Den här veckan har jag…

* Blivit 23 år gammal

* Åkt skidor i fjällen hela veckan

* Fått frisk luft

Nörd – försvarstal

Kan jag skriva aftonbladet – style krönika? Vi provar, så här skulle jag skriva om jag fick, om jag kunde låtsas att jag var lite så poetisk och spröd och alla de där sakerna som jag tror att man ska vara om man ska skriva fina krönikor. Fast jag bara mest är lite tråkig och inte alls vet hur man formulerar sig så där vackert som vissa kvinnor kan.

Jag är en sån person som har tankar i mig, jätte mycket tankar, och inte logiska tankar som man kan förvänta sig av en person i min ålder, min sociala grupp, mitt kön… Jag tänker sällan på vad som ska hända, ligger aldrig vaken och längtar till festen i morgon, eller att vi ska åka på semester, eller att jag fyller år. Inte heller brukar jag ligga och tänka på vänner, eller om den där killen tänker på mig, eller om mamma är arg. Jag ska inte förneka att det inte fanns en period i mitt liv när jag gjorde det, men den gick över. Så att säga. Relationer är svårt och det enda jag lärda mig av att våndas inför dem är att det inte hjälper att våndas. Ingen relation med någon annan person har någonsin blivit bättre av att grubbla över den, så därför slutade jag med det också.

Nej istället är det eviga tankar om sakernas tillstånd som jag grubblar på. En gång låg jag vaken en hel natt och försökte konstruera den perfekta texten om varför jag ansåg att en viss typ av feministiskt filosofi var fel. Eller små föreläsningar. Att bygga berättelser i huvudet om hur man bäst ska berätta om ett ämne för någon så att denna lär sig så mycket som möjligt, vara pedagogisk och saklig. Mitt huvud går alltid, alltid, jag tänker konstant och gärna på ett särskilt ämne ”för dagen”. Det var det jag upptäckte där för länge sedan, på den tiden då jag faktiskt oroade mig för andra människor, för relationer, för åsikter. Att det ändå inte hjälpte och att jag ändå inte var välkommen in i delar av livet eftersom jag aldrig någonsin kunde förstå vad som menades.

Jag begrepp inte känslor, begrepp inte människor, särskilt inte resonemang av typen; ”Om jag går med en kille på stan och sedan avsiktligen går förbi honom när han sitter med sina kompisar så kommer han bli jättesvartsjuk!” (vilket en kille en gång berättade för mig att han trodde jag gjorde) Jag förstår det verklgien inte, intriger och snack, det är totalt omöjligt för mig. En gång gick det upp för mig att man kan känna så kring allt det där som jag bara har som så självklart, vetenskap, religion, filosofi. Allt det där som jag kan frossa i mentalt för evigt men som vissa bara inte vill ha med att göra för de förstår inte.

Nå det är så jag känner med känslor, och människor ibland, de ter sig totalt outgrundliga för mig. Därför blev jag med böckerna och skrivande och analyserande och allt det där som jag förstår istället. Därför kan jag känna mig så outgrundligt missanpassad bland människor ibland. Därför går jag konstant och tänker på saker, sitter en hel tågresa, ligger en hel natt och bara försöker få mitt huvud i ordning kring skattepolitiken och frågan om förhållandet mellan det transcendenta och det immanenta. Jag vet att det låter så konstigt för många, och jag vet att jag kan vara svår att ha att göra med. Beter mig underligt  och lite pinsamt på fester för att jag bara vill prata om dagens ledarsidor och inte om vad du och din kille har för sig.

Vi nördar, akademiska kufar, vi finns lite här och var. Och vi är jättejobbiga, vi vill bara prata om våra tråkiga saker hela tiden, vi tycker det är fantastiskt att lägga en hel middag på juridik och politik. Och det är tråkigt och exkluderande för er andra och vi vet det innerst inne. Ber lite om ursäkt för det och för att vi inte är så roliga att ha med på fester. Men nu kanske ni förhoppningsvis vet något mer om varför. Det är inte med flit för att utestänga de som inte är intresserade eller som inte vill plugga i hundra år. Vi snurrar kring allt det där i vårt huvud för att det är det enda vi vet och för att vi inte förstår och inte kan lära oss det som ni pratar om. Samma irritation som ni känner när vi för hundrade gången vill prata om valet, samma känsla av ointresse får vi när ni vill prata relationer och smink.

Så förlåt min underlighet ibland, jag har bara lite svårt, jag blir nervös för att jag inte förstår. Men jag försöker fortfarande lära mig hur andra människor tänker. Egentligen försvarar jag bara mig själv mot era frågor som jag inte kan svara på.

Bakningstips!

Lite matbloggande blir det nu!

Jag tänkte berätta, lagom pedagogiskt så där, om hur jag bär mig åt när jag bakar mitt vardagsbröd här hemma.

Först, innehåll;

Jag bakar på mammis och pappis eget stenmalda dinkelmjöl. Så äter en riktig viking. Det säljs via Warbro Kvarn. Annat bra dinkel finns hos Laban och Bertekvarn. Varför använder jag dinkel? 1) För att brödet håller sig färskt längre, bra när man inte är så många i hushållet 2) För att det är mycket godare och intressantare smak 3) För att det har ett högre näringsvärde och är snällt mot lite känsliga magar samt har ett lågt GI.

Dinkel är dock dyrt, och jag förstår att alla inte prioriterar detta mest av allt som fattiga studenter/frilansare/internettroll. Då rekommenderar jag inte Kungsörnens billiga dinkel. Det är så utspätt att det inte blir någon skillnad, alltså ovärt extra pengarna från vanligt mjöl. Istället föreslår jag i så fall Durumvete eller Vetemjöl special.

I övrigt så är det mjölet som är den stora delen av brödet. Övriga ingidienser ser ni nedan. Mjöl, vatten, jäst, salt. Mer behövs inte.

Jag använder:

3.5 dl liter vatten till en limpa / 5 dl vatten för en limpa och två frallor / 7.5 del för två limpor / 8 dl för två limpor plus en, två frallor.

Två teskedar salt till alla ovanstående mängder.

Lite mindre än en fjärdedel jästpaket, alltså ca tio gram.

Många använder mer jäst, men det behövs faktiskt inte. Bröd ska jäsa länge, det är bara bra. Då behövs inte mycket jäst om man ändå har lång jästtid. Mycket jäst ger ett bröd som är mer smaklöst och kan bidra till magproblem.

.

Jag häller vatten och jäst i min bakmaskin (går att göra för hand också) och sedan häller man på mjöl tills degen lossnar från kanten. En deg ska helst vara för lös snarare än för hård, så va inte oroliga om det kladdar lite. Mjöl kan variera beroende på vilken typ av mjöl men ca ett kilo för 7.5 dl vatten.

Här är Degen när det knådas! Det ska knådas i ca tio minuter. Låter länge med det är viktigt för jäsningen.

.

Sedan ska brödet jäsa. Detta är vad som egentligen tar tid, men det behöver man ju inte bry sig om, för det sköter sig själv. Bra bröd ska jäsa ca tio – tolv timmar, och gärna kallt. Långsam jäsning i kall miljö ger ett smakfullt och hållbart bröd. Ställ brödet i en bunke i kylen!

Innan jäsning.

Efter Jäsning, denna gång tio timmar i kylen. Ställ den över natten!

.

Sedan är det dags att grädda! Ugnen ska vara varm så brödet får fin skorpa. Lägg upp som frallor eller som limpor (använd helst formar om du gör limpor)

Frallor ska in i ungen i ca tio – femton min på 225 grader.

Limpor ska in i tio min på 250 sedan sänker man värmen till 200 och gräddar tjugo min till. Alltså en halvtimme ca, totalt.

Och till sist får man ett sånt här mumsigt Bröd! Det är lättare än man kan tro, blanda degen, ställ i kylen över natten, lägg upp i form på morgonen, och tada! Nybakat bröd till frukost ^^

klockrent!

Grym ledare idag…Kan någon fortfarande ta LO på allvar? Alltså seriöst på allvar? Det kan blida klubb med aftonbladet så kan de alla sitta och producera artiklar om ”Den nya kalla Sverige” med gråtande hundvalpar på framsidan.

Kan inte säga nog hur mycket jag gillar Sanna Ryman som skribent just nu. Inte bara brukar jag alltid hålla med henne politiskt, men jag vet få som just nu skriver på ledarsidor just nu som jag tycker skriver så underhållande och som hon gör. Eller vad sägs tex om den här formuleringen;

LO kallar sin skapelse för rapport. Det är ett väldigt stort ord i sammanhanget. Med den begreppsinflationen är Timbros rapporter rena doktorsavhandlingarna.

hahaha!

Förlåt men…

Jag måste skryta lite, den här bilden annonserar finastpunktse med, och samma bild sitter på PUB just nu ^^

Det är alltså Sigrid Greens fina kläder och Jörgen Hildebrandts fina fotograferande samt mitt (ja vadå, fina kropp? *asg*) modellande som står bakom bilden ^^ Och här kommer en till från samma stil och session!

Konservativ bildning hjärta PK!

Jag minns faktiskt precis när min kulturkonservativa sida inom mig vaknade. Jag satt med mamma och tittade på ett långt inslag på nyheterna (jag ska lätt också tvinga mina barn att titta på nyheter under deras uppväxt!) det handlade om Historiska Museet i Stockholm som fått en ny chef, han var kritiserad för att han hade fyllt museet med nutida installationer (som ”Snövit och våldets vansinne”  om ni minns den? Den med en kvinnlig självmordsbombare som blev förstörd av en minister från Israel för att han blev pisst off.) i stället för historiska utställningar, som museet mer eller mindre var till för. Där stod den här chefen nere i arkivet och sa att ”vadå, vem bryr sig om en gammal pilspets, vad kan den säga?” Och jag bara minns den här ilskan jag kände.

”Vaddå bara en gammal pilspets?? Hörredu…”

Jag kände redan då hur min stora kärlek till antik kultur och historia fick mig att bli jätte upprörd över denna historielöshet. Sedan följde en grundskola av protesterande mot att vi inte läste tillräckligt mycket gammal historia.

Detta är något som även Dick Harrison uppmärksammar med sin debatt artikel i Expressen idag. PJ Anders Linder kommenterar också på Svd. Jag kan inte nog betona hur mycket jag håller med dessa herrar, och hur glad jag är att det kommer upp. Låt mig på en gång poängtera, jag tycker att den postmoderna kritiken mot kunskapssyn och historiesyn är intressant och relevant. Jag håller fullt med Foucault och andra kritiker om att vi mer eller mindre alltid konstruerar vår historia och vår bakgrund.

Men, jag vill mena att detta inte säger emot åsikten att klassisk historia är av stor vikt. Nationer har alltid konstruerat storslagna berättelser om sig själva och sin egen bakgrund, bilden av ”religionerna” är under all kritik (Se; Talal Asad). Men det finns också saker vi vet. Och det finns saker som är i sig själv fakta. Dessa fakta kan sen manipuleras för att konstruera bilden av en viss historia, det görs och det måste vi föra en kritisk diskussion om. Grundskolan är dock inte rätt ställe för denna typ av diskussion. Innan man kan kritiskt granska och diskutera  måste man ha fakta och verktyg med sig.

Visst är det till exempel viktigt att en teolog kan förhålla sig kritisk till hur kristendomen tolkat bibeln genom århundradena. Men då måste han ju för guds skull först kunna bibeln, Right?

Jag anser fullt ut att innan det är läge att gå in på postmodern historiekritik så måste man ha en gedigen allmänbildning av vad vi faktiskt vet. Att gå in på kritik innan man har grundfakta är typiskt för Sveriges bildningssystem idag enligt mig. Vi ska ålägga feministiska och postmoderna och postkoloniala och fanans mosters perspektiv på historien. Att lära sig historien i sig är dock fett jobbigt tycker både barnen och lärarutbildningen. (eftersom vi bara har tre terminer i ämnet man ska undervisa i, ingenting egentligen)  Vi hoppar alltså över den biten med vilka högkulturer som fanns, hur de övertog och flöt in i varandra, vilka andra religiösa och politiska system som har funnits, när de viktigaste sakerna i historien hände och vem som genomförde dem osv osv.

Jag är av den högst gubbiga och bestämda åsikten att man måste vara gediget allmänbildad innan man ger sig in på att kritisera, debattera och forska i humaniora. Eller politik för den delen. Annars får vi klassiker som ”Kärnfamiljen har alltid funnits och är det naturliga” (nej.) ”Islam tar över titta bara på kravallerna just nu i Södertälje!” (invandrargrupperna i Södertälje är assyrier, assyrier är kristna) ”Kärlek är något som tillhör kristendom” (läs några greker till innan nästa uttalande) och annat strunt man kan få höra i samtidsdebatten. Alla dessa invändningar kanske nu uppfattas som ”kritiska” och Pk åsikter, men ni ser att även dessa bör grundas i en gedigen och klassisk historiebildning.

Konservativ syn på bildning behövs enligt mig för att föra fram progressiva och nytänkande ideér! Det är vad jag kallar kärlek. Sluta gnäll om att det är tråkigt med åtal och läxor, livet är inte kul jämt, och ska man lära sig saker på riktigt måste man faktiskt plugga, även årtal, kungar och mytologier. Och för att kunna bli en kritisk och skarp debattör och tänkare behöver man en traditionell och djupgående bildning. Det är en av mina största lärdomar i livet. Det finns inga lätta lösningar och inga ”fast lanes”. Vill man göra något på riktigt kräver det arbete.

Update; Axess skriver också!

Titta!

Vilken awesome blogg jag har hittat. i like.

http://sharksonheels.blogg.se/

Glamouramadana

(höhöhöhö vilken fyndig rubrik jag fick till!)

Satte mig ner i morse och tittade igenom de avsnitt som hittills gjorts i serien Glamourama, med de bloggande brudarna Anna Hibbs, Michaela Forni och Petra Tungården, det är i sanning en total förvirring jag upplever.

Alltså… jag gillar brudarna, det är klart att de ”spelar” roller i serien, det är ju underhållning för tusan, men jag har läst deras bloggar och krönikor och jag tycker de är sköna. Pretto-muf-brudar orkar jag inte, så det är befriande med tjejer som gör bort sig, är glada och härjar. Sånt gillar jag även om vi inte har minsta gemensamt.

.

Jag kollar på alla avsnitt, jag vill se mer av serien, fast ändå inte, för så intressant är inte Stockholms uteliv om man själv inte är intresserad av det. Typ oj här sitter Blondinbella på möte om sina kläder, oj här springer de på Cafe opera och träffar folk från Paradise Hotel… inte så jätte spännande kanske? Jag hatar, alltså hatar, serier som ”the Hills” och ”the City”, har knappt sett ett helt avsnitt och ville omedelbums återinföra tvångssterilisering. Basta. Men, det här är ju lite mer intressant, för det känns som om man känner personerna lite, för att man har ju läst deras bloggar, eller? Det är ju inte DEM jag känner, det är deras blogg – jag, eller? Total förvirring. Stureplan är som en liten by. Och program som det här är som att sitta och skvallra på värdshuset.

”Visste du att minsann fröken Stina, ja hon förstår ni hade visst ihop det med Anderssons dräng Oscar igår, jajamensan!”

Lite så känns det, är det fult att sitta och lyssna? Gör det här oss som tittar till sladdertackor? Hmm.

.

Vad som dock är intressant, på riktigt, det är reaktionerna på serien.

För det första är det tragiskt att vuxna människor verkar ha sådant enormt behov av att klanka ner på andras utseende. Jävligt synd att det finns kvinnor som fortfarande tror att skitsnack om hur andra kvinnor ser ut är the way to go. Alla sånna dumjävle – kommentarer är bara tragiska.

För det andra så är det ett intressant tidstecken att iaktta att det är helt ok i en serie idag att tjejer pratar om tamponger, sina one night stands och hur mycket alkohol de dricker, när det är rätt tjejer. Michaela Anna och Petra är i en särskild typ av värld, en väldigt egen sfär. Det är stockholm, det är stureplan, det är klubbar, det är tidningar om klubbar i stockholm på stureplan. Och så lite mode på det. Eftersom det här är en värld, där vi alla vet (tror vi, har vi fördomar om) vad som händer och hur det händer så förväntar vi oss också en viss typ av beteende från de som är med.

Visst, det finns en del kritiska röster i kommentarerna om att tjejerna är ”slampiga” och att de dricker för mycket. Men jag tror ändå att man kan klippa programmet som man gör eftersom vi vet att tjejerna ”hör hemma” inom struplanssvängen, vi vet att de är rika, de är snygga, de är framgångsrika. Då är vi också på det klara med att det ingår att äta ute jämt, ragga på skådisar och ha en enorm garderob. För i slutändan är ju ”stureplanslivet” ofarligt. De leker i sin sfär, de tjänar pengar och berömmelse inom denna, men så länge de håller sig inom gränserna så är det ok.(OBS det här är alltså inte vad jag tycker utan vad jag tror att attityden är)

Tänk om; programmet skildrat en medelålders mamma från förorten som levde det ljuva livet. Tänk om det handlade om några utfattiga tonårsmorsor utan utbildning från valla, eller varför inte ett gäng muslimska tjejer i sin vardag. (Jämför halal – tv). Då skulle vi reagera Mycket mer om de drack, låg runt, osv.

För problemet är ju inte att tjejer dricker alkohol, eller ligger med killar, herregud, vi lever år 2010 liksom. Problemet är väl att inte alla tjejer förväntas göra detta. Tänk er en kvinna som vill in i politiken vara med i det här programmet, media skulle ju slakta henne. Stureplanstjejer får göra sånt här. Mogna kvinnor, mammor och kvinnor med makt får INTE göra sånt här. Är det inte där skon klämmer ur ett genusperspektiv?

Titta bara på vilken moralpanik kvällstidningarna fick när kronprinsen dejtade en brud som gjort några (ganska tråkiga) glamourbilder. OJOJOJ i kungahuset minsann! Wsaaas säger Sylvia om det?? Man kan vika ut sig, om man ska ha lekprogramm och jobba på nöjesguiden. Man kan inte vika ut sig om man ska in i kungahuset. Tjejer kan göra det mesta idag. Om det görs på rätt plats, i rätt miljö. Inte annars.

________

Sen har jag en högst personlig åsikt som säger att det kanske är lite synd att vi helst lyfter fram tjejer som jobbar med nöje och kläder, och inte tjejer som jobbar med samhällsanalys och kultur.

Kära media; Jag har en egen ide! vi kan göra en ny serie, med mig, och andra tjejer som är samhällsintresserade. Så kan ni filma mig när jag sitter och pluggar, skriver hemtentor, spelar dataspel, läser WoT, dricker vin med alla forskarna i Uppsala (det är faktiskt kul att lyssna på på riktigt! ) och springer på Operan. Vi kan sätta en lite så nördig twist på det, typ Ugly Betty, fast Ugly Hanna liksom.

Kom igen, vad sägs?

Meh!

Jag förstår inte alla dem som regelbundet skriver till mig med ”du själva då!” kommentarer.

Typ; du säger att man inte ska vara dum men du är också dum!

Hallå? Klart jag inte lever som jag lär alla dagar, ingen gör. Det är inte en slump att ett av de mest välkända bibelcitaten är; Och den som är utan synd skal kasta den första stenen. Vi har alla fördomar, vi gör alla dumma saker ibland, vi önskar alla att vi kunde vara lite bättre än va vi själva egentligen är.

Det är inget argument för att man inte ska säga till när man tycker något är fel och dåligt. Om alla som själva någon gång gjort något dumt inte fick protestera mot något som de tyckte va dumt, då skulle vi alla sitta tysta. Jag skriver från mig själv, och jag skriver om sånt som jag blir upprörd över ibland, och det är klart att jag själv så att säga ”bryter mot mina egna regler” annars skulle man inte va människa utan en tyckar – robot, och de har nog med sånna på våra Pr – byråer.

jag skriver som människa, både med åsikter bister och personlighet. Visst får man klaga på att det är så men det förändrar inte vare sig mig eller världen.

Komplicerade förhållanden

Dagens ofrivilliga humor;

Amerikanska kristna högern behöver hålla reda på ”de stora frågorna” vilket görs bäst på en fusklapp på fyra meningar…