Lite mer dumhöger och styrandefrågor

Det har varit en del skriverier (se exempelvis denna bra av Cwejman) om det faktum att MUF i dagarna efter nyår släppte ett ”nyårslöfte” med ranting om att politik ska vara här och nu och praktisk. Inte bry sig om ”gamla tråkiga gubbar”. Runt om förfasades det över MUF:arnas historielöshet och obildning. Jag känner mig inte vidare förvånad då MUF länge varit ett av de största ungdomsförbunden och därmed givet ett av dem som främst lever på livsstil och det sociala snarare än ideologi. Jag har själv en historia i föreningsliv, scout och friluftsrörelsen, SVEROK och så. Att ungdomar, särskilt freakungdomar som jag, har en sådan miljö är värdefullt rent socialt och lite fint. Så för min del får ungdomsförbunden gärna fungera som en miljö att träffa kompisar. Problemet börjar då dessa människor också ska göra claims på att styra ett land.

Alltså, personligen föredrar jag politik och fokuserar på praktiskt och ”plånboksfrågor”. Jag vill ha ordning i statsfinanser, och förvaltande, inget experimenterande och tjohej. Detta är däremot inte så mycket om det som det är en ren ovilja inför att sätta tänderna i den klassiska bildningen. Lathet som det kallas på ren svenska. Att förkovra sig och bygga en genuin bildning tar tid och då är det så mycket enklare att bara vifta bort med argumentet om ”politik ska vara här och nu”. När jag tidigare rasade om dumhöger ledde det till en riktigt bra diskussion med en av personerna jag skrev om. Hur sympatisk jag än tror att hen är som människa så reagerade jag på ett begrepp som användes där, detta med att politiken ska ”göras mer rolig och lättförstådd” så vi ska kunna få fler unga att engagera sig.

Jag säger givetvis nej till detta. Jag vill INTE att fler ska bli politiker och att det skulle vara så mycket värt att vi kompromissar på kvalité. Så om politik är för ”tråkigt” och det är för jobbigt att läsa och skaffa sig en god bildning och det får vissa att inte vilja engagera sig; good riddance. Den som tycker det är för tråkigt med politik och inte vill bli politiker, den vill jag inte heller ha som politiker. De får gärna ha sina hårförlängningsföretag ifred. Alla har en roll här i samhället och en plats och det är fint och bra och alla behöver faktiskt inte bli politiker. För politiker ska ta beslut som gäller mitt liv och mina pengar. Faktiskt.

(Däremot förstår jag inte varför Lundberg alltid måste göra det till en fråga om feminism?? Vara/inte vara. Det är väl inte huvudpoängen här. Klassisk bildning är dessutom utmärkt inspirerande och stimulerande för feminism.)

About these ads