KÖTTCHOCK – om en text och en akademiker
Idag publicerades en text i DN kultur om köttätande ur ett feministiskt/akademiskt perspektiv. Antalet hånfulla kommentarer säger en del om problemet med den här typen av text.
Först: jag tvivlar starkt på att kossorna dyker upp i filmen ”som kotletter”. Kotlett gör man av gris och lamm, aldrig av vuxna nötdjur, de gör man biff av. Det är en småsak, men ringar ändå in så mycket. En högtravande akademiker ska skriva om ett ämne som berör många i den kulturella arbetarklassen till vardags (deras ätande) och så skriver hon fel på just den faktadelen som de kan känna igen sig i. Bilden av en postmodern akademiker som är uppe och flyger i molnen och vill läxa upp ”verklighetens folk” men sedan inte ens bryr sig om att få rätt på de detaljkunskaper som berör dem blir väldigt tydlig.
Sedan: det är en uppenbart mycket akademisk text, full med referenser till mycket smala teorier. Att någon får publicera sig så här stort i en dagstidning med teorier och litteratur som så få människor läst är intressant. Jag är själv humanist och har därför, faktiskt, läst mycket av det hon refererar till, men det är tämligen detalj nivå på det. Att tänka sig att en text inom ett naturvetenskapligt ämne med den detaljpretantionen skulle bli publicerad på samma sätt känns tämligen osannolikt.
.
Texten har en del intressanta ingångar, men du kan inte skriva med det här språket och förvänta dig att majoriteten ska vilja läsa och sedan faktiskt förstå och hänga med. Jag tillhör ju dem som tycker det är helt ok att skriva om teorier som dessa men då måste de plockas ner och göras populärvetenskapliga på ett sätt som gör att även den utan hundra miljarder högskolepoäng kan tillgodogöra sig texten.
Det är bra att akademiker rör sig i debatten, men, två vanliga misstag som görs; Antingen så tror de att ”populärvetenskap” betyder att skriva om forskning men inte behöva redovisa källor ordentligt. ”Woho, nu är det populärvetenskap, nu får jag skarva!” Eller så tror de att ”populärvetenskap” bara innebär att publicera samma text och tankar fast i populärvetenskapliga kanaler, typ DN kultur.
Ska man som forskare skriva för en större publik måste du både vara lika noggrann som vanligt, och använda ett annat språk med andra referenser så det faktiskt blir kul och läsvärt även för de som inte har samma utbildning. Och få rätt på fakta detaljer, även om de är i ett ämne du tycker är dumt och irrelevant.
.
Vi behöver inte fler akademiker i det offentliga som kör näsan i vädret och inte bryr sig om sina läsare, det gör inte direkt stämningen skönare.
Kommentera
Hanna Marie
Här skriver jag de texterna som är lite fånigare, lite roligare, lite sämre korrekturlästa. Men även lägger upp jobb, publiceringar, bilder och allt möjligt som dyker upp.
Ett tecken på om någon vetenskap öht är ”vetenskap” är att det går att göra ”populärvetenskap” av det. Tex går det att göra för envar fullt begriplig populärvetenskap av Stephen Hawkings ofantligt mångbottnade astrofysiska texter, eller om dinosaurier och paleontologin, och så vidare. Däremot går det inte att göra populärvetenskap av Lacans eller Derridas litteraturteorier, eller om ”vithetsstudier”. Varför? Därför att det tyvärr inte är riktig vetenskap, utan bygger på det upphöjt och auktoritärt abstrusa. Därför faller av rent fundamentala skäl Amelie Björks försök att göra vetenskap/populärvetenskap av feministisk teori i dagens DN. Sedan borde ett och annat ägnas åt Björks begränsade stilistiska förmåga, men det är en annan sak.
Mvh
En man som slutat äta kött.
Men är DN Kultur till för majoriteten? Jag menar, visst, det är inte en akademisk journal, men det är ändå en tidning som har satsat på finkultur och till viss del ”elitistiska” ämnen. Okej, jag kan hålla med om att den är lite väl överdriven i språket ibland, men om Björk skulle vara tvungen att stanna för att förklara vad Haraways ingång till biologi och feminism är eller hur Butler kan användas för att prata om hur köttätande är ett skapande av det manliga könet skulle texten vara dubbelt så lång, åtminstone. Jag ser inget problem med att ha akademiskt finlir ibland, på samma sätt som jag inte förväntar mig att DN Sport ska förklara vad som är speciellt med den italienska fotbollsligan jämfört med den spanska eller den engelska. Och vem ska Björk anpassa sig för? Ska hon anpassa sig för de som läser A-kurser på universitet eller för de i kommentarsfältet som lägger diskussionen på nivån ”hen är ett konstigt ord och Roks-ordföranden sa att män är djur”? Jag säger inte att texten är lätt att ta sig igenom, men ibland tycker jag att läsare ska utmanas, ska behöva läsa om en artikel för att kunna förstå. Annars kommer vi fortsätta ligga på samma diskussionsnivå och aldrig kunna provocera ordentligt. Men det kan också vara att jag älskar Haraway för mycket…
Det är definitivt en bra poäng som jag kan instämma i. Man behöver inte alltid ”pleasa” massan och göra sig själv simplare än man är. Jag tycker nog ändå att DN kultur är ganska mainstream och framförallt så tycker jag att man kan, även om det är en rätt avancerad teori, förklara den på ett mer läsvänligt sätt.
För denna text hade jag exempelvis kanske inte tagit med så många teoretiker, fokuserat mer på en eller två, istället för den rätt exkluderande inledningen hade man kunna ta en historisk referens som de flesta tenderar tycka är spännande och intressant, tex tjurars symboliska betydelse för manlighet i olika forntida kulturer, så som bronstjurarna på Kreta.
Sen hade resonemanget kunnat städas upp lite, som det är nu framkallar det nog lätt ”gud va fånigt känslor” hos många läsare då analysen och slutsatsen dras ett litet steg för långt mot vad man har teckning till.
Att tjurar för oss ofta står för manlighet är intressant och relativt lätt att hänga med i, att sedan det symboliska ätandet av tjurar inger manlig styrka är inte heller svårt för de flesta att ta till sig. Men att köttätande i sig skulle vara ett sätt att utöva makt på tror jag inte är lika lätt att köpa utan mer just denna skribents tolkning. Det här är för övrigt hela humanioras problem tycker jag, i slutdelen av analyserna blir det lätt lite väl mycket spekulation.
men absolut, det är ytterst varje skribent som måste avgöra hur stor del av läsarna man egentligen vill nå ut till kontra hur viktigt man anser att det är att inte kompromissa med sin egen vision.
Och så inte ta fel på kotlett och biff för tusan ….
Texten i DN må vara högtravande och referera till för de flesta okända teorier men jag känner igen ”teoritypen” väldigt väl, och då har jag bara en simpel kandidatexamen i Sociologi. Uppskattningsvis 4 av 5 teorier som togs upp i sociologikurserna jag läste var vänsterorienterade och hade i princip samma uppbyggnad och förståelse av verkligheten; Den rådande situationen i samhället präglas av obalans och det det finns en förtryckt grupp och en grupp som förtrycker. Individer existerar inte i någon vidare mening utan människor tillhör i första hand en grupp som teoriskaparen delar in folk i. Lösningen på problembeskrivningen är att på olika sätt (revolution, upplysning, kriminalisering etc.) jämna ut maktbalansen mellan grupperna och då kommer allt att bli jättebra.
Min poäng är att man inte behöver ha en explicit detaljkunskap om olika teorier för att förstå författarens text, det räcker med att ha läst några sociologiska vänsterteorier så förstår man deras uppbyggnad i stora drag. Hur pass väl de beskriver verkligheten är en annan fråga men att i första hand beskriva människor som del av en grupp och inte en individ är att blunda för en viktig del av verkligheten, så också i detta fallet.
Själv äter jag kött för att det är gott och för att det ger en mättnad som inget annat!
”Att tjurar för oss ofta står för manlighet är intressant och relativt lätt att hänga med i, att sedan det symboliska ätandet av tjurar inger manlig styrka är inte heller svårt för de flesta att ta till sig. Men att köttätande i sig skulle vara ett sätt att utöva makt på tror jag inte är lika lätt att köpa utan mer just denna skribents tolkning.”
Det är väl det här som är pudelns kärna, snarare än komplexiteten i artikeln (jag finner den inte komplex så mycket som pretentiös och innehållslös).
Är köttätande manlig maktutövning?
Pratar vi faktisk maktutövning kan det sägas utgöra en indirekt maktutövning mot det uppätna djuret (eftersom djuret måste dödas för att kunna ätas). Men specifikt manlig är den inte, då den överväldigande majoriteten västerländska kvinnor också äter kött. Någon maktutövning mot kvinnor och barn* är det inte heller fråga om.
Alltså ingen faktiskt manlig maktutövning.
Pratar vi symbolisk maktutövning så är frågan om det finns en allmänt vedertagen, eller i alla fall allmänt spridd, uppfattning att köttätande symboliserar manlig makt. Och svaret på den frågan skulle jag vilja hävda, med bestämdhet, är nej. Folk i gemen betraktar inte köttätande som manlig maktutövning. Alltså är det inte heller en symbolisk maktutövning. Att björk och några andra feministiska veganer/vegetarianer personligen uppfattar en symbolisk manlig maktutövning har i sammanhanget ingen betydelse (annars kan man ju hävda att vad som helst är manlig maktutövning och som stöd för uppfattningen hänvisa tillbaka till sig själv och den egna uppfattningen).
* För övrigt ett uttryck som är lite pinsamt när det kommer från en feminist (eller från vem som helst egentligen, men jag kan tycka att feminister borde veta bättre). Att dela upp världen i män å ena sidan, och kvinnor och barn å andra sidan är konservativt och könsrollskonserverande.
Bra förtydligande här, jag tror definitivt att rituellt ätande av kött kan ha varit delar av ceremonier för krigarkast i nomadkulturer, ätande av tjurhjärtan i tidiga Indien innan strid exempelvis, men för den sakens skull betyder det inte att det vardagliga bruket att äta kött behöver ha något med symbolisk maktutövande att göra. Om man inte anser att allt som män gör i ett patriarkalt samhälle på något sätt är kopplat till förtryck. Men det blir lätt en ”konspirationsteori”, infattar allt, omöjlig att konkret bevisa
Notera att de flesta kommentatorer ändå förstått precis det som ni förstått. Den centrala utsagan de vänder sig mot är idén att köttätande implicerar manligt förtryck. De de inte ”förstår” är hur de teorier som styrker påståendet egentligen ser ut.
Ovanpå det har flera gjort observationen att det finns förtryckare som inte äter kött och det finns köttätare som inte förtrycker varvid i princip hela grundresonemanget faller platt. Alla som lyfter näsan ur boken begriper att köttätande och förtryck inte förutsätter varandra.
Därmed inte sagt att det inte funnits (manliga) förtryckare som sett köttätande som viktigt men det är ju faktiskt en helt annan sak. Förtryckare i historien har haft all möjlig symbolik för sitt förtryck, man kan naturligtvis diskutera denna symbolik (inte minst i litteraturstudier) men man kan inte generalisera utifrån den ut till hela befolkningen.