Tack för förtroendet valberedningen!

Så var det officiellt, Valberedningen för Centerstudenter kommer alltså inte att nominera någon till ny ordförande för Centerstudenter, utan nominerar istället både mig och Hannes Hervieu som kandidater.

Det är både oväntat och väntat besked för min del, jag misstänkte att det skulle bli väldigt svårt att komma fram till något eftersom det är ett väldigt väldigt jämnt val detta. Jag har hela tiden vetat att det här valet skulle bli tufft, och det här beskedet från valberedningen bekräftar bara det.

Men jag är tacksam för att få vara en av två kandidater i ett väldigt bra ordförandeval, tacksam för förtroendet från valberedningen att vara med i processen. Och jag är glad att få gå upp mot någon så duktig som Hannes. Det här kommer bara att göra oss båda mer taggade och vi visar verkligen vilket bra och lovande förbund CS är med två bra kandidater som verkligen vill leda det.

Jag är mycket nöjd i övrigt med valberedningens nomineringar, det är bra och duktiga människor som jag gärna jobbar med i ett framtida FS allihop. Nu kör vi vänner, jag ska fortsätta att berätta om vad jag vill göra för förbundet och göra mitt allra bästa för att visa vilka kompetenser jag har och vad jag kan bidra med, hela vägen fram till stämman.

Nu ser vi fram emot en rolig och spännande kampanjtid allihopa!

(men först ett litet, mycket välbehövligt påsklov för min del, New York nästa! )

BLT:s C är inte mitt C

Den här texten gör mig faktiskt riktigt arg. Dels för att den har en enligt mig delvis falsk uppfattning av mitt parti, dels för att den är ett typiskt exempel på folk som inte är centerpartister som vill bestämma över centerpartister och hur Centerpartiet ska vara och dels för den obehagliga människosynen.

Sundberg i BLT säger alltså att det inte är bra att partier förändras. Att alla partier ska fortsätta vara som de alltid varit. Särskilt mycket måste centern vara som de alltid varit. De får absolut inte börja kalla sig för ”liberala”, för det bestämmer inte medlemmarna utan det bestämmer minsann Blekinge läns Tidnings ledarsida. (Vi får komma ihåg att fråga dem nästa gång vi röstar om vårt eget parti). Men särskilt obehagligt är detta:

Med anammandet av en liberal etikett kommer Centerpartiet att bli mer negativt att agera så att staten griper in. Partiet kommer att prioritera individens frihet, även om det leder till ökade sociala och regionala klyftor.
Centerpartiets omvandling, från praktiskt till liberalt parti, är större än Moderaternas för tio år sedan. Många av de som brukat rösta på Centerpartiet i riksdagsval, men även kommunalt där partiet brukar ha högre stöd, har anledning att byta till något parti som företräder dem bättre än liberala Centerpartiet.

Betänk vad som gömmer sig här: Centerpartiet har delvis varit ett parti för särintressen och ska och bör fortsätta vara det, C borde vara för att staten griper in och begränsar enskildas frihet för att gynna en viss grupp och den stora massan.

Det här är precis det obehagliga tankegods som tyvärr är ganska allmänrådande i svensk politik. Det viktigaste är statens framgång, och kollektivet och/eller vissa gruppers särintressen. Även om det går ut över andra. Enskilda individers okränkbara rättigheter är det lite si och så med. Viktigare att det går bra för staten liksom. Det är den här tanken som har fått folkhemmet att ända fram tills idag tvångssterilisera människor som inte passade in, som störde och förvirrade.  Det är den tanke som fick S och Palme att godkänna avlyssning av vissa utvalda individer och som i förlängningen fick igenom FRA. Det är den tanken som ligger bakom värnskatten, där man tycker sig ha rätt att kränka andras ekonomiska frihet och med våld kräva in deras pengar för att tillfredsställa massans avundsjuka.

Som centerpartist tycker jag också att alla individer ska få så stor möjlighet som det går att förverkliga sina drömmar och leva bra liv. Det är därför jag är för sänkta skatter till låginkomsttagare, en avgiftsfri utbildning, bra sjukvård och gedigen grundtrygghet.  Men jag anser också att det är av yttersta vikt att bevara och slå vakt om varje enskild individs okränkbara rättigheter. Den som avviker och stör kollektivet och normen ska ha sin rätt att göra det och aldrig ska kollektivet genom staten få tvinga sig på avvikaren och ta ifrån denna sin rätt.

Det är sant att vi haft en gren av vårt partis som även de prioriterar kollektivets intressen. Som tycker att allmänheten har rätt att ta ifrån en bonde hans mark för att bygga på den, som tycker att ”tattarna” skulle steriliseras och sättas på hem och att vi inte ska ge resten av världen möjligheter till ekonomisk självhjälp genom att öppna för handel.

Men det är inte bara denna linje som finns och funnits i C och tack och lov är det den linjen som allt mer krymper bort. Vi är nu ett parti som officiellt och med majoritet är för en författningsdomstol. Som försvarar friare rörlighet för människor, varor och kapital. Som vill ta bort värnskatten denna allt för stora kränkning av individens ekonomiska frihet.

Det finns en del av ett tidigare Centerpartiet som är den del Sundberg verkar föredra och vill ha tillbaka. Men det är inte mitt parti. Det är inte partiet jag vuxit upp med, det är inte det parti jag aktiverat mig i, det är inte det parti jag kandiderar för och älskar.

Mitt Centerparti är för frihet och öppenhet och försvarar avvikarens rätt.

Min kampanjsida – Ordförandekandidaturen till Centerstudenter

Igår lade jag upp min kampanjsida för min ordförandekandidatur.

Jag är VÄLDIGT stolt över mig själv. Så sjukt bra det känns.

Det är en riktigt bra och engagerande text, en tung och akademisk meritlista, ett genomslag med över 50 artiklar publicerade, en snygg och tydlig vision för förbundet med konkreta målsättningar, och en riktigt riktigt bra referenslista.

Jag bestämde mig för att försöka mig på politik, och göra det en gång, och ge allt. Min utgångspunkt var att politiken ska vara tillgänglig för alla. Att folkstyre betyder folkstyre: Att man ska kunna komma in på meriter. Att man ska kunna ha en karriär och en ideologi som inte behöver vara fostrad inom partipolitiken. Att den med genuin ideologisk övertygelse och en riktigt bra karriär ska kunna gå från det in i politik. Att vi inte ska behöva ha det där synsättet att opinionsbildare, det är en sak, och politiker, det är något annat. Att det ska finnas politiker som också kan tala andra språk.

Centerstudenter är det förbund där jag passar bäst in, kombinationen av akademisk-liberal-ideologinördande och klassiskt centerpartistiskt frihets-sunt-förnuft. Jag tror verkligen jag kan bidra till förbundet och göra mycket bra saker, att jag kan nå utanför det som vi uppfattar som partipolitik och skapa en större rörelse inför valåret som kommer. Därför kandiderar jag och därför låter jag alla fantastiska medlemmar se, ”här är jag, det här kan jag, jag vill gärna erbjuda er mina tjänster” så hoppas jag att de tror att jag kan göra något gott för vår rörelse.

Det känns så bra, korten är på bordet, jag visar vad jag kan. Jag har Norberg, Segerfeldt, Borgs och Svensson som går i god för att min övertygelse är genuin och att jag inte kommer låta mig charmas av höga pensioner och bjudresor till Bryssel. Att jag går in i politiken med ett uttalat syfte:

Här är jag, jag kan och jag vill, representera och tjäna er

 

Mina åsikter och våra reservationer inför Centerpartiets idéprogramsstämma

Nu när Centerpartiets partistyrelse har kommit med sitt förslag till nytt idéprogram kan det vara på sin plats att jag förtydligar vad jag anser om förslaget. Sammanfattningsvis: Jag hade föredragit det tidigare förslaget framför detta. Det var mer lättläst, mer tydligt och hade fler ideologiska ställningstaganden som pekade ut en tydligare liberal linje.

Men, ett parti består av många olika medlemmar, och det är majoriteten som avgör. Därför förstår, och instämmer jag i att ett idéprogram behöver spegla majoriteten av medlemmarnas vilja. Sedan är jag också bekväm i insikten i att jag aldrig har, och förmodligen aldrig kommer att, tillhöra någon majoritetsvilja. Vi måste inte alla tycka likadant, jag fogar mig gärna i att fler inte håller med mig men jag står också kvar i min övertygelse. Det är en övertygelse stämmer väl överens med Centerstudenters linje. Vi i CS kommer fortsätta att argumentera för våra ideologiska ståndpunkter. Både när vi är överens med partiet i övrigt och när vi är av en något annorlunda åsikt. Därför reserverade vi oss från flera delar av det nya förslaget. Lik som CUF som även de har vissa värderingar som avviker från de som presenteras i det nya förslaget.

Eftersom jag även kandiderar till ny ordförande för Centerstudenter vill jag tydliggöra för medlemmarna hur jag ställer mig till ändringar och kontroversiella delar av det nya förslaget.

Till extrastämman den 22-24 mars är jag ombud för Centerstudenter. Då kommer jag gå upp och debattera, både för min egen ståndpunkt och för CS. Det viktigaste nu är att vi visar att vi står fast vid våra värderingar, och att det inte är några extrema och omöjliga åsikter. Det som gjorde mig mest ledsen och trött i hela idéprogramsdebatten var hur så många försökte framställa mina, och våra, åsikter som knäppa, verklighetsfrämmande, och framförallt, köpta. Man insinuerade att det var någon märklig hemlig konspiration, att vi som faktiskt har dessa åsikter på något sätt måste vara betalade eller mutade att ”låtsas” stå för dem offentligt.

Nå jag är inte mutad, jag är inte infiltrerad. Och det är inte de andra medlemmarna i vare sig CUF eller CS heller. Vi står för våra åsikter och vi kan argumentera för varför. Så det är precis vad jag kommer göra på extrastämman och i diskussioner och i medier hela vägen till valet 2014. Förklara att: ”Jo jag/vi tycker så här”, ”Nej, det är inte alls en extrem åsikt”, och: ”Jag förklarar gärna VARFÖR jag tycker så, nämligen …”

Och det tänker jag göra nu. Så gå vidare nedan om du som läsare är intresserad av vad jag som person (och delvis även CS som förbund i de delarna där vi har samma åsikt) tycker om vissa punkter i idéprogramsförslaget. CS har reserverat sig mot flera delar i det nya förslaget, du kan läsa om dessa reservationer och motiveringen till dem HÄR.

.

(och här har Hanna spelat in en film om vad CUF reserverade sig emot och varför.)

Glad dag från en liberalfeminist

Hej Hej världen!

Jag har ingen egen relation till det här med kvinnodag, men däremot till jämställdhet och feminism. Så eftersom vi ändå pratar om det här nu så tänkte jag också göra det. För i mitt liv är det här viktiga saker som jag bryr mig mycket om. Så här tänker jag när jag definierar mig som liberalfeminist och vad jag utifrån den synvinkeln tycker är viktigt.

Bara för att undvika missförstånd: Feminism för mig är normkritik och ett ifrågasättande av könsrollerna. BÅDA könsrollerna. ”Ifrågasättande” inte som att jag inte tror att mänsklig kultur skapar och behöver vissa roller och känsla av tillhörighet i rollen MEN: att vi också samtidigt måste kunna se på roller utifrån och förstå att de inte är självklara. Att mycket av dem kan kritiseras och framförallt, att vi måste aktivt jobba mot de delarna med könsroller som är destruktiva och ger oss sämre liv.

Samt: Jag vet att det finns biologiska faktorer att ta hänsyn till vad gäller könen eftersom vi har olika hormoner och olika nivåer och känslighet. Men: bara för att man är saklig och vetenskaplig och erkänner biologisk olikhet behöver man inte 1)därför tro att allt i alla könsroller baseras på biologin och att ingen normkritik därför är möjlig eller önskvärd 2)inte tycka att vi kanske då ibland måste arbeta rakt mot denna biologi. Bara för att vi är biologisk lagad åt något håll betyder det inte att vi inte bör kämpa emot den läggningen om den är destruktiv. (Typ en person som har biologin för att lätt bli beroende av alkohol måste aktivt kämpa emot, och är man född med ett svagt hjärta måste man träna för att försöka väga upp)

För min är detta med feminism och frihet från diskriminering och förtryck på två nivåer:

Juridik och politisk – Alltså kollektivets kulturella förtryck som dessutom legitimeras av statens våldsmonopol genom lagstiftningen. Typ: kvinnor är förbjudna enligt lag att köra bil, rösta och ha vissa yrken. Hela samhället inklusive rättsväsendet stödjer förtrycket. Detta är givetvis den vidrigaste varianten, den har funnits i världen i stor utsträckning historiskt och finns än i dag i vissa länder. Detta är likt slaveriet en störning som vi måste bekämpa så mycket vi orkar.

Kulturell och social – I Sverige i dag kvarstår inte av den typen av förtryck som jag nämner ovan (jag kan i alla fall inte komma på något, säg till om ni gör det!) kvinnor får plugga vad de vill, jobba med vad de vill och har lika rättigheter som män utåt. MEN, det betyder inte att det inte finns skadliga idéer och beteenden kvar i kulturen som påverkar människor på det privata planet i våra relationer. De bekämpar vi genom att i vårt umgänge med varandra ifrågasätta, prata diskutera och ta debatten.

Med detta sagt, här är min lila lista:

1) Först och viktigast alltid: kämpa emot det fruktansvärda förtryck av kvinnor som än i dag aktivt legitimeras av staten i flera länder! Ett bra litet steg på vägen kan vara att går in på denna kvinnas organisations hemsida: http://www.mukhtarmai.org/ Läs om henne, vad hon fått utstå, hur stark hon är och vad bra saker hon kämpar för. Stöd hennes kamp med pengar, de går till en konkret bra sak för att stoppa förtrycket. (läsare får gärna tipsa om egna sådana bra, tillförlitliga konkreta projekt, typ skolor, domstolar, kliniker som kämpar för kvinnors rättigheter)

.

2)Till alla medmänniskor där ute som delar min kulturella och delvis nationella sfär, alltså män och kvinnor där ute, i Sverige och resten av världen där diskrimineringen ligger socialt snarare än juridiskt:

*Sluta med den här skiten med att skuldbelägga kvinnlig sexualitet. Lägg av att peka ut kvinnor som har ”för mycket sexlust” och tycka att det är konstigt om kvinnor gillar sex och konstant förnedra kvinnor i offentligheten som vågar vara sexuella.

Exempelvis: Aftonbladet, Expressen, Nyheter24, jag pratar bland annat med er. Ni har så hög svansföring på typ ledarsidor, kultursidor och hos enskilda företrädare, för det här med feminism, men ni sysslar fortfarande med slutshaming på hög nivå när ni skriver nedlåtande om kändiskvinnor, deras utseende, deras sexualitet. ”Ojojoj har hon inte lite VÄL djup urringning haha” Lägg av.

*Till alla som lär män att de inte får vara svaga och behöva hjälp.

Sluta genast! Jag vet inte hur många gånger jag suttit med manliga vänner och partners som mår skit och är ledsna och bara vill ha tröst men som inte vågar visa det för att de tror att de måste ”vara starka” för att kunna vara accepterade och attraktiva. Vi behöver alla vara starka ibland, men vi behöver också alla få vara ledsna ibland. Män måste också få vara ärliga med när de bara vill få vara små och bli tröstade för en kväll.

*Till alla som glömmer att kvinnor är människor.

Jag hör fortfarande: ”hur känns det att som ung kvinna, du som ung kvinna” jag hör aldrig: ”hur känns det att vara politiker som ung man”. Ser ni poängen där?

Även: att man tror att kvinnor måste tycka det ena eller det andra just för att de är kvinnor. ”Du borde ju vara vänster som kvinna!” ”förstår inte hur du som kvinna kan tycka så”. Att jag är kvinna säger ingenting om vad jag borde tycka eller tänka när det kommer till typ politik.

Till alla retarderade projekt med ”kvinnligt företagande”, ”kvinnligt ledarskap”. Vi kan dela vissa erfarenheter om vi har vissa saker gemensamt. Men att något är ”kvinnligt” betyder inte att det är något som alla kvinnor alltid överallt känner exakt samma kring.

Att kvinnor inte borde kunna leva sig in i och identifiera sig med personer i konsten, litteraturen, filmer osv bara för att rollfiguren är man. Jag kan ha sympati och identifikation över hormongränsen tack så mycket.

*Till alla som inte inser allvaret i att män måste läsa sig kommunicera.

Många män får sina relationer och karriärer förstörda för att vi inte inser allvaret i att män behöver lära sig kommunikation ordentligt från början. Hur mycket sorg kommer inte av att relationer går sönder för att mannen sitter där och säger ”jag kan inte prata känslor”. Vi måste alla, ur båda könen, lära oss kommunicera kring hur vi känner och tänker! Männen ligger efter och det är dåligt för dem på så många sätt.

*Till alla som behöver höra att kvinnligt hårt arbete och ambition inte är ett problem.

Vi måste ta hand om varandra och oss själva, självklart. MEN, att leva ett meningsfullt liv kan också vara att behöva slita hårdare än vad man egentligen orkar i perioder för att uppnå viktiga mål. Raoul Wallenberg arbetade nästan sig själv till döds. Men han räddade liv. Borde han ha tagit det lite mer lugnt och tagit hand om sig själv mer och jobbat mindre? Hade hans gärning varit lika meningsfull då? Ibland måste vi få göra valet att offra oss och vårt välbefinnande för en stor och viktig sak. För något vi tror på.

Detta gäller även kvinnor. Är man vuxen måste vi utgå ifrån att man kan man ta hand om sig själv till dess att man ber om eller på annat sätt visar att man behöver hjälp. Som vuxen kan vi alla göra valet att kämpa och slita extra hårt för att klara av något svårt. Det ger stolthet och styrka. Detta gäller även som kvinna. Jag vill inte höra att jag ”borde ta det lugnt” när jag jobbar med något som är viktigt för mig. Respektera min vilja att jobba och kämpa lika mycket som mäns vilja att göra detta respekteras.

*Till de som menar att kvinnor inte förstår sin egen vilja pga är utsatta för struktur.

Om en vuxen kvinna säger att hon vill vara hemmafru eller nakenmodell så vill hon det. Respektera hennes val. Sluta ifrågasätta en vuxens människas ansvar och fria vilja bara för att hon är kvinna.

.

3) Slutligen, i alla fall av sexism, förminskande, elakhet, pikande, kontrollerande, aggressivitet och dylikt otrevligt beteende mot människor på grund av deras kön – men framförallt män som gör så mot kvinnor – vi måste markera att det inte är ok. När en man på en fest tafsar och säger något elakt till en kvinna han inte ens känner, då måste alla andra på festen säga ifrån och fråga honom va fan han håller på med. På riktigt, Ta ingen skit. Säg ifrån. Tillsammans.

.

Så, det var väl det så länge, trevlig helg.

Lite födelsedagsbildpresent

Helena Kierkegaard tog fina bilder på mig som jag fick lagom till födelsedagen, bästa hon!

Jag kandiderar till ordförande för Centerstudenter

Kära medlemmar, det är jag som är Hanna Marie Björklund och som inför vår förbundsstämma 2013 ber er om ert förtroende att leda Centerstudenter. Mitt år i förbundsstyrelsen har gett mig mersmak, Centerstudenter är ett fantastiskt förbund av kloka människor, jag tror på oss och på våra idéer och jag vet att vi behövs allt mer i svensk politik. Därför kandiderar jag till ordförande. Jag vill få möjligheten att leda vårt förbund in mot valåret 2014 och göra Centerstudenter till den självklara, bildade och frihetliga rösten i svensk politik i allmänhet och i högskolepolitiken i synnerlighet.

Den som gör denna förfrågan är alltså jag, Hanna, född 87 i akademiska Uppsala och uppvuxen på landet utanför Katrineholm. Lika delar akademiker som bonde och småföretagare. Anser att tid är till för att användas och att engagemang och intresse är till för att läggas på det som gör skillnad och skapar mening för mig själv och andra.

Jag började som akademiker i Uppsala inom mitt kära humaniora, där har jag läst framförallt religion och journalistisk. Vid sidan av universitetsvärlden har jag skrivit och debatterat, deltagit i det offentliga samtalet och opinionsbildat. Jag är för närvarande – förutom student – redaktionsassistent på Magasinet Neo och arbetar frilans som skribent och konsult. Jag sitter också styrelsen för familjeföretaget Warbro Kvarn.

Centerstudenter är för mig den fina kombinationen av det unga och akademiskt idédrivna, samtidigt ansvarsfulla och resonerande. Vi är ideologiska och vitaliserar partiet med principdiskussioner, utan att falla för populism och röstfiske. Driver framåt och utmanar, men med förnuft och intellektuell hederlighet.

Som det politiska landskapet ser ut i dag är Centerstudenter det enda vitala borgerliga studentförbundet. Det är en möjlighet för oss, något vi ska vara stolta över och ta till vara på. Tidigare ordföranden har gjort ett fantastiskt jobb med att förankra förbundet, bygga oss starka internt och skapa sammanhållning. Vad jag vill göra är att fortsätta den processen och bygga upp samma tydliga bild utåt, mot moderpartiet och mot allmänheten.

Jag har genom min långa erfarenhet och mina omfattande nätverk viljan och förmågan att föra ut Centerstudenter och våra duktiga och engagerade medlemmar. Vi ska höras och synas i det offentliga och ska bli en tydligt frihetlig grön röst.

För oss liberaler är utbildning något av det viktigaste vi har. Genom att samla kunskap och föra den vidare ökar vi inte bara vår gemensamma förmåga, utan har i vår hand även det bästa verktyget för individen att förverkliga sina drömmar och ambitioner. Den svenska högre utbildningen är viktig, alldeles för viktigt för att liberaler ska lämna över den till andra intressen att missköta och utnyttja. Centerstudenter behövs! Vi ska driva vår politik och vi ska organisera studenterna. Våra avledningar ska fortsätta vara arenor för idéer, debatt och samvaro, och vi ska väga upp vänsterns dominans i studentvärlden.

Centerstudenter, jag är övertygad om att vi kan höja rösten och samla fler inför kommande val och politiska drabbningar. Vi har goda idéer, vi sitter gemensamt på en enorm kunskap och vi har ett genuint ideologiskt intresse. Om ni ger mig förtroendet att bli vår ordförande kommer jag verka för att samordna och organisera, entusiasmera och uppmuntra, representera och ge oss den plats i offentligheten vi förtjänar

Jag finns och kommer alltid finnas tillgänglig för er medlemmar för att svara på vad jag tycker i sakfrågor, berätta mer om vilka områden jag tycker vi ska fokusera på, eller bara delta i en diskussion om något aktuellt för er. Jag ser fram emot att lära känna fler av er, besöka alla våra avdelningar och delta i diskussionerna.

Vänner, jag har lärt mig att för att uträtta något krävs det att man kan, vill och vågar. Jag kommer aldrig påstå att jag kan allt men jag kan tillräckligt och jag har er att rådfråga om så behövs. Vad viktigare är, jag vill lägga min tid, min förmåga och mitt engagemang och jag kommer alltid våga stå upp för oss, vårt förbund och våra värderingar.

Jag heter Hanna och jag kommer ställa upp som ordförande för Centerstudenter 2013, tack för att ni har läst. För mer läsning om mina politiska ställningstaganden, varför jag är Centerpartist och vad jag anser om politik och att vara förtroendevald, se fliken om detta här på bloggen uppe i menyn!

.

Maila mig på: Hanna.marie.bjorklund@gmail.com

Blogg: Avva.wordpress.com

Twitter: Hanna_mb

Instagram: Hanna_mb87

.

Här nedan redogör jag för min valplattform i konkreta punkter samt ger en sammanfattning av mina egna erfarenheter, publiceringar och kompetensområden.