Nej se den gubben går inte…
Det är uppenbart att många tycker det här med ”liberal” och ”liberalism” är svårt. Många verkar också, som jag, inte har läst någon egentlig mängd med statsvetenskap eller politisk filosofi och kan egentligen inte ge någon fantastisk och genomgående analys av vad ”liberalismen” innebär både idéhistoriskt och praktiskt. Jag kan som sagt inte direkt göra det själv heller. Mina planer är att ta ett gap – år i väntan på doktorandutbildningen för att läsa idéhistoria och statsvetenskap för att åtminstone få lite mer kött på benen men jag är långt ifrån någon expert.
Men vad jag anser, och vad jag står för är att liberalism och det liberala innebär frihet för individen. Vilket jag valde eftersom det står närmast min hedniska livs – filosofi, An it harm none, do what thou wilt.
.
Det är absolut viktigast för mig, i politik, i livet, i tron. Gör Vad Du Vill. Det betyder, kära ni att man är fri att göra vad man vill ovillkorligen, så länge ingen skadas. Att välja tro fritt efter hjärtat är en av dem sakerna, liksom att välja sexuallitet, mat, kläder och livsstil. Så länge ingen skadas. Frågan om när någon skadas är svårare, och den som måste stötas, blötas och diskuteras, men likt i andra frågor så finns det oklara fall, men även väldigt klara fall. Ibland blir det väldigt tydligt vad det innebär att göra fritt efter hjärtat utan att skada någon.
Ett sådant exempel är att vara muslim. Att välja islam som sin tro med hjärtat är, likt att välja hedendom eller kristendom inget som i sig kan sägas skada någon. Först när tron legitimerar misshandel, förtryck och diskriminering kan man tala om att någon konkret tar skada. Detta finns det dock liberaler som inte verkar hålla med om vilket för mig är en sådan gåta. På samma sätt finns det liberaler som verkar gå bort sig i vad liberalism innebär och hur långt den sträcker sig.
Ofta kan man få höra att liberalism är främst ett system för ekonomisk politik och officiell politik. Kommer det ner till social politik och privata värderingar är liberalism inte ”tillräckligt” utan behöver något mer, något högre och bestämt som ger svar och inte bara det vaga; gör vad du vill. Här har vi ett sådant exempel från bloggaren Dick Erixon
Och det är tur för liberalismen. För vore den omöjlig att förena med moral, skulle den vara död.
Liberalismen måste alltså kompletteras med moral. Vilken moral då? Det blir det stora svåra frågan i sammanhanget. Vi vet nog vilken moral som avses i många fall där det är höger – debattörer som ger uttalandet. Den kristna moralen.
I det omtalade programmet med Ayaan Hirsi Ali på Axess tycker tidigare nämnda dam att kristendomen ska rekrytera muslimska ungdomar för att få ordning på dem. Kristendomen. Tillåt mig som hedning skratta. Man vill alltså ersätta en patriarkal, monoteistisk religion med en annan för att vad då? För att det är bättre ur vilken synpunkt? 90 % av all kritik jag har mot båda dessa religioner samt judendom har jag mot dem gemensamt. Men visst, kristendom är mycket bättre än islam, låt oss ersätta all islam med kristendom, Jäkligt liberalt. Och säker enormt mycket bättre för att skambelägga sexualitet och allt annat som de monoteistiska religionerna gör så bra. För glöm inte att konservativa inte glömt sin kamp mot den fria sexualiteten. Inte heller den kristna delen av det hela.
Själv säger jag ingenting om vad andra vill göra med sin sexualitet för det är inte min sak att avgöra. Gör vad du vill. Jag kommer inte påstå att avhållsamhet är bra, för enligt min erfarenhet funkar det pissdåligt för en majoritet av alla människor. Dock påstår jag inte heller att det inte är det bästa i vissa perioder och för vissa individer som av någon anledning har en annan sexlust. Vissa trivs nog i celibat, men, ärligt talat, de flesta inte. Jag är inte rätt person att döma åt dem. So simple. (däremot är jag gärna tillgänglig för hjälp med frågor och rådgivning om någon undrar något särskilt i ämnet)
.
Det enda jag begär, som hedning och liberal, är att bli lämnad i fred. Att folk runt mig ger fan i att pika mig för mina kläder, min tro, mina vanor. Vi kan gärna prata om saker men jag vill slippa att konstant få kritik för något som inte andra har att göra med. Det är något jag tror mig dela med en stor grupp människor på jorden. Muslimer till exempel. Jag tror att många muslimer är dödströtta på att få höra en massa skit om sig och sin religion konstant lika mycket som en vanlig svensk jude är trött på att stå till svars för staten Israel.
.
Det är dock inget som berör ”liberalerna” i debatten. Muslimer får inte bygga sina egna kyrkor och sina egna hus som de vill. Man måste gå in och BESTÄMMA hur det ska se ut, inga minareter! Förbjud! Och man får inte klä sig som man vill. Inga slöjor! Detta tycker alltså vissa är helt otroligt liberalt.
.
”Vi lägger ner mångkulturen” säger Vilks. Jävligt liberalt. Om man ska lägga ner mångkulturalismen som system måste man automatiskt gå in i ett tvingande samhälle. För om bara en kultur ska eftersträvas, om bara en ska tillåtas, om bara en ska finnas, vad gör man då med de som faktiskt inte vill vara en del av den? Alla är inte skapade lika, alla vill vi inte samma saker. Även om vi stänger alla gränser och ser till att alla i samhället har samma geografiska bakgrund så kommer vi ändå inte dras till samma kultur. Folk konverterar, gillar en viss stil, ett visst mode, vissa smaker, viss mytologi, viss stämning och moral. Det är ofrånkomligt. Om vi inte kommer från olika kulturer kommer vi konvertera in i nya kulturer. Subgrupper, punkare, hedningar, katoliker och protestanter, ateister. Vi kan aldrig göra alla likadana och vi kan aldrig få alla att vara i samma kultur. Frivilligt.
Men… Vi kan, om folk inte rättar in sig i ledet, piska in dem där. Om vi från och med idag avskaffade mångkultur och införde enhetskultur, hur skulle vi få alla att vilja tillhöra denna? Jag kan inte se något annat än tvång som medel för att åstadkomma detta, vi kan inte ändra på människors fantasi, drömmar, tankar och smak. (Mina tankar är vapen som slåss, mina tankar är vapen för oss, mina tankar är det sista som ni TAAAR)
Den enda lösningen som är möjlig i så fall, som jag ser det, är tvång, tvång inte som straff för brott utan tvång som standard för fel åsikter och fel smak.
.
Det är flera olika diskussioner som blandas ihop till en gröt. Yttrandefrihet, kvinnokamp och feminism, rasism, teologi, politik och särskiljande, fördomar och olikheter. Muslimer lever här och nu i vårt blandade mångkulturella samhälle. De måste tolerera att Mohammad ritas av. Vi måste tolerera att de vill bära vissa kläder och bygga moskéer. Jag tolererar gärna ”svensk logdans” i dalarna. Jag hoppas att alla små konservativa nationalromantiker där ute också tolererar mina egna små riter i skogen. Vi kan diskutera smak och intressen, även kritisera varandra då vi blir oroliga för att budet ”så länge du inte skadar någon” inte efterlevs. Det är naturligt och viktigt. Men tvång hör inte dit. Tvång är inte liberalt någonsin. När man vill ha in tvånget och rättelsen in i ledet, då har man frångått, per automatik, det liberala och kommit in i ”det där andra”. Det där andra som man också ”måste ha” för att komplettera liberalismen. Och då har vi en helt annan diskussion igen.
Jag säger att vi inte nödvändigtvis behöver det där andra i det offentliga. Det liberala räcker. ”Men allt kan inte vara tillåtet!” bubuhu. Jo, det kan det, vet du vad. Allt utom skada kan vara tillåtet. Vad är skada? Tja, det får vi ta ett allvarligt snack om. Men bögsex är det inte. Inte heller minaretbyggen eller att bära ninjadräkt. Vad du gör hemma sen med din privatmoral sen det är upp till dig, men det är upp till dig bara, och du kan inte tvinga det på någon annan.
