Konservativ kommentar!

Alla vi som är riktigt fikon – nörd intresserade av politik och särskilt ideologisk höger sådan har väl hört åtminstone ett inlägg i debatten om en ny tänkande konservativism? Det finns mycket intressant att ta del av, jag rekommenderar Axess bloggen 1, 2, 3, 4, 5 PJ Linder, Hägglund inspel , dessutom finns det flera bloggar som behandlar, de länkas föredömligt till av både Linder och Axess  men det kan ändå vara värt att droppa några; Norberg, Svensson, Wallrup, Marcus Svensson (läs gärna också, som ingen annan tycks länka till eftersom hon är mer kritisk, Louise P)

Ju mer jag aktiverar mig i politiks diskussion desto mer känner jag igen problemen från den akademiska. När man gör en sådan sak som att diskutera vad liberal – konservativ handlar om kokas det hela i slutändan ner till ”det beror på hur man definierar orden”. För det gör det ju, ingen har ensamrätt på sin egen definition av en term. Ett bra exempel är jag själv, mina höger vänner tycker att jag är lite för vänster i mina åsikter och mina vänster vänner tycker att jag är lite för höger. (inte lätt att tillfredställa folk i dagens samhälle!)

.

Johan W skrev för ett tag sedan en artikel på newsmill, men jag tycker den är lite intressant igen genom den här diskussionen. För visst kan det te sig så ibland, att 80 talisterna är de nya konservativa? Vi jobbar och köper lägenhet och binder oss med en partner vid en ålder av 23. Mina fars stående fråga till mig när vi snackar är nog ”Festar du mycket då??” eftersom han är lite missnöjd med mitt nöjesliv, han tycker jag är lite för präktig. (lol!) Men är det som är konservativ?

Ordet har ju onekligen lite dålig klang i vissa kretsar, och en kanske omotiverat bra i andra. Jag måste faktiskt till sist om synes instämma med Louise, det är svårt att få grepp om någon konservativ lära idag, vad vill man egentligen? Talar vi om ett sätt att leva eller en lära? Och i så fall, talar vi om en politisk ideologi eller en mer filosofisk, idéhistorisk? Jag skulle vilja särskilja dessa tydligare för som det är nu så blir jag lite förvirrad av debatten stundtals.

* Om det gäller att diskutera rätt filosofer och statsvetare, droppa lite creediga namn som man läst och jämföra deras ideologier så smalnar debatten av väsentligt. Då är det något som främst berör statsvetare, filosofer och dylika akademiker murvlar som jag själv. * Men om det handlar om att vara stolt över att man lever lite gammaldags, bakar eget bröd, gifter sig vid tjugo, är stolt över att vara ”riktig kvinna” i kjol och högklackat, tittar på madmen och virkar dukar, då är det någonting som näst intill är lite trendigt i vissa kretsar och definitivt omfattas av många unga. * Eller talar vi om politiska beslut? Och i så fall, talar vi ”jag vill behålla mina egna pengar, vill ha en liten stat, icke reglerad arbetsmarkand” likt de intellektuella kretsarna i torypartiet och republikanska partiet i USA? * Eller är det en social konservativism som i att kvinnor bör vara hemma med barn, och bögar ska inte få ha barn eller gifta sig.

För om man menar allvar med en debatt om en ny konservatism behöver man särskilja dessa olika riktningar tydligare. Många i min ålder gillar nog tanken på ekonomisk självständighet och  lite romantisering av det tidigare samhället, men ogillar starkt sådant som ”bögar ska inte ha barn och kvinnor ska stå vid spisen”. Observera, att jag inte påstår att konservatism är detta ovanstående, utan att många har fördomar om att det är så.

.

Exempelvis vill jag problematisera vissa påståenden en aning, som huruvida vissa frågor är ”politiska icke frågor” eller inte. Detta påstod RPM i sin artikel i somras om att KD kunde bli de nya konservativa partiet. Då gällde det HBT frågor som var just, ”icke frågor” Det säger också Axess om sexuallitet. När är något en icke – fråga rent politiskt? Hur kan något vara en sån icke – fråga om den uppenbarligen vållar debatt? Vad anser egentligen konservativism om sexuallitet som politisk fråga? Är det något som ska ske bakom stängda dörrar och att alla får göra som de vill om de bara håller tyst om det? Eller är det rent så att delar av det konservativa lägret vill lägga sig i vad vi gör i sängen med lagar och förbud (Se bara de fantastiska lagarna i USA som förbjuder analsex och oralsex! *ironi*) Eller sexköpslagen? Tradition och Fason har ju tidigare gjort gällande att de inte vill ha någon legalisering, prostitution är fel. Andra höger debattörer har allt muttrat om att synen på sexköp idag är en kvarglömma från ”statsvänsterfeminismen” som vi inte tycker om. Bör man få tala om analsex i skolan? Bör man ha sexualundervisning i huvudtaget? Varför inte i så fall om det nu är så ointressant? Att vilja förneka och mörka är inte samma sak som att vara ointresserad, lika lite som ateism är ”neutralt” i förhållande till religion.

.

Vad jag vill komma till är att jag älskar den ideologiska, filosofiska och politisk – teori debatten som pågår, men jag undrar fortfarande lite vad man vill med konservativismen rent praktiskt politiskt. Vad är de konkreta förslagen? Vill man ge mer pengar år kungahuset? Förändra bidragspolitiken? Förbjuda ouppbyggliga program på tv? Införa hårdare abortlagstiftning? Ge mig ett konkret förslag som jag kan ta ställning till och argumentera för din åsikt. Det vill jag se mer av i konservativ politik. För det är en ska att gnälla på att man ”inte gillar” pride festivalen, och att sedan föreslå att sådan omoralisk syndfullhet bör förbjudas. Väldigt stor skillnad.