Min replik om SD, ”sanningen” som ni vill ha fram…
SD kommer ut i sin debatt artikel, etablissemanget blir jätte jätte arga osv osv.
Jag vill inte skriva och göra samma sak som alla andra, men lite grejer vill jag vara tydlig med.
Det stora problemet med SD:s artikel är just hur de använder ordet ”muslim” som enhetlig kategori. Det är ungefär lika smart som att säga att ”kristna” är farliga och problem eftersom man inte gillar Ulf Ekman och Livets ord. Sen är det klart att det finns tydliga retoriska knep i form av staplade av väldigt isolerade händelser som om det kommer omstörta världen och typisk form av att bara säga A men inte B. Samtidigt går inte debatten åt rätt håll i motsatt läger, man fokuserar för mycket på ilska och känslor och angriper inte problemet vid sin bas.
.
Sanna Rayman är fan bäst i hela världen för mig just nu. Två otroligt bra och välskrivna texter två dagar i rad. 1 och 2 En digital och symbolisk PUSS till henne!
.
Och just det här vill jag prata om, hur SD egentligen konkret tänkte sig att de skulle lösa problemen och sedan, min förklaring på vad som egentligen ligger bakom ”muslimer våldtar och bränner bilar”. Jag vill ta in mitt landsortsperspektiv här, för jag tycker verkligen det saknas i debatten.
.
SD om utanförskap, vilka som gör vad osv.
SD och deras anhängare tycker att media och politikerna ”inte vågar säga sanningen om vad muslimer gör och inte gör”
Ta exemplet; Sverige har mycket våldtäkter och Muslimer är överrepresenterade i våldtäckt – statistiken. I Sverige har vi många våldtäkter, men det hör ihop med hur vi räknar. I många länder så heter det ”sexuellt övergrepp” och inte våldtäkt. Detta höjer statistiken. Och man kan verkligen diskutera var gränsen för våldtäkt ska gå och vad som ska räknas där. Tänk bara på Hilldegren debatten här i somras.
Vidare att det är muslimer som ligger bakom; Det är inte sant, för vi registrerar inte folks religion vid ett brott. ”Ursäkta vilken religion har du?” ”Öhhh, kristen..” ”Hur kristen, ber du regelbundet? Besöker du kyrkan? Hur mycket tror du på Gud på en skala ett till tio?” Säger någon så här när en svennbannan begått ett brott? Självklart inte. Ens religion är för det första svår att mäta. För det andra säger den inget om dig eftersom man inte kan bevisa att en religion per automatik bidrar till ett visst beteende. ”Men, säger anhängarna då, det är män från nordafrika och mellanöstern som är överrepresenterade i våldtäckts statistik!” Det kan dock stämma, men dessa män är verkligen inte alltid muslimer. Och även om man tillhör en religion på pappret så betyder inte det att man är troende. Och framför allt, det är ju inte nödvändigtvis religionen som var den bidragande faktorn till varför ett brott begås? Om en inbrottstjuv hade haft en annan religion, hade han inte begått brottet då? Nja va?
Så glöm att det är ”muslimer” som gör eller inte gör saker! Det handlar inte om det. Låt oss titta mer på påstående två, att våldtäkter är vanligare bland män från nordafrika och mellanöstern.
Just män från nordafrika och mellanöstern har ofta sociala problem. De är ofta invandrare, flyktingar dessutom som många gångar haft problem i sin barndom och uppväxt på grund av krig, mycket problem i familjen osv. Vidare är det en grupp som på plats här har svårt att komma in i samhället, en kombination av att man kan ha svårt för språket (eftersom det är så annorlunda) en bräcklig personlig psykologi (av tidigare nämnda trauman), att vara uppvuxen i en kultur som drastiskt skiljer sig från den man nu befinner sig i, dålig utbildning osv osv. Alla dessa faktorer bidar till att det är en grupp som många gånger är marginaliserade. Av massor av olika orsaker.
Marginaliserade grupper begår ofta brott. Det är sant, och det ska man kanske inte hymla med från media och politiskt håll. Att vara marginaliserad är inte en ursäkt för att begå brott, jag är liberal och tror på individens plikt att ta ansvar för sig själv. Men, vi kan inte heller låtsas att det inte finns en mycket större risk för att man hamnar i dåligt sällskap om man redan tillhör en utsatt grupp.
.
.
Jag ska berätta lite om min uppväxt ute på landet;
Jag är uppvuxen på en bonngård, som ligger ute i skogen. Men det närmaste lilla samhället va där jag gick i skolan 1 – 6;an. Vi Björklundare (släkten) kom alla till byn utifrån. Vi hade inte bott där i generationer och vår familj kom inte direkt upp från gruvan som låg där förr och födde hela byn och omgivningarna. Vi hade det inte helt lätt, vi va utbölningar och mobbades rätt duktigt många av oss i omgångar. Men vi va ett kusingäng och vi höll ihop tillsammans med några andra outsiders på skolan. Vi klarade oss tillsist mycket bra för att vi hade varandra och bra föräldrar.
Det va särskilt ett pojkgäng som va problem. De va flera bröder, alla likadana, starka och aggressiva. De va ett gäng som man fick särskilt mycket stryk av om man inte passade sig. De skulle alltid bråka, slog sönder bilrutor, bröt sig in på skolan, osv osv.
Idag, nästan femton år senare kan jag ibland känna en fantastisk triumf emot dem. ”haha, jag är välutbildad och har det jättebra i en fin lägenhet i sthlm, ni bor kvar i era skruttiga hus i byn, är gifta med era gamla tjejer från högstadiet som blivit tjocka, har flera snoriga ungar, tjejen är dagmamma och ni jobbar på en bilmeck, hahaha! Rätt åt er, där får ni för att ni sa allt elakt till mig, kolla vem som skrattar nu!”
Jag tänker så. Det kan jag erkänna att jag gjort genom åren. Jag pratade med min kloka far om detta, och erkände att jag känner så ibland. Han förklarade för mig; Att de här pojkarna är precis likadana som sina farsor. Att deras fäder och farbröder va samma typ av gäng när pappa och hans bröder va små och gick i skolan. De har alltid varit stökiga och bråkiga. Pappa råkar veta att den familjen och släkten inte haft det enkelt. Föräldrar som slog, syskon in på psyket, ångest sjukdomar och alkoholism. De står utanför samhället och har alltid gjort. ”De är bråkiga,” sa pappa ”men ärligt talat så tycker jag mest synd om dem.”
Och det är ju rätt. Det var ju mest synd om dem faktiskt. Deras uppväxt och historia ursäktar inte vad de gjort, men det är en förklaring. Det måste man förstå som utomstående.
.
Och jag har mängder av sådana exempel hemifrån. Gamla kompisar som va fosterbarn och som började röka först av alla och göra inbrott. Den där killen som inte hade några föräldrar och som råkade så illa ut i sitt nya fosterhem och som nu roar sig med att bränna bilar i Stockholm för AFA:s räkning. De finns och jag vet om dem och deras historia, och det är faktiskt på många sätt synd om dem. Självklart finns också alltid de där bråkstakarna som trots all välvilja och perfekt uppväxt ändå slåss och brölar. Men de är i minoritet. Och de flesta växer ifrån det när de mognar, så är det ju också onekligen.
Invandrare är ofta en utsatt grupp, därför följer de ofta samma mönster som andra utsatta grupper. De blir överrepresenterade i brottsstatistik, drogmissbruk och liknande. Jag har sett det själv tydligt, fast med ”withe trash” som de så fult kallas, arbetarklassen, småstadsborna.
.
Ser ni SD? Nu säger jag den OBEHAGLIGA SANNINGEN att de fattiga outbildade på små landsbygdsorter som min ofta får problem med samhället. Nu ”vågar jag säga det som inte PK media vågar”. Men just det, jag pratar om vita svenskar och inte invandrare, då är det väl ingen intressant sanning eller? Då är det inte viktigt att poängtera den?
Missuppfatta mig inte nu. Jag blir galen av sthlm – elitens förakt för landsbygden och folket där. Jag avskyr elitism. Jag har kvar vänner och familj från min tid i lilla byn, och de är på många sätt underbara och fantastiska personer med massor av hjärta och kvalitéer. Men det finns stora problem i samma by och vissa av grupperna där, det gör det. Tyvärr.
.
Det är inte religionen eller hemlandet som är det viktiga! Det är en oerhört komplicerad väv av uppväxt, gener, personlig erfarenhet, kultur, vanor hemifrån, egen livsåskådning, vänner och familj… allt detta bygger grupper och enskilda individer och skapar problemen. Om vi så stängde alla gränser, slängde ut alla som är födda i ”fel land” och deras barn, så skulle fortfarande problem, bilbränder och våldtäkter uppstår!! Det är väldigt viktiga att poängtera det. Men då skulle det vara ”finnarna” eller ”smålänningarna” eller någon annan grupp som skulle bli mest marginaliserade och stå för brottsstatistiken.
.
Svaret på problemet är inte att Kasta ut Muslimer, eller Kasta ut Judarna, eller Kasta ut Invandrarna. Det handlar inte om det. Det handlar om konkreta politiska förslag för att hantera psykisk sjukdom, arbetslöshet, dålig utbildning, utanförskap och sjukskrivning OSV.
Vi måste han konkret politik för hur man ska handskas med de som befinner sig längst ner i näringskedjan i livets lotteri. Oavsett varifrån dessa personer kommer eller hur religiösa de är inom vilken religion. SD har idag ingen konkret och bra politik. De saknar kompetenta och välutbildade människor i partiet med erfarenhet av styre, ekonomi och samhällsbyggnad..
.
Därför är ni inte trovärdiga och tillförlitliga SD! Inte huruvida ni har ”rätt” eller inte om vad ”muslimer” gör och inte gör. Ni måste komma med konkreta förslag om hur man hanterar ett samhälle, det bra och det dåliga.
Och vi som tar debatten, Vi får inte snöa in oss på att SD ”är rasister”, det ena eller det andra, inte gå på deras klädstil eller att de är dummdumma. Vi måste gå till kärnan, ta det lugnt och sakligt och kritisera det som spelar roll.
.
.
.
(Men det är klart, även jag blev skitarg och hade som första reaktion; ”din **)%##¤/ jag ska %¤#@$ och £$]} i din @€€{$ !!!!! rör du mina kompisar så får du stryk!!!!” Så reagerade jag, men jag vet att det inte är särskilt konstruktivt.)
.
.
________________________________________________
Update: Jätte jätte bra, spring och läs! Mustaf Can, roligast!
Skulle du verkligen tycka synd om den man som våldtog din kompis?
Beror väl på omständigheterna? Jag tycker som sagt ganska synd om de personer som mobbare mig hela min uppväxt, trots deras övergrepp. Däremot finns de andra som på tydligt sätt bara missbrukat sin makt till att begå övergrepp mot de som inte kan försvara sig. De tycker jag inte ett dugg synd om. Det finns inga generella sanningar i min värld.
Ge gärna något exempel som gör att du tycker synd om den man som våldtog din kompis eller dig.
Jepp, Jimmie Åkesson generalliserar och drar alla ”muslimer” över en kant och skuldbelägger dem kollektivt, precis som feminister generalliserar och drar alla ”män” över en kant och skuldbelägger dem kollektivt.
Den stora skillanden är dock att det är politiskt accepterat att göra det senare, men om man som Åkesson ger sig på gruppen ”muslimer” eller ”invandrare” så reagerar alla instinktivt och makteliten går till angrepp. Men eftersom en stor del av media- och kultureliten är feminister så har de inga problem att själva agera precis som Åkesson gentemot ”män”.
Hyckleri brukar sådant kallas!
http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/10/byt-ut-muslimer-mot-man-och-las.html
Bra skrivet! Ni är så kloka där uppe i Sthlm
Problemet är att eftersom man har valt ignorera SD i stället för att ta en debatt med dem så kommer åsikter som dina sällan fram med tillräcklig tydlighet.
elon; klart att jag liksom alla andra blir helvetesjävla arg på den som gör något mot någon jag tycker om
(ytterligare en anledning för mig att vara väldigt skeptiska mot sd, jag fruktar att de kommer försvåra livet för många i min närhet, inte ok.)
Vad jag menar är följande; Trots sina egna känslor av ilska och hämnd så finns det ett orsak – verkan samband som lett fram till en situation. Det finns personer jag möt under min uppväxt som har gjort väldigt väldigt dåliga saker nu i sitt vuxna liv och som sitter inne för det. Är jag arg på dem och tycker att det är rätt att de sitter inne? Ja. Det gör jag.
Men, jag vet också att deras historia är präglade av väldigt mycket våld, övergrepp och psykisk sjukdom. Av den anledningen tycker jag också, faktiskt synd om den personen.
Som det står ovan, jag vill aldrig ursäkta dåligt beteende, men samtidigt måste man ju vara logisk och förstå att det finns vissa händelser som lett personen ditåt. Behandlar man ett barn som skit tex så kan man nog förvänta sig att man skapar ett monster. Vore dumt att förneka det.
Kan någon både vara en förövare och ett offer, ja. Utan tvekan så har vi en hel del sådana. Samtidigt har vi också de som är bara offer och bara förövare. Men man måste kunna se bortom sina egna känslor av hämnd och ilska och se varianter och avvikelser från det enkla svart/vita schema.
Jag kanske är en cyniker. Det kanske jag är. Men för mig är det inte konstigt att SD är som de är och gör som dem gör.
1. Vi har en borgerlig regering.
2. Det är en jävligt jobbig lågkonjunktur.
Efter att ha läst ditt inlägg så har du inte med någon av dessa egentligen. 1. Borgarna försöker motverka SD genom att dra sin invandringspolitik hårdare i ett försök att vinna väljare från SD vilket gör att hårdare krav på invandrare blir mer praxis inom svensk politik. Hade man gjort så för 10 år sen så hade det inte varit okej. Har invandrare helt plötsligt blivit annorlunda, mer våldsammare, knappast. Har världen blivit oroligare? Ja. Men det innebär inte att vi ska straffa invandrare för det.
2. Lågkonjunkturen i Sverige är hård. Alldeles för hård. Den kunde vara lindrigare om man sätter in åtgärder man inte gjort, om man fokuserat på att skapa allmän välfärd. Detta är såklart tätt kopplat med att vi har en borgerlig regering. Problemet är att när välfärden minskar så ökar främlingsfientligheten, skrämselpolitik fungerar bara när rädslan redan finns där.
Det var det jag ville säga. Och, förresten, som frihetlig socialist anser jag att du har många giltiga poänger i ditt inlägg, men du saknar helhetsperspektivet.
nej, självklart har jag inte med ett helhetsperspektiv i en artikel på tre sidor
Nu är ju jag borligt engagerad så jag vet inte om jag håller med på alla punkter i din analys, men självklart är det jätte viktigt som du säger, att poängtera lågkonjunkturen och en allmän ekonomisk situations påverkan på övrig politik. Dock så känner jag att det var väl stort att avhandla i ett enda inlägg så här, därför gjorde jag mer av en riktad artikel på frågan just om det är ”lögn” eller inte ”lögn” att vissa grupper begår vissa brott tex.
Haha, santsant. Men jag måste insistera på att min ”analys” av den borgerliga strategin är korrekt.
Fler människor hamnar i utanförskapet och vi ser idag en växande fattig del i Sverige som känner sig svikna av både borgare och sossar, ja politiker i allmänhet. Då vänder de sig till Sverigedemokraterna, ”ickepolitikerna”. Titta på de människor som blir utförsäkrade nu. Hur ska man klara sig om man inte kan bli frisk? Om man inte kan jobba. Det går inte. Ut på gatan. Men jag ska inte skriva en avhandling här.
Jag håller med dig om att invandrare inte är mer benägna att begå brott än andra. Däremot är fattiga det.
”Vi måste han konkret politik för hur man ska handskas med de som befinner sig längst ner i näringskedjan i livets lotteri. Oavsett varifrån dessa personer kommer eller hur religiösa de är inom vilken religion. SD har idag ingen konkret och bra politik. De saknar kompetenta och välutbildade människor i partiet med erfarenhet av styre, ekonomi och samhällsbyggnad.”
Jag håller med angående SD. Men problemet, i 99% av fallen när man talar om människor med utomeuropeisk härkomst, fastnar man på tal om ”ekonomi” (invandrare är en tillgång), ”en bråkdel som är problem” (ja, om man inte gör relation till populationsjämförelse (minoritetsgrupper)) men framförallt: vad händer med nordisk kultur: kulturarv, tradition och sed?
Ett mångkulturellt samhälle leder per automatik till ett blandkulturellt samhälle. Då får alltså en eller flera kulturer stå tillbaka för andra. Vill vi stå tillbaka med vår kultur? Eller kan vi ha olika kulturer, för olika människor, på olika platser och istället samverka och ha utbyte av varandra? Etnopluralism kallas det. Allas rätt till olikhet.
Problemet är ju dock, som jag hoppas att jag snuddat vid förrut, att kultur är ett otroligt svårt begrepp. Vilket är det kulturarv du berör? Har jag som hedning, med tyskt ursprung, med en lång historia inom alternativ kretsen (black metal, rollspelsnördande, svartrockare) någon plats i det ”nordiska kulturarv” som du omnämner? Ett samhälle är alltid mångkulturellt, det uppstår alltid subkulturer i alla samhällen. Vad man behöver hitta och måna om är de positiva värden som finns i en övergripande kultur vi alla kan vara överens om. Så som en hög grad av tillit och samarbetsvilja. Men om du taalr om sådant som folkdräkter och landsortskyrkor så är nog jag inte den enda som inte känner mig som en del av det arvet.
Många gör ofta tolkningen att nordisk kultur är folkdräkt och midsommarstång. Det är som att säga att alla invandrare är kriminella.
I 8000 år har indoeuropéer funnits i Europa. Nordens folk nästan lika länge. Gemensamt har vi etnicitet, arv, tradition och kultur – dvs. allt som du kan läsa in i dessa ord har vi gemensamt. Subkulturer har alltid funnits. Religiösa trosriktningar, makten har funnits hos adelsmän, kungar, folkvalda. Allt som allt är det vi är idag, resultatet av årtusenden av historia. Ja, en samhälle är alltid mångkulturellt. Vi har en lång tradition av att påverkas av andra kulturer. Men med största tyngden på Europeiskt kulturarv. Det vi ser idag, med influenser från utomeuropeiska kulturer, är relativt nytt, även om detta förekommit tidigare (tex. vid korstågen – men omfattningen är ju en helt annan idag).
Du definierar dig som hedning, men det finns en förutsättning: som europé har du kristendomen med dig som referensram. För att vara något måste alltid en motsats finnas. Frihetsliberal, demokrati och mångkultur hade aldrig kommit till utan en reaktionär och konservativ plattform. Som exempel alltså.
Du citerar: ”nordiskt kulturarv”, som om det vore något odefinerbart. Finns afrikanskt kulturarv? Judiskt? Amerikanskt? Om svaret är ja, då finns även nordiskt kulturarv. Frågan är inte om, utan hur du vill använda det för att bygga en framtid.
Jörgen; Självklart är inte nordisk kultur bara det ovanstående. Men det är ofta den typen av retorik som faktiskt bla SD använder när de göra sina referenser till vem som ärter och inte äter fläskkött som om det spelar roll.
Jag är antropolog också, inte bara religionsvetare. Således är jag införstådd med kultur begreppet, och att det existerar, men jag är också införstådd med dess svårheter. Begreppet kultur är svårt att ringa in, det transformeras och förändras ständigt, i relationer och förhandlingar mellan parter och individer.
Det nordiska kulturarvet är en del av norden, givetvis, men att exakt ringa in vad i det nordiska kulturavet som är det centrala är svårt. Och att tala om ”bevarande” på samma sätt som man gör med djur och växtarter (som sd bla gör) är att missa poängen. Kultur bör och kan inte bevaras intakt i ett visst stadium. Inflytande sker ständigt utifrån och har så alltid gjort. Många talar idag om det arabiska som något nytt som kommer in, men mellanöstern kultur har påverkat norden i tusen år nu genom kristendomen som kom utifrån och påverkade den fornnordiska miljön. Numera har vi starkt inflytande ifrån USA och amerikansk kultur (vilken i sig är en transformerad mix av olika kulturer) inflytande kommer även ifrån mellanöstern i och med sådan invandring, men jag tror även att vi kommer få räkna med en stor påverkan från Asien som hela tiden växer i makt och inflytande.
Det här komemr att påverka Sverige. Helt klart. lika mycket som handle, religionsbyte och annat påverkat Sverige. Men vi kan, och bör inte ”skydda oss” från detta, kulturbyten har alltid skett och kommer fortsätta ske. Det är min grundpoäng. Vad vi bör göra nu, anser jag, är att finna det värdefulla och viktiga i vår kultur som vi vill fortsätta förmedla till andra och luta oss tillbaka på. För mig ingår där, som jag nämnde tidigare, den stora tillit som finns inom nordisk kultur, en liberalism och en jämställdhet. Detta är bra och starka värden som ju faktiskt andra vill åt när de kommer hit, flyende från en diktatur. Och dessa värden kan vi enas om och uppmuntra, oavsett vilken mat vi äter. Sådana ytliga kulturella markörer (som mat, kläder, hur högtider firas) ändras alltid, det får vi vara beredda på och det sörjer jag faktiskt inte.
Nja, muslimerna låter sig klumpas ihop. Om vi antar att judiska och kristna terrorgalningar skulle få för sig att göra något ruskigt så skulle alla vettiga judiska och kristna församlingar tävla i att ta kraftigast avstånd från det.
Men vilka muslimer reagerade kraftigt på mordbrännarna Global Intifada (kopplingen intifadan – muslimer)?
Menar du att det inte finns några reaktioner från muslimskt håll som fördömer terrorbrott? Dessutom, att kulturellt muslimska, sekulära bosnier i Sverige skulle ha en plikt att på ett särskilt sätt ta avstånd från talibaner eller hamas är ungefär som att säga att den vanlige svenska kyrkobesökaren måste markera sitt avstånd från Opus Dei mer…
Det finns en handfull muslimer som protesterar inte bara mot terrorism, utan mot mer vardagliga saker. Och de skall de ha all heder för. Men de kan inte dra hela lasset.
Ett annat exempel på en talande tystnad kommer från Vatikanen. T.ex. så är mataffärernas öppetider i Tyskland ett rent och skärt beställningsjobb från kyrkan, just för att de har en vision om den goda hemmafrun. Eller varför inte bananrepublikerna där det finns vaginapolser, som ju Tante Louise har bloggat om?
Men jag är inte intresserad av att fler muslimska debattörer som råkar tycka nästan precis som jag gör sig hörda. Jag vill ha en betydligt större och högljuddare mångfald från det hållet. De får helt enkelt lära sig av med att hålla så förbannat sams. Ett talesätt säger ju ”två judar, tre åsikter” och Europas historia är inget annat än kristna som bråkar gärna och ofta.
Dock så har jag stort hopp för framtiden. Irans imperialistiska ambitioner att ena alla muslimer blir tydligare dag för dag och förr eller senare så kommer arabstaterna att säga att Israel kanske inte är så dumt ändå.
Men det ligger långt fram i tiden. Så till alla muslimer som läser denna tråd säger jag: Överraska, underhåll och informera mig! Ge mig ett evighetslångt debattbråk som börjar med att en bosnisk muslimsk kvinna förklarar varför somaliskornas små enmanstält inte bara är oförenliga med islam, utan även ett hinder för att leva ett dygdigt liv.