väl ändå inte ansvar för varandras politiska åsikter?

Men visst, skulle jag som höger se att någon stod och tjafsade på tex ett tält i pridelägret och vuxenmobbades bara för att de som var där va höger skulle jag säga ifrån. Och skulle någon säga, ”skjut alla som är hetro” skulle jag också säga ifrån eftersom jag inte håller med och tycker det är ouppfostrat att säga sådant. På vilket annat sätt skulle jag behöva ”ta ansvar” för att det finns som är vänster och gay?

.

Jag har inget intresse av att bråka med Skyttedal eller någon annan som inte känner sig hemma på Pride, jag tror bara att vissa skulle bli lite gladare om de inte hetsade upp sig så mycket över att vi alla är födda olika och att vi alla kan bli lyckliga av olika sätt att leva på.

.

(PS om man nu ska kritisera Pride finns det mycket mer relevanta saker att kritisera, så som de upprepade ekonomiska problemen och just i år – här är jag enig med Skyttedal och även tex Rabe – den märkliga reklamkampanjen)

Detta med att förkasta något i sin helhet

När KDU:s  nya jämställdhetsmanifest började snurra runt på internet utbröt fullt hånskratt bland mina vänners facebooktrådar. Särskilt var det den första punkten i deras sammanfattande lista på slutet som man rasade över: ”vi förkastar den moderna feminismen i sin helhet”, svaret ”Jag förkastar KDU i sin helhet” var nog den vanligaste förekommande kommentaren.

Min första instinkt var också att gå lös och såga manifestet längst fotknölarna, jag gjorde en sådan sågning, artig, men likväl en sågning och skickade in till en av dessa ”debattsidor”. På grund av krångel så blev det sent med publicering, och sedan ingen publicering alls, och därför blev det liggande. Men, nog finns det något där som jag gärna diskuterar. Först kände jag att tåget hade gått och att debatten var förbi, men nu när jag faktiskt, till det bättre, har haft ordentlig tid att reflektera över frågan tänker jag trotsa dagsslända-debattekniken och komma med mitt inlägg i alla fall.

Grundproblemet med texten består, nämligen det som så fint ringades in i den där fjantiga punkten, ”Den moderna feminismen i sin helhet” . I sin helhet är feminism nämligen ett mycket, mycket brett och vitt begrepp. Det finns socialistisk inriktning, liberal inriktning, det handlar om allt från rätten att rösta och bli myndig till kritik mot sexism i reklam. Det är tänkare och filosofer och politiker och opinionsbildare. Att säga att man förkastar något så stort och brett är ungefär som att säga att man förkastar ”liberalismen” som sådan. Punkt. Alltihop, ingen specifikation vad man menar med ordet.

Det är genomgående i KDU:s manifest, man pekar ut en bild av feminism och genusvetenskap, som i sig är en osanning, och sedan förlöjligar man denna och säger att den är fel. Vem som har påstått det felaktiga i första taget, hur vanlig den åsikten är och liknande, det säger man inte. Exempelvis detta att ”det finns de som påstår att om vi uppfostrade alla barn efter genusvetenskap så tror dessa (dumskallar då underförstått) att alla skulle bli likadana”. Nej, det påstår nog ingen. Det är ju just det man inte påstår, att alla inte är likadana. Ge gärna referens på vem som påstår detta?

Inte heller förstår KDU skillnad mellan biologiskt och socialt kön då de i manifestet menar att vissa ”bara säger att det är det rent fysiska som är skillnad” men inte beteende, vilket då, underförstått, KDU menar. Meningen är att läsaren ska sitta där och tänka: ”håhå, dumma feminister, män är ju i regel annorlunda i sitt beteende, det fattar ju vem som helst”. Jo, men vem har påstått något annat. Beteende är också ”rent fysiskt” eftersom det grundas till stor del på hormoner som i sin tur påverkar egenskaper. Vad genusvetenskapen och feminismen säger är att det intressanta är inte exakt vad som är medfött och vad som är inlärt hos varje individ utan just hu samhälle och kultur formar könsroller. Att kvinnor kan vara medfött mer kommunikativa påverkar hur vissa samhällen sedan bildar en könsroll och en norm som säger att kvinnor måste måla naglarna för att vara vackra. Detta är ett uppskruvat exempel men jag hoppas ni förstår.

Det finns medfödda skillnader, ja. Men exakt vad de styr är inte så intressant som hur vi beter oss på olika sätt mot olika kön och hur könsrollerna växer från det där biologiska till en hel roll, fylld med tabun och föreskrifter till alltifrån klädsmak till böcker som bör läsas och intressen man förväntas ha. Skulle alla bara respektera varje individs rätt till egen personlighet skulle vi inte behöva diskutera saken alls.

Ska man som KDU gör ge sig in på att diskutera biologi vs. kultur för något så komplext som könsroller så bör man förstå sig på biologi bättre än så här. Ska KDU kritisera genusvetenskap bör man läsa någon genusvetenskap överhuvudtaget istället för att se ett avsnitt av ”Hjernevask” och tycka sig totalt fullärd inom ett helt akademiskt fält. Ska KDU kritisera alla korkade feminister så kan de väl ge en enda referens till vilka dessa feminister är och om de verkligen tycker så som KDU påstår att de tycker. Jag tror nämligen inte att de gör det utan att KDU ibland missförstår på grund av bristande förståelse.

Att förkasta något i sin helhet är en tämligen djärv sak att göra. Då bör man verkligen läsa på hela fältet först och veta exakt vad man förkastar. Jag förkastar inte KDU:s politik och ideologi i sin helhet. Det finns definitivt vissa saker jag håller med om i deras program. Jag föredrar exempelvis inte heller kvotering eller delad föräldraförsäkring. Just därför säger jag inte, seriöst alltså, att jag förkastar allt de står för, eftersom jag inte gör det. Men det kan jag säga eftersom jag läst på. Jag har tagit del av deras argument och jag håller inte med om vissa saker men kan instämma i andra.

KDU däremot anser att de kan rikta en massa kritik mot spöken som de inte refererar till. Till galna ansiktslösa feminister och genusvetare utan att visa på vilka dessa egentligen är. Vidare tycker sedan KDU uppenbarligen att de är kompetenta nog att förkasta först ett helt akademiskt fält och sedan en hel ideologi. I sin helhet. Utan att ha på allvar försökt att förstå den först. Det tycker jag är en aning bildningsförakt och en aning dumt. Bättre än så kan KDU.

.

Direkt efter att manifestet tog slut publicerade Hanna och Algot även sina reflektioner.

”som tror man är en duktig flicka, så e man inte d! ;pPPpPPPp”

Ungefär så här; Min chef skrev en mycket bra text i en fin bok. DN:s Ström Melin skrev om den texten.

Någon ”rolig” vänster ”satiriker” tyckte det var kul och lämpligt att skriva ett tämligen sexistiskt inlägg om Timbro och Neo för det är ju typ samma sak tycker vänstern. Om kvinnor och kvinnors utseende och kompetens.Vilket kön och vilket utseende människor som jobbar på Timbro och Neo har tycker jag inte är så jätterelevant. Men det tycker tydligen personen bakom detta blogginlägg. Personen bakom updaterade även med att raljera vidare kring att folk reagerar på twitter och att detta därför ”är en öm tå”. Nu spännande, öm tå hur då? Vad är det vi som skrivit om detta skulle bli så kränkta över tänker Badlands? Kanske de facto att någon alls tycker det är kul och lämpligt att raljera över kvinnors, just våra, utseende och åldrar?

Jag är inte det dugg kränkt om nu någon tror det, utan noterar bara vad som faktiskt görs här. Raljeras över kvinnors utseende. I ett fall där det inte alls är relevant.

Kära Badlands Hyena.

Jag uppfattas ibland som ”snygg tjej” ibland inte. Det sitter så att säga i betraktarens öga. Det är ju kul om nu du och andra tycker det men det är inte relevant just för det här ämnet. Det stora problemet här är inte att du kände dig nödgad att ta upp utseendet på de som arbetar på två olika arbetsplatser som råkar vara av samma kön, utan raljerande över vårt beteende. Tydligen har du en väldigt fast bild av vad en duktig högerflicka är. Som att vi heter ”Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol” och är allmänt dryga snofsiga duktiga flickor.

Du känner inte mig, Lena eller Paulina så de där rant:andet kommer kanske lite så att säga ur luften. Jag vet inte vad du lägger i benämningen ”duktig flicka” men jag tycker i alla fall inte att man behöver dra upp ålder och utseende. Inte heller tror jag på att göra personlighetsanalys av personer man inte känner.

Japp, vi är ett gäng grymma, ”duktiga”, snygga, roliga, smarta och nördiga kvinnor som arbetar på dessa två arbetsplatser. Lev med det. puss.

.

PS. rubriken kommer alltså från ett citat från en av mina kompisar när hon kommenterade i frågan, en av de människor som benämns som ”duktig högerflicka”. Att mina vänner omedelbart skämtade sönder detta visar bara på hur jäkla bra och häftiga de är.  DS

Viktigt om sexuallitet

Eftersom det är en diskussion som kommer upp med jämna mellanrum vill jag förtydliga och motivera min åsikt i frågan; ”bisexuell” är en dålig och ovetenskaplig term och hetronormer verkar inte enbart genom våld, diskriminering eller förtryck. Svårast är att se det strukturella hegemonibygget bakom majoritet kontra minoritetsidén.

Det var zoologen Alfred Kinsey som på 40 talet i USA reste runt och samlade in ett stort och intressant sample på människors sexualitet och sexualvanor. Han gjorde det delvis för att han ville visa på absurditeten i den dåvarande lagstiftningen vilken gjorde en så där 90 procent av landets män och 80 procent av kvinnorna till brottslingar (många sexuella handlingar var straffbara). Ett av de mest intressanta siffror han fick fram var att en stor del av informanterna hade haft någon typ av homoerotisk upplevelse. Människor fungerar INTE genom att tydligt delas upp i Hetro – bi – homo. Vi flyter mer mellan kategorierna. Det såg Kinsey och gjorde därför sin egna, Kinseyskalan som är ett tio gånger bättre verktyg än den vanliga tregradiga skala. (hetro-bi-homo).

Där slår han fast att människor går från 0 till 6 vad gäller könspreferens. 0 är helt och hållet enbart förmågan att bli attraherad av motsatt kön. 6 är att enbart attraheras av samma kön. Vad vi skulle kalla ”bisexuell” ligger förmodligen någonstans 2-3-4. Men det blir svårt att säga, just eftersom vi inte har en vetenskaplig definition för var ”gränsen” går. När blir man bi? Kvinnor som tycker det är spännande att hångla med andra kvinnor på dansgolvet när de är berusade? Eller mannen som en gång i sitt liv blev väldigt kär i en annan man trots att han inte känt så tidigare? Eller behöver en person kunna uppvisa att man har haft fasta förhållanden med båda könen innan det är godkänt som ”bi på riktigt”?

.

[för övrigt kan man även se hur kulturella normer verkar i Kinseys resultat. I den kulturella kontext som rådde när undersökningen gjordes av kvinnlig homosexuallite mer förbjuden än manlig, således var det många fler män som vågade tala om viss homoläggning. Det finns idag inget som tyder på att det finns en sådan skillnad mellan könen utan att olika samhällen accepterar och möjliggör i olika grad vilket formar folks handlande. I det antika Egypten ansågs exempelvis kvinnlig homoerotik som något ofarligt och fint som väninnor gjorde tillsammans och var därför tämligen vanligt]

.

Vad Kinsey menade med sin skala är att sexuallitet helt enkelt är för svårt och skiftande för att delas upp i fasta kategorier. Många människor ligger och flyter lite på en kanske 1-2:a. Det kan även variera stor under olika perioder i livet. En person kanske har homoerotiska fantasier, kanske blivit lite extra pirrig där någon gång med den där vännen. Men det är en position på en skala som kan leda till ett homoförhållande lika gärna som att det kan leda till att aldrig yttra sig alls. Det är därför det blir så idiotiskt att statiskt försöka fastställa ”Hur många som är gay – straight”. Svaret blir alltid, det beror på. Det beror på var, när och hur du räknar. Att det alltid funnits folk i alla tider av båda könen som varit något annat än 0:or på skalan, det är det enda vi kan ta för givet.

.

Just idén om att det är så enkelt och tydligt att dela upp folks sexualitet bär mycket av hetronormen. Även om vi i vårt samhälle idag bestämt oss för att det är ok att vara gay så är bilden fortfarande kulturellt skev. En person kan inte ”bara bli kär” i båda könen. Är man inte enbart hetro hela livet så måste man in i någon av de andra kategorierna, och då blir det krångel. Då får man en minoritetsstämpel, man förväntas gilla en viss musik, vara på ett visst sätt. Det blir lite konstigt och obekvämt och man måste ”komma ut” och det ska identitetskrisas och så vidare. Att vara straight det bara är vi, ska någon vara något annat så måste hen formas och bli det.

Ibland händer det ju bara, man kan bli kåt på någon av samma kön, kär i någon av samma kön, Det behöver inte vara någon stor grej som förändrar ens identitet i grunden. Att det skulle vara så är fortfarande inte vedertaget. Det är därför idén cirkulerar om ”alltså, jag är ju inte gay, jag bara ligger med folk av samma kön ibland.”

Gayidentiteten är så präglad som egen identitet att det måste ske någon sort omarbetning av personen om man ska kunna vara gay. Det är jobbigt och krävande och därför står man hellre kvar i sin straighta identitet men utför homosexuella handlingar.  Foucault har på ett fantastiskt sätt i sitt författarskap just visat på den här processen historiskt. Hur homosexuella handlingar gick från att vara ett verb, någon alla individer kunde göra ibland, till att bli ett adjektiv, något man alltid är.

Så länge vi tänker kring sexualitet på det här sättet kommer vi fortsätta bli dödsförvirrade när vi ska hantera andra människors handlingar och våra egna. Som annat än bara hetro måste individen fortfarande vara något särskilt. Låt oss därför komma ihåg, så länge gay måste vara en identitet där man måste acceptera en grupptillhörighet och ”komma ut” så betyder vår definition väldigt lite. Då beskriver den inte så mycket vad en person gör som vad hen tycker sig vara.

De ord vi använder i daglig basis för att beskriva fenomenet sexualitet är helt enkelt lite för dåliga, klumpiga och lite för osanna. Hetronormen verkar framförallt genom att identifiera och urskilja grupper från varandra och göra den ena gruppen egen och speciell i negativ bemärkelse, som att den alltid ska avvika och klassas som just avvikande. Vår frigörelse bör till stod del handla om att vara lite mer öppna, lite mer avslappnade kring vem vi blir attraherad av. Avdramatisering.

(PS och på tal om det; Jag gillar spontant idén med den här klubben. Någon som var där och kan rekommendera? DS )

Avsmak

Jag kan inte nog understryka hur upprörd jag blir över detta och hur tacksam jag är för att Hanna tar tag i det och lyfter till diskussion. En av anledningarna till att jag så intensivt avskyr kommunism och kollektivism i allmänhet är detta med individens ”ansvar” för kollektivet. Det mänskliga kollektivet kan vara en ondsint mobb av elaka småsinta människor, enbart ute efter att nosa upp och peka finger på den som vågar avvika, vågar gå emot normen. Och då talar vi inte om att individen gjort något brottsligt eller något som påverkar andra, vi pratar om när individer fattat egna beslut, om sitt utseende, sin kropp, sitt liv. Beslut som inte har med andra att göra men som andra, kollektivet, tar sig rätten att tycka till om.

Nåde den kvinna som vågar visa sig offentligt med en kropp som avviker från vad kollektivet bestämt. Nåde de kärlekspar som är öppna i det offentliga rummet med sin ”felaktiga” kärlek.

Mobbarna visar sina rätta färger; vid en läsning av tråden på Hannas sida ser man det så tydligt ”Hon ska vara i ett sammanhang där andra ska titta, då har hon ett ansvar mot oss att följa våra normer, annars har vi rätt att straffa henne.” Kollektivet drar in den som vågar vara annorlunda på torget till skampålen, pekar skrattar och hånar. Och sedan, när det blir uppenbart hur mycket de sårar kommer samma ursäkter; ”Vaddå, det är ju bara en bild ju, ni överdriver”, ”Det är faktiskt yttrandefrihet i Sverige, JAG får säga vad JAG vill” (andra får däremot inte vara vilka de vill) Omoget, Ansvarslöst, empatilöst. Vägran att kunna se, ”nu gjorde jag en sak, som direkt bidrog till att göra denna andra medmänniska ledsen”. Istället slå ifrån sig, vägra ta ansvar, bortförklaringar.

En bekant till mig berättade att hon sett ett par bestående av två män på tåget, som pratade, skrattade, kysstes förälskat. När de gått av kom kommentarerna; ”Att de håller på sådär bland folk, de borde skämmas!”

Det är ni som ska skämmas kollektivet, ni ska skämmas för att ni bara har mage att hacka på andra människor för att de inte är som ni vill. Vad ni äcklar mig.

Stat bort, diskussion in! Om könskorrigering

Det fortsätter vara obligatoriskt för människor som vill könskorrigera sig att även bli steriliserade. Däremot behöver de inte längre skilja sig från den person de är gifta med innan ingreppet. Litet steg på vägen (kravet om skilsmässa var verkligen absurt) men att krav om sterilisering blir kvar är mycket, mycket problematiskt. Det värsta en stat kan göra är att godtyckligt utöva förtryck och våld mot enskilda medborgare, och att tvångssterilisera någon är ett särskilt allvarligt våldsutövande. En obehaglig rashygienisk tanke kring vilka som skulle från maktens håll tillåtas att fortplanta sig.

Detta är inte helt jämförbart med de svåra övergreppen från historien, staten kommer inte samla in och tvångsoperera någon medborgare enbart på grund av dennas läggning eller medicinska tillstånd. Däremot som finns det ett krav att den som genomgår operationen för att korrigera sin kropp i större enlighet med sitt kön även vid samma tillfälle måste låta sig steriliseras för att operationen ska få göras samt att personen ska få göra den formella juridiska ändringen av ”kön” i sina identifikationspapper. Ingen kommer tvinga den transexuelle att genomföra en könskorrigerande operation, men om man så önskar så följer även kravet på sterilisering.

.

I och med att lagen sågs över kring könskorrigerande operationer så ändrades vissa saker och andra fick stå kvar. Det finns lite oklarheter kring hur diskussionen gått och vem som bestämt vad men det verkar genom allt att döma som om KD lyckades få sin vilja igenom över de andra allianspartierna att kravet på sterilisering vid operation står kvar. Det behöver, så som man så fint brukar säga ”utredas mer”. (Vi gillar det här med att utreda saker i evighet om vi inte kan komma överens) Det finns många opinionsbildare, politiker, debattörer och bloggare som med all rätta är upprörda. Även om ingreppet i sig är frivilligt så är själva tanken på att staten bestämmer över individens fortplantningsförmåga mycket stötande.

Det känns inte helt klart vad transsexuallitet egentligen innebär, allt ifrån ett intresse att klä sig som det motsatta könet vid enskilda tillfällen till att medicinskt kunna bevisas vara född i en kropp som inte motsvarar hjärnan omnämns i debatten som trans. Klart är dock att de som verkligen har den varianten av transexuallitet och känner sig födda i fel kropp och helt och hållet som ett kön i hjärnan och identiteten men har ett annat biologiskt, för dem kan en korrigerande operation vara livsviktigt. För dem är deras psykiska hälsa väldigt beroende av att de får korrigera kroppen till en som bättre stämmer överens med hur de känner sig. Att därför uppge att ”operationen är ju ändå frivillig” kan vara missvisande eftersom många transexuella känner ”den här operationen eller döden” och därför inte upplever den som ett val.

.

Nåväl, det framkommer inte alltid att det här inte enbart är en bild av vad staten har rätt att bestämma över individen efter våra kulturella värderingar. Flera av de som motsätter sig transexuellas rätt till fortplantning gör det med stor säkerhet ”för att det ju är så himla konstigt.” Men det här är även en medicinsk fråga i allra högsta grad. Därför tycker jag det här inlägget av Eberhard är har många poänger även om även den fastnar i förvirringsfällan. Som påpekas där; att ta hormoner påverkar kroppen ganska mycket. För att korrigera sitt kön mot mer feminint eller mer maskulint behöver man ta hormoner. Ett starkt ökat inslag av könshormon kan exempelvis påverka kroppen genom att öka risken för olika cancerformer. Om en kvinna med äggstockar tar manligt könshormon kan det öka risken för cancer i just äggstockar och livmoder. Därför menar många läkare att det är nödvändigt att operera bort dessa för att inte patienten ska få starkt ökad cancerrisk. Så frågan om ingrepp som blir steriliserande för den som opereras är inte bara en moralfråga, det är även en medicinsk fråga.

Så om det nu kan finnas medicinska skäl att ta hänsyn till vid könskorrigerande operationer, innebär detta att lagen är riktig och att det bara är oinsatta debattörer som inte fattar som bli upprörda? Naturligtvis inte. För även om det kan vara så att enskild läkare bedömer att man under en könskorrigerande operation MÅSTE göra ingreppet på så sätt att patienten blir steril så kan det finnas andra läkare och andra operationer som inte innebär detta. Det finns ingen anledning till att regering och lagstiftning ska lägga sig i med en princip i något som kan dömas från fall till fall. Dessutom vill jag dra upp något som Eberhard helt missar; även om man anser det nödvändigt att sterilitet kommer med operationen av medicinska skäl så kan patienten innan operationen utförs spara könsceller (ägg eller spermier). Det finns ingen anledning what so ever till varför stat, läkare eller det allämna skulle kunna ha åsikter om att personen fryser ner könsceller och sedan skaffar barn genom dessa genom exempelvis att partner insemineras. Det har inget med ingreppet att göra och just därför tycker jag det nästan är den mest problematiska delen av hela lagen.

.

Sedan om vi nu kan vidga perspektivet lite ur åtminstone akademiska synvinkel och diskutera vad som egentligen ska ligga till grund för juridiska kön och om vi kanske borde se över möjligheten att utöka de två juridiska kön vi har idag. Jag erkänner villigt att vår kultur i allra högsta grad är väldigt fokuserad på uppdelningen av kön Man = Maskulin Kvinna = Feminin och inget däremellan. I exempelvis Sydostasien finns det ett utrymme från början för att kön inte är så fast bestämt och att det finns en tredje kategori.

I det avseendet vill jag uppmärksamma de här artiklarna av Hanna Söderström för hennes perspektiv är intressant. Hon har ett feminint jag och känner sig själv som en kvinna och jag skulle säga att alla som tex ser hennes porträttbilder inte heller skulle uppfatta henne som något annat än kvinna. Socialt, både i sin sociala roll och i sitt utseende så som andra människor bedömer det, är hon helt och hållet kvinna. Hanna Söderström har ändrat sitt yttre utseende så att det motsvarar våra bilder av femininitet men inte sitt könsorgan. Alla transexuella känner helt enkelt inte det behovet, eller tycker inte det är värt det för att inte förlora sin känslighet vid sex. Könsorgan och därför också identitetshandling är det enda som stämmer på definitionen Man medens hon i alla andra aspekter uppfattas som Kvinna. Och precis detta ställer Hanna en fråga kring; Varför är det mitt könsorgan som är viktigast, det är ju vad vi ser MINST av i den vardagliga sociala interaktionen?

(ber lite om ursäkt för at jag så detaljerat diskuterar enskild person och hennes utseende, jag hoppas att Söderström har överseende med detta, tycker det är ett så pass bra exempel på när våra definitioner är för trånga.)

.

Och det är för mig kontentan på något sätt. Kön bestäms av flera faktorer. Hormoner, social roll, inre organ, yttre organ, egen uppfattning, hjärnan osv. Varför måste vår kultur betona yttre könsorgan som det absolut viktigaste av allt när kön bedöms? De är ju tämligen privata. Könsroller och vad som faller in i begreppet ”man” och ”kvinna” förändras. För några hundra år sedan blev identiteten osäker om man hade fel yrke, fel intressen, fel kläder. Idag är dessa inte längre nödvändiga för att sätta kön. Kan vi våga och hoppas på en dag då könsorgan inte ska vara allt i hela världen vid könsdefinition? Vågar vi till och med hoppas på att alla de som födds med ”dubbel” könsidentitet ska bli insläppta i våra definitioner, eller kanske få en egen? Vågar vi hoppas på att en artikel som Eberhards som i botten är bra inte ska behöva bli förvirrad kring ”men då blir det ju ett tredje kön ojoj vad konstigt och jobbigt” utan att exempelvis en man ska kunna var gravid och fortfarande vara en man om denna man väljer att se och definieras sig själv socialt som en sådan.

Det är fel av staten att sätta en principregel för en så pass komplicerad fråga med flera olika aspekter. Det är synd att vår kultur inte är bredare i sina definitioner, men ju mer vi pratar om det, desto fler kanske funderar på om det inte skulle kunna finnas alternativ.

Vår egen fornnordiska mytologi innehåller flera intressanta könsöverskridande perspektiv. Det finns flera historier där gudarna passerar könsgränser eftersom magi var strikt feminint och män som sysslade med magi därför fick mångtydiga könsidentiteter. Ett populärt exempel är då Loke och Tor kläder ut sig till kvinnor för att lura tillbaka hammaren Mjölner från jättarna

Runda freshnet + sexindustri-rant

Denna lugna kväll efter några väldigt intensiva dagar på universitetet sitter jag och rundar internet lite som middagssällskap och snubblar över sidan Freshnet.se. Måste säga att det fanns mycket intressant, av alla modesidor jag sitter och nosar upp (sidor som fungerar som en kombination av internetmagasin och samlingsplats för bloggar med modetema) så har freshnet den mest seriösa och karriärsdoftande tonen hittills. Att kombinera media/sociala medier/mode och skriva om detta i lika mycket karriärsvinkel som konsumentvinkel gillar jag skarpt. Känns lite som rodeo fast mindre opinions/politiskt. Även ovanligt uthärdligt för att ha så mycket entreprenörstema. Jag tenderar annars att spontant bli lite äcklad av ordet och användningen av ”entreprenör” på det där blondinbellaviset.

Så hittade jag en massa intressant som jag vill kommentera också!

Denna intervju med Ebba Bonnier om hennes ”energidryck för tjejer” var väl den mest mufhejjiga av allt jag hittade på sidan. Förutom det slemmiga i att göra särskilda ”tjejprodukter” som ska ”vara  rosa” (förlåt, jag har touretts på sånt här) så fnissar jag åt hur hon säger; ”En tjej gick så långt att hon köpte koffeintabbletter som hon sköljde ner med juice. Det borde gå att göra på något enklare sätt tänkte vi.” Alltså, är det bara jag eller är koffintabletter det absolut enklaste sättet? Bara o åt tabletter, ingen vätska man behöver hälla i sig. Vad man menar här är väl ”ett mer glammigt sätt” snarare än enklare? Nja.

.

Kan man ju tycka är jättepatetiskt att jag lyfter fram detta från en modeblogg men Ida Rislöw visar bild i sitt inlägg från Sri Lanka på hur bananer växer på en blomma, hur de ser ut ursprungligen, och det tycker jag är JÄTTESPÄNNANDE, spring och kolla! Det är så få av oss som har koll på sån här kul fakta, att vissa frukter faktiskt korrekt ska räknas som blommor. fint.

.

En liten grej till, den här videon som postas och kommer från H&Ms andra samarbete med Versace… Fan inte ok. Jag brukar inte gnälla på smala modeller i branschen, men alltså. Ok för att magra kroppar gör sig bra på bild, men de kan ju låta bli att se ut som de spenderat senaste halvåret i nordkorea alternativt gulag.

.

När jag ser och läser om karriär och dyl. som på freshnet.se blir jag verkligen inspirerad och taggad på att själv driva på själva företagsbiten mer, vara mer karriärsaktiv. Jag har haft eget företag ett tag nu men bara använt det för att ta betalt för fotojobb, skrivjobb och catering, en praktisk grej mer än något annat. I Min familj och släkt driver alla företag och har alltid gjort men det känns ändå inte alls som samma sak som hela egenföretagentrepenörsandan temat. Men det vore ju ändå roligt, se sitt företag mer som en sak i sig själv än ett sätt att fakturera. Att frilansare av olika slag också är en företagare. Annars känns det så mycket som att företagare måste ”ha en affärsidé” och sånt är jag skitdålig på. Jag gör bara de saker jag kan (typ lagar mat och skriver) och behöver ett sätt att ta betalt för detta. Jag ser det inte som att vara företagare. Men det kanske är fel vinkel? Även frilansare kanske ska bli mer stolta över det vi gör även som en företagsidé?

Hmhmm, well oavsett så får en sida som Freshnet iallafall mig att bli lite lite sugen på att engagera mig mer med sådant. Så fort jag tänker tanken lite längre inser jag varför jag inte passar där.  Allt snack om, vårda – ditt – varumärke/personligt – men – inte – privat/Tänk – sälj… Förutom det jag jobbar med nu så är en av de första grejerna jag skulle vilja satsa mer på som företagsidé är en seriös och välskött porr/erotik – site/blogg. LOL snacka om att tänka fel…

.

Vilket leder in mig på en rant om hur störigt det är med den branschen. Porr och erotik är ju ett intresse som allt annat. Det finns massor man kan göra på temat, konst, bilder, filmer, skrivande… Man skulle kunna göra det så mycket bättre och intressantare än den mainstream porren som finns idag. Men givetvis kommer jag aldrig att jobba med ämnet på det sättet. Varför? För att jag vet själv hur mycket problem det skulle kunna bli, hur ifrågasatt och alinerad jag skulle bli på alla ”seriösa” arenor om jag på något sätt förknippades med sexindustrin. Andra tänker med stor sannolikhet som jag. Även om man tycker det är kul och spännande och något man brinner för så skulle man aldrig visa det utåt eftersom risken att bli dömd är så pass stor. Sexliv är något som alla har men som man inte ska ha så andra ser det. Vilket givetvis leder till att de som väl går in i industrin är de som har litet socialt kapital och lite att förlora i högre grad.

Så när man diskuterar porrfilm, striptease och dyl måste man alltid ta med i beräkningen att industrin som den ser ut idag har en hög grad människor som mår dåligt och utnyttjas. Just för att den är stigmatiserad. Ett omöjligt moment 22 där porr är smutsigt för att de som jobbar där ofta mår dåligt och de som skulle kunna jobba med det som inte mår dåligt skulle om de började jobba bli sedda som lika smutsiga och därmed börja må dåligt. De som kan förbättra branschen och göra den mer etisk orkar inte eftersom det blir ett för stort stigma och därmed förblir branschen oetisk. Och jag är själv absolut inget undantag, jag tycker det är superfånigt att man inte får visa sig naken på bild men ändå lägger jag inte ut mina fina nakenbilder (som jag är stolt över rent konstnärligt) på internet eftersom jag inte vill att de ska spridas eftersom jag är rädd att det ska förstöra framtidsmöjlighet för mig. Även om jag samtidigt blir sur på mig själv för att jag tänker på det här sättet.

.

Ok, nu blev detta sjukt oklart med två saker i ett lite grann, men ändå, tänk den dagen då snygga häftiga sidor om media, konst och design vågar ha en sex och erotikavdelning med en sexblogg i sitt utbud? Dit är det nog ett tag kvar. Slut på min rant för ikväll, ha det fint bästa läsare. Nu ska jag lyssna vidare på min manowar – på – spotify-kväll  (fråga inte…) WOMAN BEEE MY SLAAAAVVEEEEE!!!

.

.

Men ps, är det inte på allvar så att en av dessa bilder, publicerade av cool modebloggare från hennes tumblr faktiskt på riktigt föreställer…. ehhh (hur säger ajg detta på ett fint sätt??…) …fittslem??(!!!) i så fall måste jag ju säga att det är ett litet och modigt steg på vägen.

*slutarsnuskasignu*