Hemma. Nyår

Tillbaka i lägenheten i sthlm efter ett ovanligt långt firande nere på landet, tur till Uppsala, mellandagsrea samt lååångt ikea med tillhörande planering, skruvning, svettas och våndas och förbereda allt inför första veckan på nya året då vi får hit hantverkare som ska komma och fixa lite mer klart här.

Jag är förväntansfull, ganska spänd, vill verkligen få ett riktigt bra år nu, vill hitta rätt takt för att göra det. Hösten som varit har på så många sätt varit skit, viktiga saker finns på plats, som jag och A, vi har det så bra att det nästan är oförskämt. Men så mycket annat. Hälsa, jobb. Jag vill hitta takten, tempot, glädjen och motivationen. Jag vill framförallt hitta orken och energin. Det känns ändå bra, försiktigt positivt men mest en realistisk och ärlig önskan om att komma framåt och få skäl till att känna mig stolt och nöjd över min egen insatts. Allt ordnar sig nog, men jag vet också nu att det är upp till mig, det kan ordna sig, men jag är den som behöver ta tag idet. Hejohå.

Vill gärna hitta det där som kickstartar igång och ger en känsla av energi och fart som början på året, finns det något särskilt bra man kan göra? Ritual är ju givet för den här religiösa fanatikern, men ni kanske har andra tips att komma med? Det finns ändå mycket framför oss som kan bli bra, nu lägger vi banne mig detta 2011 till handlingarna.

…Jag har en sak jag är sjukt nöjd över just nu, hittade lätt bästa bilden till nyårsfest-illustrationen evvaa!

En fröjdefull och arbetsam jul

I kategorin; ”krönikor på teman vi sett förut” så återfinns krönikan om hur jobbigt det är med jul och att man borde stressa ner. Återfinns ofta i damtidningar, magasin till kvinnor i medelåldern och helgbilagor. Detta tema på krönika återfinns även i min kategori över teman jag hatar mest.

Varför gnäller folk över att det är så jobbigt med jul? Så sjukt svenskt, man tycker något är ovärt, och jobbigt och arbetsamt och vill egentligen inte köpa en massa presenter och laga mat och städa hela huset för man orkar inte. Samtidigt har man inte vagina nog att stå upp för det och säga åt sin lata familj att de får fixa sin egen jävla jul om man nu själv inte orkar. Så man gnäller. För gnälla är ju så sjukt attraktivt…

Vill du inte lägga ner mycket jobb på din jul så skit i det då. Slipp då liksom. Men snälla… skriv inte en krönika i amelia och gnäll.

Personligen älskar jag nämligen att gå totalt over the top med fix och förberedelser om det så är jul, påsk eller bara vilken temafest som helst. Mitt liv är ju inte så spännande eller särskilt, likt de flesta av oss. Det är rätt vanligt på alla sätt och vis. Man sover, man jobbar, man äter man sover igen. Och har det underbart stunder där emellan förstås men det är inte ett rockstar liv. Alltså måste man få bryta alltihop med ordentligt fest ibland. Varför inte? jag tycker det är så totalt värt jobbet att fixa riktigt fantastiska sagofester med gigantiska buffebord, dekoration och massor med gåvor till dem man älskar. Det är värt det för mig och min familj  har alltid haft den inställningen till fest. Klart man anstränger sig, det blir ju så bra!

Därför har jag igår och idag bakat, gjort godis, pysslat, lagat mat, syltat saftat, kokat, lagrat, slagit in, handlat, räknat, gjort listor, dekorerat, serverat och knådat oavbrutet. Och vi kommer i sedvanlig ordning ha ett fantastiskt julbord med mängder av rätter, alla hemlagade och gjorda från grunden, en hög med julgodis i olika smaker och utformanden, egenkokad glögg och vackra levande ljus och dekorationer överallt. Jag är trött som ett djur men så sjukt nöjd. I morgon ska vi äta så magen springer och vi får köra stomi resten av livet. Skål.

Julbord för några år sedan, givetvis med vårt egenbryggda öl, family brand

Varför jag inte demonstrerade mot högerextremisternas fackeltåg

Vissa skribenter har ställt frågan efter förra veckans demonstrationståg i sthlm varför inte liberaler var ute på gatorna för att stoppa högerextremismen. Jag tycker den frågan förtjänar ett svar.

I ett samhälle där man inte längre har rättssäkerhet och inte längre litar till ledningen, där man vet att staten bara gör sitt bästa för att försvara sig självt och direkt skada dig som individ, i ett sånt samhälle skulle jag aldrig tveka inför att ta upp vapen (inte bokstavligen själv, jag tror fortfarande jag saknar förmåga att bruka våld mot andra människor), göra uppror, bryta mig in, sabotera, frita fångar osv. Klassisk aktivism och gerillaverksamhet med andra ord.

Dock anser jag inte att Sverige idag är ett sådant samhälle, jag har ändå tro på att vår stat fungerar och då måste jag också agera därefter, dvs. följa lagen. En lag som jag som liberalt lagd finner viktig är lag om yttrandefrihet. Gäller även dess förlängningar mötesfrihet, demonstrationsfrihet föreningsfrihet. Detta bör givetvis gälla alla grupper. Inga människor, hur avskyvärda och dumma i huvudet de än är, förtjänar att särbehandlas från lagen och straffas utan att ha begått brott. Med andra ord, om en grupp har en knäpp religion, eller hatiska åsikter, så är detta fortfarande ej skäl nog att förbjuda gruppens existens per se. Enbart den dagen gruppen direkt uppviglar till brott eller begår brott kan det komma på fråga att ta ifrån dem deras rättigheter. Den som i enlighet med lagen söker demonstrations tillstånd samt inte begår en brottslig handling under demonstrationen har rätt enligt vår mest grundläggande princip att demonstrera.

Ska vi börja tumma på denna grundläggande rättighet för en grupp enkom för att de har knäppa åsikter är vi inne på en mycket farlig väg. Vilka fler grupper bör då förbjudas? Fundamentalistiska religiösa? Djuraktivistgrupper? AFA? Det finns många med vars budskap jag verkligen inte sympatiserar men jag anser att de har rätt att finnas och uttala sig som alla andra så länge det sker inom lagen.

Givetvis har även motdemonstranterna rätt att finnas på gatan, jag anser dock att deras metod att väsnas och på så sätt överrösta ljudet från den andra gruppen är något jag inte är bekväm med. Åter igen med hänseende till yttrandefriheten. Jag vill inte att andra ska komma och störa mig när jag utövar mina mänskliga rättigheter så jag tänker inte störa dem. Jag vill bedriva mitt arbete på andra sätt eftersom jag inte är bekväm med demonstration som form. (obs gäller mig personligen, säger inte att det bör gälla andra) Jag föredrar att skriva, organisera mig i föreningar, delta i debatter och samtal mellan olika grupper. Om jag börjar med att visa andra att jag är beredd att lyssna på dem så tror jag att de också blir mer beredda att lyssna på mig. De rörelser jag starkt misstycker till väljer jag heller att visa detta på genom att ignorera dem. Inte ta en utsträckt hand, inte uppmärksamma deras demonstration. De vi alla väljer att behandla som luft kommer tappa sin makt att påverka.

Nazismen är utan tvekan en av de värsta ideologier historien skapat. Skulle jag leva i ett samhälle med nazistiskt styre skulle jag givetvis göra allt jag kunde för att förstöra för dem på alla sätt möjliga. Nu är så inte fallet, nazismen i Sverige är en aggressiv men patetiskt maktlös grupp. De får finnas och de får utöva sina yttrandefriheter men jag väljer att vända kalla handen till och ignorera dem och deras idioti. De är en liten marginaliserad grupp som mest är tragisk i sin totala frånkoppling från verkligheten. (obs jag talar alltså om regelrätt nazism, inte den populism som sd står för tex. Den har tyvärr ökat sitt inflyttande)

Yttrandefrihet är en grundläggande rättighet och sådana får inte vara olika för olika personer. För en rättighet som inte är samma för all blir en tandlös rättighet. Som liberal tycker jag att urholkade tandlösa rättigheter är den farligaste vägen som finns för ett samhälle att ta. Jag gick inte och väsnades för jag tycker man ska respektera varandras rätt att demonstrera, hur retarded deras åsikter än är. Jag demonstrerade inte tyst för att jag inte är så bekväm med demonstationståg som uttrycksform (folkmassor gör mig mycket obekväm) och för att jag principiellt inte vill motsätta mig allas rätt att få finnas i det offentliga rummet. Jag ansåg inte att jag måste ”stoppa nazisterna” eftersom jag inte tror att de har någon makt, något inflytande eller någon relevans idag. Därför.

Dagens hatlista

Kära dagbok, när denna dag börjar är jag trött stressad och grinig. Då kan man störa sig särskilt mycket på allt retarded som finns här i världen. Denna förmiddag skickar vi lite extra mycket badwill till följande fenomen;

1. ”En sportig look som vi bryter med stiletsandaler. Perfekt i vinter.” Vi tar det igen. Stiletsandaler. I Vinter. Det borde vara dödstraff på så pass dumma och fåniga världsfrånvända mode reportage. I samma genre – Rekommendera nyårsklänningar för 21 000. Jovars tjena sörru.

2. Svågerpolitik, detta gnäll om stilikoner, let me tell you something. ungefär 70 – 80 % av alla sk. stilikoner är barn till rika människor, har gått i samma skola som rika människor eller är uppvuxen i samma område. Kändisar umgås med andra kändisar och alla har pengar. De anlitar givetvis varandra och uppmuntrar varandra och ser potentialen som finns i varandras barn. Då och då kommer det in nya helt utifrån som slår sig in och gör sitt eget namn. Men att lyfta fram ett kändisbarn som stilikon är meningslöst. Särskilt om ”stilen” består av en dyr klänning. Med en dyr väska. Givetvis är det lätt att ha stil om man bar akan köpa det som just nu är inne! Det är väl inte så jäkla svårt, skulle vem som helst fixa. läser en artikel om gammal supermodell, gift med en rockstjärna, som umgås med bara stora coola modeskapare och artister. Och de ba; Hennas dotter är nu OCKSÅ modell! Jag man ba; Ja? Givetvis hennes morsa tog med henne till rätt folk från att hon va spermie. Hon skulle behövt vara gräsligt ful för att inte kunna få in en fot på marknaden.

3. Hetronorm. När en hel tidning har tema om ”pojkvänsmode” och ”låna av din kille! Eller om man är singel, då kan man kolla på herravdelning!” ”Ta en dag i pojkvänens jeans!” und som weiter. Då kommer den ilskna aktivisten inom mig fram. ALLA HAR FAKTISKT INTE KILLE! man kan ha TJEJ också! Jaja jag vet. bla bla det är ändå vanligast och gud va jobbig och postmodern du måste vara. Men någon gång ibland när man är trött och sur får man faktiskt ilskna till på att vissa bara är så totalt exkluderade ur vardagligt snack.

4. En frånkopplad vänstergrupp vars åsikter får ändå sägas vara tämligen ovanligt vänster skriver argt om Projekt Athena på sin blogg och är arga för att Athena överhuvudtaget vill se till att humanister får jobb. De lyfter fram positiva egenskaper för arbetsmarknaden och vänstersidan lackar ur. Athena anklagas för att bara vilja uppfostra lydiga arbetare till kapitalet, man ska inte jobba alls! marknadskapitalismpatriakatfittorrevolution! är andemeningen i texten. och vad gör Athena? Svarar vänligt på sin officiella facebook att de tydligen varit dåliga på att kommunicera att de inte gillar SNs rapport och bildningssyn.

Eller Athena, så måste ni inte bli en politiserad vänstergrupp. Eller så behöver man faktiskt inte svara på den typen av uttalanden. Eller så kan man åtminstone svara lite mer kritiskt och inte helt köpa deras världsfrånvända budskap. Eller så kan det vara så att vi är många som vill ha en bra diskussion om humaniora utan att spåra ur i HATA KAPITALISMEN. Tack.

Nu plugga vidare.

Vet ni vad det här är? Det är en av mina mediciner. För de har hittad vad som är fel på mig och jag har påbörjat behandling och började jobba igen så sakteliga nu i måndags. Det kommer bli bra med andra ord. osv +100000

genusluciajulreligionskristendomsfarlighetsbonanza!

Man får passa på att sola sig lite extra när det är högtider som religionshistoriker! Vid få andra tillfällen är det så många som bryr sig om oss och vårt nörderi.

Nu när Sturmark/Lindenfors vill passa på att glänsa lite med sina julkunskaper och twitter tjafsar om en kille kan va lucia kan det vara på sin plats med snusförnuftiga invändningar.

*

Jul är mycket riktigt en sammansättning av flera olika traditioner. Framförallt en romersk solfestival och den nordiska/germanska yule (som den gamla stavningen är)

Den romerska festivalen passade bra att återanvända för kyrkan som firande av Jesus födsel. Det är dock en efterhandskonstruktion, snarare föddes Jesus i okt någongång. (detta tror man eftersom det är den månad som bäst stämmer överens med uppgifter i bibeln, tex ha får på bete) Det bestämdes senare att Jesus skulle firas och den redan befintliga festivalen blev en bra högtid för syftet.

Yule eller midvinterblotet var en av det hedniska norra Europas viktigaste och största fester. Midvinter, mörkast på året men också vändningen, nu skulle ljuset komma tillbaka. Det firades traditionsenligt hedniskt, dvs, mat, fylla, gemenskap, fest, slagsmål. Man åt gris och använde de färger och festligheter som fanns, som grönt granris, vinteräpplen, kål, och mycket saltad mat. Och så slaktad julgris förstås. omnmonnom.

Dessa två smälte ihop till att fira jul den 24 dec. (yule firades annars vid midvinter vilket brukar infalla runt den 21 dec, så lite tidigare.)

Lucia är som vi vet ett helgon, men lucianatten är något annat. Enligt tidig kristen/hednisk folktro var natten till den 13 dec en farlig natt, lång, magisk och svår. Då kunde djur svälta och onda varelser for runt och härjade. Den natten fick man akta sig för att inte stöta på trollet lusse som va ute och bråkade i följe med andra troll och otyg. På morgonen den 13 hade man överlevt lussenatten, den var över och snart skulle vändningen, midvinter komma. Alltså firade man till det på morgonen med stora frukostar, och inte oväntat, fest, fylla, hejraderitan.

Helgonet Lucia plockade man in som lämplig representant för firande av lussemorgon när man överlevt den långa natten och serverade festfrukost med massa ljus. Den började serveras av en ung person med ljus. Denna person var inte könsbestämd eller utseendebestämd utan helt enkelt en ljusbringare som kom med firandet av att natten var över. Sedan plockade man in helgonet som denna ljusbringare och sedan blev det till  -> snygg tjej ska komma med lussefrukosten.

Yulefirande – Midvinterblotande nordbor

Helgonet Lucia

Lussefrukost! 1800 tals Luciafirande

*

Våra helgdagar och traditioner är aldrig huggna i sten. De förändras ständigt av att nya religioner kommer, vi plockar element från dessa, lägger på våra vanliga högtider, och festar och firar vidare med vänner och släkt. Att säga att traditioner ska bevaras som de är blir därför en lustig motsägelse. Traditioner finns aldrig ”från början” utan byggs socialt och kulturellt av olika moment som läggs till och smälter in. Ur det liberala perspektivet bli det dessutom givet att en tradition finns för att vi vill och ser värde med att bevara den. De traditioner som inte intresserar någon försvinner.

Så Lucias kön är egentligen rätt irrelevant. En gång var ljusbringaren av  obestämt kön, sedan blev det en kvinna, och om det nu skulle bli obestämt igen  så kommer ingen av dessa vara mer eller mindre ”rätt”. Frågan handlar mycket lite om tradition eftersom den där blir en icke – fråga. Snarare handlar det om nutida tjafs kring synen på barn och vuxna, genus och popularitet i skolkulturer. 

Givetvis är det inget hot mot någonting att en unge går och viftar med luciakrona på dagis lika lite som att dagisluciatågen innehåller både tomtar och pepparkakor och det ena och andra.

Diskussionen om julens religiositet är på samma sätt en lustig symboldiskussion. Har högtider religiösa dimensioner? Ja, men samtidigt, inte per default. Yule var en hednisk högtid. Sen blev den katolsk, sen protestantisk,   nu skulle jag nog närmast nämna den som en sekulär/kristen tradition  i Sverige eftersom så pass få firar den av troende skäl. Att känna till kulturhistorian bakom är roligt och spännande men knappast politiskt legitimerande.

Så vad roligt att Sturmark/Lindenfors vill ta tillbaka julens hedniska rötter! För visst är det det de säger? Julen var ju inte icke – religiös innan den blev kristen, den var hednisk. Jag firar den hedniska högtiden, det är roligt och mysigt och Sturmark/Lindenfors  får gärna göra mig sällskap i detta. Men då kanske det skulle krävas att herrarna tog sin en funderare på sin religionssyn… För deras stelbenta syn på avd religion är passar inte längre in då. Religion/kultur/folklore är ju nämligen sammankopplade.

På samma sätt hoppas jag att de som klagar på att kåren i uppsala inte får ha några arrangemang som ”är religiösa” funderar på hur vi då drar gränserna mellan religiöst/traditioner/kulturen. Och varför det är ett problem att arrangera en trevlig iftar, eller varför inte en judisk sabbat? Alla anledningar att bjuda i, mötas, träffas, äta, dricka och umgås är bra anledningar. De blir inte farliga och hemska för att de kan spåras till ”RELIGION” (denna boogieman)

*

Kivas mindre fira mer, fira så många olika religiösa/kulturella högtider ni kan, då kan man plocka guldkornen. det är den nyhedniska strategin  ;)

(men tips, det kan också gå överstyr, då rom i slutet på sin tid hade lagt in alla folk som ingick i rikets olika högtider och fester var nästan hela almanackan full med högtider. Det skulle konjunkturinsitutet inte gilla…)

hopp om livet

Nästan läskigt hur mycket en sån här artikel kan handla om en själv. Senast igår satt jag mitt emot en läkare som konstaterade att jag har en långvarig infektion i kroppen och en långvarig nedstämdhet, och sedan läser man idag hur de två kan hänga ihop.

Vetenskapen är fantastisk, plötsligt känner jag mig mer hoppfull än på väldigt länge. Jag mår skit över att jag inte varit lite engagerad, pigg, aktiv, uppåt, social, driven allt det där jag vill vara. Över att jag missat saker i skolan, inte orkat lägga den tid på mina vänner de förtjänat, inte orkat känna entusiasm över nya projekt, inte kunnat hålla ens hälften av det arbetstempo jag är van vid. Och hela tiden blivit mer och mer arg ledsen och grinig på mig själv och världen för att jag inte kan prestera längre. Hur jag haft oacceptabelt många sjukdagar detta år och inte tycks vara något annat än förkyld.

Men det kan finnas en förklaring, och det kan finnas en koppling, och utredning pågår  just nu för att hitta den sortens elak liten jäkel till bakterie eller virus som sitter i just mig och orsakar allt detta. Och de kommer hitta den och behandla den och jag kommer tillbaka och vara superaktiv och pepp och allt det där som jag vill vara. Det finns hopp,  och jag kommer nog inte sluta på gatan after all.

Och med ens blir allting lite mindre katastrof och skit.

(jag har varit lite seg, trött och dålig på att svara, skriva och vara aktiv här också. Jag vill inte ha det så och hoppas på att orken kommer öka när jag blir allt friskare. Tack för tålamodet)

Ja stackars lilla bloggflicka…

” Jag läser Paows blogg och fylls av en värme i hjärtat, undrar om hon har någon som berättar för henne att det där går över? Förvirringen.”

Ja, man blir ju lite varm i hjärtat av tösen, det är ju inte så lätt i den åldern? Går säkert över det där med fördomarna och hatet, hon är lite förvirrad bara *gullziz*

Är det bara jag som tycker en av mediavärldens mest kräkframkallande  tendenser är hur man pluttar och gullar bort unga bloggtjejers fördomar och rasism för att de ä unga tjejer? ”Det gör ju inte så mycket, hon är ju så söt”*tihihi*”

.

Hej svensk tjejmedia; genom att helt okritiskt förhålla sig till en person som uttalar sig hatiskt och föraktfullt mot etniska minoriteter som muslimer så legitimerar man åsikterna i sig själva, faktiskt. Man accepterar inte sånt skit och man ska verkligen inte uppmuntra det genom att sätta personen med de åsikterna på omslaget till sin tidning.

Tack och hej.

Det långa inlägget om djurskydd med allting i

Jag lyckades ju få in en debattare på Svenskans nätupplaga brännpunkt om djurskyddslagen, och här på bloggen finns möjlighet att dels svara på frågor och kritik och dels utveckla mer noga vad som står i det nya lagförslaget. Det här är ett jättelångt inlägg, så jag delar upp det och sätter rubriker så du som läsare kan gå direkt till det som du vill läsa om.  Vill först och främst tacka för all feedback! Håll debatten igång!

Debatten som varit hittills kan ses på följande länkar; A B C D

För mig handlar det om två saker, det juridiska praktiska konsekvenserna samt den kulturella innebörden av vad förslagen representerar. Den grund som jag anser att djurskydd ska utgå ifrån är att djur ska kunna brukas av oss och samtidigt att vi måste visa djurens respekt så långt det går eftersom vi har ansvar för dem. De djur vi människor har tämjt och håller oss med måste vi också ta ansvar för. Till skillnad från vad vissa aktivister tror så kan man inte bara ”befria” de djur vi håller oss med idag genom att släppa ut dem. De flesta tamdjursarter som finns skulle inte överleva ute i det vilda eftersom de kommit allt för långt bort från den sortens beteenden som garanterar deras vilda släktingar förmåga att överleva under hårda villkor. Vidare måste det finnas en medvetenhet om hur olika arter fungerar socialt och hur kommunikation sker. Det som vi tolkar som något negativt och skadligt kanske inte alls tolkas på samma sätt av alla djur då de kommunicerar med varandra på det sättet.

Innan jag går vidare med de olika områden jag ifrågasätter i nya djurskyddslag så kan jag bara konstatera att redan i början av utredningen står följande;

”Grunden till all djurhållning är respekt”.

Det är lustigt för jag trodde grunden till all djurhållning var det faktum att vi vill utnyttja djuren som resurs för vår egen skull. Vi kan ju inte förneka att vi inte har djur för att vara snälla mot dem. Vi har dem för att använda dem. Jag tycker det är viktigt att vi inte hycklar med detta grundläggande faktum. Nedan följer några rubriker där jag går igenom de delar som jag anser är mest problematiska med nya lagen. Alla förslag där är självfallet inte dåliga. Men jag tycker inte myndigheter ska ha beröm om det gör rätt, det är deras jobb och det vi ger dem våra skattepengar för att göra. Därför påpekar jag bara det jag tycker är fel och inte vad jag tycker är bra.

mer inlägg kring djurskydd

Stressad, upptagen och runtflängande håller jag på att ta igen allt som blev över i och med USA, är på god väg! En liten stund på tåget till Uppsala kunde jag dock inte hålla mig från att ta mig tid att skriva en argsint reaktion på den nya lagförslaget om utökat djurskydd. Vissa saker i förslaget är bra men andra är stendumma. Så jag skriv ihop en debattare på ämnet och tyckte ärligt talat att den var ganska bra. Det tyckte tydligen svenskan också för de ville ta in den.  Yay!

Trevligt med uppmuntran så här när man jobbar häcken av sig med alla små projekt här i livet. Och som ni också ser så är jag fortfarande inne på spåret att  bygga ”mediaimage” (detta vidriga ord) av mig själv som magica de hex. Eller som någon sa en gång; ”Du kanske borde bli lite mer, eh, snäll i det du skriver?Lite mindre arg och lite mer tjejig och söt? ” Nähähädu, här ska inte mjuknas någonting. På med riktigt impopulära åsikter bara. Eller som min lärare i journalistik sa; Tja, du tar ju många åsikter som ingen annan har, så du lär ju ha ensamrätt på dem iallafall. Yess sir.

Jag vill verkligen skriva en längre text kring detta och i detalj såga varför jag tycker det nya lagförslaget har många brister, men får återkomma. Måste sortera klart garderoberna och borra lite mer hål i väggen först. Tjipp.