Frågor om rasbergepp, enticitet och kultur

Mitt syfte med de tre exempel jag tog till min artikel på NW var bara att ta tre typiska frågor som folk brukar hetsa upp sig över. Och mycket riktigt så var det många som gjorde det också (hetsade upp sig alltså) Så fine, jag ska ge er ett mer långt och detaljerat inlägg om mina åsikter i frågorna, särskilt med tanke på hur mycket underliga idéer vissa verkar ha om vad jag tror och tycker.

Se det som ett svar till alla kommentarer rörande frågor som rasdefinition, kultur och etnicitet till alla kommenterare som uppträtt någorlunda artigt och väl argumenterat. Alla andra ni som inte kan komma med en åsikt utan att ni känner att ni måste påpeka, håna och göra er löjliga över att jag är tjej och modell. (läs; snygg) Utan tycker att det är er fulla rätt att kalla mig sånt som fjolla, stumpan, osv, och dessutom måste lägga in underliga långsökta resonemang om invandring och Hitler ni förtjänar inte en debatt mer än följande;

Nå vidare då igen till det riktiga inlägget…

Ras begreppet

Någon antydde att jag borde lära mig mer hur djurraser fungerar, jag kan meddela att det vet jag alldeles utmärkt, jag är uppvuxen på en bongård och mina föräldrar är agronomer med inriktning på avel och genetik. Just eftersom jag har mycket koll på djurraser och hur de fungerar är jag emot att använda begreppet på människor.

.

Som någon antydde så finns det två sätt att betrakta ras, i USA gör man ju som flera på NW ville göra, använder ras som ett begrepp enbart för uppdelning rent utseendemässigt. En uppdelning i kategori efter utseende för identifiering. Nu tycker jag att detta också kan vara ganska godtyckligt (man tenderar att dra slutsatser som ursprung av utseende vilket ibland kan vara väldigt felaktigt) men det förstår jag mer än det andra sättet att använda begreppet på.

När det gäller just djurraser så kan man se tydliga skillnader på beteende och psyke hos olika raser. Vissa hundar gillar att jaga, andra vallar, andra apporterar. Denna typ av skillnad i psyke baseras på att det finns skillnader i det biologiska. Inte nödvändigtvis hur mycket gener som är gemensamma enbart (någon påpekade just det att nästan alla däggdjur delar mycket genmaterial) utan snarare vilka gener som är aktiva och vilka som inte är det. Vad gäller hundar kan man uppnå stor skillnad från olika raser på grund av att de som art har sk. Instabila baspar, där strukturen i genernas ordning och aktivitet kan förändras ovanligt mycket från en generation till en annan.

Denna typ av biologi finns inte hos människor, vi är högst lika varandra rent genetiskt både vad gäller delade gener och aktiva gener. Sociala relationer och uppväxt spelar en mycket större roll för oss än för några andra däggdjur. Problemet är att detta inte alltid går fram, några envisas alltid med att klassificera människor på samma sätt som djur, dvs. att det skulle finnas några ”raser” som bestämmer egenskaper och personlighet mer än uppväxt. Rasbiologi är väl det senaste mycket skrämmande exemplet på detta.

Jag är emot att man använder definitionen ras på människor eftersom den säger mycket lite om oss. I vilket land man växt upp, vilka sociala familjeförhållanden, vilken kost och vilken kultur säger i regel mycket mer om en person än dennes hudfärg. Allt för många gånger genom vänner, klasskompisar, lillebrorsans bästis osv. har jag sett exempel på hur folk reagerar på utseende före allt annat.

.

.

Att hudfärg spelar in och går före alla andra kvalitéer. Att oavsett om du är född och uppvuxen i dalarna, aldrig varit utomlands, pratar svenska och har en mor som jobbar på ica kassan så blir du inte ”en av oss, en svensk” för så många om du har en avvikande hudfärg, Var man kommer ifrån, viskningar, blickar, kränkande tillmälen, ifrågasättande av identiteten, allt detta blir sådan vardagsmat enbart för att man har en avvikande hudfärg.

I mina intervjuer i min forskning har jag flera gånger stött på samma sak, är man avvikande i utseende är det alltid, ”den där jude killen”, ”den där svarta killen”, inte; ”den där killen”. Jag tycker knappast att vi på det behöver rasbegrepp som delar in folk i kategorier efter utseende utan att det egentligen är relevant. Därför tycker jag inte om att använda ordet och indelningen ”ras” av människor.

.

.

Kultur och etnicitet

Etnicitet är ett svårt begrepp, faktum är att det är ett vedertaget begrepp inom humaniora men samtidigt väldigt svårt att egentligen definiera. Vi behöver begreppet men samtidigt är vi överens om att det är svårt och oklart. Kultur och människor är nämligen svåra saker helt klart. En av de första sakerna min professor i antropologi sade till mig på utbildningen har jag burit med mig sen dess.

”Kråkor i Sverige och Kanada kommer bygga samma sorts kråkbo oavsett vilket land de är i. Människor i Kanada och människor i Sverige bygger också båda bon, men de kommer inte se likadana ut”

.

Självklart vet jag att det finns kultur, det sa jag redan i första inlägget. Jag utbildar mig för att bli antropolog (vid sidan av religionsvetare) så det är liksom något av mitt jobb att jobba med just kulturer. En kultur kan definieras efter många måttstockar, som språk, klädstil, matkultur, vanor vid arv och ekonomisk fördelning, sexuallitet osv osv. Det finns en nordisk, läs; nord europeisk, kultur och kulturyttring, på samma sätt som det finns en samisk och en kurdisk. Det finns vanor i kläder, konst, hantverk, språk och det mer svårgreppbara ”attityder”. Kulturer förändras, tar nya intryck och slåss ihop. Just detta är skillnaden som jag ser det mellan denna typ av kultur definition och den som populister ofta ägnar sig åt.

Där vill man nämligen ge intrycket av att en kultur går att kapsla in, bevara och stelna i tiden. Att vi kan ta en kultur likt en utrotningshotad ras och bevara den exakt som den ser ut nu. Det fungerar lika illa som den idiotiska aveln inom vissa hund och katt raser, man kan inte ta naturen, världen och kulturer och säga så där, nu är de helt klara, nu är de inkapslade och får inte förändras mer. Det fungerar inte så. I och med nya intryck så förändras saker hela tiden det är helt naturligt. För tre hundra år sedan finns inte sådant som potatis, julgran och annat vi tycker tillhör svensk kultur idag. Det kom senare genom nya intryck, hur hade det sett ut om vi ville sparat, fryst och kapslat in det som var svensk kultur på 1600 talet? Jävligt tråkig mat, det är ett av svaren.

.

Nummer två otroligt viktiga sak att komma ihåg är att det är en sak att definiera en svenskhet rent kulturellt och en annan att göra det lagmässigt. En lag i ett land får aldrig (enligt mig) särskilja och utskilja olika kulturer i det offentliga och juridiska. I landet Sverige finns det bara svenska medborgare, men om man kartlägger kulturer hittar vi sådant som assyrier, norrlänningar, punkare och finnar. Sverige som land har liksom alla andra länder alltid haft invandringar av minoritetsgrupper, finnarna på 1500/1600 talet, vallonerna på sent 1600 tal, judarna på 1700 talet, osv osv. Liksom det hela tiden sker utvecklingar av internkulturer innanför majoriteten, subkulturer som musikstilar, stad/landsbygd, olika yrkesgrupper osv osv. Alla dessa mindre kulturer påverkar varandra, tar intryck, uppgår i varandra och existerar alla i samma land, och ska, existera på samma rättigheter.

.

För vad som blir absurt är när tex. Sverige demokraterna vill urskilja särskilda religiösa och kulturella uttryck och behandla dem annorlunda rent lagtexligt. Det är enligt mig inte något som hör hemma i ett demokratiskt samhälle, slusspunkt! Om vi tar två extra dumma förslag som exempel;

Att man inte ska få bära slöja i skolan, och att man inte ska få servera särskild kost i skolan (kocher och halal) båda två stammar ur syner som denna; ”emot friskolor baserade på ickekristen religiös grund då sådana försvårar assimilation. Vi motsätter oss även skattefinansierad hemspråksundervisning”

Vi ska ha friskolor, och de får vara religiösa, men bara kristna. Eller som en sd:are sade en gång; Islam hör inte hemma i Sverige!” Min fråga, hör judendomen hemma i Sverige? Hör jag som hedning hemma i Sverige?(Jag var definitivt här först! Haha!) Det fanns en tid då kristendomen inte hörde hemma i Sverige utan kom utifrån och förde med sig inslag av kulturyttringar som inte fanns här då (jag tänker främst på sådant som synen på homosexuallitet och synen på oskuld och sexuall moral) Sen fanns det en tid på vi var katoliker och vi inte tyckte att protestantismen hörde hemma i Sverige. Sedan kom judarna och då va det nog många som tyckte att de inte hörde hemma här.

Nu så när det uppstått en grupp som har svenskt medborgarskap och är muslimer, då är det islam som inte hör hemma här. Sanningen är förstås så att ingen religion inte hör hemma någonstans. Europa för tusen år sedan hade helt andra religioner än idag och nu i och med globaliseringen skrivs kartan om igen. Och så måste det väl få vara? Vi väljer själva att tillhöra en religion. Och individen fria val måste nu som då få vara fritt. Annars säger vi rent ut att vissa val är sämre än andra och vem ska då få bestämma det? Islam kommer bli vanligare i Sverige, på samma sätt som judendomen blev det i och med WWII och pogromerna i öst på 60 talet. Det kommer bli en del av svensk majoritetskultur så småningom med stor sannolikhet. (även infödda blonda svenskar konverterar till Islam tex.) och så måste det få vara i ett land.

.

Varför ska inte judar och muslimer få sin special kost i skolan, men vegetarianer och veganer? Då gör man skillnad på medborgare och medborgare och dömer olika på grund av religiös tillhörighet. Och sådant hör inte hemma i en demokrati.

Nu inför kyrkovalet så kan man ganska tydligt se vilken typ av åsikter som många som kandiderar har. Detta har jag skrivit av ifrån Katrineholms kuriren (den lokala tidningen på orten jag kommer ifrån)

Niklas vill kandidera till kyrkovalet för sd. Han tror inte och kan inte så mycket om krykan men han vill vara med och bidra till att sd syns. (kursivt är tidningens frågor) Killen är alltså på riktigt när han säger följande:

En annan sd;:are har lagt fram som förslag inför det här valet att kyrkan borde se till av konvertera över alla muslimer till kristendom

N: Det tycker jag är ett bra förslag, Människor har lika mycket värde men frågan är om alla kulturer har det. Islam vill få andra att byta religion. (han har tidigare sagt just att Islam inte hör hemma här)

Men även kristendomen har ju försökt få andra att byta religion (konvertera alltså)

N: Men det var så länge sedan, så är det inte idag.

Alltså, vi bör se till att muslimerna blir kristna, för islam är inte lika mycket värt och hör inte hemma här, för att islam vill få andra att byta religion. Det gör inte kristendomen längre (och så glömmer han att han sa en mening upp att han tyckte att folk borde tvingas byta till kristendom!!)

.

Den här typen av totalt intelligensbefriade uttalanden kommer från ett parti som inte bara vill konservera och ”bevara” en viss typ av utvald ”svensk kultur” utan också menar att andra minoritets kulturer, trots att deras medborgarskap ska vara särskilda i lagtext och vad gäller rättigheter. Det är denna bullshit jag reagerar så starkt på. Vi är alla medlemmar av någon kultur, i regel idag är vi med i flera olika. Den stora majoritets kulturen definierar vi tillsammans och den kommer och har alltid förändrats i och med historien och omvärlden. Men vi har alla samma medborgarskap och har utifrån detta samma förbaskade rätt att klä oss hur vi vill, äta vad vi vill och tillhöra vilken religion vi vill. Kristendomen ska inte ha en särställning lika lite som en viss arkitektur ska belönas som ”mer svensk” och användas som argument för att stoppa tex moskebyggen.

.

Sen har jag fått höra att jag inte tycker om svensk kultur och inte vill bevara den, LOL, varför i helvete då? För det första är jag fullt och helt nöjd med att bo i Sverige, det är ett fredligt, demokratiskt och välmående land. Jag vill ha ett social – liberalt välfärdsystem och jag vill ha ett jämställt samhälle. Men jag är också tysk, bonde och tidigare äkta alternativare med svart läderrock och rubbet. Troende och hedning. Jag tillhör alltså flera små grupper och kulturer, med egna små vanor, men den stora majoritetskulturen svensk och landet Sverige. Jag vill bara upprätthålla ett samhälle där samma lagar som gäller mig också ska gälla min katolska kroatiska vän, min judiska och min muslimska. Jag vill inte att vi ska tumma på yttrandefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet. Om jag nu slåss för detta, innebär det att jag ”ger upp min svenskhet och ger efter för invandrarna?” För det är faktiskt just vad ex SD föreslår när de vill särlagstifta för Islam.

.

Sen vill jag vidare klargöra, jag tycker att rasism och en låsning i kulturer kan var skadlig åt andra hållet också när den är tänkt att vara välmenande. Exotism har jag inte mycket för och innebär också den att man stagnerar bilden av vissa människor och vissa kulturer som genuint annorlunda och exotiska. När engelsmännen koloniserade delar av mellanöstern införde de exempelvis förmildrande straff för brott som var ”kulturella”. Så som hedersmord. Sådant betraktar jag som dumheter, det skulle vara som att särlagstifta för norrläningar och finnar att de får supa huvudet av sig och banka på frugan. DVS det är något som onekligen förekommer, och har ett visst ursprung och utrymme i kulturen, men det är aldrig förlåtligt! Våld är våld och brott är brott och det ska behandlas lika. Inte ens i mellanöstern är det förstås normalt att döda sina döttrar hipp som happ, det ligger fortfarande också i den enskilda personens personlighet och psyke. Och det är där ansvaret ska vara.

Eller som när svenska staten inte ville finansiera hus åt samerna för att ”det var deras natur att bo i tält”. Att ursäkta sämre levnadsförhållanden med att ”de vill ha det så” är bara unket. Vi har även en alldeles för romaniskt syn på vissa grupper, som indianer. Att påstå ett en invandrare inte kan vara rasist är en annan sådan dum föreställning vissa verkar ha. Vi är alla människor och kan göra samma bra och dåliga saker.

.

.

Länder är en sak och kulturer en annan. Det kan finnas fler kulturer inom ett och samma land, och som jag ser det är det viktiga inte på något sätt att alla kulturer ska ha ett eget land, det blir svårt att få till så många länder och framförallt särskilja så många kulturer. Det viktiga är att landet i fråga bevarar allas rätt. Är det viktiga att kurderna får ett eget land eller är det viktiga att de får fulla rättigheter i det land de finns? För mig är det helt klart den sista som väger tyngst.